Jobbig vecka igen...
I onsdags var det så dags att köra Stefan in till Karolinska. Han skulle skrivas in inför operationen på torsdagen.
Vi var på KS kl. 19.
Han skrevs in och fick sin sängplats mm.
Vid åttatiden åkte jag hemåt igen.
Jag hade svårt att somna på kvällen. Det är en del tankar som snurrar i huvudet.
11,30 på torsdagen opererades han. Klockan 21 ringde jag till avdelningen och fick veta att han just kommit tillbaka och höll på med sin mobil. Strax efter ringde han. Han lät pigg och det hade gått bra. Han hade inte speciellt ont. Det kändes så bra att höra och den kvällen somnade jag lättare.
Fredag förmiddag ringde han. Det hade varit riktigt krisigt på morgonen. Plötsligt rasade blodtrycket och var enligt sköterskan ner på 60/40 och dom kände ingen puls. All personal hade samlats runt honom och det togs EKG för att utesluta hjärtinfarkt. Han fick syre och blod och efter ett tag ökade blodtrycket igen.
Jag åkte dit efter jobbet och då var han fortfarande väldigt trött och hade ont. Läkaren kom medan jag var där. Han sa att Stefan skulle stanna kvar över helgen och att han skulle få två påsar blod per dag. Tråkigt. Jag hade ju sett fram emot att han skulle få komma hem och vi skulle ha en lugn och stillsam helg. Jag stannade kvar ett par timmar och åkte sedan direkt hem. Jag ville inte träffa någon och utsätta mig och oss för alla förkylningar som grasserar runt oss.
När jag kom hem hade Sandra varit och lämnat en jättefin blomgrupp till oss. Den var från båda barnen med familjer. På ett kort stod det att dom tänker på oss. Vår älskade fina ungar.
Bara en liten stund efter att jag kommit hem ringde Sandra mig och var ledsen. Hon hade fått veta att en kompis till henne drabbats av en hjärntumör. Så jäkla sorgligt. Mitt i livet och med små barn. Det borde inte få hända. Det är så ledsamt. Jag tänkte mycket på henne när jag skulle somna.
Det blev en ensam och trist fredagkväll. Jag tittade på På spåret och Skavlan innan jag gick i säng.
På lördag förmiddag ringde Stefan och sa att han nog skulle få åka hem i alla fall.
Jag åkte dit till besökstiden började kl 13.
Nästan direkt fick jag gå och hämta ut hans medicin och efter några timmar kände han sig redo att åka hem. Hans rumskompisar hade redan åkt och han var ensam kvar.
Det var skönt att få ta med honom hem.
Vi tog det mycket lugnt. Åt god middag, helstekt fläskfilé, potatisterrin och rödvinssky, och tittade på Stjärnorna på slottet.
Det blev lite stök i natt då Stefan fick böka lite med katetern, men det gick förvånansvärt bra ändå.
I dag har vi tagit det fortsatt lugnt. Jag har varit en sväng till Maxi och handlat. Jag har dammsugit och strukit tvätt.
Stefan ville ha spagetti och köttfärssås till middag.
Efter middagen har vi tittat på TV och jag har pysslat med datorn. Lagt in ett löneprogram mm.
Jag har fått svar på min arbets EKG som jag var på i fredags. Jag har inte fler dubbelslag under belastning men jag har lätta EKG-förändringar som dom vill kolla mera på. Jag ska först på Ultraljud den 6 februari och den 20 + 21 eller 22 ska jag på myocardscint (?).
Jaha! Kan det inte vara bra nu.
Den fina gruppen som vi fick av barnen.
En härlig helg...
Efter en trist början på veckan så fick vi en mycket trevlig helg som avslut. Mamma och Inger kom och åt middag med oss på fredagkvällen. Dom sov över. På lördagen kom min kusin Barbro och hennes man Ulf på fika. Vi hade inte setts på många år innan dess. Det blev en trevlig stund och det kändes inte som om det var så länge sedan. Efter det gick vi ner till Åströms där vi var bjudna på middag. Åsa och hennes barn var också där så Inget fick träffa sina barnbarn. Även Sandra, Nicklas och Max kom. Det blev en trevlig familjemiddag. Mamma och Inger sov över en natt till. På söndag förmiddag åkte vi alla ut till Nicklas, Sandra och Max. Barnen åkte fyrhjuling. Det var perfekt vinterväder. -5 och strålande sol. Vi bjöds på lunch innan det var dags för mig att köra min kära syster till Arlanda. Hennes veckolånga besök var slut. Vart tog veckan vägen? Stefan och Nicklas åkte på bio i Kista och jag åkte hem och pysslade. Stefan köpte med sig mat hem från food courten.
