Stefan fick ju för knappt 6 år sedan reda på att han är adopterad. Ett mycket omskakande besked när man under hela sitt liv trott att de man vuxit upp med också är ens föräldrar.
Att det överhuvudtaget kom fram beror på att en släktforskare ringde oss och ville veta vad vi hade för yrken. Det var jag som svarade och han berättade att han höll på med en släktbok inför en släktträff som skulle hållas i Vårdnäs stiftsgård i Östergötland i maj. Jag tror att detta var i januari. Mannen som ringde påstod att Stefans mamma hette Sigrid Elisabet. Nej sade jag, hon heter Maiken Margaretha. Men han påstod att han hade rätt. Han gick i väg för att kolla och återkom till telefonen och påstod fortfarande att det han sa stämde. Jag undrade då om han ringt till rätt person. Stefan brukade vid den tiden då och då få e-post som skulle till en namne till honom.  Jag frågade efter personnumret och han rabblade Stefans personnummer.  Jag valde då att lämna över luren till Stefan. Under deras samtal förstod jag att något mycket omskakande hade kommit fram.

Stefan fick veta att han hade en syster Britt-Marie, på sin mammas sida. Hon bodde i Mjölby och hon var två år äldre. Han fick namn och telefonnummer till henne och ringde upp. Hon kunde bekräfta att hon hade en två år yngre bror som blivit bortadopterad. Hon hade själv fått veta det i 10-11 årsåldern tror jag.

Mannen som ringde hade sagt till Stefan att ringa Skattemyndigheten för att få hans uppgifter bekräftade.

Det blev en minst sagt märklig kväll. Stefan valde att ringa sin ingifta morbror som han har bättre kontakt med än sin mamma. Hans svar blev också lite märkligt. Han sade: jag vet inget men ring din mamma.

Stefan hade inte fått veta något om sin pappa utan tog för givet att systerns pappa även var hans pappa. Modern var död sedan ett antal år men pappan levde.

Morgonen efter skulle Stefan ha ett möte på jobbet, men innan det passade han på att ringa Skattemyndigheten. Han ringde upp mig precis när jag satt mig i bilen för att åka till mitt jobb. Han grät så att han inte kunde prata. Vi fick avsluta och han ringde upp mig när han lugnat sig något.

Han hade nu fått bekräftat att hans biologiska föräldrar inte var de han trodde.  Dessutom hade han fått veta att han inte alls hade samma far som sin syster. Det visade sig senare att han inte heller var hennes biologiska far. Vilken röra.

Stefan lyckades efter att ha berättat om sin situation för sin chef genomföra mötet och resten av arbetsdagen.

På kvällen ringde han upp sin mamma och presenterade de uppgifter han fått för henne. Hon hade blivit förvarnad av sin syster och svåger (de som Stefan ringt kvällen innan). Hon bekräftade att det stämde men ville inte prata något speciellt om det.  Stefan föreslog att vi skulle komma ner till henne kommande helg för att reda ut alla frågetecken han hade, men det ville hon inte veta av. Hon blev arg och beskyllde mig för att ha rivit fram uppgifterna på "datan". Stefan försäkrade att så inte var fallet. Han försökte berätta om släktforskaren som ringt, men hon lyssnade inte riktigt på vad han sade. Istället för att åka till henne åkte vi till Mjölby för att träffa hans nyfunna syster Britt-Marie och hennes man Bosse. Det var otroligt pirrigt och spännande. Vi hade ingen aning om vad de var för människor. Och hon visste ju inget om Stefan och mig. Men vi hade inte behövt vara oroliga. Dom var jättetrevliga och tog emot oss med öppna armar. Detta var en dag som Britt-Marie väntat på i många, många år. Hon hade så smått börjat leta efter honom men hon hade fel efternamn, Sandelius (Stefans mormors)på honom. Det finns en person med det namnet i Lund och dit hade hon tänkt åka. Det var ju tur att hon inte kom iväg. Medan deras mamma levde fick hon absolut inte ta kontakt. Sådana var ju reglerna vid adoptioner på den tiden.

Efter att vi tittat på fotografier så kunde vi konstatera att det fanns likheter mellan Stefan och hans mamma. Dessutom tyckte de att Sandra var väldigt lik sin biologiska farmor.

Britt-Marie var oerhört glad över att äntligen ha funnit sin bror och ville sitta väldigt nära och gärna ta i honom. Det kan man ju förstå. Hon hade ju vetat så länge att han fanns någonstans.

Stefan hämtades på BB när han bara var fem dagar gammal. Men hans biologiska mamma har på avstånd följt honom långt upp i åldern. Hon hade fotografier av honom från hans skoltid. Hon har även följt hans nya släktingar och hon hade urklipp på bröllopsannonser och dödsannonser som gällde dem.

