..varje morgon när vi går vår vanliga runda brukar vi åtminstone 1 gång stöta på en annan morgonpigg motionär. Vid några tillfällen har vi mötts två gånger. Vi går ungefär samma runda men åt motsatta håll. Efter att vi mötts några gånger började vi hälsa God Morgon. Sedan blev det: kallt idag, är vi riktigt kloka, jobbigt med regnet och liknande. Vid ett tillfälle gick Stefan och jag och pratade om honom efter att vi mötts första gången. Vi gick och undrade om han promenerar även på helgerna, vilket vi ju inte gör. Inte så tidigt i alla fall. Vi blev lite full i skratt när vi lite senare på samma runda mötte honom igen och han frågar: Går ni på helgerna med? Han hade alltså gått och funderat på samma sak som vi. Och nä, han gick inte heller på helgerna.

I morse gick vi ju ut kl. 5 i stället för 5,30 eftersom Stefan skulle iväg tidigt. När vi gått halva rundan kände jag att jag behövde uppsöka toaletten snarast. Vi vek in på en annan väg en den vi brukar gå. Och vem kommer där? Vår vän vandraren! Han hade lagt på 10 min på sin runda och därför börjat lite tidigare.

När vi kom hem fixade jag lite frukost. Stefan hann bara duscha och äta lite frukost innan taxin kom och hämtade honom. När klockan var 6,30 var jag så gott som färdig med allt. Jag brukar åka hemifrån strax efter 8. Vad skulle jag göra till dess? Jo, jag ställde klockan på 7,30 och lade mig på sängen och somnade om en stund. Sedan hann jag klä på mig, måla på ett par ögon och fixa håret innan jag stack hemifrån. Skönt!

blir jag när jag ser såna här före och efter bilder.

Varför tas inte före och efterbilder på exakt (så gott det går) samma sätt. Här går hon längre och längre ifrån spegeln när hon fotar. Det här är ändå inte ett av de värre exemplen. Ofta är när det gäller ansiktsbehandlingar så ser man modellen men en lite sur min och i starkt ljus. På efterbilden ler dom och ljuset är oftast ett helt annat.  Kan det vara för att behandlingarna mest är bluff?

Artikeln här ovanför finns i tidningen Topp Hälsa. Som för övrigt är en ganska bra tidning. 

• vaknar 09,10
• frukost framför TV:n (tillhör ovanilgheterna)
• Duschar och tvättar håret
• Plockar ner alla ljusstakar och stjärnor, övrigt julpynt åkte redan förra helgen
• Plundrar julgranen (ingen dans blev det)
• Lunch
• Handlar till oss och Mamma & Pappa
• Fikar hos Mamma & Pappa
• Plockar fram kläder till kvällen
• Diskar upp lite som blivit stående sedan morgonen
• Datar lite
• Bilen in till stan
• Träffar Andreas & Kerstin
• Hamburger Börs
• Första genrep inför publik av R.E.A (vi sitter i publiken alltså)
• Bruschetta, lammracks och lättöl (jag kör)
• Hemma vid midnatt
• Natti, natti ca 01,00

..min Mamma och berättade att hon blivit attackerad på väg hem från frissan. Hon gick på trottoaren längs en väldigt central väg i samhället. När hon kommit en bit på vägen kände hon en smäll på armen och tittade till på gatan. Där låg en drickaburk. hela hennes jacka blev nerstänkt av någon mörk läsk. På andra sidan gatan står tre grabbar i 11-13 årsåldern och gapskrattar. Mamma gick bara vidare utan att säga något. Vad hade hänt om burken träffat henne i huvudet. Det var halvfull och kastades från ca. 6-7 meters håll. Jackan går att tvätta och blåmärket på armen läker relativt snabbt. Men om hon istället fått den i huvudet. Jag vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Min Mamma har dessutom hjärtproblem och brukar få känningar av det när hon blir stressad, upprörd eller rädd. Detta hände strax efter elva på förmiddagen.
Jag blev så förbannad när jag hörde det. Nu vet hon inte om hon törs gå ut på dagtid heller. Vad är det för samhälle vi har fått. Var finns respekten för andra människor. Vad gör tre 11-13 åringar ute på samhället under skoltid. När jag var i den åldern i mitten på 60-talet skulle man aldrig våga göra såna saker. Då hade man respekt för äldre personer. Man fick heller inte lämna skolgården under skoltid. Skötte man sig inte fick föräldrarna veta det och då blev det bannor och utegångsförbud. Då visste jag att jag gjort fel och lärde mig något av det. Vilken tonåring har sådan respekt (då menar jag inte vara rädd) för sina föräldrar eller lärare idag. Barn i så låg ålder som 10-12 år ränner ute på kvällar och nätter och slår sönder fönster, busskurer mm. På mitt barnbarns dagis har det varit stora problem med sönderslagna fönsterrutor och brevlådor. Mathilda och några andra barn som slutade på dagiset i höstas skramlade till en fin brevlåda där deras namn finns inpräntat på insidan av locket. Den satt inte uppe många dagar innan den vandaliserades. Sånt gör mig så ledsen.
Nu ska jag sticka ut hakan och säga att jag tycker att dagens föräldrar fråntagits sin rätt att uppfostra sina barn, naturligtvis får man inte slå eller misshandla vare sig fysiskt eller psykiskt. Men tillrättavisa och ställa krav.
Även skolan har fråntagits den rätten till stor del. Jag blir bara förbannad när jag hör sånt som att nu ska lärarna få rätt att ta ifrån en elev mobiltelefonen om den används under lektionstid. Men bara om eleven frivilligt släpper den ifrån sig. Hjälper vi barnen genom att släppa alla regler? Jag skulle inte vilja vara lärare idag och beundrar dom som orkar. Fick jag bestämma så ska inga telefoner, ipods eller liknande finnas i klassrummet. Inga ytterkläder, kepsar eller mössor på eleverna. Eleverna ska ha respekt för lärarna (fortfarande i positiv bemärkelse).
Nu har gammeltanten talat. Jag må vara uråldrig i vissas ögon, men jag tror tyvärr inte att man mår speciellt bra av att inte ha vissa grundläggande regler att leva efter.
Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där ingen bryr sig om vad som är rätt eller fel och vad som är ditt eller mitt. Där jag inte ska våga gå ut utan att vara på min vakt hela tiden.
Och ja, jag vet att det finns en massa trevliga och skötsamma tonåringar också. Men alltför många lämnas vid för våg. 

