Dagarna rullar på som vanligt. Onsdag fick Pappa inget besök. På torsdagen var Mamma hos Pappa flera timmar. På kvällen åkte Sandra, jag och barnen till Solna för att storhandla på Maxi. Vi lämnade Melker till Micke på hans jobb och tog med oss Mathilda till butiken. Mathilda ville vara i Minihuset. Sandra skulle månadshandla och jag veckohandlade. Vi hann handla det mesta innan det var dags att hämta Mathilda efter 1 timma. Efter handlingen köpte vi oss varmkorv och satte oss att pusta ut lite innan vi åkte hemåt. hade precis plockat upp allt när Stefan kom hem från gympan.
På fredagen efter jobbet hämtade jag Mamma och vi åkte upp till Pappa. När vi kom in på avdelningen mötte vi en ur personalen som sa att Pappa inte verkade må så bra. Han hade varit uppe och ätit frukost men sedan hade han blivit så trött, så trött. Han låg och sov och hade inte ätit lunch. När vi kom in på Pappas rum låg han och sov. Han såg så gammal och sjuk ut att man blev ledsen. Han låg med öppen och insjunken mun. Vid sidan om kroppen låg hans förlamade arm och såg "död" ut. Högerbenet lite böjt i onaturlig ställning. Han vaknade till när vi ropade på honom. Det tog en stund innan han såg oss. Han pustade och flämtade så att vi nästan trodde att han hade ont i bröstet. Han hade även kissat ner sig så jag sa åt personalen att han behövde nya kläder och renbäddat i sängen. Dom bytte på honom och tog upp honom i rullstolen. Nu verkade han bli lite piggare i alla fall. Vi gick ut till lilla matsalen och han fick sin lunch. Efter det gick vi ut till stora matsalen. Där var det invigning av "nya" matsalen och allsång till cd-musik. Anne-Mari kom och sa att vi skulle sätta oss hos dom men Pappa ville inte. Vi satte oss en bit bort i stället. Vi fikade och sjöng med lite, även Pappa försökte sjunga med lite. Så småningom ville han fram och titta lite närmare på de andra som satt i matsalen. Vi pratade lite med A-M och Pappa fick lite chips.
Efter ett par timmar var det dags att lämna honom igen. Det är alltid lika jobbigt. Han följde med oss till entrén och jag kan inte vända mig om och titta om han sitter kvar där. Pappa, Pappa jag skulle önska att vi kunde ta med dig hem till Mamma på en gång. Jag skjutsade hem Mamma och åkte hem till mig. Sandra och barnen kom och fikade med mig. Melker som börjat tulta runt själv. Tänk lilla Melker, nu går han. Skruttan var inte så leksugen utan satt mest och spelade vid datorn. Vid 16,30 kom Stefan också hem. Han hade varit och klippt sig.
Kvällen blev lugn.

Natten mot tisdag en vaknade jag kl. 00,30. Stefan hade fortfarande inte kommit hem! Nu blev jag rädd. Han skulle ju bara åka från Köpenhamn, en resa på 1 timme. Nu var han 1 1/2 timme sen. Om det varit försenat borde han ha ringt tidigare. Jag for upp och letade efter telefonen och ringde upp honom. Då satt han i en taxi på väg från Arlanda. Flyget skulle gå från Köpenhamn 22,45 men dom hade fått sitta i planet och invänta ett annat plan eller nåt. Han hade väl sagt fel till mig ang. ankomsttiden. Usch vad rädd jag blev. När han väl kom hem var det svårt att somna om igen. Jösses vad trött jag var när klockan satte igång.
Mamma och Eva åkte till Ikea och köpte lite småprylar innan dom åkte och hälsade på Pappa.
Jag var på vattengympa på kvällen. 

Efter en trist och långtråkig dag åkte jag för att träffa Mamma och Eva utanför anhörigkonsulentens kontor.
Mamma och Eva hade lånat nyckeln till nya lägenheten för att kolla lite mått mm. Dom hade dessutom hälsat på nya grannen som dessutom är en bekant till dem från deras tid på SAS.

I morse sov vi till 9. Det var riktigt skönt. Efter en lång och skön frukost lastade vi in en massa sopor i bilen och åkte till Mamma. Där lastade vi in ännu mer och åkte till återvinningstationen. Under tiden gick Mamma ner till apoteket åt oss. När vi kom tillbaka var hon på väg hemåt och vi plockade upp henne. Sedan tog vi lite mer sopor ur källarförrådet och åkte en vända till. På hemvägen stannade vi på ett kondis och köpte semlor. Mamma bjöd på kaffe. Semlorna var ett riktigt dåligt köp. Fy vad besviken man blir. Det var den degigaste semla jag ätit. När man tog en tugga av bullen så förblev den ihoptryckt, så degig var den. Medan Stefan tittade lite på OS så satt Mamma och jag och pratade om lägenheten och hur man skulle kunna möblera. Vi ritade och funderade. Vi har inte riktigt klart för oss hur den såg ut. Vi var väl båda två lite "kaotiska" när vi var där och tittade. Eva och Mamma ska försöka få låna nyckeln igen och titta en gång till samt mäta lite väggar och fönster. Vi kom inte riktigt ihåg hur fönsterna såg ut. Vi pratade också om balkongen och om dom kan sätta upp sin markis. Mamma var osäker. Hon hade åkt förbi med bussen i går och inte sett någon som satt upp markis.
Jag gjorde också färdig tavlan med foton på alla barnbarnsbarnen som Pappa ska ha på Arhem.
På vägen hem åkte vi förbi lägenheten och kollade hur fönster och balkongfönster såg ut. Jag hade inte kommit ihåg rätt mer än köksfönstret. Vi hittade flera balkonger med Markiser så det ska nog inte vara något problem. 
Vi handlade lite på Ica och åkte sedan hem. Stefan har fortsatt sitt översättande och jag har städat av lite. Sedan har jag beställt lite rosbilder som jag ska ha till min tavla i sovrummet. Jag har fotograferat en rosa ros som vi har i trädgården. Bilderna blev så himla fina att jag ville göra en tavla av dem. Tyvärr blev det konstigt när jag beskurit bilderna. Vid framkallningen blev det en bred vit rand i över och nederkant. Nu har jag fått fuska lite och fotografera en köperos tills jag kan ta nya bilder i sommar.
kväll blir det Melodifestivalen.
 

