Uppsala, Kiropraktor och grannmiddag
I går hade Stefan tid hos Uppsala Kiropraktorklinik för sitt knä. Vi tog med oss Sandra som hade så himla ont. Som tur var hade Kiropraktorn möjlighet att behandla båda två. Sandra fick veta att det är liggamenten runt svanskotan som skadats. Bara att vänta ut. Men hon fick hjälp med bröstryggen också.
Fin utsikt från kiropraktorkliniken.
När vi var klara där åkte vi runt till några butiker för att hitta någon typ av sittunderlag som kan avlasta svanskotan när hon sitter. Helst ville hon ha en sån typ av sittring som man brukar ha efter en förlossning. Till slut hittade hon en nackkudde på Jysk. WellPur
Den fungerade bra! Efter det tog vi en fika på Espresso House innan vi åkte hemåt igen.
När vi lämnat av sandra åkte vi hem och slappade ett par timmar innan det var dags att gå över till grannarna som bjöd på middag.
Det blev en trevlig kväll med mycket gott att äta och dricka och mycket pratande. Vid halv två kom vi isäng.
Squash och hallon
I år har vi äntligen fått upp våra pallkragar att odla i. Glad ihågen köpte jag en massa fröer. tänkta odla lite av varje. Squash, persilja, ruccola, dill mm. Jag drev upp squash och persilja inne. det visade sig att det var ungefär vad som fick plats. Squashen breder ut sig något alldeles enormt. Och jisses vad mycket squash det blir. jag har givit bort men även provat olika sätt att tillreda den. squashgratäng och gratinerad squash med köttfärsröra.
I år har vi även fått till lite stöd åt hallonen. Så gott att kunna gå ut och plocka lite hallon och jordgubbar till frukosten.
Sandra OK och lugnet efter stormen...
Stefan och Sandra kom från akuten vid 5-tiden i morse. Man hade gått igenom henne ordentligt. Röntgat svanskotan och mage/bröst. Allt såg bra ut. Så skönt. Hon har rejäla blåmärken på buken och bröstet. Hon har ont i svanskotan och problem att sätta sig, böja sig och resa sig. Jag är så innerligt glad att dom alla klarade sig så bra. Det kunde ha blivit så mycket värre.
Vi sov rätt länge i morse. Den enda som sovit som vanligt var mamma 😃.
Efter frukosten slöade vi en stund och då var mamma trött igen. Hon orkar ingenting längre. Jag körde henne hem. När jag var på väg hem igen började det blixtra och åska. Sedan kom regnet. Vi satt mest i uterummet och läste. Det var inte speciellt mycket regn som föll. Mer hade varit önskvärt. Det är väldigt torrt och gräset har blivit brunt? Vid fem gick vi ner till Åströms för att äta middag med dem. Det var bestämt sedan tidigare och dom ville fullfölja det trots allt. Det var gott och trevligt. Vi blev inte så sena då alla var trötta efter gårdagen och natten.
112 igen och Tällberg
Vi var hemma några dagar. Pysslade i trädgården och tog hand om tvätt mm.
På torsdags eftermiddag cyklade vi ut till fam. Öhlin-Ekwall och hälsade på. Vi blev bjudna på middag och umgicks ett par timmar innan vi cyklade hem igen. Mysigt.
På lördagskvällen när vi skulle gå och lägga oss ringde telefonen och mitt hjärta rusade igen! Mamma hade känt en kraftig stöt i bröstet och hade ont. Bara att åka dit och kolla läget. Hon hade ont och jag ringde 112 och ambulans.
Dom kom snabbt. Då hennes hjärta slog lugnt och jämnt, blodtrycket var bra så beslöt vi oss för att inte åka med till sjukhuset. Hon ville inte att vi skulle åka med och hon ville verkligen att vi skulle åka till Tällberg och Dalhalla som planerat morgonen efter.
Vi bäddade och plockade undan innan vi åkte hem igen. Inte gick det att somna efter det. Jag somnade inte förrän framåt morgonen. Ringde sjukhuset för att höra hur mamma mådde. Det var OK men hon var trött.
