.. i familjen.


Världens snällaste goaste Rottwailer. Vårt älskade hundbarnbarn Ronja 10½, har idag somnat in.
Vi träffade henne så sent som i söndags och då var hon pigg. Men en lömsk canserknöl i magen tog henne.
Vi kommer att sakna dig gumman.
Farfar och jag är så ledsna.

Det finns inget godare än jordgubbar plockade i vårt eget jordgubbsland.

I eftermiddag har vi och familjen Öhlin-Ekwall varit i Rosersbergs slottspark och haft picnic.
Max har blivit otroligt duktig på att gå själv och vill mest gå runt och skrota. Lite hann jag dock få i mig. Sandra hade gjort smarrig potatissallad och vi tog med oss rostbiff, köttspett och bröd.

I dag samtidigt som Stefan oskadliggjorde getingboet så började det plötsligt smärta till i min stortå. Jag trodde först att jag blivit stucken men det fanns ingen geting i närheten av mig. Nu i kväll ser min tå, eller mer området mellan tån och mjukdelen på foten, ut så här:



Kan det vara någon ytlig propp eller bara inflammation i ett blodkärl. Det gör hur som helst inte ont.

Den här bilden har jag som skrivbordsunderlägg på datorn.
Bilden har jag tagit själv på vår Honungsros. Myran såg jag intye förrän jag laddade in bilden.

....och tillfälligt oskadliggjord.


Däruppe i en fog mellan tegelstenarna var bruket borta och getingarna har byggt bo.
När jag fick se en geting försvinna in där förstod jag varför jag blev stucken när jag skulle veva in markisen på midsommaraftonens kväll. Nu har Stefan sprayat Radar i hålet och täppt till det tillfälligt med silikon.

Man blir aldrig för gammal för lek!








När draken väl lyfte tog springytan slut.


Frukost: gröt med blåbär på, frukt & grönt,  te, lite ost och slutligen kaffe.


På morgonen blommar Treblomman så fint. Fram på dagen sluter sig blommorna igen.


Även rosorna har börjat blomma.

Rom/russin och vanilj.

...är allt stängt på midsommardagen men inte på nyårsdagen eller juldagen?
Är midsommar viktigare helger än dom andra?

Vi har firat med familjen Åström och mamma.
Tradionsenligt blev det picknic i Sätunaparken först. Sedan åkte vi hem och åt sillunch.
Mathilda och Sandra ordnade tipspromenad och 5-kamp.
Vi delades upp i lag. Jag, Mamma, Micke och Melker bildade laget Lampan lyser (Melkers förslag). Vår hejaramsa löd: Lampan lyser,
vi är bäst.
Vi är dom som kämpar mest!
Mmmmmmmmm (Micke, Mormor, Marianne, Melker)

Vårt lag vann tävlingen!

Sedan blev det grillning till middag.

Kvällen avslutades med ett spel om Sverige.
Barnen var trötta och vi var trötta efter en lång dag i solen.

När vi höll på att plocka undan skulle jag veva in markisen.
Då blev jag plötsligen attackerad av något svart som stack mig på kinden strax under ögat. Det gick så oerhört fort. Getingar brukar ju surra runt innan dom sticker om dom blir trängda.
Den här kom och gjorde ett utfall som jag försökte parera och då bara pang satt den på kinden och det gjorde jätteont.
Nu känns det svullet och gör ont. Jag känner mig sned i ansiktet.


Mathilda modellar i mina kläder och stövlar.


Kaxig midsommattjej.

En något äldre midsommarflicka.

Sandra och mormor

Mellepelle


Lag Lampan lyser. Jag, Melker, Mamma och Micke.


Där borta ser vi lag SMS (Sandra, Mathilda, Stefan) som löser fråga nr. 10

...semestern är slut för den här gången. En vecka går så oerhört fort. Visserligen har vi fortfarande tre dagar ledigt men jag skulle nog vilja ha semester lite till.

I morse liksom igår, gick vi upp halv åtta. Klädde oss och tog en promenad i skogen. I går morse var det en räv som korsade stigen en bit framför oss. Den fick en väldig fart när den upptäckte oss. När vi passerade platsen stod den och tittade på oss från en höjd. Det är inte ofta man ser vilda djur i vår skog.

Efter frukosten pysslade vi lite ute i trädgården. Stefan skurade av vårt tak till uterummet och jag klippte ner vildvuxna buskar och rensade bort ogräs.

Efter lunch cyklade vi iväg för att vara med på Mathildas avslutning i Friidrottsskolan.
När vi kom hade dom just avslutat en fem-kamp (tror jag det var). Sedan blev det lek, diplom, medaljutdelning och godisregn.

På hemvägen cyklade vi förbi mamma på vinst och förlust. Hon var hemma och bjöd oss på kaffe.
Stefan hjälpte henne att sätta upp det nya larmet innan vi gick.

