...i dag innehöll detta:



Hittat i en av Mammas tidningar som jag tror var Hemmets veckotidning.
Jättegott var det i alla fall.

I går var Sandra, Mathilda och jag på teater.

Vi såg Rasmus på Luffen på Oscarsteatern.

Jag hämtade upp Sandra och Mathilda vid halv elva. Eller hämtade upp… Jag körde vår bil dit och Sandra körde in till stan.  Jag gillar inte att köra där och hittar nada.

Sandra har som sin far perfekt lokalsinne och är inte rädd för att kryssa mellan filerna. Så det känns tryggast att hon får köra då. Både för henne och mig tror jag.

Vi hade bra platser på 5:e raden på parkett. Vi såg utmärkt bra.

Skådisarna var jätteduktiga. Markoolio var perfekt som Paradisoscar och Benjamin Wahlgren var jätteduktig som Rasmus.

Lite otäckt var det nog för de minsta. Jag hörde några barn som blev ledsna när tjyvarna skrek och ryade.

Mathilda var lite trött och satt och vred sig en del. Men hon tyckte att det var kul i alla fall.

Efter teatern så gick vi till Åhlens och fikade. Jag åt räkmacka, kaffe och en liten saffransskorpa. Vi kollade lite på julsakerna och Mathilda kollade under skyltdockornas kjolar……? Hmmm

Vi tog oss via Sergelstorg och Kulturhuset ner mot NK:s julskyltade fönster. Det var julmarknad med massor av stånd längs hela vägen. Nere vid NK var det som väntat massor av folk framför skyltfönstren. Men lite såg vi och det är fantastisk vad dom hittar på. Så välgjort och fint.

På vägen tillbaka mot garaget där vi hade bilen gick vi in på Akademibokhandeln och köpte lite julklappsböcker. Sedan var det skönt att sätta sig i bilen och åka hemåt igen. Vi stannade till på Coop och Järnia och handlade lite.

När jag kom hem fick jag hjälp av en snäll granne att sätta upp utegranen. Belysningen fick vänta till efter middagen. Men den belysning Stefan tog fram vet jag inte var den var tänkt. Den passade i alla fall inte i julgranen. Raskt upp till Maxi för att inhandla en ny belysning. Hem igen. Klättrade på en pall, som hela tiden hotade att sjunka ner med ett ben i den mjuka gräsmattan, och fick upp slingan ända upp i topp. Jag drog sladdar genom fönster och satte kontakten i väggen. Då visar det sig att 10 (tio) jävla lampor i toppen inte lyser. Tre reservlampor fanns med i förpackningen så jag bytte ut tre stycken men det hjälpte inte ett dugg. Skitsur blev jag. I dag har jag varit och köpt 10 reservlampor och ytterligare en slinga så nu jäklar ska det väl lysa om granen i alla fall.

Jag hade tänkt att jag skulle hinna städa lite i helgen, men så blev det inte. Tiden räckte helt enkelt inte till. Det blir städning i kväll i stället. Jag hann i alla fall att köra några maskiner tvätt. Helgerna är alldeles för korta.

En förväntansfull Mathilda i mamma Sandras knä på teatern.

På väg mot Åhléns för en fika

Ett gottebord av julpynt

Mathilda och skyltdockorna

Julmarknaden på Sergels Torg om omnejd.

Och så lite bilder från NK:s julskyltning.

Här sitter drottningmyran mitt i stacken. Hon har en liten liten flaska Champagne vid sin sida.

En tomte i Foppatofflor!