Vid tiotiden åkte vi och grannarna A-M och E mot Tällberg.
I Avesta stannade vi och fikade på Erik-Larsgården. När vi var där ringde Inger och sa att mamma skulle få åka hem. Man hade int ehittat något. Ingen hjärtinfarkt och dom kunde inte se att defibrillatorn utlösts. Konstigt.
Eva skulle hämta henn och hon skulle bo hos dem tills vi kom hm igen. Det kändes lugnt för mig. Då var det ju någon som såg till henne.
Framme i Tällberg lämnade vi av Byströms bagage på Åkerbladhs där dom skulle bo och sedan åkte vi och checkade in på Green Hotell där vi skulle bo.
Vi gick över till Dalecarlia där vi åt räksallad på deras Café. Halv sex packade vi in oss i bilen och åkte till Dalhalla.
Vi skulle se Malena Ernman, Lill Lindfors och Nils Landgren.
När vi kommit in på området åt vi hamburgare innan vi gick till våra platser. Vi hade inte bokat samtidigt så vi satt på olika bänkrader. Byströms på rad 12 och vi på rad 3.
En bit in i föreställningen började det regna. Inte mycket men tillräckligt för att alla skulle sätta på sig regnkläder.
Det var en ganska bra föreställning. Kanske inte riktigt min typ av musik men helt ok.
Kl 23 var det hela över och vi tog oss tillbaka till bilen.
Måndag morgon sken solen. Efter frukost mötte vi Byströms nere i byn. Sedan strösade vi runt och tittade i alla hantverksbodar, fikade och strosade runt. Efter ett par timmar tog vi bilen till Hjortnäs brygga där vi tänkt äta lunch. Men där fanns ingenting öppet där man kune äta. Det skulle vara allsång där på kvällen och nu höll Peter Lundblad och Bengan Jansson på och repade.
Vi åkte tillbaka till Tällberg och åt lunch på Klockargårdscafet.
Efter det blev det bad i Åkerblads SPA.
Innan det var dags att gå till Greens Hotell och äta middag drack vi ett glas vin hos A-M och E.
Middagen på Greens var ok men inte mer. Förrätt: Morots och sparrissoppa. Huvudrätt: Smörstekt torskrygg med örtsås. Dessert: Rättviksglass med blåbär och jordgubbar.
Utsikten från vårt rum. Tyvärr var vädret inte så bra.
Dalhalla
Lite bilder från Dalhalla. Malena Ernman i röd klänning. Malena i vitt och Nisse Landgren sjöng sin version av jullåten hon sjunger med Jerry Williams.
Nederst utsikten från vårt frukostbord.
Vid Hjornäs Brygga
Peter Lundblad och Bengan Jansson repar inför kvällens Allsång
Olycka
Idag hände något mycket otäckt. Mamma var hos oss och vi hade ätit middag och satt och drack kaffe efter. Då ringde min mobil. Det var Sandra. Jag hörde att något var galet, det hörs direkt på henne. På väg hem från Nävekvarn och nästan hemma hade de krockat. Hon sa direkt att dom var oskadda men att bilen var kvaddad. Hon ville att jag skulle komma. Jag slängde mig i bilen och åkte. Visste först inte riktigt var dom var men så såg jag alla utryckningsfordon med sina blåljus. Jag blev jätterädd. Alldeles darrig klev jag ur bilen och gick fram till familjen där de stod en bit från bilen. Härligt att få krama om dem och se att de var oskadda om än skärrade. Lite småblessyrer bl.a. efter bältena hade Sandra och Mathilda. En ung kvinna hade kört rakt ut i korsningen och Micke hade inte en chans att stanna utan körde rakt in i sidan på hennes bil. Tur att de hade en kraftig Volvo med mycket bil i fram. Annars hade det kunnat gå riktigt illa. Efter att polis, brandkår och bärgare gjort sitt och vi flyttat över allt deras bagage i min bil körde jag familjen hem.
Polisen hade sagt att de inte skulle tveka att åka till sjukhus om de fick ont någonstans. Ikväll hade Sandra ont i svanskotan och mage och bröst där bältet tog. Hon kontaktade sjukvårdsupplysningen som rekommenderade henne att åka in om inte annat så för dokumentationens skull i fall att det blir några men. Stefan åkte med henne och jag har svårt att sova.