Fonus och homoepatbesök....
Veckan gick verkligen snabbt.
I måndags var en jobbig dag då vi var till Fonus för att planera pappas begravning. Jobbigt och känslosamt.
Besöket tog en dryg timma. Begravningen bokades till torsdagen den 31 januari. Vi bestämde musik, blommor och dikter. Dels till annonsen och så även en som prästen ska läsa.
Vi gick in på blomsterhandeln intill och köpte en fin tulpanbukett till personalen på pappas avdelning och en ros till pappas favorit: boendevärdinnan Nettan.
När vi var klara där åkte vi till kyrkogården för att titta hur det ser ut vid ask-lunden. Där får man en egen liten sten med namn och födelse och dödsdatum. Man får vara med vid urnnedsättningen och man vet då vart askan finns. I en vanlig minneslund får man inte vara med eller veta vart askan hälls. Mamma är rädd för att det inte kommer att skötas och vi beslöt att det blir vanlig minneslund.
Därefter åkte vi till Eurostop. Mamma, Inger och Eva åt på Mc D och jag köpte sallad på Maxi.
Efter lunchen åkte vi till Ärlinghem för att tömma och städa pappas rum. Det kändes lite jobbigt att städa ut honom.
Personalen kom och kramade om oss och frågade hur det var. Nettan blev så rörd över blomman att hon nästan började gråta.
När vi gjort allt klart gick vi bort till torget där vi bjöds på fika. Mammas och pappas "gäng" anslöt och vi satt länge och pratade med dem. Alla talade om hur saknad pappa var. han var väldigt omtyckt trots att han inte kunde tala.
Nettan kom och pratade med oss länge, länge. Hon och pappa hade en jättefin kontakt och förstod varandra trots afasin.
När Inger och jag packat in allt utom möbler och sådant som skulle skänkas till pingstkyrkan i min bil åkte vi hem till mamma.
Vi var helt slut alla fyra. Vi slappade och pratade tills Thordan kom och han och Eva åkte för att hämta det sista och städa färdigt. Inger och jag lagade middag. Även Stefan anslöt och något senare även Kimmen.
Tisdag morgon hade jag tid hos en homoepat för att försöka komma tillrätta med min mage och mina arytmier. Besöket tog drygt två timmardå hon tog reda på så mycket som möjligt om mig. Detta för att få en helhetsbild av mig och mitt liv.
Hon kunde konstatera att jag är väldigt sned i ryggen. Vilket jag hört tidigare. Detta kan påverka bl.a. hjärtat. Något jag också misstänkt. Hon vill att jag besöker en osteopat som kan titta på min rygg. Hon vill också att jag tar prov på sköldkörteln då jag har det i släkten och för att jag är darrig. Sedan tyckte hon att jag skulle be att få byta min blodtrycksmedicin mot en nyare variant. Tenormin kan ge diarre vilket jag har problem med.
Jag ska återkomma till henne i april igen.
Efter det besöket tog vi oss tillbaka mot Märsta i ruskväder. Det snöade och var halt. På en sträcka av en knapp mil såg vi 6 taxibilar som kört av vägen eller krockat plus ytterligare en personbil som krockat och höll på att bärgas.
Jag var tillbaka på jobbet precis efter lunch. Sedan jobbade jag in en timma och 15 minuter på kvällen. När jag kom hem bjöd Stefan på Fisksoppa från Menton som han gjort iordning. Jättegott.
En röst i natten
Natten till lördag vaknade jag två gånger av att någon sade mitt namn. En röst jag inte inte kände igen. En mansröst. Den sa mitt namn helt neutralt. Marianne bara. Inte uppmanande, bedjande eller så. Jag trodde först att jag snarkat och att Stefan sade åt mig. Men jag hade munnen stängd när jag vaknade och när jag frågade honom på morgonen så hade han inte gjort det.