Efter några omtumlande men trevliga timmar tackade vi för oss och åkte vidare ner till Huskvarna och Stefans moster Kerstin och morbror Iffe. Stefan var helt slut och jag fick köra sista biten. Han var så tagen av allt nytt.

När vi kom fram till Kerstin & Iffe berättade de att de varit förbjudna att säga någonting om adoptionen under alla år. Ett löfte de hållit. Stefan har alltid stått dem väldigt nära då de inte har några egna barn och det har varit lite rivalitet mellan hans föräldrar och Kerstin & Iffe.

Det blev mycket pratande och några av de frågetecken som Stefans mamma inte ville vara med och räta ut fick vi nu hjälp med. Det är oerhört tragiskt att hon reagerade som hon gjorde när avslöjandet kom. I stället för att tycka att det var skönt att hemligheten avslöjats och försöka stötta Stefan så tyckte hon mest synd om sig själv. Hon vände det hela till att det var henne det var synd om.

Under de år som gått och ända fram till sin död så ville hon inte prata om detta. Gjorde Stefan det ändå, kunde hon vräka ur sig de mest elaka påståenden om hans biologiska mamma. Så sorgligt.

Efter att vi kommit hem igen kollade Stefan upp sin biologiska pappa Folke, och fick veta att han hade tre halvsyskon på den sidan. Efter att ha varit endabarn i hela sitt liv hade han plötsligen fyra syskon.

På pappans sida fann en åtta månader yngre syster, Marianne och en bror Göran som var ett par år yngre. De är helsyskon. Sedan fanns en yngre halvsyster Britt-Marie, i Botkyrka. Han hade verkligen hunnit med en del innan han dog.

Under de kommande veckorna tog han kontakt med sina halvsyskon och presenterade sig. De hade ingen aning om hans existens och blev så klart förvånade. Senare har vi träffat allihop vid några tillfällen men det är bara Britt-Marie & Bosse i Mjölby som vi fortsatt att träffa något sånär regelbundet. Stefan och Britt-Marie pratar dessutom med varandra en gång per vecka.

Syskonen på pappans sida har vi ingen större kontakt med och det trivs vi bra med.

Under åren som gått har jag flera gånger påpekat att jag tycker att Stefan blir mer och mer lik sin pappa. Men varken hans mamma eller övrig släkt har kommenterat det. Jag har tyckt att det varit konstigt att Stefans mamma aldrig sagt något om sin graviditet och förlossning, speciellt de gånger jag själv varit gravid. Men vissa människor är ju så och jag har inte tänkt mera på det. Jag visste ju att hon inte kunde få fler barn efter Stefan för det har hon själv sagt.

Jag har också tyckt att det var konstigt att ingen uppmanat Stefan att kolla sitt kolesterol. I Princip alla på hans mammas sida har haft förhöjda värden och fått medicin mot det. Nu vet jag ju varför. Han har ju inte deras gener. Men aldrig att jag haft en tanke på att han skulle kunna vara adopterad.

Jag vet att de varit livrädda för att vi skulle vara dem på spåren och hitta något som kunde avslöja allt. Särskilt när Stefan ringde sin mamma för att höra om hon kunde berätta lite om hans mor & farföräldrar för att Sandra skulle skriva något om det i skolan. Men vi hade ju inga som helst baktankar med det. Vi hade ingen anledning att tro något sådant heller.

Nu har det hänt en del saker som gör att vi börjat fundera över vem som verkligen är Stefans biologiska far.

Det började med att han såg ett foto på sig själv med barnbarnen för någon vecka sedan och då reagerade på att han var så lik sin adoptivpappa. Han har hela tiden hoppats på att det verkligen skulle vara han som var hans biologiska pappa. Efter att ha sett fotot beslöt han sig för att kolla om det gick att hitta DNA på en ring som hans pappa haft. Eller på en pipa som varit hans.

Innan han kom så långt så ringde telefonen här hemma. Det var en bekant som umgicks med hans familj när de bodde i Etiopien och Eritrea under några år av hans uppväxt. Stefan som ju just varit på ett återbesök hade skickat några foton till henne. Nu ringde hon för att tacka honom för det. Hon sade också att det var väldigt vad du är lik Harry (adoptivfar). Jamen det vet du ju att jag är adopterad sade Stefan. Ja, Maiken var din adoptivmor men Harry var din biologiska far svarade hon.

Enligt vad Maiken sagt till henne så kunde hon inte få barn efter ett utomkvädeshavandeskap.  Hon hade också sagt att Harry ”varit på” en piga vilket resulterat i Stefan som hon sedan adopterade.

Ytterligare en person som var i Afrika under samma period visste om detta, sade hon som ringde.

Stefan försökte få tag på den personen men misslyckades. Han ringde sina släktingar för att höra om detta kunde stämma, men ingen av dem trodde på det.