I går var jag barnvakt till Max. Det gick ganska bra i alla fall till en början.
Vi lekte och han brydde sig inte om att mamma gick. Efter någon timme började han bli trött och jag gav honom lite gröt. Vi lekte en stund till innan jag gjorde honom i ordning för sängen. Trodde jag ja! Sist vi var barnvakt somnade han efter en flaska välling men icke nu. Han åt lite välling men ville sedan upp och krypa. Jag gjorde som Sandra sagt att hon brukar göra. Vände honom på rygg igen men se det ville han inte vara med om. Han började gråta. Inte speciellt mycket. Men så började han hosta och all gröt och välling kom upp över honom och över mig. Det var bara att byta pyjamas på lille herrn och jag fick ta på min pyjamasjacka som jag som tur var hade med mig om jag ev. skulle bli kvar över natten.
Efter det satte vi oss i rummet och tittade lite på Doobidoo. Han satt så fint och lugnt i min famn att jag trodde han hade somnat men nej då. Trött var han som bara den. Det fick bli nattning a'la Mamma och Pappa. På med overall ner i vagnen och ut på promenad i mörkret. Kolsvart var det. Jag hade reflexväst och pannlampa. När jag kommit en bit på deras väg hörde jag någon säga hej. En svart skugga stod några meter framför mig. Har ingen aning om vem det var men vi bytte några ord innan han sa att jag skulle vara försiktig när jag gick. Jag gick en liten sväng som Sandra brukar gå. Upp på en mörk, mörk skogsväg. Huvva det skitläskigt. Även om det ligger en del hus intill vägen så är ju skogen på andra sidan och det var riktigt mörkt. Jag gick en liten bit innan jag vände och gick hemåt igen. Innan vi var tillbaka hemma somnade Max. Jag drog in honom i hallen och lät honom somna in ordentligt. När Sandra Å kom strax före 22, för att göra mig sällskap fick hon hjälpa mig att lyfta in honom i sängen.
Sandra och jag satte oss i köket och gjorde julkort. Jag kom på att jag inte hade ätit eller druckit något sedan tvåtiden på eftermiddagen. Det fick bli te och en macka, som jag nästan glömde att äta mitt i pysslandet.
Vi hade precis börjat när Nicklas sms:ade att han var på väg hem. Tidigare än jag trott.
Efter en fika åkte vi hemåt.

Julkorten jag gjorde

I morse sov jag till tio i nio. Skönt. Efter frukosten satte jag upp stjärnor och ljusstakar i alla fönster. Fixade ljusslingor utomhus och hann köra lite tvätt innan det var dags att packa ihop lite pysselgrejor och gå ner till Åströms.
När jag kom hade dom förberett deg till lussebullar. Vi bakade bullar i alla möjlig former.
Sedan gjordes ett pepparkakshus (i byggsats) som barnen dekorerade. Efter det pysslade vi lite. Barnen ledsnade rätt fort och till slut var det bara jag och Sandra som satt med pysslet.

Mathilda bjöd på Modeshow (tävling) med sina dockor och Melker hade show med sina bilar.
Sandra bjöd på kycklinggryta med lök och äpple och till det ris och sallad. Gott.
Sen var det dags för mig att gå hemåt igen.

I morgon är det Rasmus på Luffen på Oscars för Sandra, Mathilda och mig. Vi ska ha en mysig tjejdag med fika ute och titt i NK:s julskyltade fönster.

Adventfixat i köksfönstret.


Lussebullar i alla möjliga former. Dom långa bullarna är fyllda med apelsinblandat smör, efter ett recept Sandra hade hittat.

Pepparkakshuset dekoreras. Melker gjorde ena sidan och Mathilda och hennes kompis gjorde den andra.

Här är tjejernas sida.

Allt pyssel samlat. Melker har gjort en igelkott av ett äpple.

Pepparkaksgubbar gjorda av små, små lerkrukor. Snögubbar av träkulor. Allt från Panduro.
Flätade hjärtan och smällkarameller.

Närstudie av figurerna. Fr.v. Melkers upp och nervända gubbe. Sedan tror jag att det är Sandras gubbe och lite snett bakom står min. Snögubben med öronvärmare gjorde jag.

...just nu.

Plötsligt dinglar en stor container fram och tillbaka någon meter från mitt fönster. Jag sitter på andra våningen.





En rejäl krok har lyft containern på plats och plötsligt kommer en man travande utanför fönstret. Känns lite mysko när man sitter en bit upp i huset. Han skulle lossa kroken och kättingarna som lyft allt.

....flyttade jag om alla tavlor och foton på väggarna i TV-rummet.
Undrar om Stefan märker det.........