Var det pappa som ville berätta att han kan tala igen? Jag skulle vilja tro det. I så fall vill jag att han kommer igen och pratar med mig. Jag skulle vilja fråga honom så mycket om hans senaste sju år. Åren sedan han blev sjuk och speciellt skulle jag vilja fråga om hans sista dygn.
Men det var nog i min dröm någon sa mitt namn. Även om det var så tydligt och jag vaknade av det. Pappa om du hör mig, kom gärna tillbaka och prata med mig. Jag lovar att inte bli rädd.
Tung vecka
Det har varit mitt livs tyngsta vecka. Dagen efter att lilla pappa somnat in var jag ledig. Eva och jag var hemma hos mamma och började ta itu med allt som följer på ett dödsfall. Det blev många samtal. Vi pratade och grät om vartannat. Det är svårt att ta in att pappa inte finns längre. I och med att pappa avled upphörde också mitt godmanskap. Det jag måste göra är att göra årsredovisning för förra året och sedan för de dagarna i januari som han fortfarande levde. Vi bokade tid på Fonus, ringde försäkringsbolag mm. Torsdag och fredag jobbade jag. I lördags tog vi det lugnt på förmiddagen innan vi åkte och tittade på Mathilda som spelade handboll i Vikingahallen. Matchen vi såg förlorade de men matchen innan hade de vunnit. På eftermiddagen hämtade vi mamma och åkte till Maxi och handlade. Sedan åkte vi hem till oss och åt middag. Mamma stannade och såg Stjärnorna på slottet.
I söndags var vi på julgransplundring i Odensala bygdegård med Sandra, Nicklas och Max. På kvällen hämtade vi lillasyster Inger på Arlanda. Vi körde henne till mamma där även Eva var. Vi åt kycklingsallad och pratade om pappa och hans sista dagar. Vi förberedde en del inför besöket på Fonus innan Stefan och jag åkte hem.
Tisdagen den 8 januari 2013
Idag klockan 16,15 somnade min älskade pappa stilla in. En älskad Make, Pappa, Morfar, Gammelmorfar och Svärfar är borta. Men du finns för alltid i våra hjärtan. Vi glömmer aldrig ditt härliga skratt som var det enda som fanns kvar när afasin tog ditt tal.
Sov gott lilla pappa. Jag älskar dig.
Söndag och fortsatt vakande
I morse ställde jag väckningen på 7,30 för att komma i fas till i morgon när det är arbetsdag igen. Fixade frukost och hann även idag börja äta innan Stefan kom upp. Vid lunchtid tog vi en promenad i det sköna vädret. Vi gick ner till Ärlinghem där Stefan fortsatte vidare och jag gick in till pappa. När jag kommer in tittar han bara på mig som om han inte känner igen mig, fast han gör det. Han kramar min hand och pussar på den. Men ganska snart somnar han igen. Han sov sig igen nästan hela mitt besök. Han hade ätit lite till lunch i alla fall. Han rosslar så enormt när han andas. Rätt som det är blir det tyst och jag var tvungen att gå och känna om han andas och då tar han ett nytt andetag. Så håller det på. Mamma och jag pratar och fikar. Pappa får en spruta för att slemmet i hans luftrör ska släppa. Det gör det inte medan jag är kvar. Klockan tre går jag hem igen. Pappa vinkar när jag går. Eva och Hanna var där i förmiddags och då satt han uppe en stund och dom tog ut honom till torget. Jag vet inte riktigt vad det är för ide med det. Han är ju så svag och trött att han bara sov resten av dagen. Men han ville så gärna upp.
När jag kommer hem fikar vi. Sedan blir det en del läsande och slappande innan middagen som är Lax med romsås och delikatesspotatis. I kväll har jag haft ett långt samtal med lillasyster i Kalmar. Tittat på Så ska det låta. Just nu sjunger Ola Salo med Orfei drängar på Svt 1. Det blir tidigt i säng då det är arbetsdag i morgon. Nu blir det te och riskakor. Jag har tappat i vikt och jag vill inte gå ner mer nu.
Lördag och julgransplundring
Jag vaknade 8,20 och gick upp. Jag hann fixa frukost och börja äta innan även Stefan kom upp.
