Fredag härliga fredag.....
Veckan har varit ljuvlig vad det gäller vädret.
Varma sköna kvällar.
I tisdags var jag ute och gick i en timme med Mio medan Sandra och Nicklas nattade Max i lugn och ro.
Men innan promenaden hann jag leka och busa lite med Max.
Vädret var så härligt. Som en kväll på Cypern.
Jag gick en riktigt rask promenad och lilla Mio sov så gott hela tiden. Jag åkte hem och förtsatte städningen som vi påbörjat på måndagkvällen.
Stefan åkte till Tyskland på förmiddagen och har varit borta hela veckan.
Onsdag efter jobbet åkte jag och handlade lite på Maxi. På källen fortsatte jag med ytterligare lite städning. Tittade också på några inspelade program som jag inte hunnit se.
Torsdag, åkte förbi Nicklas på jobbet och hjälpte till med ett litet problem i Hogia. Tänkte ut och jogga efter det men plötsligt var himlen full av mörka moln och jag valde att jogga/gå på bandet. Det gick riktigt bra. Jag har inte joggat så mycket på många år. Kul. Efter joggen gjorde jag en smarrig sallad med räkor bl.a.
Städade vidare en stund innan jag slog mig ner vid TV:n.
I dag så har jag alltså varit ledig. Hade kunnat sova hur länge jag ville (nästan) så vaknar jag 07,02!
Gjorde lite stretchrörelser. Jag har känt av lite trötthet i ryggen ett tag.
Efter frukost städade jag färdigt det sista. Sedan var det dags att åka ut till Odensala och vara med Max en stund medan Sandra åkte till BVC med Mio. Strax före ett kom Nicklas och jag åkte hemåt. I bilen såg jag att mamma ringt. Jag ringde upp och tänkte erbjuda mig att åka med henne och köpa nya jeans, vilket hon frågat mig om tidigare i veckan. Men det orkade hon inte. Hon mådde inte så bra och undrade om jag kunde komma och fika med henne. Hon berättade att hon haft ont i bröstet i flera dagar nu och ville ha lite sällskap. Hon har farit fram och tillbaka till Danderyd var och varannan dag på provtagningar och undersökningar under en period nu och det har väl tagit på henne.
Jag åkte bara hem och bytte skor och slängde i mig en macka innan jag åkte hem till henne. Efter några timmar åkte jag hem igen. Åt middag i min ensamhet.
Nyss fick jag ett sms från Stefan som just landat på Arlanda. Skönt att ha honom hemma igen.
Sista semesterveckan....
Och vi fick nästan hela måndagen innan det var dags igen!
När vi kom hem från vår Östgötatripp kokade vi lite kaffe och jag ringde mamma som sa att hon mådde ganska bra. Vi hade påbörjat vår sista semester vecka och jag bad henne att hålla sig lugn och inte hitta på något nu.
Det gick väl 15-20 min så ringde hon och sa att hon måste in på akutn omedelbart. Hon hade varit och lämnat PK-prov på morgonen och nu hade de ringt och sagt åt henne att ta sig direkt till akuten. Värdet var alldeles för högt. 8 i stället för mellan 2 och 3. Det är livsfarligt. Hon kunde drabbas av inre blödningar.
Det var bara att sätta sig i bilen, hämta upp henne och åka till Danderyd. Väl där gick allt ganska fort. Hon blev omhändertagen nästan direkt. Provtagning och sedan kort väntan på läkaren. Lite mer väntan på resultat av provtagningen. PK hade sjunkit något. Men hon fick motgift, vilket tydligen var K-vitamin, sprutat direkt i munnen.
Rätt var det var såg jag att mamma låg och kände på pulsen. Jag frågade hur det var. Jodå, det var bra men....lite tryck över bröstet och pulsen kändes konstig. Men inte sa hon det till personalen. Jag passade på att nämna det för sköterskan när jag var ute och frågade efter annat.
Det ledde till att man tog ett EKG. Ett EKG som dom hade svårt att tolka tills läkaren kom in och sa att hon upptäckt att det i mammas defibrillator även finns en pacemaker. Med uppmaningen att inte spela hjälte utan säga till så fort det händer något konstigt fick hon lämna sjukhuset. Men innan dess var det dags att ta bort infarten dom satt i handen på henne. Det höll på att sluta med blodbad. Det ville inte sluta blöda och det var ju inte konstigt med tanke på PK-värdet. Efter att dom lagt ett tryckförband lugnade det ner sig.