....väder är det verkligen just nu. Regn, regn och åter regn. Det är svårt att se något som helst positivt i det. Det finns säkert något, men jag kan inte komma på det. Vattendepåerna fylls ju på förståss, grundvattnet måste väl också hamna på normal nivå. Det är väl positivt. Se! Det gick att hitta något i alla fall. Jag har ju bestämt mig för att försöka inrikta mig på det positiva under 2008. Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt, men jag försöker.

I helgen som gick var vi och tittade på sonen som körde mopperace. Han och en kille på hans jobb körde i samma lag. 50 varv skulle köras. Men det tog sådan tid att det minskades ner till 40. Sonens lag hamnad på 3:e plats av 19 startande. Jag var iskall om fötterna när vi väl åkte hemåt på lördagskvällen.

På söndagen var vi på Tekniska Museet och Polismuseet med fam. Åström. Tekniska museet var roligt. Jag tror att barnen också tyckte att det var skojigt. Det fanns en stor lekhall med lite experiment och testprylar. Det fanns också rutschkanor mm. Där blev vi kvar ett bra tag. Efter ett par timmar gick vi vidare till Polismuseet. Det var väl inte så mycket att ha. Barnen tyckte att polisbilen och sambandscentralen var roligast. Melker satt i bilen och tryckte på knappar som satte igång blinkande blåljus och spelade upp lite anrop mm. Mathilda tyckte att sambandscentralen var roligare. Där kunde man anropa bilen och man kunde lösa brott. Hon lyckade lösa ett brott och fick som tack ett märke av tanten i receptionen.
Senare på kvällen åkte Stefan och jag ut till Nicklas och Sandra. Vi fikade lite och tittade på fina kort. Dom hade varit hos en fotograf och tagit en massa fina kort på sig själva och Ronja. Kul, vi har efterlyst det länge. Efter fikat badade vi i deras badtunna. Det var mysigt att sitta i det varma vattnet i mörkret och med lite, lite regn i luften. Jag trodde att det skulle vara hemskt att kliva ur vattnet och ta sig in. Men det var inte så farligt alls. Värst var att få på sig skorna..haha. 

Det blev en ganska skön helg.

God fortsättning på det nya året! 2008!

Vad kommer det att ha i beredskap åt oss? Det återstår att se.

Vi försökte summera 2007 häromdagen vad det gäller oss privat.

Vi konstaterade att det inte hänt något speciellt som vi kunde placera under bästa eller sämsta. Det har varit ett ganska bra år. Roligast är nog att jag började sjunga i kören. Andra bra saker är att Mamma och Pappa fick en lägenhet på äldreboendet. Vilket innebär att det blivit lugnare för mig och mina systrar. Bra var också att vår chef till slut pensionerade sig. Kanske hemskt att säga men han ville egentligen inte vara där och drog ner stämningen och resultatet på hela företaget. Något riktigt tråkigt har som tur är inte hänt.

Under det nya året ska vi försöka att äta ännu lite bättre. Jag måste försöka få ordning på min mage, inte så mycket storleken utan mer hur den fungerar och Stefan behöver minska omfånget.
Nu blir det nya tag med motionen också. Under julhelgen har det inte blivit så mycket promenerande. Där vi befunnit oss har det mest regnat och då är det inget kul att ge sig ut.

