I går efter jobbet åkte jag hem och inväntade Sandra och barnen. Vi skulle gå på kafé. Det blev Tant Brun i Sigtuna. Ett litet, litet, trångt men mysigt kafé i ett mycket gammalt och mycket snett hus. Det var trångt när vi kom men som tur var fanns det ett bord längst in i lokalen.
Dagen till ära serverades spökbakelse. Varm choklad och spökbakelser till barnen och kaffe och spökbakelser till Sandra och mig.


Melker satte gaffeln i den vita marsipanen eller vad det var. Lyfte av allt och sa:
Kan någon skära spökets lakan?
Ja, skar det i bitar och det var väldigt kladdigt och segt.
Som tur var så var dom inte så stora, för dom var väldigt söta.
Efter fikat gick vi ut på stora gatan och jag letade rätt på apoteket för att hämta min medicin medan barnen och Sandra gick in i en leksaksaffär.
Sedan gick vi ner till parken intill Tant Brun och barnen lekte lite innan vi åkte hemåt igen.
Vi skiljdes åt och jag gick hem och åt middag i min ensamhet. Jag gillar att vara ensam. Det bor nog en liten eremit i mig. Strax för åtta kom Stefan hem från sin tur ner till Nice där han arbetat ett par dagar.
Vi åt lite ost och kex och drack ett glas vin till. Klockan tio var det god natt för mig som vanligt på fredagar.

En pumpa som stod utanför Tant Brun. Barnen ger pumpan öron.


Tack tant Brun för fikat.


Barnen leker på den lilla scenen i parken bredvid Tant Brun.

Melker har varit sjuk några dagar. Och ser han inte lite röd ut i halsen fortfarande?

I morse vaknade jag tidigt. Låg en lång stund och funderade över vad klockan kunde vara. Det började ljusna något. I sängen bredvid snarkades det högt och ljudligt. Jag gick upp på toa och kollade samtidigt på klockan. Halv sju. Halv sju! Lördag morgon. Ledig! Jag är pigg. Halv sju! Skulle jag gå och lägga mig eller gå och fixa frukost? Det blev det senare. Lägger man sig igen blir man bara tröttare.
När jag nästan ätit klart kom även Stefan upp.
Vi satt ett bra tag vid frukostbordet innan vi satte fart med städning.

Vid elvatiden drog vi iväg till Ulriksdal. Det var lite marknad i slottsparken. Men det var verkligen lite! Mest var det loppis och det var vi ju på förra helgen så vi gick bara ett snabbt varv och gick därefter upp till Handelsträdgården för att fika. Tänkte köpa lite nya blommor till köksfönstret bl.a. Just nu verkar det som om det är en mellanperiod för det fanns i stort sett bara cyklamen. Vi tog två stycken. Dom får stå tills det är dags för julblommor.
Vi tog en fika i deras mysiga kafé. Det var vi och Carl Bildt med sällskap. Ja också några till förståss.
Vi tog en macka med salami och brieost (som vanligt) och en citron/marängpaj och delade på. Tyvärr hade dom bytt kaffesort och det var superäckligt.
Efter Ulriksdal åkte vi till Stinsens köpcentrum. Jag ville till Panduro och Stefan ville till Clas Olsson.
Jag köpte några pysselpåsar med julgrejor. Tänkte att vi skulle pyssla lite på nästa "syjunta". Det är kanske das att göra något annat än bara snacka och äta.
Vi kollade runt lite, men handlade inget mer, innan vi drog hemåt igen för att slutföra städningen.




Vi hittade en mycket märklig citrusväxt.

Jag har aldrig sett något liknande.

Mycket mumsigt att välja på i kaféet.

Den här kanske?

Den här blev det alltså. Gott, men det var tur att vi delade för det blir mäktigt.

I en hylla i butiken dansade dessa frodiga damer.

Choklad med whiskeysmak. Ja, jag säger då det.