Eftersom hon kände sig lite skakig, trött och lite orolig så frågade jag om hon ville vara hos oss över natten och det ville hon.
På tisdagen åkte vi ut till familjen i Odensala för att titta på det lilla undret Mio.
Jag fick även hålla i honom en stund, men mest lekte och busade jag med Max.
Lille, lille skrutten Mio.
Resten av veckan blev ändå lugn. Vi valde att stanna hemma och småpyssla.
Var var jag.......
...Jo! Vi åkte ner mot Bestorp och Iffe och Kerstin på fredag förmiddag.
Stannade till på Lövsta slott och tog en fika i det vackra vädret. Jag åt en räkmacka och Stefan en köttbullemacka.
Strax före tre var vi framme i Hagen.
Eftersom Iffe beställt både smörgåstårta och vanlig tårta på ett bageri så var det inte så mycket att göra innan kalaset.
Vi åt middag och tog det ganska lugnt resten av kvällen.
På lördagsmorgonen tog Stefan och jag en rask promenad innan frukost. Seda åkte Stefan och Iffe för att hämta tårtorna. Jag ställde iordning trädgårdsmöblerna.
Sedan gick Stefan och jag ut och plockade en riktig sommarbukett som jag ställde på bordet.
Sommarbukett till Kerstin.
Vi ställde i ordning tallrikar, glas och bestick till smörgåstårtan och kaffekoppar och assietter till tårtan. Sen var det bara att invänta gästerna.
Vi var ovanligt få i år då flera fått förhinder.
Kalaset förlöpte utan missöden och alla var nöjda och glada. Efteråt röjde Stefan och jag undan allt ute och Kerstin tog hand om disken.
Även söndagmorgonen startade med en rask promenad innan frukost. Efter frukosten tackade vi för oss för denna gång och packade in oss i bilen och åkte mot Mjölby och Britt-Marie och Bosse.
Strax efter vår ankomst packade vi in oss i deras bil och åkte till
Brostorps Gård där man bakar och säljer bl.a. ostkaka och olika delikatessostar.
För 70 kr/pers fick man kaffe och ostkaka med grädde och sylt. Man fick äta hur mycket man ville. Gott var det men så mycket orkade jag inte. Vi satt ett bra tag och fikade och pratade. Sedan köpte vi med oss lite ost och ostkaka hem.
På kvällen grillade vi och satt sedan och pratade ända tills det var dags att säga god natt.
Tidigt på måndag morgon kom deras barnbarn Emma som skulle vara hos mormor och morfar hela dagen.
När vi ätit frukost åkte vi till Ulvåsa där det ligger en butik med sveriges största utbud av trädgårdsmöbler. Dom har även en massa småprylar som jag gick och tittade på. Fick med mig en ryggkliare och en låda att ha färska örter i.
Vi skiljdes åt och vi åkte hemåt. Vi stannade på Stjärnhovs slott och åt varsin macka innan vi fortsatte resan.
Vi hade tänkt hitta på något mer på hemvägen men så kände vi att vi bara ville hem. Vi åkte via Västerås där vi åt sen lunch på Falkenbergska Kvarnen.
Dagar som inte blev som vi tänkt....
....men avslutades med ett litet underverk.
På söndagen kom mamma och åt middag med oss. Lysande gul fiskgryta. Hon blir kvar över natten.
Vi hade planerat att åka ner till Inger i Kalmar. Vi skulle åka onsdag till fredag men annat kom emellan....
Natten till tisdag har jag svårt att sova så jag går upp och sätter mig och spelar WF. När jag spelat alla spel där detvar min tut skulle jag stänga ner och gå och lägga mig. Klockan var halv ett. Då ringer Nicklas. Vattnet har gått på Sandra och dom måste åka in. Hon hade inga värkar men det kommer väl. Ett kejsarsnitt var inplanerat till veckan efter. Jag fick väcka Stefan och plocka ihop lite prylar och åka ut till Bromsta. Sandra och Nicklas mötte oss på gårdsplanen och vi gick in till Max och dom stack till BB. Jag hade svårt att sova så jag halvsatt i soffan hela natten och slumrade till och från medan jag väntade på meddelande om ayy bebisen kommit. Men på morgonkvisten kom ett meddelande att inget hänt ännu. Ingavärkar och ingen bebis.Bara väntan.