I natt kom Stefan hem 23,40. Jag hade precis somnat till när han kom. Vi pratade några ord och sedan var det lite svårare att somna om. Stefan skulle jobba hemma under dagen så han hade inte så bråttom upp. Jag fixade frukost och hann äta i stort sett färdigt innan han kom upp.
Efter jobbet åkte jag till Arhem. Pappa, Mamma, Sandra och barnen var där. Dom stod i stora matsalen och väntade. Det skulle bli dans! Till Maltes orkester. Mathilda kom springade mot mig och ropade Moormoor! Melker satt på Sandras arm och blev alldeles till sig av glädje. Hmm. Skönt att känna sig så uppskattad av några. Hihi. Det är kul att se hur glada gamlingarna blir när barnen är där. Alla tycker att dom är såå söta. Och det är dom ju! Mina barnbarn.
När Maltes, som visade sig vara Malte med en keyboard, soundcheckade blev Pappa ledsen och började gråta. Han blir väl mer och mer medveten om vad han inte längre kan. Pappa har varit väldigt duktig på att dansa och nu sitter han där. Dom hade dukat upp med läsk, cider, chips, kakor och godis på alla borden. Vi hamnade på en rikktig fest! När dansen kom igång blev Pappa ledsen igen. Lilla Pappa. Personalen hade som mål att alla skulle upp på benen någon gång under dansen. Dom lyfter upp dom som sitter i rullstol och sedan är dom två som hjälper till så att dom kan gunga i takt med musiken. Mathilda tyckte att muskin var hög och ville hellre vara i Gammelmorfars rum. Jag gick med henne dit och honprovade Pappas stödhandske och stödbock. På fötterna hade hon Mammas kängor. Lilla tokan, hon är så lik sin Mamma som liten. Sandra hade Pippi på att spöka ut sig. När vi kom tillbaka till dansen hade Mamma och Pappa dansat. När A-M och Ann kom och sa att han skulle dansa hade han börjat gråta men dom gav sig inte. Han skulle upp på benen och det hade gått bra. Han var nog nöjd i alla fall. Melker satt på min arm och tittade storögt på alla gamlingar som dansade. Sedan ville han på upptäcksfärd och vi knallade runt en del. Överallt blev personal och boende charmade av honom. Konstaterar en mycket stolt Mormor.
En man i 50-årålder som bor på demensboendet var alldeles till sig över barnen. Han stod länge vid vårat bord och vinkade och spelade på läpparna åt Mathilda och Melker, sedan skrattade han. Efter 1 1/2 timme ungefär var dansen slut. Då hade Sandra och barnen redan åkt. Melker var så trött. Mamma och jag gick med Pappa till hans rum och hämtade våra jackor. Det var dags för oss att ta oss hemåt också. Mamma hade varit där sedan lunchen. Pappa vill inte att Mamma ska åka hem, han blir så ledsen. Han följde med oss till entrén och vinkade av oss. Där stod även han som skojat med barnen tidigare. Han sken upp och sa: Jag blir så glad över att se er alla. Hej, hej vi ses igen. Och så flinade han stort med sin tandlösa (sånär som på några missfärgade stumpar) mun. Vi sa hejdå till Pappa och gick. Jag kan inte se mig om när vi går. Det känns så hemskt att lämna honom där. Jag skjutsade hem Mamma och åkte sedan hem till Stefan. På kvällen blev det Let's Dance och softande i fotöljen. Skönt när man är fökyld.

