På söndagskvällen när Mamma larmade för att dom skulle komma och lägga Pappa fick hon ingen reaktion.

Mamma larmade 4 ggr och ingen kom. Hon blev då så arg att hon gick för att hämta någon personal. När hon passerar sällskapsrummet står TV:n på med högsta volym. Framför sitter några boende och sover. Hon hittar 4 stycken ur personalen sittande i deras personalutrymme. Hon frågade varför dom inte kommit när hon larmat. Dom svarade att dom inte fått något larm. Dom tog upp sina larmdosor ur fickorna och påstod att dom inte fått något larm. Det måste vara trasigt sa dom. Nu följde dom i alla fall med henne och gjorde Pappa i ordning för natten. Mamma var så arg att hon inte kunde somna. Hon fick gå upp och ställa sig mot väggen för att hjärtat rusade. Larmet provades morgon efter av nattpersonalen och det var inte något fel på det. Förmodligen hade personalen dragit ner ljudet på larmet för att slippa höra det. Vad hade hänt om det handlat om en hjärtinfarkt.

I går morse ringde dom från målerifirman och sade till Mamma att dom skulle komma och måla och tapetsera hemma hos dem. Mamma visste ju om att dom kulle komma någon gång framöver men nu ville dom komma i dag på morgonen. Snacka om framförhållning. Hur i hela friden skulle hon hinna få ner alla tavlor och gardiner, flytta bort alla möbler som står efter väggarna? Envis som hon är så klättrade hon på en pall och tog ner köksgardinerna. Jag sa åt henne att låta bli. Med hennes yrsel skulle det kunna bli katastrof om hon trillar.

Efter mycket tjat och gnat insåg hon att hon måste vänta tills vi kunde hjälpa henne.

Sandra, Mathilda och jag åkte dit efter middagen.

Vi plockade ner resten av gardinerna, plockade ur bokhyllan och flytta ut möblerna till rummets mitt.

I den lilla lägenheten blev det väldigt rörigt.

I morgon bitti för målerifirman var kl. 11,30! Dom hann spackla väggarna och måla taket. Mamma undrade om dom skulle tapetsera i morgon (onsdag) så att hon sedan kan få flytta tillbaka möblerna. Nej då skulle han måla fönster. Det blir alltså ytterligare en dag med den röran. Det är inte lätt för Pappa att ta sig fram med rullstolen.

Man tycker ju att dom borde snabba på lite när det gäller ett äldreboende.

Mycket är bra på äldreboendet men en del saker kan göra en galen. För flera veckor sedan hade dom ett möte där deras vård planerades. Pappa ska ha gåträning måndag och onsdag samt cykelträning torsdagar. Allt prydligt dokumenterat i hans vårdpärm. Sedan dess har han inte fått någon träning alls! Dom har beställt hem en cykel som han ska träna på. Det tog en herrans tid innan den överhuvudtaget kom. När den väl kom fick han testa den en enda gång. Sedan dess har den stått oanvänd. Det är ingen billig grej heller. Såg någonstans att det kostar ca 11.000. Snacka om slöseri. Jag blev så arg så jag skrev ett meddelande i vårdpärmen. Vi får väl se om dom ser det. Eva blev så arg över detta och över att dom inte kommit när Mamma larmade så hon ringde chefen för boendet. Hon lovade att hon skulle tala med Mamma eftersom hon varit så upprörd under kvällen och natten. När jag kom på måndagskvällen mötte jag henne på parkeringen och då hade hon fortfarande inte pratat med Mamma. Så dåligt.

                                
                                 Bild från fotoakuten.

I onsdags kväll var vi på Hamburger Börs och såg Nanne Grönwalls show Vild. Stefan hade fått fyra biljetter så vi bjöd med oss Sandra och Nicklas. Innan showen åt vi middag. Mat som var "sådär". 1 glas husets röda som i verkligheten var ett ½ glas (snålt). Den hemgjorda vaniljglassen till efterrätt var isig. Nötkrokanten som serverades till var lite, lite strö ovanpå glassen. Till glassen serverades också 1 hallon, 1 björnbär, 1 delad jordgubbe och en pytteklyfta kiwi. Jag kan säga att maten långt ifrån levde upp till det otroligt höga priset.

Showen var bra. Hon har en otrolig energi de lilla kroppen. Tyvärr hade vi ett sällskap på 4 personer i 40-årsåldern precis nedanför oss och som störde. När Nanne var som mest känslosam och pratade om sin bröstcancer och sedan sjön "Ännu en dag" satt dom och pratade med varandra med höga röster. En kvinna vid ett bord bredvid vände sig om och bad dom vara tysta. Det hjälpte inte. Till slut gick en annan kvinna och sade till på skarpen. Då blev dom lite tystare. Den ena mannen i sällskapet lämnade sin plats varpå den andra mannen började kasta papperskulor på kvinnan som sagt till honom. När hon ignorerade honom flyttade han sig närmare och började skjuta tandpetare på henne i stället. Då kom som tur var en vakt och ledde ut honom därifrån. Kvinnorna i sällskapet satt kvar. Efter att dom skrålat lite blev dom varnade av vakten. Efter ett tag lämnade även dom sina platser och försvann. Skönt.

Bilden från Haburger Börs hemsida.

Efter showen åkte vi direkt hem. Vi skulle ju upp dagen efter.

I torsdags var det ingen kör. Trist. Jag passade på att stanna till och handla på vägen hem i stället. Stefan var på gympa med efterföljande öl (hmm)

I fredags blev det en skön hemmakväll.

