I går fick jag ju åka ensam på kören. Jag stack från jobbet 16,30. Hoppade över tre-fikat och kunde därmed gå en kvart tidigare. Jag var tidigt på plats men jag var inte först den här gången. Jag hade en bok med mig för att fördriva tiden fram till insläppet i aulan, ca 1 tim. Det är mycket trevligare när Sandra och Stefan är med. Tiden går fortare då. Nu pratade jag lite med en körmedlem från Knivsta och som också kom ganska tidigt. Först i kön när dom öppnade dörren var .....jag!  Som vanligt. Och som vanligt kunde jag ta "min" plats längst fram. Nu var det bara 30 min kvar att vänta. Det är ju en otroligt stor kör, ca 400 st, och dom flesta som sitter runt oss är kompisgäng. Kommer man ensam blir det inte mycket pratande med dom andra. Enstaka kommentarer bara. Jag fortsatte läsandet men det gick trögt, det blir ju ett otroligt surrande runt omkring med så många människor. Jag vet inte hur många gånger jag läste om samma rader.
I dag fick vi sjunga två nya låtar. Ratatas - Doktor Kärlek som jag aldrig hört förr. En lite knasig låt men kul att sjunga. Lite stökig bara med fyra olika stämmor. Men det brukar ge sig efter ett tag. Något att bita i för dom som tjafsar på körens hemsida. Sedan fick vi sjunga Blurs - Tender. En fin kärleksballad och den hade jag hört tidigare. Kul. Nu börjar det bli många låtar att lära in. Dessutom blev det lite nya tillägg till I'm too sexy. Lite nya oh och tji.

30 april var det planerat att Tommy Nilsson skulle komma till vår kör, men se det gick inte. Det blev ett ramaskri bland körmedlemmarna. Vi är ju i Uppsala!!! Det är ju deras största festhelg! Caroline och Heinz fattade inget och jag stod där mitt i bland alla Uppsalabor och tänkte att det får väl bli jag, Sandra, Tommy, Caroline och Heinz då. Eventuellt Stefan om han inte är på resande fot då. Han får köra röda stämman medan Sandra och jag sjunger den svarta. Haha..undrar vad Tommy skulle gilla det. Caroline skulle se om Tommy hade möjlighet att komma ett annat datum. Vi får hoppas att det löser sig.
Nästa körtillfälle är det Heinz ensam som ska ta hand om oss. Caroline är i Norrköping för att vara med i Andra Chansen. För hennes skull hoppas jag att det går bra. Ska jag vara egoist hoppas jag att hon inte går vidare för då missar jag konserten i Berwaldhallen, som då måste flytta. Ja inte Berwaldhallen alltså utan konserten. Men så egoistisk är ju inte jag (eller....) Nejdå jag håller tummarna för henne.
Hon är värd det. Hon har verkligen vuxit i mina ögon, denna duktiga, roliga och supercoola tjej. Hon gör så himla många olika saker, är med på allt möjligt men nämner det aldrig med ett ord på körträningen. Inte ens att hon skulle vara med i Melodifestivalen berättade hon. Hon blir märkbart generad om någon säger något om det till henne. Hon är verkligen ödmjuk.

Februari 2009

Lite mer snö än i januari men annars har det ju inte hänt så mycket.

Läs inte vidare då!!

När vi lämnade föreningslokalen hängde den stora, långa pytonormen över dörren. Den hängde där i överkanten av dörren trots att den var stängd. Den höll på att pressa sig ut i springan mellan dörr och väggen.

Nicklas, jag och några till började gå hemåt. Nicklas fick för sig att gå en annan väg och vek av från vägen. När jag vände mig om såg jag att ormen inte hängde kvar på dörren. Men vi gick vidare. Plötsligt sa någon att dom inte kunde se Nicklas längre. Jag vände och sprang i den riktning han hade gått. När jag sprungit en bit fick jag se Nicklas ligga på marken med ormen slingrad runt kroppen. Min lilla Nicklas 4-5 år gammal, var helt omslingrad och hade fått svårt att andas. Jag fick syn på ormens huvud och satt min ena fot precis bakom det. Vinklade foten och liksom skar av huvudet med hjälp av mina mjuka skumgummiaktiga badtofflor. Samtidigt som ormens huvud lämnade kroppen släppte den greppet om Nicklas som slutat andas. Jag fick tag på honom och började skaka honom. Och med ens började han andas igen. Han reste sig upp och vi gick därifrån......