Mamma har bestämt sig! Hon tar lägenheten. Så nu är det bara att göra det bästa möjliga av läget. Skönt att hon tog beslutet. Lite nostalgikänslor är nog det som gör att jag är tveksam. Det är ju trots allt mitt barndomshem som hon nu ska flytta ifrån. Men förhoppningsvis kommer det att bli bra. Mamma lät lugn efter sitt beslut. Tror nog att hon kanske tycker att det är lite spännande att få inreda och ordna det nya hemmet. Tidigare har Pappa varit rätt dominerande vad det gällt hemmet. Nu kan han inte säga så mycket. Mamma ringde Sigtunahem och tackade ja till den nya lägenheten och sa upp den gamla. Dom ville att Pappa skulle skriva på uppsägningen eftersom kontraktet står i hans namn. Mamma sa då att han är förlamad i höger sida. Dom undrade om han inte kunde skriva med vänster hand. Mamma sa nej. Då ville dom att hon skulle hålla i Pappas vänsterhand och hjälpa honom att skriva på! Hur korkad får man vara? Hur gör dom när någon dött? Ska man ta den dödes hand och hjälpa till att skriva?? Vi beslutatde att vi inte tänker utsätta Pappa för det. Jag skriver ett brev och bifogar uppsägningen. Det gick alldeles utmärkt när hon sade upp garaget så det får det göra nu med. Mamma ringde även han som har hand om rnovering av lägenheter inom Sh. Han sa att dom lägenheten skulle helrenoveras men att dom skulle få vänta flera månader på det. Det är bara i särskilda fall som det går fortare. Tex. vid handikapp. Ja men det är det ju frågan om här sa Mamma och berättade att Pappa fått en Stroke. Oj då sa han, då förstår jag för min bror har drabbats av det. Det visade sig att det är en bror till EH:s man. EH som vi fick kontakt med via en jobbarkompis till mig. Nu bestämde han att han skulle "låna" en vecka eller två av Mammas tid och renovera lägenheten. I stället för att flytta in den 1:a så får hon flytta in 14:e eller så. Det går ju bra eftersom hon har kvar sin gamla lägenhet en månad efter inflyttningsdatum på nya. SH har ju sina tre månaders uppsägningstid. Konstigt att dom inte kan rucka på det när det gäller flytt inom bolagets lägenheter och när man bott så länge som dom. Men dom vill väl tjäna så mycket pengar som möjligt. Nu får hon betala dubbla hyror i en månad.
Kvällen tillbringade jag med Sandra och barnen. Det är kul att se hur glad Melker blir när jag kommer. Trots att jag faktiskt inte kunnat ge honom lika mycket uppmärksamhet som jag givit Mathilda. Men det värmer Mormorshjärtat. Dom är ju så söta mina små hjärtegryn. Jag blev bjuden på god mat och sedan lekte Mathilda och jag. Mathilda var så trött i kväll att det inte blev något riktigt med någonting. Hon visste inte riktigt vad hon ville göra så det blev lite hattande melland olika lekar, men det är bara att följa med. Vid åttatiden åkte jag hemåt. Jag kände mig lite matt pga förkylningen. Stefan är fortfarande i Holland men kommer hem i natt.

Fortfarande är jag irriterad i halsen fast inte lika mycket som igår. Det har som tur är inte blivit värre. Skönt.
Kl. 11,00 träffade jag Eva och Mamma utanför huset där lägenheten ligger. Det var kallt och blåsigt och vi fick vänta en stund innan mannen som skulle visa oss lägenheten kom. Porten har kodlås så vi kunde inte gå in och vänta heller. När vi kom in i lägenheten blev jag så ledsen och tänte att nej, aldrig att dom ska bo i denna slitna och tråkiga lägenhet. Köket med sina billiga smutsiga och slitna skåpluckor och sovrummet med smutsiga och trasiga tapeter hjälpte inte direkt till att muntra upp mig. Eva däremot ser mer vad som kan göras med lägenheten. Mamma och Pappa som har en så fin och välskött lägenhet med stor insynsskyddad balkong. Balkongen här var inte insynsskyddad från något håll. Utsikten var inte heller direkt upplyftande. Kommunhuset med sin Parkering. Usch jag kände mig nedstämd när vi skildes åt och jag åkte tillbaka till jobbet. Under eftermiddagen och kvällen hade jag flera samtal med syrrorna och Mamma om hur hon ska göra. Vi dividerade fram och tillbaka, för och emot. Till slut kände jag bara för att dra ett täcke över huvudet och slippa allt. Eva tyckte att hon måste ta lägenheten, Mamma visste inte men ville väl egentligen inte och Inger tycker inte att hon ska ta den om hon inte vill. Men var kommer Pappa in i allt detta. Bor dom kvar kan han inte komma hem utan att lägenheten byggs om ordentligt och dom får en trapp- eller balkonghiss. Det blir nog inte lätt att få kommunen att ställa upp på det. Flyttar dom får dom en mycket tråkigare lägenhet men hiss. Vilket innebär att Pappa kan komma hem. Men tänk om det inte funkar att ha honom hemma och om hon vantrivs i lägenheten. Ska hon ge upp sitt nuvarande boende då.
Till slut kom Eva och jag överens om att vi inte kan hjälpa henne med det beslutet. Vi kan hjälpa henne med alla praktiska saker, men inte med beslutet. Vi enades om att säga att den enda som kan ta beslutet är Mamma för det är hon som ska leva med det sedan.
Ingen hade jag att diskutera med hemma. Stefan var i Holland. Usch det här var en riktigt jobbig dag.

I dag är det 18 veckor sedan Pappa blev sjuk. Han är fortfarande medtagen efter sin magåkomma. Det är så jobbigt att se hur illa han mår. Dom har fortfarande inte hittat hans tänder. Mamma var där och hälsade på honom och passade på att gå igenom alla fickor för att se om han stoppat dom där. Men hon hittade ingenting.
Själv har jag blivit förkyld. Halsen irriterar men för övrigt är det ok. Mamma fick veta att hon stod på tur att titta på lägenheten hon lämnat intresseanmälan på. I Morgon onsdag kl. 11,00 ska vi åka och titta på den.
Jag struntade i vattengympan eftersom jag har ont i halsen. Kvällen blev lugn. Tittade på Bygglov på TV4. Gick och lade mig ganska tidigt och läste,