Vi bor ju så att vi alltid har en rejäl uppförsbacke på slutet. Det spelar ingen roll från vilket håll vi kommer.
Jag kämpade mig uppför den lååååånga och sega backen utan att kliva av cykeln. Det gick inte fort när det var som brantast men jag cyklade i alla fall. Stefan som har en supelätt racercykel med tusentals växlar cyklade ifrån mig men jag var inte så långt efter ändå.

När vi kom hem tänkte jag ta ett dopp i poolen, men jag bangade. Det var för kallt.
Vi stack till Jula i Uppsala där vi inhandlade solfångare som ska värma upp poolen. Det blev även en tur in på Plantaget där vi köpte några plantor och vattenväxter. Sist slank vi in på Coop och köpte det sista till middagen.

En i mitt tycke perfekt semesterdag.






Mathilda får ta emot guldmedalj, diplom och tröja av ledarna.


En sur Melker. Han ville också ha en sån medalj som Mathilda fick.


Melker och morfar tittar när Mathilda och dom andra barnen har vattenkrig i vattengraven.


Vattenkrig. Mathilda har fyllt konen med vatten som hon ska slänga på någon av de andra.


Två rejäla solfångare ska höja tempen i poolen till 27-29 grader. Najsigt.

I kväll vattnar vi.
Det är snustorrt i jordgubbs/potatislandet.




Snart ätfärdig.

Vi har varit i väg ett par dagar för att iordningställa gäststugan hos Stefans moster och morbror. Men som vanligt hade dom redan gjort det när vi kom. Blev vi förvånade? Nej! Fönsterputsningen var dock kvar så det fixade jag mellan regnskurarna.
Stefan skurade av taket på uterummet och vi rensade bort döda grenar i fruktträden och rensade bort en massa vildvuxet runt dammen.
Två dagar räckte att vara där då K efter sin stroke är aningen lynnig. Dessutom hör hon illa och misstolkar det hon hör.
Jag märkte direkt i morse att något var galet då vi kom upp till frukosten.
När I frågade om det var problem med något fönster i gästsstugan förstod jag inte vad han menade. Men jag svarade att ett fönster kärvar och att han ju fick hjälpa mig att stänga det efter fönsterputsningen. Då frågade I varför vi skulle köpa cement? Jag såg nog ut som en fågelholk. Va? Vi skulle inte köpa någon cement. Jomen ni sa ju det sa K. Jag såg nog ännu mer förvånad ut  och förstod inte vad hon menade. Jomen vi skulle ju köpa cement för att fönstret hängde på elementet sa hon. Jag fattade ingenting.
Efter lite dividerande insåg jag att hon hört helt fel och gjort en alldeles egen tolkning av det hon hört.
Vi var och handlade på den lilla ICA butiken på dagen. Där letade jag efter ett myggnät som man kan sätta fast med kardborreband. Nu sitter det ett nät av en gammal nylongardin för fönstret. Den hänger ner över elementet vilket jag inte gillar. Ica hade inte myggnät varför vi åkte in på en bygghandel på vägen hem. Dom hade tyvärr inte heller något nät. När jag sprang in för att fråga om nätet satt Stefan och K var i bilen och han förklarade vad jag skulle göra. Detta missuppfattade hon alltså rejält.
Det visade sig att hon ältat det vid sänggåendet och hade inte kunnat sova. Så dumt.
När vi rett ut begreppen tinade hon upp. Men för mig blir det inte samma sak igen. Jag tycker det är oerhört jobbigt när hon blir så. Fast jag vet att det beror på stroken så blir jag illa berörd. Hon mår säkert inte heller så bra efteråt. Vi tycker att det är skönt att få åka hem då.
Vi åkte efter frukosten och tog vägen över Mauritsberg där vi åt god fisk och skaldjurssoppa på det lilla slottet. Sedan hade vi tänkt ta färjan över till Vikbolandet men den var inställd.
I nyköping stannade vi till vid Pål Jungs Hages köpcentrum där vi handlade några småsaker på Karlssons och lite mat på City Gross. Man kan inte säga att det var trängsel i butikerna direkt. I gallerian såg vi väl 2-3 kunder förutom oss.
I kväll har vi tagit det ganska lugnt och ätit kycklingsallad till middag.
Vår andra semesterdag är till ända. Nu har vi bara tre kvar den här semesteromgången.


Stefan och I har sågat upp lite gammalt virke.


Kvigor i hagen intill.


Stefan skurar taket på uterummet.


Stefan bjuder kvigorna på vatten.




Dit ska vi!









Mauritzbergs slott är vackert beläget vid Bråviken.

Vi var här för några år sedan och åt då en otroligt god fisksoppa. När vi såg att dom även nu hade fisksoppa beställde vi den. Det var inte samma typ av soppa. Den var god men inte alls lika god som den första vi åt.