Jag älskar att gå runt här och titta på allt fint.

En favorit som jag klippte ut för en massa år sedan.

Jag tycker den är kul.

...vilken träningsvärk jag har i låren. I onsdags när jag gick på bandet tittade jag på Förkväll på TV4. Inriktningen för kvällen var hälsa och en tränare (kommer inte ihåg vad han heter, men han brukar visst träna Hollywoodkändisar) visade hur man skulle träna för att få perfekt jeansrumpa. Ah! Det skulle jag behöva. En riktigjeansrumpa. Jag har stora problem att få långbyxor att sitta snyggt över min platta bak. Tränaren sa att det var bra att göra övningarna efter att man sprungit för då skulle knän och ben vara uppvärmda. Så när jag gått mina 50 min så satte jag igång med övningarna han visat.
Först utfallssteg med en stav som stöd. 15-20 ggr x 3 per ben.
Jag orkade 15 ggr per ben sen var det stopp.
Därefter skulle man stå på alla fyra, sträcka ut ena benet först rakt bakåt, sedan lite uppåt och till sist till sidan 15-20 ggr x 3. Oj, oj så jobbigt.
Sist lite träning för magen (bra när man sjunger också)
Stå på alla fyra, dra in magen och hålla 20 sek (glöm inte att andas) och sedan släppa. Jag klarade 10 ggr.
Den som vill bli fin (eller i alla fall få lite bättre form) får lida pin. Jag har alltså jätteont i låren idag. Men det är väl bara på det igen för det hjälper väl inte att göra rörelserna en gång antar jag. Nä, tänkte väl det.

...är det fredag, igen. Jag tyckte att det nyss var fredag. Men visst är det härligt med en helg utan några som helst fastspikade planer, det gillar jag. Kanske tar vi en tur till Ulriksdals Slottträdgård. Det är alltid mysigt.
Men i morgon ska jag i alla fall åka till Sigtuna med Sandra och barnen. Vi ska gå på kafé! Tant Bruns. Det ska bli riktigt mysigt.
Hoppas att vädret blir ok.

På TV just nu kramar en gråtande bröstcancersjuk Pernilla om sin mamma eftar att fått sin sista cellgiftsbehandling och jag tänker att sånt borde en mamma slippa att uppleva. Att ens barn drabbas av svåra sjukdomar. Sarah Dawn Finer sjunger Moving on. Vackert.

Nu känns det futtigt att gnälla över att man är trött. Jag kan ju ta en tupplur och avhjälpa det. Och det gjorde jag när jag kom hem i eftermiddags. 20-25 min sov jag och hörde inte att Sandra varit här och lämnat lite prylar. Snacka om att jag var trött, måste ha sovit riktigt djupt.


I dag visade sig solen stundvis.

...det är jag det.
Fattar inte varför jag har så svårt att somna i bland. Jag var så trött i går kväll och ändå låg jag och vred och vände mig i timmar innan jag äntligen somnade. Så vaknar jag av att jag behöver gå på toa efter ett par timmar. Jag trodde att klockan skulle var runt fyra och klockan sex skulle min telefon larma. Men vilken lycka hon var bara två. Fyra timmar till att sova.
I kväll har vi plockat ihop två bokhyllor till Mamma och Pappa. När dom var färdiga upptäcker jag att det är en liten krossskada i övre vänstra hörnet på den ena. Hoppas att det inte syns när vitrindörrarna kommer på plats. Dom var slut på Ikea i Uppsala. Så typiskt. Eva skulle försöka komma till Kungens Kurva och köpa dom där. Syns skadan får vi väll fixa en ny stomme.
Jag satte även upp familjens bröllopsfoton på väggen enligt Mammas önskan. Plus en läslampa över sängen. Som tack fick vi god köttfärslimpa fylld med oliver, fetaost och soltorkade tomater. Lyx, då jag även fick en matlåda med mig hem.