Måndag igen! Varför går helgerna så himla fort! Och ingen vinst på Lottot så att jag kan trappa ner från jobbet. Skit också! Fast vi vann ju 175 kr på två Trisslotter i alla fall.
Natten till idag blev orolig. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat i natt. Dels var jag irriterad i halsen och dels svettades jag. Kollade i almenackan i morse och ja, det var fullmåne!
I dag ringde anhörigkonsulenten upp mig och vi bokade ett möte den 20 februari. Det ska bli skönt att få prata med henne. Hoppas att det ger oss något annat än fagra löften som inte infrias sedan. Jag satt och tänkte på kuratorn som vi träffade på Strokeenheten alldeles i början av Pappas sjukdom. Han lovade att så fort Pappa kom hem eller kom till korttidsboende så skulle dom ta över! Vi har inte sett röken av dem och vi har inte hört något heller. Jag glömde att fråga anhörigkonsulenten om hon varit i kontakt med dem, vi får höra nästa måndag.
Eva har pratat med sköterskan på Arhem. Dom hade inte hittat Pappas tänder! Var sjutton kan dom ha tagit vägen? Han har ju inte varit utanför huset. Vi får verkligen hoppas att dom kommer tillrätta. Jag har tänkt så mycket på honom idag. Jag blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på hur han satt vid fikabordet i går utan sina tänder. Han såg mycket, mycket gammal ut. Min älskade Pappa. I dag mådde han i alla fall lite bättre trots att han fortfarande var dålig i magen.
Usch man får så många funderingar på hur Mamma borde göra med lägenhetsbyte mm. Kommer Pappa att kunna komma hem och bo växelvis där och på Arhem. Om han inte gör det, är det så bra för Mamma att lämna sin invanda tillvaro för något helt nytt då? Orkar hon med alla förändringar? Allt detta med Pappa är fruktansvärt jobbigt för oss alla, men Mamma är ju ändå den som drabbats värst förutom Pappa. Hon har blivit berövad sin man sedan 58 år tillbaka. Hela hennes tillvaro har slagits i spillror mer eller mindre. Ska hon dessutom lämna sin lägenhet där hon bott i 44 år. Jag vet inte vad som är bäst och jag tror inte att hon själv vet vad hon vill heller. Mamma ringde och hörde med Sigtunahem ang. en lägenhet som hon lämnat intresseanmälan på. Hon fick veta att hon åkt ner i kön pga att hon tackat nej till den lägenhet vi tittade på i förra veckan! Det är förjäkligt tycker jag. Ska man behöva ta vilken lägenhet som helst! I morgon får hon veta om hon har någon chans att få den här lägenheten.
Efter jobbet åkte jag förbi Eurostop för att köpa lite grönsaker. När jag gick ner i centrumet kom två små barn fram till mig med gråt i rösten. Dom hade varit och lekt på lekplatsen och deras Mamma skulle vara vid bankomaten, men nu var hon inte där. Jag frågade om hon skulle gå någon annanstan men det skulle hon inte. Ja sa att hon kanske hade gått till lekplatsen och att dom gått om varandra. Jag satt jag kunde gå med dom och titta annars får vi be att dom roppar i högtalarna efter henne. Men vi hann inte så långt innan dom såg henne i en butik. Lyckligt slut!
Jag åkte hem och åt middag. Stefan är i Holland. Han ringde och sa att tåget han åkte med hade stannat och inte skulle gå vidare förrän om 1 1/2 timme pga att någon blivit påkörd förmodligen av ett annat tåg. Huvva. Han fick ta taxi resten av vägen.
Nu har jag gjort matlåda till i morrn. Lasagne blev det. Smarrigt.
Nu tror jag att jag ska hoppa i säng och läsa min bok. En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell.