Men tack gode gud för att det gick så bra som det gick. Tror bestämt att Pappa och Hasse vakade över dem där uppifrån. 
Linköping och kusinträff
Tisdagen förra veckan åkte vi en tur ner till Linköping. Vi stannade till i Söderköping och åt lunch på Göta Källare vid Kanalen. Jag åt kycklingfilé som var ok och Stefan åt en torr rödspätta. Efter maten gick vi en tur längs kanalen. Stefan köpte nya Foppatofflor och sedan köpte vi varsin mjukglass innan vi vände och gick tillbaka till bilen och åkte vidare mot Linköping.
Vi hade bokat rum på Scandic Hotel nere vid Stångån. Där bodde vi några nätter i samband med att vi rensade ur svärmors lägenhet när hon gick bort.
Jag hade sovit uselt natten innan så när vi checkat in på rummet tog vi en powernap innan det var dags att åka och träffa Stefans kusiner på hans pappas sida.
Den ena kusinen som bor alldeles intill hotellet satt och väntade i receptionen när vi kom ner. Vi tog oss till Gamla Linköpin där ytterligare två kusiner plus den ena kusinens fru väntade. Vi fikade på Ragnar Dahlbergs Café (som visst inte ägs av honom längre). Först när vi satt oss i trädgården började en orkester spela typisk brunnsmusik alldeles intill oss ochdet var svårt att höra vad de andra sa. Men efter någon halvtimme var dom klara och vi kunde prata på. Vi satt där tills dom stängde och ytterligare någon halvtimma. Trevligt. Vi bestämde att detta måste göras oftare.
Tillbaka till på hotellet slappade vi en stund innan vi gav oss ut på stan för att äta middag. Vi behövde inte gå så långt. Närmare bestämt till andra sidan Stångån där Stångs Magasin låg. Mysig restaurang med en brygga där vi satt och åt. Vi valde en avsmakningsmeny vilket var ett lyckokast. Mycket gott och lagom stora portioner så att även jag orkade äta allt.
Där mellan träden ligger Stångs Magasin
Lilla avsmakningsmenyn
Toast Pelle Janzon - oxfilé från Hovby gård, smörstekt bröd, löjrom från Vänern, lök, äggula
Smörstekt svensk insjöabborre med gratinerad potatis, smörade grönsaker samt limesås
Långbakad och grillad karré serveras med frästa grönsaker, stuvad svamp och spenat
Rabarberkonsommé med vaniljglass, bakad rabarber och nybakad mandelkaka.
Hela måltiden igenom drack vi ett glas rött mycket gott och dyrt :) vin. Men det blev alltså bara ett glas och ett glas vatten.
Efter en snabb sväng upp till Stora torget och en bankomat gick vi tillbaka till hotellet igen. Jag somnade ovaggad.
Morgonen efter satte vi mobilen på väckning och gick ut på en PW längs Stångån. En vacker 40 min lång promenad i solen.
Lite svettig efter PW
Efter dusch och frukost åkte Stefan till ett möte med ett Medium han fått tips om. Han ville se om hon kunde komma med några ledtrådar om vem som är hans biologiska pappa. Det kunde hon inte......
Jag är skeptiskt. Men den första person hon sa sig få kontakt med beskrev hon precis som min pappa. Hon frågade om Stefan visste vem han kunde vara och han sa då att det lät som hans svärfar. Kvinnan visste ingenting om Stefan när han kom. Hon visste inte vad han ville veta eller att han är adopterad.
När han kom tillbaka checkade vi ut och påbörjade hemresan.
På hemvägen stannade vi på ett mysigt ställe utanför Strängnäs, Emma Gröön Krog och Café, där vi åt lunch. Jag åt en jättegod torskrygg med räkor, rotfrukter och potatis. Stefan åt pasta med biffsås.
Min otroligt goda torskrygg.
Alla tak var gräsklädda. Mysigt!
Äntligen semester....
