I helgen var vi nere hos Iffe och Kerstin och hjälpte dem att måla. Det var trapphallen som skulle få ljusare väggar. Det satt en grön stråtapet på väggarna och nu målade vi den vit. Iffe hade målat det mesta när vi kom trots att det var sagt att vi skulle göra det. Typiskt. Vi fick i alla fall ta det värsta, själva trappan. Riktigt fint blev det.
Det blev även ett besök hos svärmor som faktiskt blev rätt trevligt. Men jag blev nästan shockad över hur liten hon blivit. Numera räcker hon mig till hakan och jag är intye speciellt lång. Hon visade oss sina fina föemål och tavlor på ett sätt som om hon trodde att hon snart ska dö. Hon är 88 år men otroligt klar i skallen. Vi köpte två nya mattor till vardagsrummet i centrumet där hon bor. På vägen till henne stannade vi på Blomstertorget i Tannefors. Åh jag blev alldeles salig. Så mycket fina plantor till bra priser. Vi bestämde oss för att stanna där på vägen hem och köpa med oss lite pelargoner och dammväxter. Vi fick 500  födelsedagspengar av Iffe och Kerstin. Kerstin sa att jag skulle köpa pelargoner för mina pengar. När vi väl var där köpte vi växter för 1600 kr! Det blev 4 Mårbackapelargoner + en hel massa andra växter. Jag kunde inte sluta att plocka på mig växter när vi gick igenom den stora handelsträdgården. Det finns ju så himla mycket spännande växter. Dit får vi nog åka igen när vi åker ner i början på juni.

Dom som var och tittade på Mammas och Pappas lägenhet köpte den. Perfekt, nu slipper dom att betala hyra i två månader. Men dom vill inte ha balkongprylarna, så nu måste vi montera ner allt och försöka sälja det till någon annan. Synd. Det hade varit skönt att slippa.

Vi gjorde en resa till Nice några dagar. Så här efteråt kan vi konstatera att vi nog måste åka längre bort om vi ska åka den här tiden på året och vill slippa regn. Förra året i Palma, Mallorca var det samma sak. Vi hade fint den dagen vi kom och dagen efter. Sedan regnar det tills vi åker hem. Trist.
Under vår vistelse i Nice promenerade vi otroligt mycket. Jag tycker inte vi gjorde annat än gick. Vi passade också på att besöka Monaco en dag. En regnig och blåsig dag. Jag skulle absolut inte vilja bo där kan jag säga. Det fanns inte många ytor som var plana. Backar, backar och trappor. Fy tusan för att bo där med barn.
Nice blev väl lite av en besvikelse på ett sätt. Det var som vilken turiststad som helst. Franska Rivieran... hur låter det? Flashigt, soligt, vita stränder, lyx och vackra människor...men nä, så var det inte riktigt. Halva staden var uppgrävd och var vägarbetsplatser. Ingen vit sandstrand - stenstrand. Visst fanns det en del vackra hus. Och det var riktigt kul att se Monaco. Där var det full fart med byggande av läktare inför Monaco Grand Prix. Otroligt stora läktare. Man väntar upp emot 100 000 åskådare. Det tar sex veckor att bygga upp och tre veckor att riva. Vi fick också veta att det är världens mest polistäta land. Det fanns 1 polis per 60 innevånare och kameror överallt.
Måste berätta om tågresan från Nice till Monaco. På tåget, som hade en typ av kupéer utan dörrar. I kupén bakom oss satt ett gäng svenska västkusttjejer. Dom skrattade och pratade ganska högt. Dom pratade om sina förlossningar, om hur deras bröst såg ut efter att de fött barn....jamen jag tycker dina bröst ser pigga ut mm.
Dom skulle vidare in i Italien så vi steg av före dom. Jag funderade på att säga något i stil med. Tack, nu vet vi allt om era bröst och förlossningar (fast det skulle jag aldrig våga). Lite skämtsamt, alltså. Men.. då vi precis passerade dem sa dom till varandra: risken finns att någon förstår svenska.... Ja, sa jag. Vi är svenskar och har hört allt! Det blev mycket fnissande och röda ansikten. Det var lite kuligt.
Lite bilder från vår resa:


Vår första lunch på balkongen. Otroligt god baguette och gott kaffe



Den berömda strandpromenaden med stenig strand  i Nice





Ett hus vi såg under sightseeingtur med buss i Nice





Ryska kyrkan. Den mest färgglada byggnaden  i Nice. Vi gick aldrig in för att dels hade Stefan shorts, vilket man inte får ha, och dels var det lunchstängt just när vi kom.


Den här vyn mötte oss när vi stigit av tåget i Monaco


Museum byggt på en klippa. Monaco.


Framsidan av muséet.


Vacker målning på ett hus i Monaco.

Lyxhotell i Nice.





Snurrande figur inne på Negresco.


Den lille, lille mannen i ljusa kläder är Stefan.


Smarrig fruktsallad till mig.


Smarrig glass till Stefan


Häftig fasadmålning på ett hus som vi passerade varje dag.

Pennan sitter kvar. Det såg jätteverkligt ut på håll.

Inklämd i gaveln på hotellet bredvid stod denna gigantiska dam.

Märklig staty i jätteformat utanför Moderna muséet i Nice.

Ja då var det dags igen. Andra gången på drygt ett år. Mamma och Pappa har nu fått tillgång till sin lägenhet på äldreboendet. Vi har varit där och fixat till den lite. Thord och Eva har satt upp nya tapeter i sovrummet och bytt ut de tråkiga köksbänkarna mot ny fina i trä. Jag har rollat väggarna i badrummet. Nu håller jag på och fixar till gardinerna som måste läggas upp och ett par som ska förses med veckband. Eva har redan kört över lite kassar och kartonger med sådant som Mamma och Pappa kan klara sig utan ett tag. I går tog Mamma och tömde frysen och tillsammans med Pappa tog hon färdtjänst till lägenheten med maten. Det är bråttom nu. Nä! Hon har gamla lägenheten kvar i 3 månader. Men allt ska ske på en gång. Som vanligt. På fredag flyttar dom in för då kommer lite möbler som vi varit och beställt på IKEA. Jag ska köra upp madrass och lite annat. Sedan på lördag går det riktiga flyttlasset. Det är ju inte mycket att flytta så det ska nog gå bra. Det blir nog den sista flytten dom gör. Lite sorgligt är det allt, men det känns skönt att dom nu kommer att ha mer tillsyn. Vi slipper att hela tiden oroa oss över att det ska hända Mamma något. Men, det här var det sista Pappa ville innan han blev sjuk. Nu vet vi inte vad han vill. Men han verkar glad över att alltid få bo med Mamma. Det blir inget mer växelboende.

av lugn i hjärtat. Så har mitt hjärta nu hoppat, darrat och bökat i ett helt dtgn i sträck. Inge roligt alls. Det är skitjobbigt. Jag har ju gått igenom alla undersökningar som finns utan att dom hittat något fel. Jag vet att dom säger att det är ofarligt men det är så himla obehagligt och det sätter ner humöret. Jag skulle göra vad som helst (nästan) bara jag slapp skiten.