Det snöar! Och det är 2 grader kallt. Det var snorhalt på vissa ställen när jag gick till jobbet i morse. Jag höll på att halka omkull tre gånger på vägen.
Jag hade jättesvårt att somna i går kväll. Låg och tänkte på Pappa och hur hemskt det är att han inte kan förmedla sig. Han har ju fått urinvägsinfektion hur ska han tala om det för personalen? Jag har själv haft det och vet hur jävligt det är. Jag funderade på det läkaren sa till Eva och mig i fredags. Pappa hade ju stoppat läkaren i korridoren och ryckt i hans rock. Jag vet inte om det är en efterkonstruktion men nu när jag tänker på det har jag för mig att han sa att Pappa gjort något tecken mot blöjan. Jag måste höra med Eva om det var så doktorn sa. Tänk om det var så! Tänk om han försökte tala om att han hade ont, men ingen förstod vad han menade. Åh, jag gråter inombords när jag tänker på det. Vilken fruktansvärd situation han hamnat i, min älskade lilla Pappa. Mamma ringde till Löwet i morse och fick veta att han är uppe och har ätit frukost. Just då satt han med dom andra och tittade på morgon-TV. Det känns skönt att höra. Hoppas att Eva kan få dom att ta bort den sömnmedicin dom ger honom och som har som biverkning, dåsighet och muntorrhet. Blir han för dåsig kanske han inte kan tillgodogöra sig träningen. Eva ska ta upp det med Läkaren i dag. Tur att vi har Eva som inte bangar för att ifrågasätta saker och ting. Tack för det Eva. Jag hade inte haft en aning om var det var för mediciner Pappa får genom att titta på medicinlistan vi fick i fredags. Självklart ska man kolla upp det via Fass eller så. Men nu kände Eva igen medicinen och vet vilka biverkningar den har.
Eva har varit hemma hos Mamma och hjälpt henne med biståndsansökan till Kommunen. Efter det åkte hon förbi hos Pappa och hälsade på. Jag pratade med Eva nyss och hon berättade att Pappa mådde jättebra idag. Han hade varit glad och skrattat en hel del. Han hade suttit upp på sängkanten tillsammans med Eva och druckit kaffe. När dom satt där kom läkaren in. han ville titta på Pappas häl. En sköterska hade sagt att han var blå på hälen. Läkaren vände och vred på hälen och frågade Pappa om det gjorde ont. Nej inte ont, sa Pappa då klart och tydligt. Alla tre, läkaren, sköterskan och Eva hörde det tydligt. det var ingen fara med foten. Kanske har han råkat köra på den med rullstolen. Han känner ju inte det.
Vad härligt att höra att det var så bra idag. Nu när Pappa mår så bra kan han ju komma hem på torsdag också. Jag ska åka dit på lunchen så att jag får träffa honom lite. 
Stefan hämtade mig på jobbet och körde mig hem innan han åkte till Spinningen. Det var en dryg dm snö på garageuppfarten efter dagens snöande. Det var bara att börja skotta. Stefan skottade lite innan han måste åka. Jag fortsatte skotta, men då kom snälla lilla grannen och skottade rent åt mig. Vilken tur vi har som har så snälla grannar. Jag gick in och började laga till en broccoli och jordärskockssoppa från Anna Skippers recept.. Den blev jätteäcklig. Det var första gången en soppa jag gjort själv blev oätbar i alla fall enligt mig. (Stefan tyckte inte att det var så farligt). Jag ringde till Stefan som höll på att klä om efter spinningen och sa att han fick köpa med sig något hem i stället för soppan. Det blev sushi. Gott.
Kerstin ringde i kväll och berättade att Iffe skulle göra sin by-pass operation på torsdag. Vi får verkligen hoppas att det går bra. Jag vet inte om vi orkar med mer oro och sorg nu. Först min Pappa och sedan Stefans morbror och ställföreträdande Pappa. Dom skulle ha kommit upp och firat jul med oss men nu blir det inget av det. Det blir nog en lite avslagen jul i år.

I morse var det lite grått, mulet och runt nollan. Vi sov lääänge. Stefan kom ju hem sent i natt och sedan låg vi och pratade en liten stund så vi somnade sent. Vi tog en lång härlig frukost. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte till Ulriksdals handelsträdgård. Det är så härligt att gå där och titta på alla växter och prylar. Vi tog en fika och en mumsig macka (brie och salami) till "efterrätt" delade vi på en päron och pecanpaj. Lite för sliskig för min smak. Vi köpte fyra stycken röda julblommor och en vit. Vi köpte också en förpackning med riktigt julröda tulpaner. Precis när vi stod och betalade ringde Sandra och ville att vi skulle köpa några julblommor till dom också. Stefan betalade för fyra till och jag sprang tillbaka och hämtade dem. Sedan åkte vi till maxi och handlade lite. Jag köpte bl.a ingredienser till en nyttig limpa som jag tänker testa.  Väl hemma satte vi igång med städning, fönsterputsning och pyntning med Advenstljusstakar och stjärnor. Vi åt middag, smarrigt god "Lysande gul fiskgryta".
Efter middagen tog vi en snabb promenad till Ica för att köpa Ajax. Hittade också vetekli som vi inte hittade på Maxi. Nu hade det börjat snöa men det var riktigt skönt. Resten av kvällen städade vi och tittade lite på TV.
Pappa fick inte något besök idag. Vi vet ju inte om han saknar det eller bara tycker att det är skönt.

Samma trista väder som igår. Åkte tidigt till jobbet. jag var där 07,05. Satte upp alla adventsljusstakar. I går kväll tog jag fram alla innan jag åkte hem. Två var trasiga så jag köpte nya, resten var hela. Jag lade ut dom i respektive rum. I morse när jag stoppade in kontakten var två till trasiga. Hur kan det komma sig? Dom var ju hela när jag provade i går kväll! Märkligt. Efter en del trixande fick jag i alla fall igång dom. Det var några lampor som pajjat.
12,45 åkte jag iväg och lämnade tillbaka tapetkatalogen och sedan vidare till Löwet. När jag kom dit var Eva redan där. Hon och Pappa satt i dagrummet. Pappa var inte glad. Han har hamnat i en rejäl depression. Han bara suckar och ser fruktansvärt ledsen ut. Lilla Pappa det är så ledsamt att se hur du lider. Personalen tycker ochså att han blivit mer nedstämd. Vi pratade med doktorn som berättade att dom ökat på dosen med lugnande. Han tror att Pappas depression beror på frustrration pga att han inte kan göra sig förstodd. Vi pratade även med sjukgymnasten som sa att hon kunde se framsteg hos Pappa bla. hade hon märkte en viss ökad rörlighet i höger axel och arm. Men hon trodde att hans depression beror på problemet med att han inte kan kontrollera sin tarm och alltså behöver blöjor. Pappa som alltid klarat sig själv är nu helt utlämnad till andra. Det måste kännas fruktansvärt. Eva försökte fråga honom om han tyckte att det var jobbigt att vi kom och hälsade på honom. Men det går ju inte att få något svar. Han bara suckar. Vi rullade in honom i sjusalen i gen och Eva och jag hjälpte honom i säng. Sedan gick vi ut och satte oss med kaffe i dagrummet. K hade också dykt upp och fikade med oss. Vi satt och pratade om Pappa, Mamma och hur det ska bli i framtiden. Vi försökte klura ut vad som är bäst för dem båda. Det är ohyggligt svårt att säga. På något sätt skulle jag tycka att det var skönast om Pappa kunde bo hemma. Besöken skulle bli naturligare då. Nu blir det så konstigt när vi sitter där fåningt leende och försöker prata med honom. Om han var hemma skulle inte allt koncentreras på honom på samma sätt. Men hur blir det mellan Mamma och Pappa om han inte blir bättre. Irritation när dom inte förstår vad den andre vill. Fy tusan vad svårt det är.
Efter fikat pratade vi lite med överläkaren och underläkaren igen. Vi hade ställt frågan om vad dom trodde om Pappas permission. Var det bra för honom? Blev han mer deprimerad efter den? Är det någon idé att ta hem honom snart igen. Dom hade diskuterat det och kommit fram till att det nog vore bra om han fick komma hem igen. Eva tyckte att dom skulle ta en dag i veckan. Då får hon och Mamma ta det själva eftersom jag jobbar. Vi fick med oss Pappas medicinlista också. Den måste bifogas biståndsansökan.
Vi gick in och kramade Pappa hejdå. Sedan åkte vi hem. Jag åkte hem och tog en liten tupplur innan det var dags att hämta upp Mamma och åka vidare till Sandra och Micke för middag.
När vi kom dit fick vi blunda medan Mathilda ledde oss runt i huset för att sedan titta på alla ljusstakar dom satt upp under dagen. Mamma, Mathilda, Melker och jag lekte på nedervåningen medan Sandra och Micke fixade maten. Mathilda var prinsessa, Mamma var hennes Mamma och jag var en elak fe! Melker tittade mest på och undrade nog vad vi pysslade med men vi hade roligt. Vi åt fläskfilé med klyftpotatis, tzatsiki och sallad. det var jättegott. Tog en liten, liten skvätt rött vin till. jag skulle ju köra hem så det blev bara ett smakprov. Efter maten ville Mathilda titta på Combo. Vi drack kaffe och provsmakade deras Lussebullar och pepparkakor som dom bakat under dagen. Smarrigt. Sedan gick Mathilda och jag ner i hennes rum igen. Vi fortsatte leka prinsessa och elak fé en stund. sedan lekte vi födelsedag och därefter doktor. Vid åttatiden var det dags att dra sig hemåt. Innan jag åkte hemifrån ringde Stefan och sa att det var snökaos i Holland så han visste inte om dom skulle kunna komma hem. Precis innan jag skulle åka hem från familjen ringde han igen och sa att dom inte skulle kunna komma som planerat. Planen var inställda och dom var inbokade på ett flyg i morgon förmiddag. Det innebär att dom inte skulle vara på Arlanda förrän vid 13-tiden. Skit också. Halva lördagen åt helskotta. Jag som ville åka till Ulriksdal och köpa julblommor. Men det är inte mycket man kan göra mot vädrets makter. Jag skjutsade hem Mamma och åkte vidare hem. Mera bokföring. Vad det ska bli skönt att slippa detta!
Nu ringde Stefan! Dom hade blivit lurade! Deras plan skulle visst gå! Dom hade redan hunnit checka in på hotell för natten när dom fick reda på att deras ordinarie plan skulle gå som beräknat. Han sprang medan han pratade. Oh vad skönt. Då kommer han hem i alla fall och vi kanske kan åka till Ulriksdal i morgon. Han vet inget om det ännu.
Sovdags!