När vi klätt oss åkte vi och handlade. Jag var in på Ö o B där jag köpte tre st plastboxar. Stefan var på Hälsokosten och köpte Omega3. Därefter åkte vi till Plantaget och köpte nya växter till vardagsrummet. De gamla gillade inte granen så dom tappade alla blad. Jag köpte även tulpaner och nya långa ljus till golvkandelabern. Vi stötte på ett par grannar som bor längre ner på vår gata. Jag har inte sett dom på evigheter och vi umgås inte. Nu stannade de och pratade och gav oss lite skvaller från området. Vi har noll koll på vad som händer om vi inte ser det från köksfönstret :). Vi har bott på samma gata sedan 77 men jag har aldrig pratat så mycket med dom tidigare. Vi fick avbryta för att hinna handla klart. Det blev en tur in på Coop också. Även där stötte vi på ytligt bekanta som var ovanligt pratsam. På Coop köpte vi bl.a årets första semlor som vi åkte hem och åt med mjölk.
Vi började plocka undan ljusstakar och stjärnor ur fönstren och jag samlade ihop alla tomtar. Klockan tre gick vi ner till Åströms för att ficka och få den julklapp som inte hann fram till julen, en fin uppförstoring på våra älskade barnbarn. Även Fam Öhlin-Ekwall kom dit. Sandra bjöd på god kladdkaka, melon och grädde. Jag lekte med Max medan de andra pratade vidare. När vi kom hem gjorde jag middag. Kycklingfile med soltorkade tomater och spenat. Efter middagen plundrade jag granen och Stefan bar ut den. Hela julen packades ner i plastboxarna jag köpt och Stefan bar upp dem på vinden.
På kvällen tittade vi på Stjärnorna på slottet och Mamma Mia. Eva, Thord, Christian och mamma var hos pappa. Det var ungefär som dagen innan. Men han hade ätit lite. Eva matade honom med passersd mat. Han satt uppe när de kom men ganska snart fick de lägga honom. Han har inga krafter kvar. Lilla pappa. Vid något tillfälle trodde de att han slutade andas men så lom han igång igen. Usch! Jag hoppas att han inte ska bli liggande såhär länge. Blir han bara sämre och sämre hoppas jag att det går fort. Joag hoppas att vi är hos honom när han somnar in. Idag åker Mamma och jag dit.
Fredag och pappa är inte bättre
Idag jobbade jag till 13,15. Solen lyckades tränga igenom en stund. Jag åkte bara förbi hemma innan Stefan och jag åkte vidare till Ärlinghem och pappa. Mamma hade varit där sedan 10. Pappa hade suttit uppen en stund på förmiddagen men han orkar inte. Han rosslar fruktansvärt mycket och orkar inte hosta upp det. Han är så svag lilla pappa. Stefan åkte och fixade det konstigay lysröret. Efter det åkte han hem. Mamma och jag gick och tog lite kaffe. Pappa bara sov och snurrade runt i sängen. Sköterskan och doktorn var inne flera gånger. Han fick sprutor med vätskedrivande medicin och kortison för att bli av med slemmet. Det verkade dock inte ha någon större effekt. Mamma och jag stannade till klockan tre. Då sov han igen. Jag körde hem mamma och åkte sedan hem till Stefan.
Jag gjorde pannbiff med gräddsky och potatis till middag.
På kvällen tittade vi på -På spåret och efter det såg vi filmen Himlen är oskyldigt blå. Under tiden bloggade jag igen lite. Det blev sent isäng igen.
Nu kan det få räcka
i går när jag fick besök av Nicklas och Max på jobbet och Nicklas och jag pratade så märkte jag hur ofokuserad och tankspridd jag var. Det blev lite konstigt och jag funderade mycket på det efteråt.
Det har varit så otroligt mycket skit de här senaste året.
I mars fick jag köra in mamma till Danderyd pga av hjärtproblem.
I april ramlar hon när hon ska gå upp på toa på natten. Hon ringer mig och vi får slänga oss i bilen och åka dit. Kalla på ambulans då mamma brutit sitt andra lårben. När mamma åkt fick jag ta hand om pappa tills Eva kom och vi kunde få honom till Ärlinghem.