Efter jobbet i dag åkte jag till mamma och pappa där jag bjöds på ärtsoppa och ostmacka.
Mamma och jag åkte till Eurostop så att hon fick handla lite.
Hon köpte sig ett par nya örhängen. Små vita pärlor. Hon har inte använt örhängen på flera år och trodde att hålen växt igen. Men det gör dom inte. Det blir bara en tunn hinna för. Jag hjälpte henne att sätta dit dom och det gick utmärkt.
Hon köpte sig några tunna tröjor också.
Sedan gick vi till Maxi och hon handlade en massa matvaror.
När vi kom tillbaka hem till dem skulle jag sätta upp kristallplafonden i deras sovrum. Då passade inte kontakten. Hon får be fastighetsskötaren om hjälp att byta den.
Efter en kopp kaffe åkte jag hemåt.

Nu har jag bakat en mjuk pepparkaka som jag ska bjuda killarna på i morgon.



Och i morgon är det torsdag och kör! Så kul!

Nu blir det hopp i säng om jag ska orka upp i morgon.

Och tumme och pekfinger på båda händerna käns som om dom körts över med en ångvält (nästan i alla fall).

...har massor av prismor!
Håller just på att putsa upp en kristallplafond från svärmor.
383 st att putsa en och en.


Här ser man verkligen skillnad på polerade och opolerade prismor.
När det är färdigt ska lampan eventuellt upp i mammas och pappas sovrum.

Nu börjar det se riktigt tråkigt ut runt dammen. Men tittar man ordentligt kan man se att fiskarna fortfarande håller till vid ytan.

Men solen gick ju nästan ner bakom träden lika snabbt som den dök upp.
Vi hann i alla fall tömma alla krukor och kratta lite löv. Städa upp lite i uterummet.
Vi fick besök av Sandra och barnen en stund.
Vi tömde Sandras bil från sådant som kom med hem från svärmors lägenhet igår.
På eftermiddagen tog vi en tur till Stinsens köpcentrum. Jag köpte ett par röda (!) strumpbyxor, present till sonen som fyller år i dag. Stefan köpte några ficklampor, blyertspennor och suddgummin till sin resa.
Vi jagade även badskor, inte att förväxla med badtofflor, men hittade inga.
Åkte hem och lagade mat. Kycklingfilé med ädelost och valnötter. Gott!
I kväll har jag gått igen om en korg med sybehör från svärmor. Hon hade hur många trådrullar som helst. Många av dem inte ens öppnade. Nu har vi sytråd tills vi dör. (Bara så att ni vet Sandra och Nicklas)
Nu i kväll har jag försökt fylla i bouppteckningsformuläret. Det var inga problem förutom att jag inte hittar schablon för lösöre. Överallt står det att det finns en schablon för det men jag hittar inte vart!

Nu är jag så trött och bara gäspar och gäspar. Spännande lördagskväll.

Ute är det så varmt att rosor och andra buskar luras att sätta nya knoppar och blomma trots att vi är i slutet av november.


En ginstblomma

Rosorna blommar. En liten spindel hade jag också lyckats fånga. Det såg jag först när jag laddade in bilderna i datorn.

En klätterros som blommar högt, högt uppe.

Solen strålar från en blå himmel.

Eller som vi sa när barnen var små:

Tolen tiner på timmetoppen och man blir gla ut i hela kroppen!

Och min älskade son fyller år idag! Utan den ljuspunkten skulle november ha varit olidligt.

Grattis Nicklas. Vi ses i morgon!

På med paltorna och ut i trädgården.
Dags att röja innan snön kommer

Nu är begravningen genomförd och det gick alldeles utmärkt att ha barnen med. Alla tre barnbarn var med.
Lille Max 1 år pratade så mycket att mamma Sandra gick ut med honom en stund. Melker 4 år pratade lite och undrade om gammelfarmor som låg i kistan kunde se och höra. Mathilda blev lite ledsen när begravningen var över. Både prästen och begravningsentreprenören tyckte att det var bra att barnen var med.
Det blev en mycket fin begravning.
Till ingångsmusik hade vi valt Nocturne av Evert Taube och till utgångsmusik Time to say goodbye. Jag tror att svärmor skulle ha tyckt om vårt val. Många vackra buketter låg runt kistan.
På kistan hade Stefan ställt ett fint foto på sin mamma som 18-åring.
Barnen hade ritat teckningar som dom lade på kistan vid defilleringen.
Efteråt hade vi minnesstund i församlingshemmet. Vi åt smörgåstårta och därefter kaffe med kaka.