Grått, trist, småregn och några grader varmt. Tycker jag känner igen det? Hmm. höst. I dag har inte mycket hänt. Mamma var upp till Pappa men han var trött och ville inte umgås.
Efter jobbet åkte Mamma och jag en snabbis till Maxi. Vi skulle köpa nya adventsljusstakar. Jag skulle ha två nya till jobbet och Mamma skulle ha två nya hem. Vi hittade några för 99 kr/st. Vi handlade lite andra småsaker innan vi åkte hemåt igen. Det tog en halvtimma bara. Släppte av Mamma hemma hos henne och åkte hem och åt middag. Kvällen tillbringades framför datorn med bokföringsjobb. Stefan är i Holland.

Grått och trist, några plusgrader och lite duggregn i luften. Jag gick till jobbet. Skönt! Det var ett tag sedan nu och det kändes.
Efter jobbet hämtade Stefan mig och vi åkte och tittade på tapeter till vårt sovrum. Det var inte lätt. Vi vet ju på ett ungefär vad vi vill ha för färg. Men när man bara ser en lite bit av tapeten kan man ju inte bedömma hur den kommer att se ut i ett helt rum. Vi lånade med oss en tapetkatalog hem för att kolla vidare. På kvällen strök jag för att försöka minska tvättberget. Sandra kom över och bytte bil med oss. Deras ena bil står på verkstad. Sandra hjälpte oss att välja tapet så nu tror vi att vi vet vad det kommer att bli.
I dag fick Pappa inga besök. Mamma ringde upp och frågade hur han mådde. Han var som vanligt väldigt trött efter all träning.

Vaknade 06,50 efter en hemsk natt. Hade jättemycket dubbelslag och rytmnrubbningar i hjärtat. Jag blir tokig på det. Jag blir ju så himla rädd. Oron inför dagens möte är förmodligen den stora boven den här gången. Måste ringa företagshälsovården för att få mer blodtrycksmedicin. Får väl ta upp min oro för hjärtat med doktorn då. Ringde som vanligt Mamma för att höra om hon sovit och som vanligt hade hon sovit oroligt. Hur länge orkar hon med detta? Oron för Mamma finns där hela tiden. I dag är det sex veckor sedan Pappa blev sjuk.
I dag är det grått och mulet. Lite, lite snö på backen och runt nollan.
Har berättat för Bosse om min oro för Pappa, Mamma och mig själv. Och att det är väldigt jobbigt just nu. Han verkar förstå och det känns skönt. Vore hemskt om arbetsgivaren började tjafsa om att man sticker ifrån ibland.
14,30 åkte jag till Löwet för att vara med på mötet om Pappas fortsatta vård. När jag kom dit mötte jag Eva på väg ut ur Pappas sal. Hon berättade att Mamma och Pappa satt i ett Tv-rum och väntade på alla som skulle vara med. Hon berättade att dom hade pratat med läkaren och sjukgymnasten och att dom skulle stödja oss ang. att Pappa inte kan komma hem i det skick han är just nu. Mamma har ju varit mest orolig över att behöva sitta och säga det inför Pappa. Nu skulle läkaren göra det i stället. Det var ju bra. Jag la i från mig min jacka vis Pappas säng och gick bort till dom andra.Pappa såg ganska pigg ut trots att han varit i väg på en totalt onödig resa till Danderyd. Det enda dom gjort där var att kolla hans blodtryck och frågat hur han mådde. Blodtrycket kunde väl sköterskorna på Löwet kunnat fixa och meddela Danderyd och svar på frågan hur han mår kan han ju inte svara på. Mamma ska säga till om att han inte ska vara med i försöket längre. Det känns rätt meningslöst och är bara jobbigt för Pappa.
Efter en stund kom Kommunens biståndshandläggare, en sköterska, läkaren och sjukgymnasten. Läkaren gick i genom vad som hänt Pappa och nuvarande status. Han sa att Pappa var klar för utskrivning per omgående men att han inte kunde skickas hem. Han fick medhåll av sjukgymnasten. Bra.
Biståndshandläggaren ställde lite frågor om hur Mamma och Pappa bor. Och berättade lite om eventuellt korttidsboende för Pappa. Hon berättade också att om han kommer på ett korttidsboende finns det ingen rehabilitering! Det är så märkligt. I kommunen finns ett Stroketeam som ligger under Landstinget. Om Pappa kommer hem till lägenheten så kan dom komma och träna honom, men om han kommer till ett korttidsboende så kan dom inte komma dit och träna honom. Trots att det inte finns någon rehabilitering där. Vad spelar det för roll vart han bor? Om han har rätt till deras hjälp borde det ju inte spela någon roll om dom går hem eller till kortidsboendet. Men det är för att det är Landstinget mot Kommunen. Man kan ju bli galen. Det är ju Sverige! Och i slutänden är det ju samma kassakista som pengarna tas ur. Hur som helst, det finns inga platser i Kommunen nu och han får stanna på Löwet och ta del av träningen. Dom har haft patienter kvar där i upp till 3 månader. Hoppas att det dröjer innan han behöver flytta.
Pappa blev väldigt stressad under mötet och Eva fick sitta och hålla honom i handen. Lilla Pappa, tänk om du kunde säga vad du själv vill och vad du tycker. Efter mötet gick vi tillbaka till Pappas rum, där vi satt en stund och pratade. Vid fyrasnåret åkte vi hemåt. Pappa rullade sig ut till matsalen där det strax skulle serveras middag. På vägen hem stannade vi till på Plantaget och Mamma köpte några julstjärnor. Sedan åkte vi hem till Mamma och drack lite te och åt en macka. Vid sju åkte Eva och jag hem.
En stund efter jag kommit hem ringde Eva. Hon var så fundersam över Mamma och hennes reaktioner på det som hänt och på vad som kommer att hända. Man får inget riktigt grepp om hur hon vill ha det eller hur hon känner och tänker. Jag lovade att jag skulle försöka prata med Mamma och ta reda på vad hon verkligen vill.
Sedan ringde jag Inger. Vi diskuterade också Mammas reaktioner. Man kan konstatera att hon inte mår bra. Hon har så svårt att visa sina känslor och bär allt inom sig. Inger tänker komma upp hit den 14-19 december. Jag lovade att Stefan skulle boka en resa åt henne så fort han kom hem.
Hämtade Stefan på Arlanda 21,00. Han bokade en resa åt Inger. Tyvärr blev det lite dyrare när man bokar så nära inpå. Men vi får väl dela på kostnaden. Ska bli skönt när hon kommer.