Nu i kväll har jag tittat på sista avsnittet av Den stora resan. Intressant. Vilken upplevelse dom måste ha haft. Säkert jättenyttigt och lärorikt.
Undrar hur länge det dröjer innan familjerna är inne i sin vanliga lunk igen med allt vad det innebär av bekvämlighet och tankesätt.
Nu är jag så trött att jag ser dubbelt. Sängen ropar och jag tänker lyssna.
God natt!

...som verkligen grep tag i mig fick jag uppläst för mig på vårt senaste "symöte". Jag tänkte på min egen Pappa. Nu har min pappa ju mamma som tar hand om honom. Men jag tror nog att man ändå blir väldigt ensam när man sitter som han gör. Svårt att göra sig förstådd och att inte kunna deltaga i samtalet.

Jag ser dig, men törs inte fråga
Rädd för svaret om jag skulle våga
Att inget finns att göra, ingen att tala med
Där du sitter i din stol, svag i ena sidan - sned

Visst, ett leende här och några ord där
Om vädret, maten och allmänna besvär
Men aktar mig noga att titta innanför
Vill inte veta att du dog innan du dör

Återupplivad stundvis  ändå

Om någon får tid att hälsa på

Ett par timmar av veckans hundrasextioåtta

Snacka om nöje med överdriven måtta

Och ”den som väntar på nåt gott” känns mer som ironi

Än ett begrepp med nån som helst sanning i

När ett liv där alltid nåt var på gång

Byttes mot nån stund av poesi och sång

Sånger där man påminns om hur det att leva är

Dikter som kan handla om att vara kär

Allt det där man ville hålla i

Och nu förstår att det troligen är förbi

Ja, jag ser dig och kan höra dig sucka

Och  oftast lyckas jag för stämningen ducka

Men ibland nästan vet jag hur det är att vara du

Ensam där i stolen från sju till sju

Dikten har Mona Gilmartin skrivit.

 

....igen. I dag gjorde vi ett nytt försök att bli av med lite överskottsprylar. Ja, inte så mycket vi utan det var mest Sandra Å som hade en massa kvar från förra gången vi var där på bakluckeloppis.
Nu fick man hyra bord inne i logen. Även svärdotter Sandra Ö hade hyrt bord och var där med sin mamma och en arbetskamrat. Vi hade bord i entrén medan dom hade inne i logen.
Den här gången var det inte lika mycket folk som sist. Men Sandra Å sålde en hel del barnkläder och leksaker. Sandra Ö fick också en del sålt. Ändå var bilen fullpackad även på hemresan. Det blir säkert fler loppisar framöver.

Vi var där runt halv tio och det öppnade för allmänheten kl. elva så vi kunde packa upp prylarna i lugn och ro.
Det var en låååång kö av människor som väntade utanför. Alla måste passera vårt bord på väg in i logen.


Här plockas det upp saker till försäljning.

Jag viker tröjor.

Där utanför har det börjat samlas en del loppisbesökare.

All upplockat och Sandra, Mathilda och Stefan väntar på att dörrarna ska slås upp klockan elva.


Sandra Ö med kompis har laddat upp sina prylar.

Den här lampkronan hängde i entréhuset där vi hade bord.
Jag funderade lite över hur den kommer att se ut när man inte får köpa vanliga glödlampor längre. Inte lika snyggt med energilampor kanske.

Klockan tre var det dags att plocka ner det mesta och vända hemåt igen. Vi skulle egentligen ha stannat till hos bekanta i Saltsjö Boo på hemvägen men vi okade helt enkelt inte. Det blev raka spåret hem och sedan en snabb tur till Maxi för att handla lite.
Efter en god middag blev det filmen Patrik 1,5 och fruksallad. Nu är jag ganska slut och ska nog hoppa i sängen. I morgon är det arbetsdag igen. Helgerna är allt för korta.

En trött liten kille som blivit firad i omgångar under hela dagen.

