Dag 10 - Sanibel Island

Vi bodde alldeles bredvid bron ut mot Sanibel Island. Idag bestämde vi oss för att åka ut och bada.
Vi var inte de enda som tänkt det. Det var långa köer och det gick långsamt. 
Till slut kom vi dock fram till stranden. Det var ganska långt att gå från parkeringen. Precis i början fanns även omklädningsrum och toa.
Vi tog oss ut mot stranden. Där fanns ingenting förutom sand och hav. Ingenstans att hyra parasoll eller solsängar. Ingenstans att köpa något ätbart. Ingenstans att byta om. Det var bara att ta sig tillbaka till parkeringen och byta om.
Det blev ett snabbt bad i det lite kyliga vattnet. I o m att vi inte hade något som helst solskydd (solkräm så klart och keps) och inget ätbart förutom vatten så blev vi inte så långvariga. Ett dopp blev det i alla fall i det lite kyliga vattnet.
Lunch åt vi på Doc Fords som Micke fått tips om. Det var mycket folk där så vi fick sitta och vänta en stund innan vi fick ett bord. Vi åt rejält starka räkor "Yucatan Shrimps" och bröd.
När vi kom tillbaka blev det bad i poolen. Sandra förevigade mitt snorklande så att jag har bevis på att jag verkligen gjorde det haha...
Vi hade hört om att solnedgången är speciell här så när det var dags gick vi ner på piren och titta och fotograferade.
Vi åt middag i lägenheten. Nästan den godaste middagen på hela resan.
Senare åkte vi till Tanger Outlet. Jag köpte några miniflaskor handsprit på Bath & Body Works och  Tommy Hilfigertröja. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dag nio. Vår första dag i Fort Meyer - Sunibel Island

Vi vaknade till strålande sol och en helt makalös utsikt.
Efter frukosten gick vi ner till poolen där vi badade i ett par timmar. Lunch åt vi på hotellet intill. Resten av dagen höll vi oss vid poolen och i lägenheten. När vi satt på balkongen på eftermiddagen såg plötsligt Mathilda en delfin i vattnet utanför. Oj vilken uppståndelse det blev. Efter det såg vi flera stycken. Helt klart mycket bättre miljö än de delfiner vi träffade innan.
På kvällen åkte vi in till stan för att äta middag. Det blev revbensspjäll på The Beached Whale. En sportbar där man förväntades dricka ölen direkt ur flaskan vilket jag är urdålig på. Men gott var det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Dag åtta och dags att åka vidare

När vi vaknade regnade det rejält ute.
Efter frukosten plockade vi ihop våra prylar, bar ut lakan och handukar i tvättstugan och lastade in vår packning och oss själva i bilarna.
Efter att vi lämnat nycklarna påbörjade vi resan söder ut mot Fort Meyers.
Vi gjorde två stopp på vägen ner. Första stannade vi i en BMX butik där Melker köpte handtag. Vi köpte ett par trampor som han fick i förskottspresent. När man gick där i butiken var det som att vara tillbaka i den tiden då vi själva drev butiken och var störst i Sverige på BMX.
I Clearwater åt vi lunch på McD och gick sedan en sväng ut på beachen. Att gå i sanden var som att gå i potatismjöl. Det knarrade. Det var lite disigt och vattnet var kallt.
Efter en stund åkte vi vidare. Vid åttatiden var vi framme i Fort Meyer. Vi hittade vårt hotell och vår lägenhet. Jättefint var det. Vi såg inte mycket av omgivningen i mörkret. När vi burit in all packning åkte Sandra, Stefan och jag och handlade mat. 
 
 
Hejdå huset. Vi trivdes utmärkt här.
Gamla minnen
 
 
Som att trampa i potatismjöl.
 
 
Stefans och mitt rum i lägenheten
 
Och vårt badrum
 
 
Utsikt över havet från vår balkong. Man kunde höra delfinerna där ute. Fast det fattade vi inte då.
 