Då kom han på att han pratat med en bekant till hans mamma för ett par år sedan. Han sade då till henne att han var adopterad och hon svarade att det visste hon redan. De pratade inte så mycket mer om det då men nu ringde han henne igen för att höra vad hon visste. Hon bekräftade vad den andra kvinnan sagt. Vid ett tillfälle när Harry cyklat för att hälsa på oss och barnen hade hon sagt att hon förstod att han ville åka till oss ”det är ju hans barn och barnbarn, jag är bara adoptivmor.”

Nu hade vi två stycken av varandra helt oberoende personer som säger samma sak. Dom känner inte varandra, har aldrig träffats och bor på två helt skilda platser i landet.

Stefan försökte hitta fler som eventuellt skulle kunna veta något. Den andra personen från Afrikaperioden sa att han inget visste om det när Stefan till sist fick tag på honom.

Efter ett par dagar ringde han till sin adoptivfars enda kvarvarande syster. Hon visste inget men sade samtidigt att de hade gått sådana rykten i staden då, men de hade bara avfärdat det som just rykten och skvaller. Man brukar ju säga ingen rök utan eld. Vad ska man tro?

Enligt ett brev som Stefans mamma skrivit till honom när allt avslöjats och situationen var ganska infekterad så hade adoptionen gått till på följande sätt:

Harry hade kommit hem två månader innan Stefan skulle födas och sagt att nu skulle de snart bli föräldrar. Enligt henne hade de sett en annons i tidningen där hans biologiska mamma ville få tag på någon som kunde ta hand om hennes kommande barn. Maikens mamma hade kontakt med den blivande modern, vilken hon fortsatte att ha även senare.

De hade hämtat honom på BB och därefter aldrig sett henne igen.

När Stefan var runt två år bestämde sig Harry för att genom SAAB ta en tjänst i Etiopien för att komma bort från eventuellt prat i staden.

Alla Stefans föräldrar, biologiska och adoptivföräldrar är nu borta. Tre av dem sedan många år och hans adoptivmor dog ju i november så därifrån kan vi inte få någon hjälp.

Det är mycket som ser väldigt konstigt ut i den här affären.

Varför var det Harry och hans svärmor som ordnade med adoptionen? Gör man inte en sådan viktig sak gemensamt?

Enligt Maiken hade hon hellre velat ha en flicka (vilken hon även sagt till Stefan så här efter avslöjandet).

Enligt Maiken skulle det finnas papper på adoptionen i hennes bankfack och som han skulle få se den dagen hon dog. Nu är hon död. Något bankfack hade hon inte och trots att vi gått igenom alla papper minutiöst har vi inte hittat några adoptionspapper.

När Stefan fick veta att han var adopterad kontaktade han Landsarkivet i Vadstena för att få eventuella adoptionspapper men de hade inget sådant. Men i en församlingsbok för Linköpings domkyrkoförsamling finns en anteckning om adoption.

Kan det ha varit så att Harry träffat Sigrid som kom från en strängt religiös familj, charmat henne och fått henne på fall. När hon sedan upptäckt att det resulterat i en graviditet kan hon ha kontaktat Harry som redan var gift med Maiken sedan nästan 10 år. Man skulle kunna spekulera hur länge som helst. Han kan mot ersättning kanske ha fått Folke att ta på sig faderskapet för att skydda honom själv. Om Harry lovade att han sedan skulle adoptera barnet tillsammans med sin fru. De ville ju ha barn men kunde inte få egna så då skulle det ju problemet vara löst för dem alla. Ja det kan ha gått till så eller inte…

Kanske är det så att han är son till Folke och Sigrid och att Harry och Maiken ”bara” är adoptivföräldrar. Det kan lösa sig om Stefan får till det med y DNA testet som han och hans bror Göran kan genomgå. Men därifrån har han inte hört något ännu.

Vi får väl se om vi får någon lösning på detta. För mig personligen spelar det ju ingen roll. Men för Stefan och våra barn känns det viktigt att veta sitt ursprung.

Harry. Är det här Stefans biologiska pappa i alla fall?

Eller är det här verkligen hans biologiska pappa.

Jag ser så många likheter mellan Harry och Stefan som inte framgår av ett fotografi.  Visst kan man danas av någon man växer upp med. Samma gester och sånt. Men utseendemässigt? I vissa lägen är han en kopia av Harry. Dom har samma hårfäste, samma ögonbryn, ett speciellt vertikalt veck en bit under underläppen. Samma raka ganska stora näsa. Folke ser ut att ha en lite mer "bullig näsa". Mer oval huvudform. Annat hårfäste. Annan form på ögonbrynen. Men är jag bara färgad av att jag vet eller hoppas? Jag har dessutom aldrig sett Folke i verkligheten.