Vår älskade "lilla" son fyller 28 år idag. Grattis Nicklas. Tänk att vårt yngsta barn blivit så stor. Tur att jag var så pass ung när han föddes. Det låter ju jättemycket när ens yngsta är 28. Han som var vår kramiga lilla kille som alltid skulle sitta nära eller emellan oss i soffan. En riktigt gosig kille var han. Nu är han stor och skäggig och har en egen sambo och vovve att gosa med.
Mamma ringde och berättade att det ska bli utredningsmöte om Pappas fortsatta vård i morgon. Hon var jätteorolig för att behöva sitta bredvid Pappa och säga att han inte kan komma hem för att hon inte orkar. Vi kommer att vara med alla tre, Mamma, Eva och Jag. Sedan blir det Pappa, represanter från kommunen och vårpersonal och läkare från sjukhuset antar jag. Usch vad jobbigt det känns. Vad kommer att hända nu? Hur kommer det att bli? Jag sa åt Mamma att inte gå och tänka på det hela tiden och oroa sig i förväg. Ska jag säga! Det är ju precis vad jag själv gör. Det är så många tankar som snurrar runt i huvudet just nu.
Mamma tog bussen och åkte upp till Pappa idag. Han var trött och ville inte gå ur sängen. När hon varit där ett par timmar ville han att hon skulle gå så att han fick sova. Det var en dryg timma tills bussen hem skulle gå så hon fick sitta i sjukhusfoajen och läsa och vänta. Stackars Mamma.
Efter jobbet var det tänkt att jag skulle åka hem med min bil och sedan gå hem till Mamma och hämta deras bil. Sedan skulle jag lämna den till Nicklas för tvätt och däckbyte. Men eftersom jag måste sticka iväg på eftermiddagen i morgon blir det bökigt så jag skippar det. Jag åkte bara hem och tömde postlådan sedan åkte jag hem till Mamma. Vi åt resterna från i lördags och drack kaffe och pratade. Jag hjälpte Mamma att lufta elementet i sovrummet. Sedan tittade vi på TV en stund. Vi var supertrötta båda två och jag hade svårt att koncentrera mig. Vid åtta bestämde jag mig för att åka hem. Mamma följde med ner till garaget för att titta på några grejjor som Pappa köpt och som hon inte visste vad det var. Det visade sig vara en helt ny liten kompressor och ett litet borrstativ. Saker som han förmodligen aldrig kommer att kunna använda igen. Vi kollade igenom lådor och skåp, där han har perfekt ordning på allt. Vi hittade två stora plastbackar med lock som stod högt upp på en hylla. Mamma ville vet vad det var i dom så jag tog en stegpall och klättrade upp för att titta. Det var JORD!!?? Vad hade han tänkt göra med den? Det kan ha varit kompost också från husets gemensamma komposteringsmaskin. Lilla Pappa.
Jag åkte hem och satte mig för att bläddra igenom Tara som jag fått med posten idag. 21,25 ringde jag Stefan som lovat att han skulle ringa mig 21,00 när han kom till hotellet i Oslo. Nu började jag undra vart han tagit vägen. Fick tag på honom när han precis satt sig på en restaurang för att äta! 21,30!!!
Det visade sig att han varit och tränat och bastat. En del har det bra! När ska jag hinna träna och ta hand om mig själv lika mycket som han kan? (lite bittert, jag vet). Men om jag skulle träna så mycket skulle hus och hem förfalla. Lade mig och läste efter samtalet. Just nu läser jag "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser. Än så länge är den riktigt rolig. Fast jag förstår att det kommer att hända något hemskt senare i boken. Det är första gången jag läser något av Nesser och det har givit mersmak.

Sol och runt 0 grader. Efter frukost åkte vi upp till Maxi för att handla lite åt oss själva och lite till mitt jobb.
Sedan åkte vi hem och åt lite lätt lunch. 14,30 åkte vi och hämtade upp Mathilda som ville åka med oss och Gammelmormor till Sandra och Nicklas. Vi ska fira Nicklas lite i förskott. Oj vad den lilla damen kan prata. Hon är så rolig. Vi berättade för henne att vi hade varit ute med Ronja kvällen innan. Då undrade hon varför Ronja var ensam hemma. Vi berättade att Sandra och Nicklas hade varit på Restaurang och där får man inte ha hundar med sig. Varför då undrade hon då. Nä, man får inte ha några djur mrd sig dit sa jag. Inte hundar, inte katter eller hästar. Nä och inte Tuppar heller sa hon då. Sedan funderade hon en liten stund så sa hon. Jag har kommit på en idé! Om hundarna klär ut sig till människor och man hittar någon farbror som kan lära dom att prata så kan dom följa med. Bra idé sa jag. Och då kanske den farbrorn kan lära Gammelmorfar att prata igen. OK, då gör vi det säger hon då. Sedan gick munnen i ett på henne ända ut till N & S. Hon är så kul när hon pratar för trots att hon bara är 4,5 år så kan hon så otroligt många och svåra ord och hon låter så himla förståndig. Man kan få för sig att hon är mycket äldre än vad hon är coh man får tänka sig för ibland så att man inte ställer för höga krav på henne.
Ronja blev som vanligt tokglad när vi kom. Mathilda blir lite smårädd när Ronja kommer farande med sin hårda svans som viftar hej vilt. Hon är ju inte speciellt liten och nätt. Vi var först på plats. Efter ett tag kom Sandras Mormor & Morfar och sedan Sandra, Micke och Melker. Sist kom Sandras Pappa, "plast"Mamma och lillebror. Vi blev bjudna på jättegoda smörgåstårtor. Mamma och jag tog lite rött vin till.
sedan blev det kaffe med smarriga hembakta buller. Det var gott och jättetrevligt. Skulle önska att vi kunde träffas oftare.
Efter några timmar bröt vi upp och åkte hemåt igen. Mathilda snackade på som vanligt. Nu läste hon karta så att vi hittade hem till Gammelmormor först och sedan hem till henne.
Sedan åkte vi hem och jag lagade till mat till några matlådor för kommande vecka. Kom i säng ganska tidigt eftersom Stefan ska upp tidigt måndag morgon. 

Mamma, jag och Nicklas njuter av den goda smörgåstårtan.

Vackert väder och 5,9 grader kallt. Vi vaknade runt 8 och gick upp för att få en lång härlig frukost. Kl. 10,00 åkte Stefan till spinningen. Jag gjorde mig klart och gick till Mamma strax efter. Det var riktigt skönt ute. Solen sken och det var lite kyligt. Jag skulle ta vägen förbi Apoteket för att köpa en tungskrapa åt Pappa. Han brukar använda det gröna på Scottsbritesvampar (!!) och skrapa tungan med annars. Huvva.
När jag kommit halvvägs ringde Mamma och sa att jag inte behövde köpa någon skrapa för det var svamp han fått. Eva hade ringt från sjukhuset och berättat att det var så. Nu ville dom i stället att jag skulle köpa Vischyvatten istället. Det ska tydligen vara bra. Jag ringde Stefan och lämnade ett meddelande på hans mobilsvar, där jag bad honom köpa det. Mamma undrade vart jag var och när hon hörde att jag var nästan framme sa hon att hon skulle sätta på kaffe till oss. När jag kom drack vi kaffe och löste färdigt Melodikrysset. När vi gjort det kom Eva och Pappa med färdtjänsten. Äntligen var Pappa hemma på riktigt för första gången sedan han blev sjuk. Det kändes konstigt och lite oroligt. Skulle vi klara det här. Thordan dök upp strax efter. Eva rakade Pappa och ansade näshåret. Sånt som han varit noga med själv innan han blev sjuk. Efter det satte Eva och jag igång med Laxpuddingen som vi skulle ha till lunch (en av Pappas favortirätter). När maten var klar dök även Stefan upp. Maten var jättegod och Pappa åt lite grann. Efter maten rullade han i väg in mot sovrummet och Eva, Mamma och jag trodde att han ville vila sig. Vi gick med för att få honom i säng. Men det var inte alls det han ville. Usch vad svårt det var att inte veta vad han ville. Han blev lite irriterad på oss och ställde ilsket bort ståstödet. Vad ville han? Var det helt enkelt så att han bara ville se sig omkring. Älskade lilla Pappa. Så här i efterhand förstår jag ju att vi kanske var lite väl ivriga att hjälpa honom. Stefan som satt vid sidan om gjorde mig uppmärksam på det. Men vi ville ju honom bara väl. Nästa gång han kommer hem måste vi låta honom vara lite ifred i bland. Nu efteråt känner jag mig lite dum som inte förstod vad han ville. Han rullade sig ut i vardagsrummet och gjorde klart för oss att han inte ville sitta i sin fotölj. Han rättade till den så att den stod som den ska. Om vi vände den så att den stod säkert för överflytt så vred han tillbaka den. Hela tiden fick vi för oss att han ville ta sig över utan hjälp. Men det går ju inte. Till slut visade han att han ville sitta i fotöljen. Han lutade sig bakåt och satte upp benen på bordet. Efter en liten stund, hände det som vi fasade mest av allt för. Han gjorde på sig. Blöjan måste bytas. Jag klarar inte av det. Eva och jag fick upp honom i rullstolen igen och in till sängen. Där tog Mamma och Eva över. Vilken tur att Eva inte är lika fånig som jag. Hon har gjort det där tidigare. Men jag klarar det inte! Dels för att det är en vuxen person men mest av allt för att han är min Pappa. Jag vill inte vara Mamma åt min egen Pappa. Det kanske är löjligt att tänka så, men jag kan inte hjälpa det. Vi vet ju inte hur han tyckte att det kändes när hans egen dotter var tvungen att byta bajsblöjor på honom. Min lilla stolta Pappa med så hög integritet. Men vilket val hade vi? Inget!
Efter den insidenten kunde vi sätta Pappa i fotöljen igen och dricka kaffe. Ch och L kom lagom till kaffet. Kanske blev det lite väl livligt när L lekte och tjoade. Pappa såg jättetrött ut. Han slängde längtansfulla blickar ut mot vägen, som om han väntade på färdtjänsten. Till slut somnade han till lite. Kl. 15,00 kom färdtjänsten. Jag kan ärligt inte säga om Pappa verkade uppskatta att vara hemma. Han såg mest likgiltig ut. Längtade han bara tillbaka till sjukhuset och sin säng? Ingen som vet, utom han själv. Eva åkte med i färdtjänstbilen tillbaka till Löwet. När dom kom dit ville han bara i säng tills det var dags för middag.
På kvällen ringde Eva och var förtvivlad. Hon grät och hade ångest över Pappas situation och att hon kämpat så för att han ska komma hem. Men nu inser hon att det inte funkar. Det kommer inte att gå. Pappa är för dålig. Även om han får hjälp av hemvårdare så kan Mamma inte ha honom hemma. Hon är i för dåligt skick själv. Hon orkar helt enkelt inte. Det kommer att ta kål på henne med. Vi pratade en stund tills Eva hade lugnat ner sig lite och slutat gråta. Jag tror att jag har förberett mig bättre än Eva. Hon har varit så positiv och trott att Pappa verkligen ska bli bra. Visst, jag har hoppats jag med. Men jag har ju pratat med EH vars man drabbades för 4 år sedan och fortfarande är i samma form som Pappa är nu. Jag har nog ställt in mig på att det kommer att bli så, men att varje steg i rätt riktning är en bonus. Nu vet jag inte vad jag tror. Vi kom överens om att ta kontakt med kuratorn på kommunens Strokeenhet igen. Vi behöver få ventilera våra känslor med en som kan sånt här.
Efter samtalet med Eva åkte Stefan och jag hem till Nicklas och Sandra för att gå ut en vända med Ronja. N & S var på fest. Det snöade ute och var riktigt skönt. Dessutom lyste snön upp det annnars så mörka landskapet ute hos dem. Vi tog en ganska lång promenad och fick se en massa upplysta hus runtom i skogarna som vi aldrig sett förrut. Efter promenaden åkte vi till Ica och köpte lite sill. Vi var hemma 20,30. Då dukade vi fram sill och potatis samt lite köttbullar och en snaps. Det var gott och det kändes lite som dagen innan julafton när man smakar av julbordet.  Sedan tittatde vi på Popcorn innan vi gick i säng.