 

Dag fem och sex - Universal Studios

Universal Studios består av två delar.
Första dagen var vi Character Party Zone.
 
 
 
Här började vi med Minionerna, en 3-D tur. Även här stod det att de avrådde personer med högt blodtryck att åka. Suck. Kötiden var beräknad till 80 min.
 
 
 
Medan jag väntade passade jag på att gå och kolla hur mycket fastpass kostade. €49,99/per person. Lite väl dyrt så det fick vara.  Jag satte mig i skuggan för att vänta. Men så fick jag syn på dom andra i kön. Jag gick för att prata med dem. Sandra passade då på att sms:a en bekant hon har som jobbar på sjukvårdsupplysningen och fråga om det här med blodtrycket. Hon fick svar att det bara var ett sätt för parken att skydda sig så hon tyckte att jag skulle strunta i det och roa mig. Så jag hoppade in i kön hos de andra. Det är jag glad för nu. Det var jättekul och väl värt köandet.
 
 
Stefan med Melkers Minion (Dumma Mej) mössa.
 
Efter Minionerna gick vi tvärs över gatan och till 4-D föreställning med Shrek. Kul tyckte jag men Melker var jätterädd stackarn.
 
Efter Shrek gick vi vidare och träffade på figurerna ur Dumma Mej. Vi stannade och tittade på dem och Mathilda fotograferades med några av karaktärerna. 
 
 
Vi besökte också vår gamle vän ET. Melker ville absolut inte åka så han och Micke gick och gjorde annat.
Men senare åkte Sandra och Micke medan vi var med barnen.
 
 
 
 
 Vi sitter och väntar på att Sandra och Micke ska åk ET-turen.
På kvällen delade vi på oss. Stefan och jag gick och såg det stora avslutningsnumret som var helt fantastiskt.
 
Efter det mötte vi de andra och tog oss mot bilarna.
 
Nästa dag var det dags för Island of Adventure
Den här delen var lite mer inriktad mot mindre barn också.
Vi började med att åka en "The cat in the hat" tur. Även här varnades det för att man inte skulle åka om man har högt blodtryck. Det berodde nog på att den snurrade ganska kraftigt fram och tillbaka. Men det var absolut ingen fara.
Sedan var det dags att fika. Genom caféet, uppe längs taket passerade ett tåg. The high in the sky seuss trolley train ride! Vi hoppade på det när vi fikat klart. Vi fortsatte vidare genom parken via Lost Continent och bort mot Harry Potters värld. 
Alla utom Melker ville åka en tur inne i Harry Potterhuset. För mig spelade det ingen roll så jag stannade med honom. Men vi fick lov att följa med genom borgen ända tills det var dags för dem att kliva på tåget då gick vi ut och satte oss och väntade.
 
Mathilda, Micke och Stefan åkte en riktigt läskig berg och dalbana som hette Dragon Challenge. Den bestod av två olika banor som gick huller om buller och korsade varandra några gånger. I vissa fall var skulle det inte vara mer än 30 cm från varandra när åkvagnarna möttes. 
Efter den åkturen delade vi på oss. Stefans ben svullnade och vi valde att åka tillbaka till huset. Vi stannade till och handlade på Valmart på hemvägen. Stefan köpte snygga kläder till Sandras bad-tasteparty.
 
 
 
Lunch innan vi lämnade parken. Portionen är så stor att vi delade på den. Supergoda revbensspjäll.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Florida dag sju

Oj vad jag kom av mig....
Det har varit så mycket annat så jag har fått välja bort att blogga.
Ska försöka minnas och skriv ner resten av resan. Det är ju bara för min egen skull. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa och minnas. Min egen dagbok.
 
Dag sju var det dags för Discovery Cove. Vi skulle få bda med delfiner. Det som Sandra sett fram emot allra mest med denna resa.
 