Nu orkar jag nog inte med mer presenter och gäster.


Ronja lekte dokumentförstörare och finfördelade presentpappret till små, små bitar.

...Hurraaaaa!

I dag fyller en liten, liten herre 1 år!
Det är inte klokt vad tiden går.
Jag kommer aldrig att glömma den dagen Nicklas ringde mig och meddelade att vi nog skulle bli farföräldrar alldeles alldeles för tidigt.
Och när han senare samma dag ringde och meddelade att nu var det klart. Lille, lille Max hade sett dagens ljus. Endast 38 cm lång och lite drygt 1200 g tung. Hans lille tvillingbror klarade inte graviditeten, men det visste vi redan.
Och jag glömmer aldrig när vi kom upp och hälsade på dem på Danderyd och jag fick se honom för första gången trots att jag var inställd på att vi inte skulle få det.
Han var så liten, så liten.

Nu fyller han alltså 1 år och snart bär det av på kalas. Hoppas att han orkar vara vaken när vi kommer. Han har ju blivit firad i omgångar under hela dagen.


Farfar har hissat flaggan för Max idag.


En liten kille i sin kuvös. Så här såg han ut första gången jag träffade honom.



Nu börjar han bli en stor kille, även om han inte riktigt kommit ikapp andra 1-åringar.

Den satt där på utsidan i duggregn och blåst hela dagen.

Jag köpte den i går när Mamma och jag skulle titta på gardiner till deras kök.
När jag kom hem satte jag upp den på hallväggen.
Stefan såg den inte! Eller ville kanske inte se den. (Den är inte så liten ca 30 x 10 cm).
Han tycker att vi ska resa mer än vad jag vill....

Nu är helgen så gott som slut och i morgon är det åter arbete som gäller.
Hela helgen har vi rått om våra små skruttisar Mathilda och Melker.
Jag hämtade Mathilda i skolan redan före två i fredags. sedan åkte vi till Mamma och Pappa (gammelmormor & gammelmorfar) för en snabb fika och överlämnande av jultidningarna dom beställt.
Mathilda ville hem så vi stannade inte så länge.
Stefan hämtade Melker runt 15,30.
Sedan gjorde vi pizza till middag.
Jag nattade Melker som somnade väldigt snabbt och lite senare nattade Stefan Mathilda.
Stefan och jag tittade på TV en stund innan det var dags att hoppa i säng.

06,30 vaknade barnen och efter en stunds mysande i sängen var det bara att gå upp och fixa frukost. Ett par timmar senare satt vi i bilen på väg mot Södertälje och Tom Tits. Barnen tittade på High School Musical på DVD och resan gick jättebra. 
Vi hade inte kollat när Tom Tits öppnade men hade sån tur att dom gjorde det precis när vi kom. Vi parkerade bilen ungefär tio i elva och elva slog dom upp portarna. 
Vi löste familjebiljett och gick in och stoppade våra ytterkläder i ett förvaringsskåp. Sedan var det full fart i fem timmar. Upp och ner mellan dom olika våningarna och fram och tillbaka mellan avdelningarna. Däremellan en fika i kafeterian och senare lunch i restaurangen. Till slut var Stefan, jag och Mathilda nöjda. Melker hade nog kunnat stanna ytterligare ett par timmar om han hade fått. Det finns ju så mycket spännade grejer att titta på och att testa. Det gäller att hela tiden hålla koll på Melker, han är snabb som en vessla och rätt som det är drar han bara iväg. Man är ju inte tjugo längre och blir rätt trött efter ett tag. Men det gick bra och både barnen och vi hade kul.
På vägen hem stannade vi på Coop och köpte lite gott bröd och en påse räkor till kvällen.
Båda barnen ville vara uppe och se Körslaget men Melker somnade efter en stund i soffan och Stefan kunde bära upp honom till sängen. Mathilda höll sig vaken tills alla körer sjungit men gav sedan upp och ville gå och lägga sig. Hon var så trött att hon inte ens ville läsa. Hon lyssnade en stund på en saga i ipoden men somnade nog ganska snabbt.
Stefan och jag tittade klart på Körslaget och kunde konstatera att vår körfröken Caroline klarade sig kvar en vecka till. Kul.
I morse sov barnen lite längre och jag vaknade vid halv åtta av att Stefan och Melker pratade.
Strax före elva kom Sandra och Micke hem igen. Dom har haft en hel helg inne i stan där dom bott på hotell vid Globen, letat och hittat massor av cacher (har för mig att hon sa 32 st), ätit gott och varit och sett Kvarteret Skatan. Vi stannade ytterligare en timme innan vi packade in oss i bilen och körde några hundra meter hem till oss.