Medan mamma var kvar på sjukhuset tog Stefan och Inger sällskap söderut. Stegan skulle hälsa på sin moster och morbror i Östergötland och Inger åkte hem till Kalmar. Jag jobbade. Hälsade på mamma på sjukhuset någon kväll och tog hand om hushållet andra kvällar. Motionerade. Vi har varit ganska duktiga med motionen ett tag nu. Inger och jag joggade. Kul att ha kommit igång med joggandet. Men så var jag ute och joggade i skogen innan Inger kom. Trampade lite snett och efter det har jag fått ont i ryggen. På höger sida under skuldran och ut mot sidan. Jag har varit och fått massage och efter det kändes det bättre. Men jogga går inte. Måste nog försöka stärka upp rygg och bålmusklerna lite mer. Istället har vi tagit mycket raska promenader. Stefan kom hem på torsdagskvällen. Jag jobbade min sista dag innan semestern. Det blev en sjukt jobbig vecka innan jag kunde känna att jag var färdig med allt. Mamma som var sjuk, ett nytt bokföringsprogram som bara krånglar och allt som måste förberedas för 4 v frånvaro. Ingen annan gör mitt jobb. Ledigheten inleddes med mammografi KS. Vi hade pratat om att fortsätta in till stan och strosa runt men jag hade ingen lust längre. På tillbakavägen stannade vi på Löwet för att lämna lite kläder mm till mamma. Vi kom när det inte var besökstid och vi beslöt oss för att ta med henne ner på restaurangen och fika istället. Vi tänkte att vi måste fråga personalen om det var ok först så mamma tryckte på larmknappen vid sängen. 10-15 min larmade det. Personal passerade dörren utan att så mycket som slänga en blick in i rummet. Jag gick ut i korridoren för att se om någon skulle komma. Ett par stod och pratade längre bort men ingen brydde sig. Tänk om mamma hade ramlat eller behövde hjälp med något akut? Det var absolut ingen brist på personal. Till slut kom dock en sköterska och vi fick ok att ta med henne. 
På lördagen fick hon besök av Eva & Thord och ett annat par som bott grannar med oss tidigare. På söndagen fick hon åka hem. Vi följde med henne hem och åkte och handlade åt henne. Vi stannade och åt middag innan vi lämnade henne. Hon var trött och skulle gå i säng tidigt.
Svalkande dryck inleder semestern.
Så tråkigt forts....
Efter att vi fått ,mamma isäng gick vi och lade oss igen. Jag kunde inte somna. Det kändes så hemskt att jag sagt åt henne att ropa och så hörde vi det inte. Efter en liten stund hörde jag henne prata. Både Inger och jag for upp och gick in till henne. Hon låg på sida med slutna ögon och förde ett helt redigt telefonsamtal med någon. Utan telefon och i sömnen. Hon verkade få svar. Hon berättade att vi lagat middag åt henne och att hon ätit lite. Hon berättade också att Inger sov i lilla rummet och jag på soffan i vardagsrummet. Sedan sa hon: ja, vi får väl se hur det går med det här... Hon frågade också hur det var med Ingrid. Då trodde jag att hon pratade med pappa eller hans bror vars fru hette Ingrid. Alla tre är döda. Hon avslutade samtalet med att dom skulle höras när hon mådde bättre, ha det bra och hej då. Inger och jag bara stod och tittade och lyssnade med gapande munnar. Hade vi inte sett att hon inte hade någon telefon och att hon sov så hade vi trott att det var ett riktigt telefonsamtal. Nu kunde vi inte somna så vi kokade lite te och satte oss i rummet. Då började hon prata igen! Nu gick vi in och Inger kände på hennes panna för att se om hon hade feber. Då vaknade hon till och sa: jag tyckte det ringde så jag svarade men såg jag att jag inte hade någon telefon. Till slut slumrade jag till en stund innan det var morgon och mamma vaknade och behövde hjälp att komma upp. Jag väckte Inger och vi hjälpte henne till toan. Nu klarade hon sig nästan själv. Vi gjorde frukost och hon åt lite. Hon betättade att det hade ringt på dörren på morgonen men att hon struntat i att öppna. Det hade inte ringt på dörren. Det skulle vi ha hört i så fall. Ytterligare någon feberyra tydligen. Efter en stund fick hon frossa och ville gå och lägga sig. 