I juni fick Stefan veta att hans PSA-värde stigit lite för mycket. I juli togs prover på prostatan. Svaret på dem fick vi vänta på hela sommaren. I september kom svaret. Cancer. Två olika röntgenundersöknngar skulle ge svar på eventuell spridning och tumörens storlek och placering. Det var en 11 mm stor tumör på ena sidan. Agressiviteten låg på 4 på en skala från 1 till 5 där 5 är mest agressiv.
Ingen spridning vad de kunde se.
Allt detta har varit jobbigt och oroligt.
Vi fick avbryta vår Skåneresa i Juli då pappa blev allvarligt sjuk och fick föras till sjukhus med helikopter.
I november fick jag hämta mamma på Ö o B. Hon hade rasat ihop när hon stod i kassan och skulle betala. Jag fick tillkalla ambulans och sedan hämta hennes toalettsaker mm och åka efter. Mamma blev kvar flera dagar på sjukhuset. Jag kände då att jag inte skulle orka med att ha hela ansvaret själv. Jag var gråtfärdig när jag åkte in till Danderyd. Under hela sommaren har jag fått bråka med biståndshandläggarna på kommunen för att pappa skulle få fast boende på Ärlinghem. Något som slutade med att jag fick bli God man för pappa. Vilket inte känns så kul. Med det följde en massa strul ekonomiskt för mamma.
I mitten av december var det så dags för ny sjukhusvistelse för pappa. Han hade drabbats av uttorkning och lunginflammation. Samma kväll som pappa kördes in började mamma bli dålig. Hon tappade rösten. På måndagen kunde hon inte prata bara väsa fram orden. På fredagen fick hon veta att även hon hade lunginflammation.
Stefan fick veta datum för operation. Den skulle bli den 27 december. Det ställde hela vår planering på ända. Vi skulle åkt till Huskvarna som vanligt på juldagen. Nu fick vi göra resan före jul i stället. vi ställde in oss på operation och allt som det skulle föra med sig under mellandagarna. På väg ner till Huskvarna ringer läkaren och ställer in pga att Stefan har förhöjt tryck i ena ögat. Ny tid blir den 24 januari.
Sedan pappa kom hem från sjukhuset har det bara gått utför med honom. Nu ligger han till sängs och frågan är om han kommer upp igen.Det jag hoppas nu är att det inte blir långdraget. Jag vill inte att han ska ligga och tyna bort.
Under hela den här tiden har jag haft riktiga problem med min mage. Arytmierna har jag haft problem med i stort sett varje dag sedan jag började jobba efter sommarsemestern.
den 28 fick jag en återbudstid på arytmimottagningen på Danderyd. Återigen fick jag höra att det är ofarligt och att alla har det. Jag ska ändå få gå och göra ett arbetsprov och UL av hjärtat för att se att det arbetar som det ska.
Är det konstigt att man är som man är just nu.
Och ännu har vi minst en halvår framför oss som kommer att bli jobbigt.
Torsdagen....
Eva och mamma var hos pappa. Han blir långsamt sämre. han har fått svårt att svälja. Eva matade honom med lite yoghurt men det kom upp igen tillsammans med en massa slem. Sköterskan och läkare var hos pappa och försökte ta prover men dom lyckas inte hitta någonstans att sticka honom. Han hade varit uppe en stund på förmiddagen men han har svårt att sitta och somnar hela tiden.
Jag jobbade hela dagen och en stund innan jag skulle gå hem kom Nicklas och Max och hälsade på mig.
När jag kom hem serverade Stefan sushi som han köpt i Uppsala. Efter maten åkte vi till Maxi för att handla några prylar till pappa och lite mat till oss. Pappa behövde fleecefiltar och ett lysrör. Filtar hittade vi men inget lysrör.
Senare tittade vi på Agnethas Nyårskarameller som vi spelat in. Jag var nog väldigt trött för det jag skrattade mest åt var när Malin i Kockarnas Kamp råkade prutta.
Det blev ganska tidigt i säng och i natt har jag fått sova men har drömt undergångsdrömmar. Allt med ekonomin skulle krascha och vi skulle vara tillbaka på 20-30 talets nivå. Inte så upplyftande drömmar.