KALLT! 10 grader kallt när jag gick upp 05,30. Enligt alla trafikrapporter skulle det vara halt också. Det märkte inte jag. Men i andra delar av länet har det visst kommit lite snö. Var på jobbet tidigt idag eftersom jag ska sticka iväg hem till Mamma då Pappa kommer hem för första gången sedan han blev sjuk. Vi ska se hur det går för honom att klara sig i hemmet. Vi hoppas att vi kommer att få lite tips på hur vi kan hjälpa Pappa att ta sig i och ur sängen samt i och ur fotöljen. Det kommer två stycken arbetsterapeuter med honom. Eva kommer också att vara med. Kl. 13,00 ska jag och J träffa en representant från revisionsbyrån som ska ta över bokföringen. Gud vad skönt det ska bli.
Jag hade tänkt att jag skulle jobba till 10,00 och sedan åka hem till Mamma. När klockan var kvart i kommer AN upp och vill ha hjälp med en offert. Jag frågade om jag kunde göra den på måndag, men nej den skulle vara inne senast idag! Snacka om planering. Han kom med en massa nerklottrade uppgifter som han inte hade riktig koll på själv. Hur som helst lyckades vi få till det så att vi var klara 10,15. Då sa jag att jag var tvungen att sticka och att han fick slutföra det själv.
När jag kom till Mamma var Eva redan där. Jag hade inte behövt jäkta för vi fick vänta nästan en timma innan färdtjänsten kom. Det var tre personer som kom med Pappa. Dom hade med sig en massa hjälpmedel. Ett stå-stöd, ett bälte, en toaställning och upphöjningsklotsar till sängbenen. Pappa såg glad ut när han kom. Han rullade runt lite och tittade sig omkring. Efter en stund Provade dom hur det gick att få Pappa ner i sängen. Det gick bra. Han såg så nöjd ut när han låg där. Eva kröp upp och lade sig med huvudet på hans arm. Sedan var det dags att komma upp igen. Det gick också bra. Sedan fick vi hjälpa Pappa ner i hans favoritfotölj. Det funkade jättebra. Vi fikade med personalen och Pappa. Tyvärr tog Pappa ett kex till kaffet. Det gick inte så bra. Han fick problem med att det fastnar i tänderna. Han satt hela tiden och stoppade fingrarna i halsen och räckte ut sin missfärgade tunga. Det såg ut som om han hade någon typ av beläggning på den. Personalen misstänkte att han fått svamp igen. Det är så himla svårt att förstå vad han har för problem. Hade något fastnat i halsen eller vad menade han.  Efter någon timme kom färdtjänstbilen tillbaka och hämtade Pappa. Det verkade ju funka bra. Det ska väl inte bli några större problem i morgon när han kommer hem själv. När dom åkt slängde vi i oss en varsin macka innan jag måste hasta vidare till J och bokföringsbyrån.
Kom dit exakt kl. 13,00. Vi satt och pratade med en gruppchef på Visma i 30 min. Det verkar bra och dom kan ta över när som helst. Vi kom överens om att jag kör året ut, sedan tar dom över. Vilken lättnad!
Åkte hem och vilade en liten stund innan Sandra och barnen kom på besök. Oj vad vi har träffats lite den senaste tiden. Vårt fredagsfika har vi inte kunnat genomföra sedan Pappa blev sjuk. Jag vill ju besöka honom då. Men jag saknar våra fredagar. Jag vill träffa barnen oftare. Hoppas att det lugnar ner sig snart så att vi kan återuppta fredagsfikat.
Strax efter tre kom Sandra och Skruttungarna. En liten stund senare kom även Stefan. Vi fikade och lekte en stund innan det var dags för lilla familjen att åka hem till Micke. Stefan och jag lagade mat. Kalvkotletter med sallad och tzatsiki och rött vin. Jättegott! Till fikat tog vi glass med hallon. Sedan blev det TV resten av kvällen. Vi var båda ganska trötta så det blev tidig sänggång.

Klart och 6 grader kallt! Nu är det riktig höst. Gräsmattan var vit av frost och det låg en tunn isskårpa på dammen.
I dag ska Mamma åka med Pappa till Danderyd för hjärtundersökning. Sandra skjutsar Mamma till Löwet och därifrån blir det färdtjänst. Hoppas att det går bra. Jag tror att Mamma oroat sig lite för den resan. Men hon behöver ju inte göra något, bara vara med som Pappas stöd.
Oj så fel jag hade! Resan till danderyd blev ett äventyr för Mamma. Färdtjänstchaufförn lämnade bara av dom vid entrén. Mamma med sina dåliga armar och nacke fick dra den tunga rullstolen upp till inskrivningen. Därefter fick hon ta honom till en annan avdelning där han skulle genomgå ultraljud av hjärtat. Skötaren som skulle göra ultraljudet frågade Pappa hur lång han är. Mamma sa att han inte kan tala och är förlamad i höger del av kroppen. Jamen han kanske kan skriva hur lång han är säger skötaren då? Men han är ju förlamad sa Mamma. Ja då får jag väl se när han står upp!!!??? Men han är ju förlamad sa Mamma. Han kan inte stå upp. Har dom ingen journal att titta i. Han har ju för sjutton legat där pga av stroken och det är ju på grund av den som ultraljudet ska göras. Pappa fick ligga på vänster sida vilket inte är det lättaste när höger del inte känns. Det blev lite vingligt så Mamma var rädd att han skulle rulla av britsen han låg på. Hon fick ställa sig och hålla emot. Pappa är rätt tung, så det blev väldigt jobbigt för henne. Efter ultraljudet fick hon ta honom ner till entrén igen och invänta färdtjänst. Usch jag blev så arg när jag hörde det. Hur hade dom gjort om inte Mamma varit med? Ställt av Pappa i entrén och lämnat honom där tills nån hittat honom och undrat var han skulle?
Mamma och även Pappa var helt slut efter den pärsen. Som tur var blev hon bjuden på god mat när dom kom tillbaka på Löwet. Jag erbjöd mig att komma och hämta henne, men jag skulle knappt hinna dit innan bussen gick hem. Bussen stannar ju på Centrum och hon skulle på Apoteket för att hämta skeden och petemotkanten hon beställt till Pappa. Ruskiga priser dom har på den typen av hjälpmedel. Skeden kostade 115 kr. En sked med lite tjockare skaft och lite skäregg på sidan. Petemotkanten är en liten plastkant som man sätter fast på tallriken så att maten inte åker av. Den kostade också 115 kr.
På kvällen hämtade jag Stefan på Arlanda kl. 19,30. Därifrån åkte vi direkt till Maxi och handlade lite.
Jag köpte en så kallad fransk glasburk med gummiring i locket. Jag ska göra surkål! Då ska man ha en sån.
Resten av kvällen Tog vi det lugnt.
 