När vi vaknade var vädret inte så bra. Man utlovade regn men blöta skulle vi ju ändå bli.
Vid niotiden på morgonen var vi framme vid Discovery Cove. Vi checkade in och fick varsin fotobadge. När vi gick in i parken var det som att gå in i en tropisk regnskog. Varmt och fuktigt. Mycket växter och vatten. 
Vi började med att äta frukostbuffé. Det var all-inclusive så resten av dagen var det bara att hämta det vi ville dricka eller äta. 
Efter frukosten gick vi och hämtade ut våtdräkter/västar och snorkel och cyklop. Vi fick även en förpckning med speciell solkräm. Man fick inte använda egna. 
Parken har en anlagd sandstrand och olika pooler. Vi slog oss ner i solstolarna och gjorde oss redo att snorkla blad tropiska fiskar och rockor.
Det var en herrans massa år sedan jag snorklade. Senaste gången var i Eilat när vi skulle snorkla med delfiner. Då var vår instruktör så stressad att jag inte hann få till min teknik. Jag andas i stort sett aldrig genom munnen och fick panik då jag skulle ner under vattnet. Den gången fick jag avstå snorklandet bland delfinerna.
Nu hade jag god tid på mig att träna och få in tekniken. Vilken oerhörd lyckokänsla det var när jag kunde snorkla med de andra och titta på alla fina fiskar. Det kändes rätt häftig att snorkla över en stor rocka. Innanför en glasvägg fanns också hajar. Det var mäktigt att ligga där under vattenytan och titta in på dem. Så nära men ändå skyddad. Jag var så himla lycklig att jag fick till snorklandet och fick uppleva detta. 
Efter en stund gick vi till en annan pool där vattnet höll ca 30 grader. Där fanns inga fiska att se men man kunde flyt runt i en lång "flod" genom olika vattenfall och in i grottor. Vid sidan av poolen fanns det små apor och på ett ställe fick man mata uttrar. Mysigt.
Vi hade tid halv två i delfinpoolen. Innan dess skulle man delta i en genomgång och skriva på ett papper att man deltog under eget ansvar. Man gick igenom de regler som gällde mm. Vi fick inte ha med små kameror eller ha smycken på oss som delfinerna kunde få tag i.
Vi samlades i vattenbrynet. Det var rätt kallt i vattnet, men det glömde man snart. Vi var 9 st som samsades om "vår" delfin som hette Dixie.
Vår tränare berättade om delfinens kropp och funktioner. Under tiden simmade Dixie runt oss medan vi fick känna på henne. Vi fick skoja lite med henne innan det var dags för fotografering. Först ett familje foto. Därefter ett par när vi fick pussa henne och sist ett när vi fick "åka" med henne genom att hålla en hand på ryggfenan och en på sidofenan. Jisses vad roligt det var.
Efter det var det dags för lunch. Nu kom regnet. Det regnade ganska kraftigt men inte så länge.
Resten av eftermiddagen simmade vi bland fiskarna och i den varma äventyrssjön.
Vi var kvar så länge man fick. Det var så himla mysigt. När det var dags att gå saknade jag min klocka som jag fick i julklapp av Stefan. Jag sprang runt och letade på de ställen vi varit men den fanns inte. När vi fick våra snorkelset så låg de i nätpåsar. I den nätpåsen hade jag lite prylar plus min klocka. Jag hade lagt den på en solsäng och när vi kom upp efter sista badet höll dom på att plocka undan allt. Vi tog våra prylar som åg kvar på solsängen och gick och bytte om. Inte tänkte jag på att nätpåsen inte var med. Stefan gick tillbaka dit och frågade om dom sett min klocka, men det hade dom inte. Ja, det var inte mycket att göra åt. Jag hade väl varit slarvig och fick skylla mig själv. Strax innan vi skulle lämna anläggningen kom dom springande med min klocka som dom då hittat. Hmmm. Slutet gott allting gott.
Det var ett trött men lyckligt gäng svenska som lämnade Discovery Cove.  
 
 
 
 
 
 
Frukost