Eftersom det var strålande klart väder klädde vi oss varmt och tog en rask promenad runt kyrkan (undrar varför vi säger så, vi rundar inte alls kyrkan. Vi passerar den bara på ganska långt håll). Det tar nästan en timme och det var riktigt skönt.
I eftermiddag har vi mest tagit det lugnt. Tittat på filmen Varg med Peter Stormare. En helt ok film.
Nu är jag trött och ska nog göra natt.


Stefan och Mathilda kollar rotationskraften på ett cykelhjul.


Melker testar vilken av rullarna som är tyngst att sätta i rörelse. Dom var av olika material.

Mathilda i spegellabyrinten. Den testade vi några gånger. Man fick akta sig för att inte springa rakt in i en spegel.

Vilken är den rätta Mathilda?

Mathilda har har gjort en stor såpbubbla


Melker framför en skärm med skuggfjärilar.

Mathilda framför samma skärm.

Ett "Glas"fönster i Restaurangen. Mathilda räknade till 35 blåa glas.

Enda utflykten från hotellet blev en promenad fram och tillbaka till Belek City. Det tog ca. 50 min i varje riktning.


Jag väntar in Stefan som hämtar en vattenflaska att ta med på promenaden. Tur att man har långa ben när man ska gå långt...haha



Lite växter runt hotellet. Dom rosa blommorna såg ut som våra Lyckliga Lotta.
Gräset hade långa jättemjuka svansar. Dom skira rosa växte vid poolen.


Jag har ingen aning om vad detta är. Dom växte i träd med blad som såg ut som på benjaminfikusen.


Bakom staketet kacklade det av massor av höns. Rätt som det var kom det ut ett par under staketet, sprang runt en stund och sedan tillbaka igen.


Framme vid Belek City. Allt är fake. Dom gamla murresterna var bara fake. Nybyggda!
Allt som såldes i butikerna var kopior. Riktigt trist. Det blev en snabb sväng in genom "stadsporten" och sedan tillbaka till hotellet. Det fanns ingenting att se på vägen tillbaka.


Stefan har genomgång med en kund.


Oj, som vi sprang i dessa trappor. Äter man mycket måste man göra av med det på något vis och då var trapporna räddningen.


Men ibland blev det hissen.


I den runda utbyggnaden låg Bufférestaurangen där vi åt vår frukost.




Buffé var enorm.

Lite väl tidigt med snö redan. Fortfarande finns det knoppar på näckrosorna.

Tisdagen den 13 oktober och blöt äcklig snö faller från himlen.....





En riddarsporre kämpar mot snön och kylan.

Jag har inte mycket att berätta från Turkiet. Det blev ju mest bad och solande för mig. Stefan jobbade några timmar varje vardag och solade och badade under helgen. Det enda vi gjorde var att ta en promenad till Belek City. Vilket inte var något att hurra över. Bara en massa butiker som sålde kopior. Vi deltog i en välkomstmiddag och en "gala"middag med Cycleeurope. Åt en middag på tu man hand på Fiskerestaurangen på hotellet och en middag i sällskap med 5 st från Cycleeurope (veckans trevligaste kväll).
Det får bli lite lek med bilder istället.