Det blåser, stormvindar runt knuten. Det är lite molnigt något kallare än i går ca 4-5 grader. Just nu (kl. 11,25) singlar de första snöflingorna ner utanför mitt kontorsfönster. Det lägger sig inte eftersom det fortfarande är för varmt och blött ute.
I dag är det 5 veckor sedan Pappa blev sjuk. Tiden rusar iväg. När jag tidigare hört om dom som legat 4 månader på sjukhuset efter en stroke så har det känts som jättelång tid. Men nu har det ju redan gått 5 veckor för Pappa. Och han har ju säkert långt kvar innan han kan komma hem till Mamma. Stackars Mamma, hon och Pappa har aldrig varit i från varandra så länge tidigare. Det blir långsamma kvällar för henne. Dagarna är väl lättare, då kan hon gå ut och gå med grannen. Det har ju också varit en hel del annat att ta hand om på dagarna. Ögonläkare och handkirurgen plus besöken hos Pappa.
I dag har hon ögonläkaren igen så Pappa får vänta med besök till kvällen.
Efter jobbet åkte jag till Nicklas och lämnade bilen för besiktning och omläggning till vinterdäck. Stefan hämtade mig och sedan hämtade vi upp Mamma.
När vi kom till Löwet såg vi att Pappa satt i sin rullstol i korridoren. Han hade ätit och hade tänkt att han skulle lägga sig. Han blev glad när han såg oss och rullade in i dagrummet. Han pekade på soffan och fotöljerna att vi skulle sätta oss. Mamma gick ut för att höra med personalen när arbetsterapeuten skulle komma hem och titta på hur det ser ut hemma hos dem. Hon fick till svar att det inte skulle ske denna vecka i alla fall. Hon blev lite orolig att han inte skulle kunna komma hem på lördag som det är tänkt. Men det skulle visst gå bra. Hon fick också veta att dom ska ha storrond på torsdag, då dom tar beslut om vad som kommer att hända härnäst med Pappa. Hoppas att han får stanna lite till på Löwet.
Pappa försökte säga något som vi inte kunde tolka så han tog min hand och ville kramas. Efter en liten stund gjorde han något kostigt tecken med handen mot sin mage och bröst. Åh om jag ändå kunde förstå vad han vill säga. Han suckade djupt flera gånger så vi frågade om han var trött och ville gå och lägga sig. Det ville han. Så han sparkade sig tillbaka till sitt rum och ställde rullstolen vid sidan om sängen och pekade på den. Jag sa att jag skulle hämta någon som kunde lägga honom. Jag hittade bara en sköterska som stod och pratade med en annan anhörig så jag ville inte störa henne. När vi väntat ett bra tag blev Pappa otålig så då ringde vi på klockan. Sköterskan stod fortfarande och pratade utanför. Hon kom in och stände av larmet och sa att hon skulle komma alldeles strax. Efter ytterligare en stund utan att nåt hänt gick jag ut i korridoren igen. Då var hon borta, men lägre bort stod två andra sköterskor och tittade på en tredje som målade om en vägg. Jag sade till dom att Pappa ville lägga sig. Dom kom på en gång.
När han väl låg i sängen verkade han bli piggare. Efter en liten stund kom dom med kaffe. Då satt han upp i sängen och drack det. Jag målade en liten tavla med hus, träd och moln på whiteboard tavlan. Pappa skrattade när jag visade honom den. 18,40 kramade vi Pappa godnatt och åkte hemåt. Vi släppte av Mamma hemma hos henne. Sedan åkte vi och köpte en Panpizza och tog med hem. Aj, aj där bröt jag direkt mot de råd homeopaten givit mig. Ingen jäst! Men god var den och stor. Vi orkade bara äta upp halva pizzan, resten får bli matlåda.
Bokföring igen.
Kl. 22 bestämde vi oss för att ta en snabb promenad i området. Jag hade en massa dubbelslag och jag vet att dom brukar upphöra när jag anstränger mig. Vi kryssade fram på gatorna och gick totalt 1,5 km. Det var jätteskönt. När vi kom hem igen hoppade vi i säng. Jag läste en stund. Håller just nu på med Charlotta Ölanders bok "Och himlen var oskyldigt blå". Ytterligare en bok om Tsunamin. Helt annorlunda än Pigge Werkelins bok men ändå om samma frustration över myndigheternas brister. Skrämmande.
Jag somnade ganska snabbt, utan dubbelslag! Härligt.

Det blåser och regnar men är ganska varmt, ca 7-8 grader. Numera blir det bil till jobbet. Jag törs inte ta mig hem gående genom skogen längre.
En vanlig lite halvtråkig arbetsdag väntar. På eftermiddagen var jag hos en Homeopat för att försöka få bukt med min krånglande mage och mina dubbla hjärtslag.
Stefan hämtade mig på jobbet kl. 13,00 och vi åkte till Viksjö. Jag var hos homeopaten i Juni och fick då några tabletter som skulle stabilisera bakteriefloran i tarmen. Det funkade ganska bra ända tills Pappa blev sjuk. Då brakade magen i hop igen. Homeopaten förklarade för mig att det blir en slags rundgång. När magen är i olag så blir man lättare påverkad av stress. Och blir man stressad tar det för mycket energi att ta hand om det så då finns det ingen energi kvar till att ta hand om magen. Ungefär så. Han trodde att detta också påverkar hjärtat. Det har jag ju läst tidigare också. Hans råd är att man ska försöka äta biologisk föda för att få ordning på bakteriefloran i tarmen. Man ska inte dricka kranvatten eftersom det är klor tillsatt och klor är ju bakteriedödande. Han tyckte att jag skulle äta mjölksyrade grönsaker och surkål. Yoghurt är också bra. Jäst är inte bra. Får försöka hitta surdegsbröd i stället. Jag hittade ett recept på surkål i Aftonbladet som jag tänker prova. Fick i alla fall en ny laddning tabletter för att komma igång. Han vill inte att man äter tabletter hela tiden eftersom man kan justera detta genom kosten. Men det är ju inte helt lätt att ställa om kosten helt. Jag äter ju tydligen ganska perfekt ur hjärt-kärl synpunkt.
Jag var tillbaka på jobbet till 3-fikat.
Efter jobbet kom det hem en kille från Securitas som skall installera ett nytt larm åt oss. Jag vill ha ett skallarm som man kan ha på nattetid. Vårt gamla fungerar inte så eftersom det reagerar på detektorer.
Nu när det finns folk som borrar upp låsen på nätterna känns det extra skönt att ha det skyddet i alla fall.
I larmet ingår även att Securitas åker spaningsrundor både natt och dag i området. Det känns också bra.
När larmkillen åkt stack Stefan på spinning och jag åt en underbart god köttfärssoppa som jag gjort själv. 
Recept från Tasteline:
300 g köttfärs
1 msk smör (jag tog rapsolja)
1 st grovt riven morot
0,5 buljongtärning
8 dl vatten
1 burk krossade tomater (jag tog med chili)
1 vitlöksklyfta
2 msk tomatpuré
1 krm spiskummin
1 krm cayennepeppar
Fräs köttfärs och morot i några minuter
Tillsätt buljong, krossade tomater, pressad vitlök, spiskummin och cayennepeppar.
Koka i 10 min.
Servera med en klick matlagningsyoghurt.

Efter maten var det bokföring som gällde.
Pappa fick inget besök idag. Mamma var i stan och köpte ett nytt handleds/tumskydd till sin onda hand.
Eva ringde till Löwet och frågade hur Pappa mådde. Han var riktigt trött även idag. Personalen sa att det brukar vara så när patienterna börjar åka hem på permissioner. Men dom behöver den stimulansen så det är helt naturligt.