I dag har vi varit på Stinsens köpcentrum och tittat på Gnottarna från Bollibompa. Mathilda, Stefan och jag.
Vi kom dit ungefär en kvart innan Gnottarna skulle komma ut på scenen så vi hann ta en sväng in på leksaksaffären innan det var dags. Mathilda ville visa vad hon önskar sig i födelsedagspresent. Det var mest Askunge-& barbiesaker. När vi gick på affären ropade dom ut att det snart var dags för Gnottarna så det blev bråttom att betala en liten leksak vi köpt och sedan ta oss mot scenen. Där var det knökfullt så vi ställde oss i en trappa där vi hade ganska bra uppsikt över scenen. På bra avstånd också. Mathilda är ju en försiktig liten dam och vill närma sig saker och ting i egen takt. När Gnottarna kom och började sjunga höl hon för öronen och vände sig bort. Hon är rolig, hon vill så gärna se men tycker väl att det är lite läskigt och samtidigt lite skämmigt. Vi stod i trappan ett tag och tittade. Sedan gick Stefan upp till ett café för att se om det fanns några bord där vi kunde sitta och fika samtidigt som Mathilda kunde se ner på Gnottarna. Mathilda ville gå efter morfar så vi gick upp och letade efter ett bord tillsammans. När vi hade givit upp och tänkte gå ner igen reste ett äldre par på sig och skulle gå. Vi fick ett bord alldeles vid kanten. Perfekt!
Stefan och jag åt semla och Mathilda fick en blåbärsbulle. Fast hon hade inte tid riktigt att fika. När vi fikat färdigt var Gnottarna ute blandpubliken och Mathilda ville gå ner. Jag sa att vi kunde ta rulltrappan ner så skulle vi komma precis dit där dom var. Men vi hann inte åka ner för Gnottarna var på väg upp. Dom kom upp precis där vi stod. Vi fick gå efter dom men inte för nära! Då vände hon och tryckte sig mot mig.
När Gnottarna försvunnit ville hon tillbaka till leksaksaffären för hon hade ju bara visat vad hon ville ha i födelsedagspresent, nu ville hon visa vad hon önskade sig till julklapp också. Skruttmaja. När vi gick i affären ropade dom ut att Gnottarna skulle komma ut till scenen kl. 14,00 igen. Så det var bara att vänta tills dess. Gnottarna kom ut och hälsade på barnen och gav den som ville en kram. Mathilda ville nog men vågade inte. När Gnottarna åkt upp igen åkte vi vidare mot Coop Forum. Vi skulle bara ha lite smågrejjor.
Först tog vi en hamburgare på Mc D. Sedan åkte Stefan och Mathilda ner till leksakerna medan jag plockade ihop lite varor som jag skulle ha.
Sedan åkte vi hemåt. Mathilda hade så mycket att berätta om när hon kom hem. I bilen hem var Mathilda, askungen. jag var styvmodern och Morfar var styvsyster. Det är mycket rollspel nu.
Vid 5-tiden kom Sandra och Mamma hit. Mamma skulle äta middag med oss och Sandra skulle sova här efter en tjejfest som hon skulle på i vårt område.
Vi åt goda köttfärsbiffar i peppar och vitlökssås. Efter det åt vi kladdkaka med grädde. Fast det blev lite mäktigt. Fick bara i mig en liten bit.
Sedan blev det TV innan jag skjutsade hem Mamma.
Vi satt och väntade på att Sandra skulle ringa så att vi skulle gå och möta henne. Hon ville inte gå med om dom andra skulle gå vidare ut på krogen. Men när klockan var 23,30 ringde hon och sa att hon nog skulle bli kvar ett tag till så vi gick och lade oss. Fast jag kunde inte riktigt koppla av. Jag var på väg upp och ringa till henne och säga att hon kunde ringa när som helst så skulle jag åka och hämta henne. Jag har precis läst "Blocket" där en tjej på väg hem från en fest blir brutalt nerslagen. Stefan trodde inte att det var någon risk att gå i vårt område och till slut somnade jag. Vid tretiden var jag upp på toa. Då såg jag att hon kommit hem. Efter det somnade jag gott och sov lugnt till morgonen. Min lilla kyckling var hemma igen. Fick lite flashback till tonårstiden.

Efter jobbet åkte jag till Arhem för att träffa Pappa. När jag kom dit var Mamma redan där. Pappa hade varit riktigt dålig på förmiddagen. Så dålig att dom var oroliga för att han eventuellt fått nya proppar. Han hade inte ätit själv. Dom fick mata honom med fil för att han skulle få i sig sina mediciner. När Mamma kom låg han och såg riktigt eländig ut. Men när jag kom hade han kvicknat till och satt i sin rullstol. Det luktade fruktansvärt mycket urin i hans rum. Mamma sa att dom bytt på honom för att han varit riktigt nerkissad på morgonen. Jag kunde inte förstå hur det kunde lukta så starkt fortfarande. Vi gick i alla fall ut i stora matsalen och fikade. En av de boende rullade förbi oss och sa att hon och Pappa hade haft gymnastik tillsammans. Hon hade varit handikappad i 40-år och tidigare varit på Mälargården. Där hade hon känt sig så utanför, så hon förstod hur det måste kännas för Pappa att komma som ny. Därför ville hon ta med honom i gemenskapen. Gulligt av henne. Det finns en hel del gulliga små tanter på Arhem. Dom tycker väl att det kommit en riktigt fräsch snygging, hihi!
När vi lämnade Pappa var han vid ganska gott mod och verkade vara OK. Jag skjutsade hem Mamma innan jag åkte hem. Efter en stund kom Sandra med barnen. Hon och Micke hade dagisstädning så vi skulle vara barnvakt. Det blev intensivt. Melker är en liten herre med mycket ös i! Inte en lugn stund. Stackars Mathilda som ville att jag skulle sitta med henne och spela Pettson & Findus. Men det funkade inte alls. Melker ville vara med och trycka på tangenterna. Så jag sa att hon fick vänta tills Morfar kom. Men när han väl kom var det dags att fixa mat. Så Morfar fick sitta med henne en liten stund medan jag med Melker på armen försökte fixa middag. Det märks att det var ett tag sedan man var småbarnsförälder! Man har legat av sig lite vill jag lova. Jag försökte lämna ifrån mig Melker hos Stefan & Mathilda men jag hann inte mer än ut i köket förrän han med raketfart kom krypande efter och ville upp i famnen. Lille Skruttungen.
Trött var han också. Vi försökte få honom att somna men det ville han inte. Middagen blev i alla fall färdig och under lite tumultartade former kunde vi äta. Busungen Melker sitter ju inte stilla i barnstolen så man får hålla ett öga på honom hela tiden. Han är ju snabb också den lille rackarn. Medan vi satt och åt kom Sandra tillbaka. Hon packade i hop barnen och alla tillbehör och åkte hemåt. Det kändes lite trist att jag inte kunde sitta med Mathilda, hon kom lite i andra hand i dag. Det är nog inte så lätt för henne, hon som haft alla för sig själv så länge. Men i morgon ska bara Mathilda få följa med oss på en liten utfllykt.
När vi röjt upp satte vi oss i varsin fotölj och tittade på Let's Dance. Rätt par åkte ut, tyckte jag!