God men mäktig sushi. Makirullarna innehöll bl.a något rökt kött och pepparrotskräm eller nåt sånt. Lite Norrland möter Japan.
Första arbetsdagen och svårt samtal
Jag vaknade när Sandra gick upp strax efter fyra. Slumrade och vaknade när jag hörde Sandras dubbdäck riva mot asfalten. Strax efter knackade det på min dörr. Först fattade jag inte vad det var men så knackade det igen och en ledsen Melker kom in. Han kunde inte sova. Jag gick in och lade mig brdvid honom och kliade honom lite på ryggen. Det tog ett bra tag innan han somnade. Då var det bara en kvart kvar tills min mobil skulle larma. Jag var så trött men det var bara att kliva upp. Jag väckte Stefan som fixade frukost medan jag gjorde mig i ordning. På väg till jobbet stannade jag till och köpte bröd och pålägg. Det var rätt skönt att vara tillbaka i vardagsrutinerna. Strax före elva ringde det på min mobil. Okänt nummer! Det var en sköterska från pappas boende. Pappa var sämre och nu ville hon veta hur vi ställde oss till livsuppehållande vård? Skulle de försöka med återupplivning om hjärtat stannat. Skicka honom till sjukhus för livsuppehållande behandling? Jag blev alldeles paff. Inte kunde jag på stående fot fatta ett sånt beslut. Och absolut inte ensam. Jag bad om att få återkomma. Gråtande ringde jag till Eva för att få stöd. Hon tyckte absolut inte att vi skulle utsätta pappa för Det. Ingen livsuppehållande behandling och därmed dra ut på lidandet. Jag ringde mamma och Inger och alla var vi överens. Inget livsuppehållande under förutsättning att han inte har ont, har ångest eller på annat sätt lider i onödan. Jag fick uppfattningen att det var riktigt illa med honom. Jag slängde mig i bilen, hämtade upp mamma och vi åkte till Ärlinghem. Älskade lilla pappa. Han låg där i sin säng. Han hade svårt att hålla ögonen öppna och han rosslade när han andades. Han äter inte, orkar inte sitta uppe eller stå på sina ben. Han somnade hela tiden. Efter att ha pratat med sköterskan och personalen och konstaterat att det inte var någon akut fara så lämnade jag mamma där och återvände till jobbet. Det blev en jobbig eftermiddag med många tankar och oro.
Jag pratade med mamma som sa att läget var stabilt men inte bra.
På kvällen gick jag på bandet i 45 minuter. Jag var så trött och gick i säng rätt tidigt. Somnade men väcktes av en snarkare bredvid mig. Jag kände mig desperat. Jag behövde verkligen sova. Somnade om efter ett tag men väcktes igen av att snarkarens mobil plingade till. 6,10 startade klockradion. Pust
Nyårsdagen
Vi vaknade 9,30. Vi åt frukost länge. Vid lunchtid körde Stefan mamma till Ärlinghem för att hälsa på pappa. Vi åkte ut till fam Öhlin- Ekwall och fikade. Det var översvämning i järnvägsgunneln så vi fick vända och åka tillbaka och ta vägen över Droppsta. Jag och Max lekte en stund innan fikat. Han var trött och vi blev inte kvar så länge. På kvällen kom Sandra och barnen för att sova över här. Sandra skulle upp och jobba tidigt, tidigt och Stefan skulle vara hemma med barnen dagen efter. Vi kom i säng rätt tidigt men med tanke på att jag sovit länge på morgonen så hade jag svårt att somna.
Nyårsafton
Så var 2012 över. Skönt! Det har inte varit detvbästa året i mitt liv direkt. Många sjuktillbud för båda. Mina föräldrar. Därefter kom Stefans cancerbesked. Jag har sedan semestern haft dagliga jobbiga hjärtarytmier. Kanske inte så konstigt med tanke på all oro.
Vi sov rätt länge eftersom vi kom så sent isäng.
Efter frukosten gjorde vi oss färdiga och åkte för att handla middagsmat. Vi skulle äta fisk och skaldjur både till för- & huvudrätt och bestämde oss för att åka förbi Systemet och köpa vitt vin. Ingen bra ide visade det sig. Det var hur långa köer som helst. Inte bara vi som var ute i sista stund alltså.