I går kväll och i natt var vi barnvakt. Det gick jättebra. Inga problem med läggning eller så. Barnen vaknade och kom in till oss under natten. Man skulle ju kunna tänka sig att i alla fall Melker skulle bli ledsen och sakna Mamma eller Pappa, men det var inga problem. Dom somnade om snabbt båda två. Micke och Sandra kom hem efter halvtvå och smög sig in och sov i datarummet. Det var meningen att dom skulle sova hemma hos oss men dom hade glömt nycklarna hemma. Men det gick ju bra i alla fall.

I dag har vi tagit hand om lite hemma. På eftermiddagen åkte jag till Mamma och Pappa. Jag lagade mat som vi åt tillsammans. Köttfärsbiffar i medelhavssås. Gott. Vi åt exotisk fruktblandning med vaniljglass till efterrätt.

Pappa är just nu inne i en period när han helt plötsligt bara börjar gråta. Han försöker säga något som vi inte förstår och sedan börjar han gråta. Det är jobbigt både för honom och för oss.

I morgon är det jobbardags igen.

Helgerna går sanslöst fort.

.....av förra veckan och helgen.

Onsdagen avslutades med en 1½ timmes barnvakt. Melker var jättespeedad och Mathilda ville att jag skulle sitta med henne och spela. Det blev en omöjlig situation. Melker for runt hela tiden. När vi skulle fika lyckades han knäcka gångjärnet till skafferidörren så att den ramlade av. När mitt fika väl var klart hade barnen kommit på något annat att göra. Jag blev sittande med fikat en liten stund själv. Jag var lite svettig när Sandra kom hem igen.

På torsdagen var jag tillbaka på jobbet. Det var en släng av magkatarr som drabbade mig. Skönt att det inte var värre. På kvällen var det kör igen. Och det är så himla kul. Vi sjöng två nya låtar. 99 luftballons (Nenas gamla hit) och John Lennons (Happy Christmas). Nu är det uppehåll i två veckor och jag längtar redan. På kvällen röjde jag undan och täckte möblerna i vardagsrummet.

Fredag morgon kl. 7,30 kom hantverkarna som skulle byta våra vardagsrumsfönster samt ta upp en dörr ut mot vårt uterum. Det har jag tjatat om sedan vi byggde in uterummet för några år sedan.

Efter jobbet 13,30 åkte jag hem för att stämma av med dem hur långt dom hunnit mm. Men när jag kom hem var dom i väg på något ärende. Dom nya fönstren satt på plats och en dörr. Dom hade tagit bort det gamla fönstret och sågat upp teglet och satt in en altandörr i stället. Det såg inte ut att vara mycket kvar att göra. Lite lister och småpyssel bara. Jag åkte vidare till Mamma och Pappa. Pappa var inte på humör. Han sov mest och var svår att få kontakt med. Mamma och jag deltog i en tipspromenad som äldreboendets personal ordnat. En del frågor var så löjliga så att jag nästan tyckte att det var ett hån mot de boende. Men, men när vi gått rundan visade det sig att många av dem inte ens förstod hur dom skulle fylla i svarslappen. Jag trodde inte att man tappade så mycket när man blir gammal. Vi hann i alla fall gå hem och fika med Pappa innan resultaten var klara. Pappa var lite piggare och fikade med oss. En ur personalen kom och sa till när resultaten skulle redovisas. Som väntat vann Mamma. Hon är ju en av de yngre och piggare på boendet. Hon vann en Nobless chokladask.

Jag satte upp en skomakarlampa i Mammas & Pappas lilla köksfönster. Sedan gjorde jag en baconlasagne som vi åt till middag. Gott. M & P slapp sitta i matsalen som ibland kan vara riktigt stökig med arga och gapande gamlingar. Och jag slapp äta ensam. Jag åkte hem efter 18 och strax efter kom Stefan som varit i Göteborg under dagen. Vi kollade på TV, ät lite räkor och tog det lugnt.

Lördag morgon återkom hantverkarna och slutförde sitt arbete. Vi skulle ha åkt på träff med Bishoftobarnen (barn till dom som byggde upp det Etiopiska försvaret under 40-och 50-talet). Men vi hade så mycket att ta reda på att vi ställde in det. En snabb tur till Uppsala blev det innan det var dags att börja röja upp i vardagsrummet. Jag hann inte så mycket mer än att putsa och skura rent dom nya fönstren. Dom var otroligt skitiga. Undrar om dom stått i en gammal lada eller nåt innan vi fick dom. Vi gick ner en snabbis till familjen innan det var dags att fixa middag. Lugn kväll framför TV:n igen.

Söndag morgon var det bara att ta tag i eländet. Skura i princip allt. Det var damm efter tegelsågningen överallt. Jag städade inne och Stefan ute. Framåt 4-tiden var vi klara. Det blev jättebra.

Nicklas och Sandra kom och tittade. Sedan gick vi gemensamt ner till familjen för att äta söndagsmiddag. Vi fick höstgryta som var jättegod. Det var inte helt lätt att föra ett samtal. Melker verkar vara inne i någon fas i livet där allt går i 100 både fartmässigt och i decibel. Ilsken är han också. Hmmm. Jag hann i alla fall leka en liten stund med Mathilda, men även där var det svårt när Melker kom. Han vill gärna förstöra och trampa i spelet vi spelade och kastade leksaker på oss. Han har blivit en lite tyrann just nu.

Kvällen ägnades åt att stryka, stryka och stryka.