Då vaknade jag!

En läskig dröm jag hade härom natten där Nicklas återigen är min "lilla son". Fast han nu är en vuxen man och själv pappa. Min första tanke när jag vaknat var att jag kanske borde ha tagit Nicklas till en doktor. Något kunde ju ha gått sönder inne i honom. Knasigt. Skönt att vakna till ordentligt och veta att allt bara var en otäck dröm. Att jag drömde om ormen beror på att jag hörde Lotta Bromé på P4 Extra, prata med en man i Skåne som hittat en stor orm i sitt avlopp i badrummet.

I dag fick vi lunch på jobbet.
I går kväll hade vårt företag en träff för olika verkstäder i kommunen. Deltagarna bjöds på buffé. Men som alltid så blev det en hel del över. Tur för oss för det fanns jättemycket mat kvar. När jag satt och åt kändes det som om jag hade matrester på en tand så jag försökte peta bort det med ett finger. Då fastnar nageln i tanden och det känns som om den glider ner lite. Jag blev alldeles kall och sprang in på mitt rum för att kolla i spegeln. Det syntes inte så mycket men jag kände att emaljen hade spruckit precis uppe vid tandköttskanten. Inte så konstigt. Det var nog mer en tidsfråga för det är en sån tand som lagades på 60-talet då man borrade ur så mycket som möjligt när man lagade hål. Alltså lämnades bara ett tunt skal kvar. Jag har aldrig haft några stora hål i mina tänder ändå har jag jättestora lagningar. Emaljen sitter fortfarande kvar på tanden men jag vågar inte tugga på den sidan. I morgon blir det ett samtal till tandläkaren och jag kommer att bli många tusenlappar fattigare. Men i morgon får dom inte göra något med tanden för då ska jag på kören och vill inte riskera att jag har ont.
Så till det som är kul! Sandra kom med min skiva som hon beställt till mig:


Jag har inte hunnit lyssna på den ännu. Men några låtar har jag ju hört på radion och dom gillar jag.
Och jag som tyckte att hon var så himla dålig då jag hörde henne sjunga på Grammisgalan samma år som hon var med i idol. Men man är ju nte sämre än att man kan ändra sig.

I går skulle vi äta våfflor med tonfiskröra. Allt enligt matsedeln jag gjort. Jag fixade tonfiskröra bestående av just tonfisk, knaperstekt bacon, paprika, creme fraiche, sweet chili sås mm.
Så ska jag ta fram våffeljärnet. Vårt gamla väl ingräddade och superbra våffeljärn. Först hittar jag det inte där det alltid stått tidigare. Efter en stunds letande hittar jag det högt uppe i ett skåp. Men då.... sladden är avklippt! Och då kommer jag ihåg: Stefan klippte av sladden så att vi inte skulle frestas att sätta den i väggurtaget igen utan köpa en ny. Den var alldeles söndertrasad och alltså kunde den bli farlig. Det var en annorlunda sladd än dom som man har idag.
Hur som helst, jag ringde Stefan som var på väg hem. Han fick stanna på Järnia och inhandla ett nytt våffeljärn. Ta det billigaste sa jag, vi gör ju våfflor så himla sällan. Han betalade 298 kr för ett litet nätt järn.
Men jisses så uselt det var. Vi fick i alla fall till slut till  två våfflor var.
Under tiden jag väntade på Stefan kom Sandra och barnen på spontanbesök. Trevligt. På sommaren ses vi ofta på kvällen, men under den mörka årstiden händer det nästan aldrig. Men nu kom dom i alla fall. Melker ville också ha "tåfflor" och åt upp dom första lite misslyckade bitarna.
Vi hann fika och äta lite, lite glass innan dom måste gå hem igen.   
Senare ringde Thordan och han och Stefan lyckades äntligen boka en resa till Rom när T fyller år. Jag kollade på Mästarnas Mästare.


Vårt gamla ingräddade våffeljärn med avklippt sladd.
Vi ärvde det efter Stefans farmor. Vi hade ett modernare som vi slängde när vi fick det här.


Det nya men ack så värdelösa järnet.