Nu är julen så gott som över. Vi firade med våra barn med respektive och våra barnbarn. På förmiddagen var vi hos Mamma och Pappa och åt lite julmat. Eva & Thord var också där. På eftermiddagen var vi hos Sandra, Micke och barnen. Nicklas, Sandra och Ronja var också där. Efter maten delade Mathilda och Melker ut julklapparna. Som vanligt blev det höga berg till barnen, dock inte lika höga som tidigare. Jag fick en morgonrock och en bok som heter KULT. Stefan fick tre böcker, en undertröja (underställ) och Björn Skifs nya cd. Tillsammans fick vi som vanligt en almanacka med bilder på barnen. Jag fick dessutom en hamburgerpress av Nicklas och Sandra. Efter den vanliga julklappsutdelningen hade vi bytesklappar. I år gjorde vi på ett annat sätt än vi brukar. En jobbarkompis berättade hur dom gjorde och det lät så kul så vi ville prova det. Dock med lite modifikation. Alla köpte tre paket var till ett totalt värde av ca 100 kr. Vi lottade ut dom så att alla hade tre paket var att öppna. Sedan ställde Nicklas sin telefon på ringning och lade undan den så att vi inte skulle se hur lång tid som återstod. Vi slog en tärning och om man fick 1 eller 6 fick man begära en annan persons julklapp. Det var här vår modifiering gjordes. Vi skulle då lämna ifrån oss en sak också, vilket dom inte gjorde. Men vi tyckte att det skulle bli allt för orättvist annars. Det var riktigt roligt. Vi hade ett schackspel i glas som det blev en riktig fajt om. Det gick fram och tillbaka hur många gånger som helst. Ett tag skrattade jag så att jag grät. Det var riktigt kul.
Senare spelade vi Cranium, ett lite komplicerat men roligt spel som Sandra Ö hade med sig. 
Efter tolv valde Stefan och jag att gå hemåt, vi skulle ju upp tidigt för att åka ner till Huskvarna.
Vi kom iväg strax efter 9,30 och stannade till i Linköping hos Stefans mamma. Hon hade blivit riktigt skruplig sedan jag träffade henne i augusti. Hon blir bara mindre och krokigare. Dessutom har hon skadat sin högra arm så den fungerar lite dåligt.
Vi åt lite julmat med dem innan vi åkte vidare mot Huskvarna och Stefans moster och morbror.
Vi stannade i tre dagar hos dem. Vi åt massor av god mat. Pratade, slöade och gick på shoppingturer. Men i år var det inte lika kul som det brukar vara. Det var inget speciellt jag ville ha. Vi brukar alltid gå på annandagsrea i A6 Center och alltid hittar jag något, men inte nu. Jag fick i alla fall med mig två toppar från Kapp Ahl.
På fredagen påbörjade vi återfärden hem. Vi stannade i Mjölby och åt lunch med Stefans syster och hennes man. Efter några timmar åkte vi vidare tillsammans med dem till Linköping där vi fikade med deras dotter och hennes familj. Vi hann med en del av släkten på Stefans sida under vår lilla tur söderut.
Vid 20-tiden var vi så hemma i huset igen. Borta bra men hemma bäst. Jag blir mer och mer hemmakär.

På lördagen åkte vi till IKEA för att köpa taklampor och tavlor till lunchrummet på jobbet. lev jag förvånad när lamporna var tillfälligt slut? Nä! Dom skulle komma in v.1 eller 2 igen. Två tavlor fick jag i alla fall tag på. Vi får väl se om dom duger åt grabbarna.

På söndag eftermiddag gick vi till Sandra och Micke för att sjunga Sing Star. Sandra Ö och Nicklas var också med. Det blev bara Sandrorna och jag som sjöng. Förutom Melker som sjöng Coca Cola (fyra bugg och en Coca Cola).
Vi åt Tacos och hade trevligt.
Vi hade tänkt fira nyår på ett nytt sätt i år. Jag ville vara på ett litet pensionat eller liknande. Gärna någonstans där det är snö utanför fönstret. Vi hittade ett som lät mysigt. Men tyvärr var det fullt. Det var fullt överallt där vi kollade. Eftersom vi inte planerat något annat bokade Stefan nyårssupé på Sheraton i Stockholm. Det var väl inte riktigt värt pengarna om jag får säga vad jag tycker.
5-rätters middag som var sådär. (Jag lagar godare mat om jag får säga det själv).
Rummet var fint med utsikt mot riddarfjärden. Två jättelika sängar med massor av kuddar. Men efter middagen var det .....ingenting! Ingen underhållning, ingen musik.. Vi gick upp på rummet och kollade på fyrverkerierna därifrån. Vi bodde på 5:e våningen så vi såg ju rätt långt bort. Även det brukar vara mäktigare hemma. Här blev det så utspritt att det inte blev effektfullt. På nyårsdagen var det skönt att komma hem.

Innan vi åkte in till stan på nyårsafton var Sandra och Melker hos oss ett par timmar. Sandra skulle hjälpa oss med datorerna. Jag lekte med Melker. Vi busade och hade skojigt.

Sandra hjälpte mig även med att ändra bakgrundsbild mm på bloggen. Det är inte färdigt men nu vet jag på ett ungefär hur man gör. Vi ska titta mer på det i helgen om vi får tid.

Min nya kamera och jag kommer inte överens så det blev inte många bilder från julen. Hoppas att min gamla kamera snart är färdiglagad. Jag saknar den.
Några bilder blev det i alla fall.