I dag har vi varit hos familjen Åström och hjälpt till med stenläggning av en av deras uteplatser. Sandra, jag och Mathilda åkte iväg och kompletterade lite till stenläggningen. Stefan, Micke och Melker stannade hemma och grävde.
Eftr det åkte Sandra, jag och barnen till Eurostop och handlade.
Där bakades en lååååång tårta för att hedre kronsprinsessans och Daniels bröllop. 9 m tror jag att den skulle bli. Tyvärr hann vi inte stanna och smaka på den.








Mickes chef hjälper till att lägga på marsipan på tårtan.











En sten som låg under trallen som låg där innan. En kanonkula.



Även Sandras och Mickes vänner Marianne, Sebastian och Tiger var med och hjälpte till.
Lagom till att vi skulle äta kom även Nicklas och Max.
Det blev en god och trevlig middag.

Plötsligen bestämde sig alla "gubbar" för att försöka få ut det enorma vapenskåp som stått i Sandra och Mickes klädkammare. Kvarlämnat av den förre ägaren. Låst och otympligt. Nu blev det utburet och bortkört.

På eftermiddagen smet jag hem för att fixa lite inför morgondagen och för att se på det kungliga bröllopet.
Ett vackert par som verkligen strålade av lycka.
Hoppas att dom lyckas lura världspressen och kan fira sin smekmånad ifred.

...besökande sedan jag började räkna.

.....och försvann.



....läser jag just nu.
Rolig och helt osannolik. Det blir lite mycket av det goda ibland. En del partier är lite väl utdragna och osannolika. Berättelsen tappar lite fart då. Språket är väldigt roligt och man småler nästan hela tiden.
Hade önskat att beskrivningarna från förr var lite kortare och kanske lite, lite mindre osannolika.

Visst är det ovanligt kyligt för att vara mitt i sommaren, men det här var väl att ta i.





Snacka om att vara före sin tid. Den här ska inte blomma förrän till julen.
Den har stått i tvättstugan utan att få vatten och plötsligen skjuter den upp en blomstängel.
Då är det ju bara att ställa fram den i fönstret och njuta lite av den.
Den lär väl inte komma igen till julen i alla fall.

Efter frukost idag ville fam. Åström bjuda Stefan, mig, Kerstin och Iffe på kaffe. Men innan vi hann gå ner kom barnen upp hit en liten stund. Även Nicklas och Max kom förbi och lämnade bord och bänkar från igår. Genast tog Max mig i handen och ville gå på upptäcktsfärd.
När Max och Nicklas åkt gick vi ner till Sandra och Micke.
Barnen visade vad dom kunde göra på studsmattan och ville att Iffe skulle hoppa också. Som tur var antog han inte utmaningen. För några år sedan hade han med all sannolikhet gjort det. Men är man 83 och har opererat höftleden är det nog ingen god idé att hoppa studsmatta.


Stefan hoppar med barnen medan Iffe tittar på.



Melker utför något tåtrick....


Mathilda gör en galen baklängesvolt....

Jag, Kerstin, Iffe, Micke och Sandra sitter och kisar i det skarpa ljuset på deras uteplats.

Nu har Iffe och Kerstin åkt hem. Vi har röjt undan extrasängar mm och det börjar så sakteliga återgå till vardagen.

I kväll grillar vi kalvnoisetter!

I morgon är det arbetsdag igen. En veckas jobb och sedan är det semester 1 vecka. Skönt.

....sa prästen när han döpt lille Max Nicklas (efter Pappa) Ingvar (efter gammelmorfar som tyvärr gick bort i våras).
Dopet hölls hemma i deras trädgård där stora tält byggts upp. Tyvärr var vädergudarna inte på deras sida och det regnade och blåste stormvindar. Tur att Nicklas och Stefan förankrat tälten ordentligt.
Själva dopakten hölls som planerat utomhus men sedan flyttade de flesta in och fikade.
Vi avslutade allt med att sjunga "I denna ljuva sommartid". Blunda medan ni sjunger sa prästen, för precis innan hade det börjat regna och vinden slet i tältduken.


Tälten stagades upp med 25-litersdunkar fyllda med vatten pluss byglar av armeringsjärn. Tur var det, annars hade dom blåst iväg.


Till synes kolugna föräldrar 2 dgr före dopet med 60-talet gäster. Jag hade krypit efter väggarna av stress och nervositet.





Jag döper dig till Max Nicklas Ingvar Ekwall Öhlin...


Max har fått ett litet kors i bärnsten och ett dopljus.






Max med en doppresent.