Gjorde inget särskilt idag. Jobbade som vanligt. En kille från Citroen var här och intervjuvade oss för att eventuellt hitta kurser som vi kan gå för att vidareutbilda oss. Det är inom EU:s Mål 3. Vi får visst 8000 kr/person att lägga på kurser. Jag sa att det jag ev. kunde vara intresserad av var Ekonomi, löner och data. Vi fick även berätta vad vi tyckte om arbetssituationen mm. Kan bara konstatera att vi alla hade precis samma önskemål ang. arbetet och ledningen. Detta ska sammanställas och sedan ska han gå igenom det med chefen. Ska bli kul att se om han förstår!
Mamma var hos Pappa i dag. Han var lite gladare än i går. När Mamma kom var han med på sittande gymnastik. Det var Anne-Mari som hade den. Det hade gått sådär. Han verkar inte riktigt förstå vad han ska göra. Men vi får väl hoppas att det går bättre så småningom. Han får i alla fall gåträna varje dag verkar det som och det är kanon. Han blir bättre och bättre på att gå. Det underlättar ju en hel del om han kan gå korta sträckor. Mamma åt lunch med honom och sedan kom två gamla arbetskamrater och hälsade på. Tyvärr verkade Pappa inte så glad över det. Det kanske man kan förstå. Det är ju inte så lätt när man inte kan komunicera. Men jag tror ändå att det kan vara bra att han får stimulans från andra än dom som finns omkring honom på Arhem. Dom sa att dom skulle komma tillbaka och det är tufft tycker jag. För det är lika svårt för oss friska som det är förl Pappa.
På vägen hem hämtade jag upp lite varor som Mamma handlat åt mig på Maxi Nacka.
När jag kom hem kom Sandra för att gå på bandet en stund. Sedan kom Stefan hem från spinningen. Han hade köpt med sig Sushi hem. Smaskens.

-1 grader och lite snö i luften. Det kom ca 1 dm snö i går kväll och i natt. I dag var Eva och Mamma hos Pappa. Han var inte i form. Han var arg, ledsen och hade förmodligen ont. Hur ska man veta vad som är fel. När dom kom var han avvisande och arg. Sedan grät han riktigt ångestfyllt och sorgset. Eva sa att det hördes långt ut i korridoren. Stackars, stackars Pappa. Eva gick för att prata med personalen och höra om han varit utsatt för sin medpatient igen. Men så var det inte. Han har varit så här en gång tidigare när Eva och jag var hos honom på Löwet. Då hade han urinvägsinfektion! Det visade sig att det var samma sak denna gång med. Lilla Pappa. Att inte kunna säga vad som är fel måste vara fruktansvärt. Eva och Mamma hade pratat med en sjuksköterska ang. Pappas värk. Hon tyckte att han fått dålig smärtlindring hitills. Själv hade hon gått kurser i ämnet. Nu hade hon fått klart med läkaren om att sätta in en bättre medicin för smärtan. Hoppas att det blir bättre. Dom hade också pratat om att ta hem Pappa ett par dagar men det avrådde hon ifrån. Hon tyckte att det var bättre att Mamma och Pappa fick en lägenhet på Arhem. Men det finns ju inga lediga lägenheter där. Och ett par dagar måste han få komma bort därifrån. Vi ska ta upp det med biståndshandläggaren. Ännu har vi inte hört ett ord från Strokeenheten. Dom pratade så vackert om att dom skulle ta över så fort Pappa kom på korttidsboende. Prat, prat, prat! Allt låter så himla bra men i praktiken är det verkligen inte lika bra. Pappa har nu varit sjuk i 17 veckor.  4 månader sedan den hemska dagen när han insjuknade på rikktigt.
Efter jobbet åkte jag förbi Nicklas jobb coh hjälpte J med lite frågor han hade ang. pappersarbetet.
Hämtade en sallad åt oss var på vägen hem.
På kvällen var jag på vattengympa med Birgitta och Anne-Mari.

Trist och tråkigt! Jag gillar inte måndagar, men vem gör det? När ska det smälla till och ge en vansinnigt stor utdelning på mina stående lotto- & jokerrader. Men, skulle jag vilja sluta jobba om jag vann mycket pengar? Jag vet faktiskt inte. Det skulle vara om jag hade något annat att engagera mig i. Men vad skulle det vara tro? Jag hinner nog fundera både en och två gånger innan det är aktuellt.
I dag hade vi personalmöte på jobbet. Det gav väl ungefär lika mycket som vanligt. Nada!
Har inte gjort något speciellt idag. Mailade till biståndshandläggaren för att meddela att Mamma tackat nej till lägenheterna hon anvisats samt berättat vad Pappa utsattes för i lördags. Jag bad henne ge deras fall högsta prioritet. Inte för att jag tror att det hjälper, men det är bara att ligga på, det har vi ju märkt.
Eva ringde upp enhetschefen på Arhem och berättade för henne om påhoppet på Pappa. Hon hade ingen aaaning om det men skulle prata med sköterskan. Vi får väl se hur det går i morgon när Eva och Mamma kommer på besök hos Pappa. I dag fick han inget besök.
Jag gick 4,5 km på gåbandet innan jag sjönk ner i fotöljen för lite TV-tittande.