I morgon begravs svärmor. Det känns konstigt. Hon var 90 år så vi har ju varit medvetna om att det kunde hända när som helst.
Som jag skrivit tidigare så hade vi inte världens bästa kontakt med henne de senaste åren. Hon hade ett väldigt speciellt sätt som gjorde att vi inte så gärna hälsade på henne. Det blev mest korta stopp på väg mot hennes syster där vi trivdes bättre.
Det gör mig så sorgsen att hon var så och det gör mig sorgsen att vi inte kunde se bortom det. Jag vet att hon ibland fick ångest efter att hon sagt elakheter eller varit dum på annat sätt. Innerst inne var hon ju en godhjärtad person. Hennes sätt gjorde att hon sköt oss bort från henne.
Vi hade säkert kunnat göra annorlunda och struntat i alla dumheter men det är svårt och nu är det försent.
Som tur var blev våra sista möten riktigt bra.
Jag hoppas att det blir en fin begravning i morgon.

Barnbarnen ska vara med.
Dom är 8 och 4 år gamla. Sandra och Micke har funderat fram och tillbaka på detta och beslutat att dom är med om dom själva vill, och det vill dom.
Sandra har frågat personalen på dagis och andra mammor på hennes mailinglista vad dom tycker. På dagis tyckte dom att barnen självklart skulle vara med. På mailinglistan var det både för och emot.
Jag frågade dom som har barn på mitt jobb. Dom var emot.
Jag är för om barnen själva vill. Död och begravning är en del av livet. Det här kommer inte att bli en "gråtig" begravning med förkrossade sörjande så jag tycker att det är ett perfekt tillfälle att låta dom vara med.
Som den pedagogiska mamma Sandra är så har hon förberett barnen genom att läsa böcker för och med dem.
Funkar det inte så får väl Micke ta med dem ut ur kyrkan. Jag tror att det kommer att gå bra.

...var det väl någon som sade? Eller han sa nog att Världen är full av tappade sugar!

Just nu känns det som om jag har tappat både sugen och lusten till det mesta.
November är tyvärr ingen rolig månad. Det enda som är roligt är att Nicklas är född i november. Det enda ljuset i novembermörkret.
Min dröm just nu är att sitta i en stuga i ödemarken med ett vackert snötäcke utanför.
Att sitta framför en brasa med en bok. Ta en och annan promenad. Äta gott, sova och bara vara. Ta dagen som den kommer, äta när hungern sätter in.

Men det skulle säkert inte bli så mysigt som jag tror.

Snart är det december och det brukar kännas bättre. Då alla ljusstakar och stjärnor kommer upp. Men innan dess ska vi genomföra begravningen av svärmor och därefter fira den älskade sonens födelsedag.

Nä nu ska jag ta nya tag och i kväll är det körsång och det är ju roligt. Så roligt att jag nog kommer att känna mig gladare i morgon.

För en dryg vecka sedan fick vi ju besked om att svärmor somnat in. Veckan efter det har varit minst sagt bisarr, jobbig och omtumlande. Eftersom vi ju bor så långt ifrån svärmor och Stefan ska ut på en längre resa så var det nödvändigt att ta tag i allt på en gång.
Svärmor var fyllda 90, ville inte alls leva längre. Det har hon sagt i flera år nu. Hon fick somna in hemma mitt under Bingo Lotto. Bättre kunde det inte bli för henne.
Vår relation till henne har inte alltid varit så lätt. Speciellt inte efter att det avslöjats att Stefan är adopterad. Att resonera, eller förklara något för henne var i stort sett omöjligt. Hon ville inte lyssna, blev agressiv och tyckte mest att det var hon som blev lidande. Hon hade en del goda sidor också så klart. Ömmade för dem som hade det svårt (det har vi förstått nu av hennes grannar). Hon var den enda person som jag verkligen skällt ut någon gång.
Nu känns det sorgligt att vi dom sista åren hade så svårt att komma överens med henne. Det gällde inte bara mig och min familj utan även hennes syster och svåger. Hon hade ett sätt som tyvärr sköt bort oss till hennes syster i stället. Hon led nog väldigt mycket av det själv.
Hon har inte alltid varit så, hon har verkligen tagit väl hand om och älskat Stefan och han har haft en bra och fin barndom.