Väl hemma igen hann vi bara äta lite lunch innan mamma ringde. Hon var hos pappa men skulle fira nyåret med oss. Nu ville hon bli hämtad. När jag kom satt pappa och hon vid entren och väntade. Jag kramade och pussade på pappa som såg lite, lite piggare ut än sist. Men långt ifrån den han var före senaste sjukdomen. Han har nästan ingen röst kvar. Han väser mest när han säger det enda han kan: ja! Har man inte pratat på sju år så kanske stämbanden förtvinar, vad vet jag. Sorgligt är det i alla fall. Jag stannade en liten stund innan mamma och jag lämnade honom ensam där. Det är så fruktansvärt jobbigt att gå när han sitter och vinkar lite sorgset efter oss. Jag undrar så vad han tänker och känner vid då.
När vi kom hem fikade vi. Sen satt vi och pratade en massa innan vi tog en liten tupplur. Mamma i fotöljen, jag i soffan och Stefan på sängen. Vi vaknade till efter någon halvtimma igen och fortsatte prata gamla minnen mm. Runt halv sju började vi med maten. Till förrätt gjorde jag toast skagen. Huvudrätt blev fyllda fiskfileer ugnsbakade ii vitt vin. Blomkålspure och creme fraichesås med dill.
Sedan var det dags för Bingolotto. Stefan hade bytt in sin vinst från uppesittarkvällen och köpt till två. När det var dags att spela hittade han inte lotterna. Hur han än letade så hittade han dem inte. Formodligen har dom ramlat ur bilen när vi gick ur vid centrum. Hoppas att det inte var några vinster på de lotterna. Jag köpte istället tre nya via webben. Och precis som förr när jag gjort det så är det nästan omöjligt att skriva genomföra köpet och skriva ut lotterna. Jag lyckades efter en massa strul föra över pengar men innan jag hade utskrifterna i handen hade redan två av tre dragningar varit. Samtidigt ser man på chatten hur folk är förbannade över hur dåligt webbsidan funger och Jan Bylund sitter i TV och säger: har ni inte hunnit köpa lotter än. Det är lugnt! Det är bara att gå in på hemsidan och skriva ut lotter. Man vill slå sönder TV när man hör honom säga så. Hade jag inte fört över pengar redan så hade jag struntat i allt. Som tur var vann vi 4 Sverigelotter på den ena :/.
efter bingolotto tittade vi på Skavlan, åt ost och kex innan det var dags att gå ut på trappan och invänta tolvslaget.
Det smällde rätt bra men vi såg inte så mycket fina fyrverkerier som vi brukar se. Det verkade som om det sköts mest en bit bort. Inte så mycket i vårt område. På vår gata sköts det inte alls. Många var borta. vi gick i alla fall ner och gav Lena en Gott Nytt År kram och skålade med närmsta grannen som stod i sin dörr och tittade ut.
Efter att vi plockat undan och diskat sa vi god natt och gick till sängs vid ett.
Den enda raket jag lyckades fånga.
Trist söndag
Söndagen var en riktigt trist historia. Vädret var trist. All den fina vita snön färgades smutsbrun och sjönk ihop i regnet och slasket. Man blev deppig bara av att titta ut. Hela dagen kände jag mig håglös. Jag hade inte lust med någonting. Till slut lyckades jag städa ur två lådor i skrivbordet i alla fall. Nicklas ringde och frågade om vi skulle komma ut en stund men vi skulle äta alldeles strax så vi bestämde att vi skulle komma över en stund på nyårsaftonens eftermiddag i stället. Bara en stund senare ringde han igen. De behövde barnvakt. Då de behövde åka akut till DS. Vi tog med oss maten och åkte dit. Vi lekte med Max och humöret steg en hel del. Vi hann lägga Max och själva slumra till på soffan innan de kom hem igen. Åtta timmar på akuten. Sandra som fått blödningar hade fått ett missfall. Men det visade sig att det fortfarande fann ett litet liv kvar. Tvillingar igen! Men denna gång förlorade de den ena alldeles i början. När Max föddes alldeles för tidigt var det förmodligen för att hans tvillingbror dött i magen. Nu får vi verkligen hoppas att det går vägen och att bebisen stannar i magen i nio månader.
Klockan hann bli ett innan vi kom isäng.