Fin morgon med klar himmel och drygt 8 grader varmt. Vi vaknade av att dom stökade med frukost på övervåningen. Jag hade faktiskt sovit riktigt bra. Jag måste ha somnat ganska snabbt. Jag var väl så himla trött efter natten till igår. Vi gick upp och duschade och gjorde oss iordning. Efter frukost packade vi ihop våra prylar tackade för oss och påbörjade färden hemåt. Skönt att komma iväg innan helgtrafiken blir för tät av alla hemvändare. Vi kom iväg vid 11-tiden. Det var ganska lugnt på vägarna. Vi stannade i Sillekrog och tog en hamburgare och kaffe. Vid 15-tiden var vi hemma igen. Hem ljuva hem! Det är alltid skönt att komma hem igen. Även om man haft det bra borta.
På vägen hem ringde jag till Mamma och frågade hur det gick med Pappas utflykt. Det gick bra, men han var trött efter den långa resan ut till Saltis. Som tur var hade dom fått en ganska stor rullstol med sig så att han kunde fälla ryggstödet och sova lite i den. Dom hade ätit fisksoppa och ostmacka. Sedan hade han fått lite Whisky, men det tog han bara lite, lite grann av sedan ställde han ifrån sig glaset och ville inte ha mer. Sedan fick han sin favoritmarängtårta. Mamma tyckte att det var svårt att bedömma om han uppskattade permissionen, han var så vansinnigt trött. Men det gick bra i alla fall. Det var ju skönt. Men nästa gång är det nog bättre om han kan komma hem till Mamma. Dom får beställa en trappklättrare och vi får vara där och hjälpa Mamma så ska det nog gå bra. Vi kom överens om att Mamma skulle ringa när dom kom tillbaka till Löwet så skulle vi hämta henne där.
Vid fem var det dags att bege sig till Löwet. När vi kom dit satt Pappa i sina egna kläder i rullstolen och åt middag. Det var nästan som att se min "gamla" Pappa. Han åt med sked och hade en kant runt tallriken så att maten inte åkte av. Men han åt med god aptit. Han var trött men verkade glad över att se oss. Vi kramades som vanligt. Efter maten var han så trött, så trött så personalen fick komma och hjälpa honom i säng. När han satt på sängkanten kramades vi adjö och vi tog med oss Mamma och åkte hem. Hon var också trött efter en dag med mycket nervspänning.
När vi lämnat av Mamma hemma hos henne åkte vi hem och åt middag. Kvällen gick sedan åt att ta hand om allt som inte hunnits med tidigare.

Vaknade efter en jättejobbig natt. Tror inte att jag somnade förrän runt tre halvfyra. Hjärtat slog dubbelslag hela tiden. Sängen var mjuk och varje gång jag rörde mig så knarrade det och lät. Stefan kunde inte heller sova pga det. Till slut bytte vi sängar så att det inte skulle låta så mycket när jag rörde mig. Det är svårt att ligga stilla när hjärtat slår så hårda dubbelslag. Det är så himla läskigt. Vi vaknade i alla fall strax efter åtta. Efter en lång frukost åkte vi in till Jönköping för att gå på lördagsmarknad. Iffe körde förbi Securitas där det stora rånet inträffat dagen innan. Nu hade man ställt en stor container framför porten där bilen kört in. Hmmm det har blivit riktigt läskigt, vårt lilla lugna Sverige.
Vädret var uselt. Kallt och småregnigt. Vi gick runt en stund och tittade på alla försäljare. Det finns allt från fisk till kläder. Köpte ett par kritstrecksrandiga långbyxor och en t-shirt till mig själv för 120 kr, 60 kr/del. Vi köpte också en top till Sandra. Vi får se om hon vill ha den. Hon kanske inte alls gillar den. Det respekterar jag i så fall. Den kostade bara 60 kr.
Det var inte speciellt skönt att gå runt på marknaden. Det blåste och regnade och jag frös om fötterna.
Efter någon timma åkte vi hem igen. Vi åt lunch och sedan packade vi in oss i bilen för vidare färd till Mjölby. Just då kändes det som om jag bara ville åka hem. Det kändes så jobbigt att  vi skulle stanna på ett nytt ställe och packa upp oss och sova. Dessutom hade jag fortfarande lite dubbla hjärtslag. Det är så svårt att ignorera dom och så är karusellen i gång igen. Jag vet ju det. Jag blir orolig och hjärtat slår ännu fler dubbelslag och jag blir ännu oroligare osv. Vi åkte tillbaka till A6-Center för att köpa en blomma till Britt-Marie och Bosse. Det var smockfullt överallt eftersom det var "Tok-REA".
På vägen till Mjölby ringde jag Mamma som precis varit uppe hos Pappa. Hon hade suttit och sjungit med honom. Gamla melodier som han känner igen. Han hade gnolat med men inte sjungit några ord. Han mådde i alla fall bra. Skönt.
När vi kom till Britt-Marie och Bosse fick vi kaffe och äppelpaj med vaniljsås. Sedan satt vi och pratade och tittade på kort på deras nyaste lilla barnbarn.
Efter middagen tog vi en promenad i regnet. Vi gick en lång promenad i deras villaområde som var mycket större än jag trodde. Vilka stora villor det fanns. Kåkar som säkert skulle kosta runt 2-2,5 miljoner här hos oss ligger på 1,5 milj där.
Vi gick och lade oss vid 23-tiden.

Vaknade 04,30 pga att jag ställt min mobiltelefon på väckning kl. 05,30 men glömt att ändra den till vintertid. Skit också. Orkade inte ställa om den så jag somnade om och vaknade av den vanliga väckningen 05,50. Jag hade täkt att jag skulle få lite mer tid på mig innan Sandra skulle hämta mig för vidare transport till Arlanda. Jag hade i och för sig gott om tid ändå.  Strax efter halv åtta kom hon och barnen. Dom släppte av mig vid inrikeshallen och åkte hem igen. När jag kom in kunde jag gå direkt fram till incheckningsdisken och checka in. Ingen kö alls eftersom jag bara hade handbagage. Skönt. Gick vidare till säkerhetskontrollen där jag lade min jacka och plastfickan med min biljett + körkort i en korg som gick igenom röntgen. När jag sedan gick vidare saknade jag körkortet. Jag rotade runt i väskan utan att hitta det. Jag blev lite orolig att jag tappat det vid incheckningen. Precis då ropade dom ut i högtalaren att jag skulle kontakta säkerhetskontrollen. Körkortet hade åkt ur plastfickan där. Vilken tur! Jag hann tänka många tankar innan dom ropade på mig. Gick bort till gaten och upptäckte att jag hade 40 min på mig så jag tom med mig en tidning och gick och köpte mig en kopp kaffe. När jag fikat färdigt gick jag tillbaka till gaten. Jag hann bara slå mig ner och ta upp tidningen innan det var dags för boarding. Det gick så lätt och smidigt allting. Precis när jag ställt mig i kön öppnade dom en gate precis bredvid så jag blev först i kön.
Planet var nog bara halvfullt när vi lyfte mot Göteborg 8,45. Resan tog ca 55 min. När vi landat tog jag bara mitt handbagage och gick ner till anskomsthallen. Redan i trappan såg jag Stefan komma gående med sin dator i högsta hugg. Han var tvungen att kolla upp lite mail innan vi åkte vidare mot Jönköping. Stefan berättade att det varit ett stort rån i Jönköping på morgonen. Han var rädd att stan skulle vara avspärrad när han åkte ner mot Göteborg. Men han hade inte sett en enda polis. Konstigt. Då hade rånet precis inträffat. Var var alla poliser då? Varför spärras inte alla vägar av? Hmmm. fast tur för oss, annars hade jag blivit sittande på Landvetter. Vi gick och fikade medan Stefan kollade av mailen. Sedan åkte vi mot Jönköping och Iffe och Kerstin. Inte heller nu såg vi några som helst tecken på att ett stort rån ägt rum.
När vi kom fram var Iffe hos doktorn men Kerstin var hemma. När Iffe kom fikade vi innan det var dags för honom att åka till tandläkaren. Kerstin, Stefan och jag åkte till A6 Center för lite shopping. Som alltid när vi är i Jönköping. Jag hittade några toppar på Kapp Ahl och lite fönsterdekorationer på Claes Ohlson. Efter någon timme när Iffe anslutit, var vi rätt mätta på affärer så vi åkte hem igen. Vi vilade en halvtimme innan det blev det god middag med Oxfilé och klyftpotatis. Smarrigt.
Resten av kvällen blev det TV och småprat.
Pappa fick bara ett hastigt besök idag då Eva åkte förbi med de klöäder Pappa behöver till sin lilla utflyckt på söndag.