När Max vaknade undrade han var mamma var. Vi sa att hon var på sjukhuset och att bebisen skulle komma. Sedan var det inget mer med det. Hela dagen väntade och väntade vi. Men värkarbetet ville inte komma igång. Om vattnet gått måste bebisen ut inom 2 dygn och man ville vänta och se om förlossningen skulle komma igång av sig själv.
Hela natten gick och jag kollade mobilen med jämna mellanrum för att se om det fanns något meddelande, men icke! Nästa morgon frågade Max igen var mamma var och om inte bebisen kommit ännu. Och vi kunde ju bara säga nej.
Max ville åka till Lek och Bus. Vi frågade Mathilda om hon ville följa med och det ville hon. Nu kunde Stefan och jag sitta och läsa och fika medan Mathilda fick hänga med Max ut i leklandet. Efter två timmar var vi nöjda och åkte hemåt. Mathilda följde med och stannade hela dagen. Ingen bebis. Nu började vi undra varför dom inte satte igång henne eller gjorde kejsarsnittet. Även natten därpå kollade jag då och då på mobilen för att se meddelande om att nu äntligen var det klar. Men det enda jag såg var ett inlägg på FB: Har haft en skit natt! Blir förmodligen snitt i morgonbitti! Är för trött för att sova och för ledsen för att sluta gråta... Det gjorde ont att läsa. Sandra hade haft kraftiga värkar efter igångsättning men öppnade sig inte. Kvart i nio fick vi ett meddelande att dom förberedde snitt. Äntligen!
Någon timme senare ringde Nicklas och berättade gråtande att nu var det klart. En liten kille hade sett dagens ljus, men det såg inte bra ut och man väntade på specialistläkare. Mitt hjärta stannade nästan. Inte det också efter allt helvete dom haft. Jag försökte lugna honom med att Mathilda också varit dålig direkt efter snittet och att det nog skulle gå bra. Jag ringde Sandra Å för att berätta när jag hörde att jag fick ett sms. Ett underbart besked. Han mår bra nu! Och en bild på en fantastik liten nyfödd kille. Herregud vad skönt att höra. Han hade blivit påverkad av Sandras sövning och var livlös.
Jag kunde visa Max en bild på hans alldeles nya lillebror.
Resten av den dagen lekte Max till och från med Melker innan vi fick ett sms att nu kunde vi komma och titta på underverket. Max hade längtat så efter mamma och pappa.
På BB Stockholm får syskon också bo kvar så vi plockade ihop lite kläder och leksaker och åkte till DS. Trevligt att få åka dit i ett glatt ärende.
Så liten han var lille bebisen. Trots att han vägde mer än dubbelt så mycket som Max så såg han så liten ut.
2876 g och 45 cm lång, mycket mörkt hår och så söt och så perfekt.
Vi lämnade en glad Max hos mamma, pappa och lillebror.
Vi åkte hem för att packa! Nästa dag var det dags att åka ner till Bestorp och Kerstin och Iffe.
Nyvaken Max som letar (längtar) efter mamma och pappa.
Återbesök, Födelsedag och takvandring
På fredagen hade Stefan återbesök på Akademiska för sitt öga. Man var inte riktigt nöjd med trycket. Det var fortfarande alldeles för högt.
Efter Ackis åkte vi till Gänby Centrum där vi fikade och handlade present till MIcke.
som fyllde 45 år. Eftersom han skulle flyga till Ungern och se Formel 1 morgonen efter så var det lite tveksamt om det skulle bli något firande alls. Nu blev det bara Stefan och jag, de övriga var upptagna och mamma orkade inte.
Vi hade köpt ett Amaronevin och lite produkter från Body Shop.
Vi blev bjudna på god grillmiddag och efter det kaffe och tårta.
På lördagen var det dags för takvandring i stan.
Det var lite pirrigt när vi satt i bilen på väg in. Vi var lite tidiga och fick vänta en halvtimma innan det var dags.
Vandringen utgick från Birger Jarls statyn på Riddarholmen.