I dag var det kallt med soligt. Det var runt 10 grader kallt.
Vi gjorde oss i ordning och åkte till kyrkan för att lyssna på Mathilda som skulle vara med och sjunga.
Det var familjegudstjänst. När var vi i kyrkan senast? Jo när Melker döptes förra somaren. Innan dess var det Sandras & Mickes bröllop. Vi är riktigt dåliga kyrkobesökare. Nu var det väldigt många barn med så det var ingen vanlig trist gudstjänst. Mathilda satt framme vid koret tillsammans med alla andra barn från kyrkans barntimmar. Hon svarade på två frågor som prästen ställde till barnen. Varför firar vi jul (det är väl för att vi ska få julklappar!) och vad är det när man tänt det fjärde ljuset? Julafton så klart.
Sedan sjöng dom "Det lilla ljus jag har, det ska  få lysa klart". Skruttan, hon fick en barnbibel också. Undrar om hon kommer att bli religiös också. Hihi.
Efter gudstjänsten åkte Stefan och jag till Mamma. Eva & Thord var där. Dom höll på och rensade lite i garaget. Mamma har sagt upp det och bilen skall säljas eftersom Pappa inte kommer att kunna köra mer och Mamma har inget körkort. Vi fikade innan Eva, Mamma och jag åkte i väg och tittade på en lägenhet som Mamma fått erbjudande om. En tvåa där dörröppningarna är bredare så att Pappa skulle kunna komma in i badrummet med rullstolen. Dessutom har huset hiss. Lägenheten var jättefin men läget var inget vidare. Lägenheten låg på bottenvåningen med full insyn från vägen. Dessutom blev det mörkt inne. Mamma vill inte bo så, speciellt när hon är ensam. Vägen utanför trafikeras av en massa människor till och från de barer och pubbar som finns i samhället. Det kan nog bli lite livligt på helgnätter.
Det finns en lika stor lägenhet i grannhuset. Hon ska höra om den ligger högre upp. Då kanske det skulle vara en möjlighet för henne att ta hem Pappa oftare. Men allra bäst vore det förståss om dom fick bo på Arhem.
Efter lägenhetsvisningen åkte vi till Pappa. Han satt i lilla matsalen och åt frukt. Han blev glad när vi kom.
Vi gick ut till stora matsalen för att invänta Thordan och Stefan. Jag gick för att hänga in våra jackor i Pappas rum. Jag tyckte det luktade urin där. Jag berättade det för Eva och hon tyckte att vi skulle gå tillbaka och kolla om det låg någon tvätt och luktade. Vi hittade inget utan konstaterade att det var från sängen det luktade. Vi gick för att berätta det för personalen. När vi pratade med en av dem berättade hon att Pappa kvällen innan blivit "påhoppad" av en annan boende. Han kan bli väldigt agressiv och otäck. Sköteskan sa att han hade gapat och skrikit och varit riktigt otäck i munnen åt Pappa. Stackars lilla Pappa. Han kan ju inte försvara sig vare sig verbalt eller med nävarna. Det hade slutat med att Pappa börjat skrika och sedan gråtait i över en timma. Min lilla Pappa som inte är van vid sånt. Usch det var hemskt att höra. Sköterskan tyckte att vi skulle anmäla det till föreståndaren. Den här mannen hade tydligen varit hotfull mot alla och dom var livrädda för honom. Sköterskan hade blivit inträngd i ett hörn av honom vid ett tillfälle. Fy, det var hemskt att höra. Jag vill inte att Pappa ska vara där. Han ska vara hemma med Mamma!
När Stefan & Thordan dök upp fikade vi och åt toscakaka. Vi märkte att Pappa var lite nedstämd. Usch vad det känns i hjärtat när man hör sådant. Min Pappa som aldrig varit aggresiv eller så själv.
Efter drygt en och en halvtimme lämnade vi Pappa och åkte hem. Mamma skulle följa med Eva och Thord hem och stanna till tisdag. Vi åkte hem och lagade mat. Sedan sorterade jag lite papper innan jag gick 4,6 km på gåbandet.

I dag var det ytterligare lite kallare. -0,5.  Man ser att det börjar ljusna mer och mer nu. I går kväll när jag åkte hem från jobbet strax före 17,00 var det fortfarande inte riktigt mörkt. Och mornarna blir ljusare och ljusare. Jätteskönt! Efter jobbet åkte jag till Arhem för att besöka Pappa. Mamma var redan där när jag kom. Pappa höll på och gåtränade med sjukgymnasten. Det gick jättebra. Han gick 4 ggr fram och tillbaka i barren. Men sedan var han trött. Medan Pappa tränade fick Mamma ett samtal från kommunen. Det var om en lägenhet som hon lämnat intresseanmälan på. Dom ville att hon tittar på den i helgen och lämnar besked på måndag. Spännande! När Pappa var färdig med träningen gick vi in på hans rum en stund. Jag tyckte att det luktade kiss om honom. Mamma berättade att han var blöt när hon kom, så dom bytte på honom. Men dom tvättade inte av honom och rullstolen var blöt. Det luktade värst om honom när vi satt i hans lilla rum. Undrar förresten när han duschade sist. Vi måste höra med personalen. Han ska få hjälp med dusch 1 gång i veckan. Hemskt med take på att han har blöja och alltså blir blöt.
Vi gick ut till matsalen för att dricka kaffe. Vi väntade på Sandra och barnen. Medan vi väntade gick jag och pratade med arbetsterapeuten (som är min granne). Jag bad henne betsälla en dävert (en lyftbåge) till Pappas hemmasäng. Då kan han vända sig själv i sängen och även hjälpa till vid förflyttning mellan rullstol och säng. Det skulle hon ordna.
När Sandra och barnen kom drack vi kaffe och åt  maszarin som Mamma haft med sig. Pappa blir så glad när barnen kommer. Han sitter och jollrar med dem och skrattar åt dem. Mathilda hade med sig utskrifterna som jag gjort och satt och färglade dem åt Pappa. Efter en stund ville hon gå in till Gammelmorfars rum så vi packade ihop oss och gick dit. Barnen lekte en stund innan det var dags att lämna Pappa och åka hemåt. Han var glad när vi lämnade honom. Han rullade in i matsalen dit han inte ville i onsdags. Det är bra om han sitter tillsammans med de andra också och inte bara på sitt rum.
Forts. följer  