Vår vecka började ju med att ta kontakt med Fonus och påbörja planeringen av begravningen. 
När vi började rensa lite smått i lägenheten insåg jag att vi hade ett gigantiskt jobb framför oss. Vi hade tänkt åka ner tillsammans med barnen på lördagen och tömma så mycket vi kunde. Men det skulle aldrig räcka med en dag. Jag ringde Sandra och vi bestämde att hon och jag skulle åka ner redan på fredagen och börja.
Vi kom iväg hemifrån kl 7 i fredags morse. Vi var på plats vid 10-tiden och påbörjade direkt rensning av köket.
Vi sorterade i två "högar", det vi själva ville ta hand om och det som skulle skänkas till Hjärta till Hjärta.
Det mesta måste diskas. Svärmors syn var inte den bästa dom sista åren och mycket var dåligt diskat.
Vi höll på i tre timmar innan vi var tvungna att flytta bilen. Vi passade på att åka tvärs över stora vägen till IKEA där vi åt lunch och sedan köpte flera flyttkartonger och papperskassar. Efter ytterligare tre timmars sorterande och diskande bröt vi för att åka till hotellet och checka in. Upp med väskorna på rummet och sedan tillbaka till lägenheten. Vid niotiden gav vi upp och åkte tillbaka till hotellet.
Vi åt en lätt middag bestående av hamburgertallrik och jag tog ett glas rött medan Sandra drack öl.
Tillbaka på rummet lade Sandra ut bilder på Blocket på de möbler som vi inte kunde ta hand om själva.
Sedan slocknade jag snabbt. Sov gott i stort sett hela natten.

Vi var tillbaka i vid svärmors lägenhet strax före tio. Samtidigt som vi skulle gå in genom porten kom svärmors syster och svåger från Huskvarna. Hon är nu den ende levande i deras syskonskara och hon var såklart väldigt ledsen.
En stund senare kom även Stefan och Nicklas. Vi fikade och Stefan läste upp de papper vi hittat med svärmors sista vilja. Det blev mycket känslor där runt bordet.
Sedan var det bara att sätta fart med rensandet igen. Nicklas och Stefan körde i väg flera kartonger till Hjärta till Hjärta, körde iväg en soffa som vi lagt ut på Blocket kvällen innan. Svärmors syster plockade ut en del kläder som hon ville ha och packade resten i kartonger till H till H. Det kom en tjej och köpte ett vitrinskåp, matbord och fyra stolar i Gustaviansk stil. Hon tog även med en gammal spegel och två takplafonder. Skönt att vi kunde bli av med dom stora möblerna som vi inte ville behålla.
Lunch i Ikanohuset och inköp av ytterligare flyttkartonger och papperspåsar på IKEA.
Syster och svåger åkte hem till Huskvarna igen och Stefan och Nicklas packade in så mycket det gick av det vi skulle ta hem i bil och släpvagn. Nicklas åkte tillbaka hem medan Stefan ringde och bokade rum till oss på Scandic igen. Vi fortsatte rensandet och packandet till 21 innan vi åkte till hotellet. Vi åt en lätt middag igen. Sandra och jag åt räkmackor nu med ett glas vitt för mig. Stefan åt hamburgartallriken och drack en öl. Sandra lade ut sängarna på Blocket. Bortskänkes. Inga samtal före klockan åtta.
Natten blev jobbig. Jag vaknade vid tretiden av att min mage sade ifrån. Sprang fyra fem gånger på toa. Hade värk och bubblig. Jag har stressmage och nu blev det lite för mycket för mig. Stefan vaknade också och vi låg och vände och vred oss i över en timme innan vi till slut somnade om.
Jag var oerhört trött när mobilen larmade på morgonen. Stefan slog igång sin mobil och redan hade några sms:at om sängarna.
Efter frukost var det bara att åka tillbaka till lägenheten.
Stefan kontaktade två granndamer som svärmor hade skrivit att dom skulle få ta kläder efter henne. Dom kom och tog några plagg var och Stefan gav dem även några minnessaker. Dom blev så tacksamma och talade om hur snäll svärmor varit. Lite senare kom en dam som fått erbjudande om att ta över lägenheten. Tiden rann iväg och jag kände bara kaos.
Men vår älskade klippa Sandra tog tag i och organiserade arbetet och vi började så smått se ett slut på arbetet.
Vi hade tänkt att vi skulle kunna åka hemåt vid lunchmen vi hann inte riktigt. Strax innan vi skulle åka kom en man som ville ha sängarna. Han tog med allt som fanns i sovrummet. Skönt att vi slapp göra oss av med det själva.
När han packat in i hissen lägger den av. Den ville inte. Där stod han i trapphuset på fjärde våningen och hissen stod där den stod. Tur nog startade den igen efter någon kvart. Lite svettigt blev det allt.
Nu hade vi sorterat upp kartonger och säckar som Hjärta till hjärta ska hämta och ställt i vardagsrummet och det vi själva ska behålla baxade vi in i klädkammaren för senare hämtning. Nu kunde vi äntligen packa in oss i bilen och bege oss hemåt igen. Jag var så trött att jag somnade i bilen.
Senae på kvällen kom barnen med familjer för att hjälpa oss att tömma bil och släp som Nicklas kört hem dagen innan.