Våra guider Anna Maria och Valentina gick igenom lite säkerhetssaker innan vi begav oss mot det gamla Riksdagshuset bakom Riddarholmskyrkan. Precis när vi började gå mot huset körde det i min mage och jag trodde att jag skulle behöva uppsöka toa. Men det lugnade ner sig. Vi fick ta oss upp på vinden där vi utrustades med en säkerhetssele och hjälm. Då blev det lite, lite panikkänsla. Vad var det jag skulle utsätta mig för.
Vi fick sedan ta oss upp på taket via en stege och taklucka. Vi kom ut på en platå där man hade en fantastisk utsikt mot gamla stan och slussen. Här blev det en genomgång av de säkerhetsselar vi hade. Man fäste en karbinhake (typ) kallad hunden i en vire som låg längs de passager vi skulle ta oss över. Med jämna mellanrum passerade man ett fäste där man måste hjälpa hunden förbi. Det kändes lite läskigt först då man ibland fick sätta sig på huk och hjälpa den förbi. Guiden var jätteduktig och berättade en massa historia om det vi såg. Där vi stod såg vi också den sista biten vi skulle gå. Det var längs nocken och utan något som helst räcke att hålla i. Huvva. Jag hade det i huvudet resten av vandringen. Vi fick gå tll nästa hörn av byggnaden där det blev lite stege och sedan var vi på högsta punkten. 43 m över marken. Där kunde vi se en av de delar som ska bli tågtunnel. Den låg och flöt på Riddarfjärden (den sänktes ner häromdagen). Sedan gick vi vidare ner för en stege där man dessutom måste vända sig om och sätta sig för att få med sig "hunden". Lite darrigt var det allt. Efter det fick vi sätta oss ner på gången medan Anna Maria berättade om det vi nu kunde se, Långholmen bl.a. Sedan kom den absolut läskigaste passagen. Inget räcke att hålla i och nära kanten. Valentina frågade om det kändes OK. Sådär sa jag och då gick hon med mig halva sträckan. Hon höll ett stadigt tag i min sele och släppte mig sedan. Phu! Nu var det bara en liten plattform kvar innan vi skulle gå den sista biten som jag oroat mig för. Men precis som Anna Maria sa i början så var det inte alls så läskigt.
När vi var tillbaka vid takluckan kände jag mig så lycklig över att jag vågat.
Så här efteråt kan jag säga att det var: Läskigt, vackert, häftigt, kul, intressant, underbart och......läskigt!
När vi kom ner igen belönade vi oss med en kaffe och kladdkaka på caféet nere vid Mälardrottningen.
På hemvägen stannade vi till på Stinsen för att försöka hitta några kortärmade blusar till mig men det fanns inget jag ville ha.
Fick ett sms från Nicklas som bjöd oss på grillmiddag om vi ville. Klart vi ville. Även Sandra och barnen var där. Mysigt med spontanmiddagar med barn och barnbarn.
Micke firas på födelsedagen
I väntan på att vandringen ska börja.
Redo för takvandring. Nu pirrade det rejält i magen.
Vår guide Anna Maria som var jätteduktig och kunnig. Bakom henne syns den första lilla delen där det fanns ett räcke att hålla sig i.
Där står Valentina som var så snäll och hjälpte mig lite senare.
Utsikt över bl.a. Slussen
Därnere ligger Mälardrottningen och under träden står vår bil (inte den som syns). Långt därborta syns Långholmen och Västerbron.
Bakom Anna Maria ser man den leden som går längs nocken utan något att hålla i och som jag oroade mig för under hela vandringen.
Med hjälmen på sned och lycklig över att jag faktiskt vågat.
Där uppe på det orangea huset gick vi runt.
Belöningen efter avslutad vandring.
Tusen öars kryssning....forts
När lunchen var avklarad gick vi upp på övre däck och drack kaffe. Vi satt ute i solen och tittade på den fantastiska naturen.
Ju längre ut i särgården vi kom desto kargare blev naturen. Det var inte många träd sm växte på öarna.
Halv tre anlöpte vi Bullerö. På Bullerö bor idag endast en person, det är tillsyningsmannen.
Konstnären Bruno Liljefors som köpte ön 1908, hämtade inspiration till sina tavlor härifrån. Hans vänner Anders Zorn, Axel Sjöberg, Albert Engström och flygbaronen Carl Cederström vistades också ofta på ön.