Överst: Vårt rum
Mitten: Vin frukt och nötter på bordet när vi kom
Nederst: Text på TV:n när vi kom
Bakom det stora runda fönstret låg badrummet med en dusch som verkligen inte levde upp till hotellets övriga standard. Det fanns bara två lägen. Iskallt eller kokhett!


Bredvid frukten en liten skål med chokladsås och två bitar torkad frukt.


Det välutrustade tvättrummet.


Så här såg alla toaletter ut. Inbyggd bidé. Även toan på flygplatsen hade såna anordningar. Känns väl sådär vad det gäller hygienen-


En del av alla pooler som fanns på området. De som bodde i "villorna" hade badstege direkt ner i poolen från sin uteplats. Men enligt uppgifft kostade det 4500€/natt att bo där.


Mera pooler plus dom stora vita byggformationer som fanns här och där. Den stora runda byggnaden på nedersta bilden var en amfiteater. Vad det är på den övre bilden vet jag inte- En strandad val kanske.


På kvällen belystes byggnaderna med färgade lampor. Dom ändrade färg hela tiden mellan regnbågens alla färger.


Här på stranden tillbringade jag dagarna medan Stefan arbetade. Det var jag, ett fåtal andra svenskar och mängder av ryssar. Ryssar som verkligen märktes inte alltid så trevliga kan man lite diplomatiskt uttrycka det.


Några dagar låg det sex stycken såna här segelbåtar på rad en bit ut från stranden. Dom bara låg där och jag vet inte om det var någon bestättning ombord eller om dom bara låg uppankrade. Vackert var det i alla fall.


En kväll var vi på amfiteatern och tittade på denna gummiman. Han kunde vika ihop sig på de mest fantastiska sätt. Han korsade bland annat fötterna bakom huvudet samtidigt som han lade armarna runt nacken och även korsade dem.

En del av foajén. Dom stora rosa "konerna" på bilden till höger ändrade också färg under kvällen.



forts följer......

Ja, då är vi hemma igen, sedan ett par dagar.
Vi kom i onsdags eftermiddag. Blev nästan direkt bjudna på plommonkräm och mjölk samt kaffe hos snälla grannarna A-M & E.
Onsdagskvällen gick sedan i tvättandes tecken.
Torsdag jobb. Började tidigt för att kunna gå tidigt.
Kör på kvällen. Äntligen är vi igång. Vi var livrädda för att det skulle vara så mycket folk att vi inte fick våra platser.
Först på plats som vanligt.
Caroline & Heinz var också tidiga och undrade om vi alltid satt där......haha.
Vi sa att vi bor där, vill ju inte missa kören.
Vi intog "våra" platser och höll två platser till våra tarmvänner. Vår femte termin kunde börja.
Det är en sån enorm glädje att få vara med och sjunga med Caroline & Heinz. Hoppas att hon aldrig tröttnar på oss.
Varför började vi inte tidigare?
På kvällen kom syster Inger och systerdotter Sara från Kalmar. Hann inte träffa dom då.
Fredag och jag började tidigt även då. Har man varit borta en vecka så har man lite att ta igen. Åkte till Mamma och Pappa efter jobbet och fick äntligen träffa Inger & Sara. Trevligt. Jag stannade några timmar. Stefan kom också förbi en stund.


I dag har vi firat mammas 80-års dag. Eftersom vi har störst yta att vara på så var vi hemma hos oss.
16 vuxna och 6 barn.
Cateringmat från Coop. Gott.
Trevligt.
Mamma fick massor av blommor. En soffa och en blomtrappa till balkongen.

Därefter tittade vi på Körslaget och fröken Caroline klarade sig kvar en vecka till. Kul!


Mamma. Ofattbart att hon fyller 80 idag. Grattis lilla Mamma.