Strålande sol och ca 8 grader varmt. Härlig höst morgon. Var tyvärr tvungen att ta bilen i dag med eftersom vi ska träffa en kurator ang. Pappa, i kväll direkt efter jobbet. Det ska bli mycket intressant. Hoppas att det blir positivt.
Alldeles nyss var Nicklas hos mig på jobbet. Vi pratade lite om hans möte med Morfar i går kväll. Han bekräftade vad jag misstänkte. Han tyckte att det var jobbigt i början och tänkte att han aldrig mer ville komma tillbaka och se Morfar så här. Men det släppte lite varefter han såg att Pappa verkade förstå vad vi sa och även skrattade till ibland. Jag förstår honom så väl. Jag har tänkt så själv. Att jag skulle vilja strunta i alltihop och bara glömma Pappa för att det är så jobbigt. Men det vill jag ju inte egentligen. Jag vill ju hela tiden veta hur han har det, hur han mår och vilka framsteg han gör. Jag älskar ju min Pappa trots att han inte är densamma längre. Men det är jobbigt.
Eva och Mamma var hos Pappa idag. Dom tog ner honom till frissan där han blev klippt. Sedan fick Eva raka honom. Efter det kände han sig fräsch och nöjd. Dom hade också spelat kort med honom. Det gick väl inte så bra. Personalen på avdelningen hade haft möte och tyckte att det var dags för Pappa att få komma ut lite så på söndag ska han få åka till Eva. Dom har ju inga trappor för att komma in i huset.
Hoppas att det går bra och att Pappa orkar med det.
Han hade också tränat med sjukgymnasten och logopeden. Han lyckades peka på rätt bilder och skriva två stycken N.
17,00 träffade Mamma, Eva och jag en kurator på Strokeenheten i kommunen. Vi fick berätta lite om vad som hänt och hur vi mår. Han konstaterade att vi är i kris fortfarande. Han sa också att vi måste tänka lite på oss själva och att vi skulle fokusera på allt det positiva. Jag har ju tänkt lite att om man inte är för optimistisk så blir varje litet framsteg ett pluss. Han tyckte att vi hade låst oss vid en uppfattning om att Pappa inte skulle kunna bli helt bra igen. Han tyckte i stället att vi skulle fokusera på allt Pappa kan göra och försöka stärka det. Men det är nog mycket lättare för en utomstående, som inte är så känslomässigt involverad. Men det var nyttigt att få prata med honom. Han berättade också lite om vad som händer den dagen Pappa kommer hem.
Efter mötet körde jag hem Mamma och Eva och stannande på te och macka. Sedan åkte jag hem och packade. Sticker till Göteborg i morgon.

Halvklart och 7 grader varmt när jag vaknar 05,30. Stefan ska i väg tidigt så medan han gör sig iordning fixar jag frukost. Kl. 06,00 äter vi frukost! 1 timme tidigare än vanligt. Stefan sticker i väg 06,30. Jag tar god tid på mig och läser lite om Pigge Werkelins kamp för att få ut sin lille döde son ur templet där han lagts efter att han hittats. Fy sjutton, att han orkade. Han måste vara en mycket stark och handlingskraftig person. Hans försök att få hjälp av Svenska myndigheter är rena skräckläsningen. Strax före 8 åkte jag och tankade bilen. Sedan åkte jag vidare till Maxi för att köpa lite frukt och grönsaker. 8,15 var jag på jobbet! Bra jobbat.
Efter jobbet åkte jag hem till Mamma och åt middag med henne innan vi åkte till Pappa. I dag skulle Nicklas åka med för första gången. Han har inte träffat Morfar sedan han blev sjuk. Det har varit magsjuka och förkylningar mm som ställt sig i vägen. Men nu var det dags. Vi träffades i entrén på Löwet och åkte sedan upp till Pappas avdelning. Han sov när vi kom men vaknade så fort vi kom in i rummet. Nicklas hälsade på honom och gav honom en kram. Jag tror att det kändes lite konstigt för Nicklas att se Morfar så här, vi har ju hunnit vänja oss lite, men han tog det ändå bra. Vi drack kaffe med Pappa och försökte prata lite med honom. Det är ju inte helt lätt, när man inte får några svar eller någon riktig respons.
Ännu en gång prisade personalen hans vilja att kämpa. Han suckar så djupt ibland så att man undrar om han börjar klarna i hjärnan lite och mer och mer inser sitt handikapp. Hjärnan har ju varit svullen och inflammerad (enligt hjärnforskare) efter stroken. När svullnaden går ner och inflammationen läker ut kanske hjärnan klarnar lite, om man bara visste! Är det så tror jag att han kommer att få det jobbigare nu. Han som förr klarat att göra så mycket och alltid tagit hand om allt själv. Det måste vara fruktansvärt.
Vi stannade i ca 1 timma hos Pappa. Då var han så trött så vi sa hejdå och kramade honom godnatt. När vi skulle gå flirtade Pappa med oss. Lilla Pappa, du orkar skoja lite med oss i alla fall.
Efter besöket följde jag med Mamma hem en stund och hjälpte henne med lite praktiska saker. Vi tittade lite på TV innan jag åkte hem.
Resten av kvällen var lugn. Kollade lite på Hemnet på ett hus i Saltsjöbaden som vi hyrde sommaren 2000. Då var det ett riktigt kråkslott men på en fantastisk sjötomt. Huset såldes hösten 2000 för 3,5 milj.
Familjen som köpte renoverade huset och tomten rejält. Nu är det till salu igen! 10,5 milj vill dom ha.
Fast även om jag hade vunnit på lotto skulle jag inte köpa det. Huset och tomten är jättefin men ligger precis vid en kanal där alla båtar som ska ut på Baggen går förbi. Var man än befinner sig på tomten syns man från båtarna, man kände sig uttittad hela tiden. Både ute och inne.

Strålande klarblå himmel och 7 grader varmt när jag vaknade kl. 06,00. Är det någon miss i almenackan? Nej, det står den 8 november! I och för sig skönt. Jag gillar ju inte vinter och kyla. Tycker INTE om att frysa. Var tvungen att ta bil i dag med eftersom jag ska till tandläkaren på eftermiddagen och därefter till frissan. Det får väl bli en snabb promenad i kväll igen.
I dag är det fyra veckor sedan Pappa blev sjuk. Dom tre veckor som jag hoppades på, har definintivt passerat. Enstaka ord har han ju sagt, men jag vet inte om han har upprepat något av dem. Förutom ja och nej. Men hoppet har absolut inte slocknat för det. Vi ska kämpa på. 
Mamma och Eva var hos Pappa. Mamma skulle till handkirurgen på förmiddagen så dom var hos honom ganska tidigt. Pappa var jättetrött efter att ha tränat hela förmiddagen med sjukgymnaster och logoped. Han hade duschat också och allt detta gjorde honom väldigt trött. Eva och Mamma hade pratat med överläkaren. Han sa att Pappa gör såna enorma framsteg så dom behåller honom ett tag till på Löwet.
Det var ju jätteskönt att höra. Det har legat lite som ett orosmoln över oss att han eventuellt kommer att flyttas till ett nytt ställe. Vi tror att det skulle göra att hans framsteg stannade upp. Personalen på Löwet är så himla fin mot Pappa så vi hoppas att han får vara kvar där tills det är dags att komma hem.
På eftermiddagen var jag hos tandläkaren. Jag hade tid 15,20. Åkte från jobbet 15,00 för att försöka hinna ta ut lite pengar om det fanns några i bankomaten. Det fanns det! Vilken tur! Jag skulle ju till frissan senare också och då behövs det ju också kontanter. När jag fått ut pengar hade jag 5 min tillgodo så jag slank in i tygaffären som ligger precis bredvid. Jag köpte lite brodergarn till Melkers namn på dopklänningen. 15,20 var jag i tandläkarens väntrum. Där blev jag sittande till 15,30 då jag fick sätta mig i tandläkarstolen och fyra röntgenplåtar togs. Sedan var det bara att vänta. 10 min till fick jag vänta innan tandläkaren kom. Hon kollade snabbt igenom bilderna och mina tänder, tog bort lite tandsten. Det tog inte fem minuter ens. Det är konstigt med tandläkare, det spelar ingen roll när på dagen man har tid. Man får alltid vänta. Jag har varit där som första patient på morgonen och ändå inte fått komma in på rätt tid. 550 kr fattigare gick jag därifrån.
Åkte hem och tog en snabb kaffe med Stefan innan vi åkte och lämnade bilen hos Nicklas. Där mötte Sandra och barnen upp och vi åkte vidare till Frissan.
Melker var lite ledsen i bilen. Stackarn han har flera tänder på gång och har problem med magen (trots att alla sk. experter påstår att det har något samband. Vilket alla föräldrar VET att det har). Carina började att klippa mig, sedan klippte hon Sandra. Under tiden blev Mathilda lite gnällig. Hon ville också klippa sig men Sandra hade inte bokat tid för det. Till slut sa Carina att hon kunde klippa luggen på henne. Då blev hon plötsligt jätteglad. Skruttan. Röd färg fick hon också i luggen. Nöjd och glad blev hon.
Vi hade tänkt att vi skulle hälsat på Pappa eftersom frissan ligger på Löwet. Men eftersom han varit så trött på förmiddagen och sedan skulle träna vidare på eftermiddagen kändes det inte så smart att gå upp. Barnen var dessutom trötta så det var ingen bra idé. Ska fråga Mamma om hon och jag kan åka upp i morgon kväll i stället.
När vi kom hem åt vi Hamburgare. Sedan tog jag det lugnt och tittade på TV. Hade beslutat att det inte skulle bli något datande. Jag tittade på Äntligen hemma där dom fixade till ett hus inför försäljning. Dom rensade bort en massa prylar. Jag blev så inspirerad så jag gick ut i köket och rensade på bänkarna. Ställde undan mixer och matberedare bl.a. Det blev så fint. Hoppas bara att vi kan hålla det lika fint.
Vi gick och lade oss rätt tidigt eftersom Stefan skulle upp tidigt.

