I lördags passade vi på att fira våra födelsedagar. Min som infaller 27 maj och Stefans den 29 maj. Barnen med familjer, grannarna, fd grannen, mina systrar, min svåger och mamma var med. Vi hade som vanligt strålande sol och kunde sitta ute och fika.
Jag hade bakat den oblligatoriska jordgubbstårtan och en chokladrulltårta med smörkräm. Sandra hade bakat rabarberbullar, kolasnittar, och två sorters macarons.
Vi fick böcker, presentkort, blommor, hink med godsaker bl.a.

När alla gäster utom mamma, Inger och Mathilda gått hem. Vilade mamma och Inger en stund. Jag plockade undan och Mathilda lekte.
Mathilda gick hem innan vi åt middag.
Vi grillade fläskfilé och åt potatisklyftor och tzatziki till.
Sedan åkte mamma och Inger hem.
Vi satte oss och tittade på Melodifestivalen. Omröstningen var så spännande och fast vi skulle upp tidigt kunde vi inte stänga av TV:n utan vi satt och såg Loreen ta hem segern till Sverige. En välförtjänt seger tycker jag. Hon var den enda som stack ut på ett bra sätt.

Tyvärr glömde jag kameran så det enda jag har på bild är tårtan.

Fortfarande ingen fixad dator.
Jag gillar inte riktigt tangentborden på de bärbara datorerna, men jag ska försöka sammanfatta vad som hänt de senaste veckorna.

Mamma som ju bröt sitt andra lårben (det första bröt hon för 1 år sedan) har nu insett att hon inte längre kan ta hand om pappa. Hon är 82 år och benskör, hans handikapp är krävande och han är stor och tung. Han har vistat på sitt växelboende sedan mamma skadade sig senast och nu kan han tyvärr inte komma hem igen. Tidigare har han haft 2v hemma och 2v på boendet och 1 v. 
Vi hade möte med biståndshandläggaren för 2 veckor sedan på pappas boende. Det var sagt att han inte skulle vara med från början. Mamma och jag smög oss in till mötet men innan biståndshandläggaren hann komma kom hans kontaktman med honom. Hon sa att de sagt att han skulle vara med från början. Nu blev det lite jobbigt. Vi hade ju inte förberett vare sig honom eller oss själva.
Biståndshandläggaren frågade honom om han visste varför vi var där. Som vanligt svarade han ja. Trots att han inte alls visste, utan för att det är det enda han kan säga. När han väl fick klart för sig vad det gällde blev han arg och rullade ut ur rummet. Enligt biståndshandläggaren kan vi inte placera honom på boendet på heltid om han inte ger sitt medgivande. Inte ens om det inte fungerar att han kommer hem. Jag kan inte sitta där och säga att han måste flytta dit. men om jag utan hans medgivande blir hans God man så kan jag göra det. Biståndshandläggaren lovade att åka tillbaka några dagar senare och försöka få ett medgivande av  honom. Det misslyckades också.
Jag har nu fyllt i en asnökan om att bli God man. Sedan får vi se hur det går. Allt vi vet är att mamma inte kan ta hand om honom längre.
En mycket jobbig situation för oss alla, men det finns inga alternativ, tyvärr-
Biståndshandläggaren lovade att åka tillbaka några dagar senare och försöka få ett medgivande av honom. Det misslyckades också 

I morse var jag uppe tidigt. Jag satte en deg och bakade bullar till mamma.

Eftersom jag hade ledig fredag och sedan klämdag i går så fick jag hela fem lediga dagar. I fredags var jag och hjälpte mamma lite. I lördags var vi barnvakt till Max medan Sandra och Nicke jobbade ikapp med fakturering. Efter en stunds lek hemma hos dem åkte vi till familjen Åström för att Max skulle kunna cykla. Men det blev traktorn i stort sett hela tiden. Han älskar den.