Den lille mannen med den stora frihetslängtan....
Han vill bara ut. Så fort han kom åt tog han min hand och så skulle vi ut. Ut genom grinden och ut i världen.
När alla tittade på alla fina saker som packades upp ur paketen, då var Max och jag ute på äventyr längs vägen.

.....nu har jag bakat marängtårta till Max dop. Inte så enkelt som jag trodde. Den första blev inte bra, men den andra blev ok.
Nu blir det sängen.





I morgon bitti ska dom fyllas med grädde, hallon och banan enligt Sandras önskemål.

Mådde prima i morse när jag vaknade. Förutom att jag var trött som vanligt.

Efter frukost började jag må lite illa. Inte helt ovanligt. Det händer då och då och beror nog på lite magkatarr.

Hade jag varit någon annan hade jag nog stannat hemma idag. Men jag hoppas på att det ger med sig efter att jag tagit en Loseckopia (vet inte vad dom heter).

Så får jag höra att vår chaufför är hemma med magsjuka och att han kräktes på vår personaltoalett i går!

Jag kan väl säga att det inte gjorde att jag mår mindre illa direkt.
Jag hatar att må illa och jag hatar allt vad magsjuka heter.......
Jag vill inte! Och verkligen inte just nu!

Uppdatering 12,45...
Illamåendet har gått över. Jag tog en halv fralla vid 10-tiden och efter det började det att ge med sig. Så peppar, peppar jag hoppas att det bara var en släng av magkatarr. Har undvikit kaffet också.

....är han Max. I kväll har vi varit och fikat hos lilla familjen.
Max och jag har lekt och till slut var han så trött att han skrattade hysteriskt åt ett grässtrå som man kunde killas med. Max och jag var upp i bastun och busade lite med vattenhinken men det berättar vi inte för mamma och pappa....

När vi skulle åka hem ville Max följa med.

Lille sötingen.


Max städar med min putsduk till glasögonen.




Lille skrutten har blivit jätteduktig på att gå.

Putsduken i näven....



En kelen Zelda stryker sig mot mina knän.


Ronja som inte bryr sig om mig men älskar Stefan.

..och idag är det Sveriges Nationaldag! Och hur har vi firat den då? Inte mycket inte.
Flaggat har vi gjort och ätit sill, potatis, gräddfil och gräslök.



Förmiddagen gick i lugnets tecken. Inte mycket hände då. Jag strök ett par vita tunna gardiner till uterummet. Hade någon liten förhoppning om att kunna hålla värmen borta lite grann, men det blev nog ingen större skillnad.




Sen blev det en tur till Arlanda och crossbanan. Nicklas körde. Första heatet kom han på 13:e plats och i andra på 18:e. Han var så trött så trött efter att han kört i går. Jag är som vanligt glad att han är oskadd. Det är det enda som betyder något.


Där står han redo för start. Håret reser sig på mina armar när starten går.

På hemväg från crossen stannade vi till på Coop och köpte Matjessill och gräddfil.
När vi kom hem ställde vi bara in varorna och tog en bok som Sandra lånat åt mig och en cykelhjälm som Stefan köpt till Mathilda och så tog vi en promenad nertill dom. Sandra var på språng och skulle köra Mathilda och hennes kompis Thyra hem till Thyra. Vi stannade kvar en stund och tittade när Melker badade innan vi gick hemåt igen.

Stefan klippte gräset. Helt otroligt vad det växer just nu. I måndags kväll var snälla grannen Eskil över och klippte gräset utan att vi visste det. Men nu var det långt igen. Jag gjorde iordning vår sillmiddag. Precis innan maten började det regna. Jag tror att det åskade lite också.
Nu ska vi göra oss iordning och åka och hälsa på Sandra Ö, Nicklas, Max och Ronja en liten stund.
Till helgen blir det dop. Kul.

Detta blir mest ett blogginlägg riktat till syster Eva!



Detalj på klänningen

...håglöshet. I alla fall fram till eftermiddagen. Då jag fick ett problem att lösa.
Jag har väl kommit in i något slags ekorrhjul. Samma, samma samma. Månad efter månad samma rutin. När månaden är avslutad är det bara att börja om från början igen. Men, det gäller väl dom flesta arbeten och jobbar man med bokföring så händer ju inte så mycket spännande.
Dessutom sitter jag ju ensam på kontoret, blir det bara bil eller sportprat eller att alla bara sitter och läser på fikarasterna så är det inte så kul.

Efter jobbet åkte jag hem och gick på bandet i 45 min innan jag åt middag. Stefan var kvar i Uppsala för att träffa sina tjejer, Mia och Åsa,  från Hallmantiden. Dom brukar träffas för prata och äta en matbit, någon gång per år.
Själv åt jag rester (sade hon bittert :-)).

Drack kaffe i solen på baksidan och gladdes över hur fint jag bor. Jag hämtade kameran och fotograferade lite.





Jag är lyckligt lottad!