Mamma på akuten. Så dålig! 
En dryg vecka senare i restaurangen på Löwet.
Nu bestämde vi oss för att vi inte längre ville ta ansvar för det hela, vi måste få hjälp. Hon ville fortfarande inte till sjukhus. Vi ringde sjukhusupplysningen som tyckte vi skulle ta henne till vårdcentralen! Hur då? Vi ringde hennes hjärtläkare som skrev ut henne sist hon låg inne. Han kunde inte hjälpa oss utan tyckte vi skulle ta henne till vårdcentralen eller närakuten. Vi försökte få reda på om det fanns någon jourhavande läkare som kunde komma hem. Var hittar man en sån. Vi försökte med vårdcentralen. Då fick vi en tid när dom kunde ringa upp oss: 12:10! Det kan vi inte vänta på. Vi försökte ringa närakuten, då kopplas man till sjukvårdsupplysningen! Tillbaka på ruta ett! Vi ringde tillbaka till VC. Nu kunde vi få bli uppringda vid 14. Så frustrerande. Mamma hade ett direktnummer till någon sköterska som vi ringde till, men återigen fick vi en ny tid som dom kunde ringa upp oss på. Denna gång 15,30. Då gav vi upp och gjorde det dom helst vill att man inte ska göra. Vi ringde 112 och beställde ambulans. Nu var mamma så allvarligt sjuk att det var det enda rätta (trots att hon inte ville), men om man inte är riktigt så sjuk hur i hela friden kan det få vara så jäkla svårt att komma i kontakt med en läkare. Ambulansen kom på 20 min. Ingen tvekan om att de skulle ta med henne. Inger och jag åkte efter i Ingers bil. Akuten var proppad med patienter och även personal. Det låg en doft av alkohol över hela lokalen. Lönehelg. Det blev en del väntan men sedan var dom otroligt grundliga och gjorde i stort sett alla kontroller man kan tänka sig. Alla var jättetrevliga. Det som tog längst tid var väntan på en plats på avdelning. Till slut fick hon en plats på Infektion, men innan dess skulle hon få göra en lungröntgen. När dom körde iväg henne till röntgen åkte Inger och jag hem. Vi var helt slut efter det senaste dygnets pärs. Stefan var på sin avslutnings/avtackningsfest med jobbet.
Alla prover visade att mamma hade bakterier i urin och i blodet. Hon hade fått blodförgiftning. Under några dagar låg hon isolerad på Infektion. Trist miljö då hon inte hade någon kontakt med övriga patienter eller såg några andra än den personal som kom in då och då. Som tur var sov hon mest då hon var så oerhört trött hela tiden. Inger valde att åka hem då vi skulle jobba och att sitta på sjukhuset var ju inte så kul. Mamma skulle ha åkt med Inger hem och flygot tillbaka den 10:e. Biljett var bokad och betald. Andra gången det händer.
Nästan en vecka blev hon kvar på DS. Sista dygnet kom det in en kvinna i samma sal. Hon hade samma diagnos som mamma. Det visade sig att hon även legat på samma hjärtavdelning som mamma samtidigt som mamma. Hon sa att det varit så smutsigt på de två toaletter som fanns och att hon misstänkte att hon fått bakterierna via sina bensår då. Kvinnan var i 50 års åldern men var multisjuk och hade vätskande bensår och nu även rosfeber. Hemskt om det är så att de båda smittats på sjukhuset. Mamma fick inte åka direkt hem. Hon skulle först få tillbringa några dagar på geriatriken på Löwenströmska. På torsdagen flyttades hon dit med stora förhoppningar om att få hjälp med att komma igen. Bli lite stadigare, kanske få lite hjälp för sin onda rygg och höfter. Av det blev det inget! Hon fick en rullator för inomhusbruk och en duschstol. En massa tjat (tyckte hon) om att hon skulle ha hemtjänst. För övrigt inget. På söndag em hämtade vi hem henne