Det är en mycket märklig känsla att på en vecka städa undan ett helt liv. Jag kan tänka mig att en del tycker att vi varit väl snabba. Men vi har inget annat val då Stefan har en sedan länge inplanerad resa framför sig. Dessutom måste vi ut ur lägenheten om en dryg månad.

Den 20 november är det begravning.


Kaos i köket.

En mycket trött bloggerska i diskartagen.

Fika måste man ha även om bordet sålts. En flyttkartong gick också bra.


Utsikt från hotellrummet. Stångån.



Var det något min svärmor hade så var det kläder och väskor.
Klädkammaren var fullpackad. Dock var det inte så rörigt på golvet. Det har vi ställt till med.
Svärmor var känd för att alltid vara modernt klädd trots sin höga ålder. Byxbenen nerstoppade i högklackade stövlar, moderna snygga jackor och en basker snyggt nertryckt på huvudet.

I går kväll 22,30 ringde telefonen och en distriktsläkare meddelade att Svärmor avlidit under kvällen.
Det blev en orolig natt. Tankarna snurrade runt, runt i huvudet. Jag har aldrig varit med och tagit hand om allt vid ett dödsfall. Stefan som är enda barnet får ju ta reda på allt med min hjälp.
Vi åkte ner till Linköping direkt på morgonen. efter endast 3 timmars sömn. Svärmor hade somnat in på kökssoffan under Bingolotto. Hon somnade nog in lugnt och stilla. Hon såg så fridfull ut där hon låg när vi anlände i förmiddags. Hon blev drygt 90 år och ville inget annat än slippa vara med längre.

Någon timma efter att vi kommit kom två män från Fonus och hämtade henne. Det var lite jobbig. På eftermiddagen har vi varit på Fonus och gjort klart allt inför begravningen. Vi fick hjälp av en otroligt trevlig man. Och vi kände oss nöjda efteråt.
Sedan har vi gått igenom alla papper och försökt rensa upp lite i svärmors lägenhet.Vi har ett gigantiskt jobb framför oss.

Sov i frid svärmor. Nu är du kanske hos din älskade Noa.

Vaknade i morse med ont i halsen. Det gjorde ordentligt ont på höger sida när jag svalde. Nu känns det inte så farligt längre, lite irriterat bara.
Men jag skulle eventuellt ha träffat lill-skrutten Max och hans föräldrar idag och det gör mig ledsen att jag inte kan. Vi ses inte så ofta. Men jag vill absolut inte riskera att smitta ner Max så att han får otäcka kruppanfall.
Det blir att ta det lugnt och se hur det hela utvecklas.
Jag vill inte bli sjuk. Får inte bli sjuk!
Jag vill sjunga på torsdag.
Jag ska sjunga på torsdag.
Varje år i samband med Melodifestivalen kan man läsa om hur flera artiser blir sjua bara ett par dagar innan det är dags att stå på scenen. Och varje år står dom där. Så även om jag blir sjuk så kanske jag också kan sjunga på torsdag.