I dag vaknade vi till riktigt skitväder. Det hade regnat och var riktigt trist och grått. Även i dag tog vi en promenad runt kyrkan. När vi gick iväg var det tillfälligt uppsprucket molntäcke. På vägen mötte vi Sandra och Melker som skulle gå med oss medan Micke och Mathilda var och städade dagis. När vi gått halvvägs började det regna. Usch, usch. När vi kom hem fikade vi innan Stefan stack i väg för att handla lite. Jag ställde mig och gjorde matlådor för den kommande veckan. Det är så skönt att slippa hålla på med sånt på kvällarna. Det blev: Baconlasagne (fast med skinka), Baconlindad Kycklingfilé med balsamsås och ris samt Piccata med tomatsås och ris. 
Mamma, Eva och Thord och deras barn var hos Pappa. Han hade varit pigg och suttit uppe hela tiden. Eva hade med sig en Whiteboardtavla till Pappa. Hon testade honom lite genom att rita en bil och en båt. Hon bad honom peka på båten, då gjorde han det. Men då hon bad honom peka på bilen, pekade han på båten igen. Återigen samma sak, han upprepar det han nyss gjorde. Men då hon flyttade tavlan lite åt vänster pekade han rätt. Han ser nog inte riktigt på höger öga. Det ögat ser lite konstigt ut ibland när man pratar med honom från höger sida. Eva berättade att hon lämnade över pennan till Pappa för att han skulle rita eller skriva något. Då lade han pennan vid höger hand och tittade på den som om han tänkte-men ta den då! Sedan tog han vänster hand och försökte rita en tjej. Det blev lite darrigt. Hon testade honom på bokstäver, men det gick inte alls. Eva hade också pratat med sköterskorna som berättade att Pappa när han ätit, själv rullar in till sängen. Där ställer han sig tillrätta med rullstolen, trycker på larmet och pekar sedan på sängen. Det går verkligen framåt. Han kanske lurar oss hela tiden. Han tjyvtränar när inte vi är där för att sedan överraska oss med allt han kan. Det är så härligt att han blir bättre och bättre.
Personalen berättade att när dom bytte på honom och bad honom lyfta på rumpan så gjorde han det. Dom sa då tack, varpå han svarade varsågod! Varför säger han inget när vi är där. Vi vill också höra honom säga riktiga ord. I morgon måndag ska dom ha möte om Pappa. Vi får höra på tisdag vad dom kommit fram till. Då åker Mamma och Eva upp på dagen. Sandra, jag och barnen tittar upp till honom på kvällen efter att vi varit hos frissan. Eftersom frissan ligger på Löwet skulle det kännas konstigt att inte besöka honom när vi ändå är där, om han inte är för trött förståss.
Läste ut Eva Dahlgrens bok idag. Det var ganska trevlig. Lite som att läsa en blogg. Kul att läsa om hennes liv. Hon verkar vara en riktig gourmet. Det var mycket matlagning och mycket vindrickande. Hon reser också väldigt mycket. Man fick också lite insikt i hur svårt det är att skriva texter till musik.
Påbörjade Pigge Werkelins bok om tsunamin.
Söndagskvällen tillbringade jag framför datorn med bokföring.

Disigt, grått och 5-6 grader varmt. Gick till jobbet idag.
Ännu en natt med dubbelslag och oroligt hjärta. Jag känner inte av det förrän jag lägger mig ner för att sova. Och jag vet ju att det blir värre ju mer jag tänker på det. Men hur ska jag göra för att inte tänka på det. Det är så jäkla läskigt. Och just nu är jag ju ändå räddare än jag varit förrut när jag haft samma problem. Det blev hur som helst inte många timmars sömn. Så jag är ganska seg idag. I eftermiddag åker Mamma, Stefan och jag upp till Pappa. Hoppas att han är pigg idag. Vi ska också åka till Stinsen för att hämta Mammas byxor som kommit nu.
Stefan och Mamma hämtade mig på jobbet 13,15 och vi åkte till Löwet.  Pappa låg och sov när vi kom, men vaknade så fort vi pratade med honom. Han var ganska trött men verkade ändå glad när han såg oss. Vi försöker prata med honom, men det är inte lätt. Vad ska man hitta på att säga när han inte kan svara eller ge någon respons på det man säger. Det blir lite av en monolog. Ibland verkar han ju vara med på det man säger och så plötsligt är han helt borta. Det är mycket svårt att hantera tycker jag. Men när Mamma frågade om han kom ihåg att Mathilda hade läst saga för honom tidigare i veckan så lät det som om han sa: Jasså det.  När vi varit där ett tag började han sucka tungt och grimasera. Vad vi förstod hade han ont i sin mage igen. Stackars lilla Pappa som inte kan tala om vad det är som tynger honom. Jag gick för att fråga någon i personalen om han varit på toa idag. Jag hittade en läkare som satt vid ett skrivbord. Jag förklarade vem jag var och vad jag undrade över. Han visste inte om Pappa skött sin mage just i dag men han rabblade upp en massa medeciner som han fick för sina tarmfickor och för att hålla magen i trim. Han sa att han skulle kolla med sköterskorna hur det var med toa-besök. Han sa också att han tyckte att Pappa blivit avsevärt mycket bättre i sitt högra ben, men att höger arm var oförändrat förlamad och talet i stort sett obefintligt. Det var ändå jätteroligt och positivt att höra att dom tycker att det gått framåt. Kämpa på Pappa.
Jag gick tillbaka till Pappa och berättade vad doktorn sagt om hans ben, det andra sa jag inget om. Nu tar vi bara fasta på det positiva. Så det så!
Efter en stund kom sjukgymnasterna för att träna Pappas gång. Dom tog upp honom ur sängen och satte honom i rullstolen. I den sparkade han sig själv ut till tränningsbarren. Sjukgymnasterna hjälpte honom upp i stående och höll enn stadigt tag i var sida om honom. Sedan gick han sakta framåt längs barren. Det blev ca 4-5 m. Sedan satte han sig i den framkörda rullstolen och sparkade sig bakåt igen. När dom sa åt honom att resa sig upp verkade det som om han inte förstod vad han skulle göra. Efter ett tag reste han si i alla fall upp igen och gick ännu en gång längs barren. detta upprepades ytterligare en gång. Det var härligt att se att det faktiskt går framåt. Inte visste man för en månad sedan att man skulle bli så himla glad av att se Pappa gå 4-5 m! Märkligt hur snabbt allt kan förändras.
Efter hans träning stod Stefan och jag och pratade en liten stund med den ena sjukgymnasten. Sedan gick vi tillbaka till Pappas rum. Nu var han så trött så han fick hjälp att komma i säng igen. Vi stannade en liten stund till innan vi kramade honom adjö för att åka hem. Usch, det är lika jobbigt varje gång att lämna honom. Han ser så ledsen ut. Men vi åkte i alla fall hem något mer optimistiska.
På vägen hem stannade vi på Maxi och handlade lite innan vi åkte och släppte av Mamma hemma hos henne. Jag sov så himla dåligt i natt så jag var riktigt trött nu. För att klara av att vara vaken hela kvällen kände jag att jag borde vila en liten stund. Vi åkte hem och jag satte en pizzadeg och gick sedan och lade mig en stund medan den jäste. Knappt en timme blev det. Jätteskönt! Vi åt pizzan och drack upp resterna ur vinboxen som Mamma hade med sig till släktmiddagen förra helgen. Vilka suputer vi är. 1 vinbox på 8 personer förra helgen och ändå fanns det ungefär 4 glas kvar nu.
Resten av kvällen tillbringades framför TV:n. Skönt.

Grått, trist och ett par plussgrader. Sov för länge så jag fick ta bilen i morse. Tur var väl det, under eftermiddagen började regnet ösa ner. Det blev halskumt redan till trefikat. Vi pratade om hur trist den här månaden är. Vi funderade på var man skulle kunna bo för att få det perfekta klimatet. Man vill ju ha årstidernas växlingar. Men varför ska den mörka perioden vara så förbenat lång. November till mars-april, det är ju för farao halva året.
Åkte direkt hem efter jobbet och kokade en underbart god soppa. Potatis och purjolökssoppa.
6 dl vatten
1 1/2 grönsaksbuljongtärning
2 potatisar (mjölig sort)
1 purjolök
1/2 gul lök
Koka 15 min under lock
Tillsätt
1/2 dl lätt creme fraiche
1/2 dl persilja hackad
Kör den slät i mixer
Så himla gott. Vi hade dessutom lite knaperstekt bacon som vi hackade och strödde över soppan. Ska aldrig mer köpa påssoppa!
Resten av kvällen ägnade jag åt bokföring medan Stefan var på gympan.

Fick ytterligare ett bokpaket idag, men i brevlådan den här gången. Det var Pigge Werkelins bok om Tsunamin: Klockan 10,31 på morgonen.