År 1923 sålde Liljefors Bullerön till affärs- och tidningsmannen Torsten Kreuger, bror till finansmannen Ivar Kreuger. Vår guide Fredrik berättade att Sara Leander ofta var på besök. Hon vägrade dock att bada för att det inte fanns en Sandrstrand. Då lät Torsten Kreuger frakta ut sand från Sandhamn och än idag finns Sarah Leanders badvik kvar.
1967 köpte staten bulleröarkipelagen för 4 mkr. Kreuger bjöds 80 mkr av en annan köpare men valde att sälja till staten under förutsättning att det gjordes till naturreservat och att det blev tillgängligt för allmänheten.
På ön i Kreugers gamla jaktstuga finns idag ett Naturrum.
Vi strövade runt lite på klipporna innan det var dags att gå ombord på båten igen.
Nu var det dags för "Happy Ship" vilket innebar att man kunde köpa en drink för halva priset. Vi köpte varsin Gin & Tonic som vi satt och smuttade på ute i solen.
En halvtimme senare anlöpte vi Sandhamn. Även här blev det en kort guidning av Fredrik. Han hade tillbringat mycket tid som liten i Sandhamn och kunde berätta en del.
Vi hann med lite egen sightseeing innan vi köpte varsin mjukglass och gick ombord på båten igen.
Alldeles efter avgången var det dags för första sittningen av middagen. De som valt Husmanskost. Vi andra satt och njöt av solen och den vackra naturen. Jag passade på att ringa mamma för att höra hur hon mådde. Hon sa att det var ganska bra men att hon haft känningar tidigare.
Strax efter sju var det dags för oss att äta middag. Vi hade valt Lyxmiddag med drink. Drinken före maten bestod av vitt mousserande vin. Vi fick också varsin liten bit av en tunnbrödsrulle (inte sådan man köper i korvkiosken dock). Till förrätt serverades Tjälknöl av nöt, chilimarinerad melon och gurksallad. Till huvudrätt var det Halstrad röding med primörer, skarpsås och kokt nypotatis. Precis när jag fått in gösen fick jag ett sms. Jag såg att jag även hade ett missat samtal. Båda från Eva. Jag ringde upp och fick veta att mamma var på väg till Danderyd i ambulans. Det kändes inte kul att vara så långt ute till havs. Eva lovade att höra av sigså fort hon visste mer. Det blev några samtal även med Inger. Min matlust försvann och det var svårt att sitta och njuta av middagen.
Jag hade hela tiden kontakt med båda syrrorna och fick veta att läget var under kontroll och att vi inte behövde avbryta vår planerade natt på hotell.
Vi passerade Vaxholm där det bara var av- & påstigning av passagerare, Vi anlöpte hemmahamnen vid halv nio på kvällen.
Vi gick direkt till vårt hotell. Vi hade ju redan checkat in och fick vår nyckel till rummet och hämtade ut vår väska.
Tyvärr hade rummet bara en bred säng med gemensamt täcke. Det vill jag inte ha. då blir det noll sömn för mig.
Stefan gick och hörde om vi kunde byta rum och det gick bra. Vi fick en tråkigare väggmålning men sängarna var breda och sköna.
Vi bytte om och tänkte prova isbaren men det kostade 190 kr/pers i inträde och det tyckte vi inte att det var värt. Vi beställde varsin drink i baren i stället. Jag tog en Irisch coffee som var riktigt dålig. Stefan tog en Gin & Tonic som var ok.
När vi druckit upp gick vi tillbaka till rummet.
Dagen efter hade vi tänkt strosa runt i stan under dagen men med tanke på vad som hänt var lusten till det som bortblåst. Vi checkade ut och gick direkt till Centralen och tog ett SJ tåg hem. Snabbt, smidigt och bekvämt. ca 20 min tog det. Väl hemma hade anslutningsbussarna redan åkt så vi fick promenera hem i värmen.
Jag hade tänkt åka och hälsa på mamma och samtidigt ta med lite prylar som hon behövde. Då ringde hon och sa att hon skulle bli hemskickad. Trots att hon under natten haft en liten kris med kärlkramp och pulsnedgång.
Hon kom hem på eftermiddagen och vi kunde andas ut för ett kort tag.
Gamla byn på Bullerö
På väg in mot Nybrokajen igen
Akta huvudet Stefan!!! Vi bytte bort detta rum mot ett med tvådelad dubbelsäng.