Onsdag 1 februari 2006. Ny månad och nya dagar att fylla. Det är ovanligt varmt för att vara februari. Jag hade 7,5 grad varmt i bilen på väg till jobbet.
Pappa har nu varit sjuk i 16 veckor. Visst har det gått framåt men inte alls så mycket och så fort som man vill. Alla som "kan" det här säger att det gått väldigt kort tid ännu. Men vi tycker att det gått väldigt låååång tid. Nu när Pappa kommit till korttidsboende var det dags för vårdplanering igen. Den biståndsbedömmare som vi träffade förra gången hade slutat och den som kom nu verkade mycket bättre. Vi tyckte nog att vi fick ut rätt mycket av detta mötet. Mamma har rätt till samma hjälp hemma när Pappa kommer hem på permission som om han bott hemma. Hon kommer att få den hjälp hon anser att hon behöver. Viktigast är det på morgonen med morgontoaletten och påklädning samt på kvällen med sänggåendet. Resten kan vi klara tillsammans tills vidare. Mamma fick också ansöka om växelvård. dvs att Pappa kommer att vistas hemma en vecka och på vårdavdelning en vecka. Dom ska också få ett larm inmonterat så att det bara är att trycka på det när dom är i behov av hjälp. Det känns jättebra med tanke på Mammas hjärtproblem. Pappa tyckte nog att det var jobbigt att sitta och lyssna på oss när vi bestämmer hur hans framtid ska se ut. Vi pratar ju om honom över hans huvud och han kan inte säga vad han själv vill eller tycker. Det är så sorgligt. Efter ett tag rullade han iväg. Vi pratade vidare en stund. När vi sedan kom till Pappas rum satt han där ensam med ryggen vänd mot garderoberna och tittade in i väggen. Så ensam och övergiven. Dom andra som bor där satt inne i deras matsal och fikade och lyssnade på musik samtidigt som en ur personalen stod och strök. Det såg så hemtrevligt ut men där ville inte Pappa vara. Jag kan på sätt och vis förstå honom. Han kan ju inget säga och blir det för mycket ljud blir han bara trött.
Personalen berättade att han varit väldigt ledsen dagen innan. Han hade gråtit i 30 min pga svåra smärtor i den förlamade sidan. Nu hade dom återigen satt in smärtstillande så i dag var det bättre.
Efter mötet var jag tvungen att åka tillbaka till jobbet. Jag kramade om Pappa och lämnade dem. Samtidigt försökte Eva att locka ut honom till dom andra. Eva och Mamma skulle också åka hem. Tidigare på förmiddagen var dom i Uppsala för kontroll av Mammas hjärta. Det såg väl efter omständigheterna bra ut. 
Sedan hade dom ätit lunch med Pappa så nu var det dags att vända hemåt. Eva har ju en bit att åka. Pappa ville i alla fall inte in till dom andra så personalen hjälpte honom i säng så att han fick vila i stället.
På vägen ut stötte Mamma och Eva ihop med en av Mammas gamla arbetskamrater och hennes dotter. Hon bor i en lägenhet i äldreboendet. Dom undrade om dom inte skulle följa med upp och titta hur fina lägenheterna är. Mamma har varit väldigt skeptisk till att flytta dit. Men nu blev hon positivt överraskad över hur fint det var. När dom kom hem ringde Mamma mig och berättade hur bra det verkade att bo där. Jag lovade att ringa biståndsbedömmaren och höra hur man gör för att eventuellt få en lägenhet där.
Efter några försök fick jag tag henne och bad henne att ansöka om en lägenhet för Mamma och Pappa där. Det kan ta ett tag eftersom det inte finns så många och det är inte ofta någon lämnar lägenheterna innan de dör. Men vi håller tummarna för att dom så småningom får en lägenhet där. Det skulle underlätta för oss alla. Vi skulle känna oss mycket tryggare eftersom Mamma också skulle få hjälp snabbare om något inträffar.
Efter jobbet åkte jag till Maxi för att handla lite småsaker till jobbet. Sedan bar det av hemåt. I väntan på att Stefan skulle komma från spinningen gick jag drygt 4,5 km på gåbandet medan jag tittade på TV. Där lagade dom en soppa som såg jättegod ut, Toscansk bönsoppa. Den ska jag nog prova någongång. När Stefan kom åt vi lite middag innan vi tittade på Let's Dance back stage. Sedan gjorde jag  matlådor till morgondagen: Lövbiffar fyllda med lök, pepparrot och fransk senap. Till det potatisklyftor och brytbönor.
Sist hann jag med att stryka lite innan det var dags att hoppa i säng.
Gud, vad det är skönt att slippa bokföringen och all den oro och ängslan som det förde med sig.