..tycker jag att det känns tungt och trist. Den här vintern har inte varit den roligaste vädermässigt och nu känns det som om det står stilla. Det händer liksom ingenting. På radion sa dom idag att att det blir vår hos oss om en dryg månad och det känns så långt borta.
Det står still på alla möjliga plan. Jobbet känns inte så kul. Jag sitter ju rätt mycket ensam och jobbar och det är inte alltid så kul.
Men mest är det nog vädret och den utdragna vintern som känns jobbig.
Tur att jag har kören på torsdagar.

Och på lördag ska jag äntligen klippa mig. Inte en dag för tidigt. Jag som alltid varit blond kanske skulle färga det mörkt. Eller då kanske jag skulle bli ännu blekare. Men några slingor kanske..hmmm

...kändes det som om vi mest gick runt och åt borta. Först tog vi en rask promenad till Mamma och Pappa där Eva också var. Hon skulle klä om två stolar åt dom. Stefan och jag hjälpte till lite med att ta bort det gamla tyget och plocka isär stolarna. Jag fixade lite lunch som vi åt tillsammans. Älgfärsbiffar med fetaost och rödlök i. Jag stekte dom och lade dom på brödskivor. Garnerade med tomat, rödlöksringar och bitar av oliver. Riktigt smarrigt blev det. Efter det blev det kaffe med semlor. Riktig fest minsann. Ett par timmar senare promenerade vi hem igen.
Jag sydde lite på gardinkappan vi ska ha i sovrummet och pysslade lite innan det var dags att gå till familjen Åström och äta middag. Innan maten hann vi leka lite med barnen. Vi bjöds på jättegod sallad med några röror till. Sedan hann vi leka lite tjuv och polis med barnen medan Sandra och Micke plockade undan efter maten och fixade fruktsallad till kaffet. Vi stannade kvar och tittade på melodifestivalen. Mathilda höll på Amy Diamond såklart. Melker gillade Heat! Jag är en hårdrock-kille sa han den lille Skrutten. Jag tyckte också att dom var riktigt bra, så jag är väl en hårdrock-mormor då. Det var nog rätt att Heat och Måns Zelmerlöv gick direkt till Globen enligt mig. 
För övrigt har jag svårt för Petra Mede och tycker att hon bara är tafflig. Hon försöker vara rolig men säger roligheterna på ett sätt som bara blir spydigt och överlägset. Hon var kul i Morgonsoffan och där borde hon ha stannat kvar. 
Efter melodifestivalen lämnade vi familjen. Melker hade somnat i soffan och Mathilda var riktigt trött.
Medan Stefan började titta på en hyrfilm gick jag och lade mig och läste.

I morse sov jag till 8,10. Så skönt. Jag trodde att det skulle vara sol och vackert väder ute men så var det inte. Mulet och på morgonen singlade några snöflingor genom luften. Och det var 5-6 minusgrader.
Efter frukosten klädde vi på oss odentligt med långkalsningar och varma tröjor under ytterkläderna. På med mössor och vantar och så gav vi oss iväg till Sigtuna för att titta på skridskoåkarna som deltog i Vikingarännet. Vi trodde att det skulle vara omöjligt att hitta en parkeringsplats men det var inga problem. Dom bästa skrinnarna hade redan passerat Sigtuna med motionärerna kom i en jämn ström. Lite kallt var det. Speciellt om fötterna. Nedanför Våfflan serverades skridskoåkarna bl.a. blåbårssoppa. Några tjejer klädda i vikingakläder bjöd dem på blandade nötter.
Som åskådare kunde man köpa nybakat tunnbröd med smör och honung på.
Vi gick runt och tittade lite innan vi bestämde oss för att gå upp i stan och fika på Tant Brun. På väg dit mötte vi min chef, hans fru och deras kompis som var påväg till Våfflan för att fika.
Det var mycket folk på Tant Brun och vi fick vänta en stund innan vi fick plats. Till slut blev bordet alldeles framför spisen ledigt. Härligt när man är lite frusen.
Vi beställde kaffe och blåbärspaj med vaniljsås. Gott.
Sedan åkte vi hemåt igen. Jag skrev en matsedel för dom kommande två veckorna och sedan åkte vi till Maxi och handlade. 1730,42 slutade det på. Då har vi inte snålat utan unnat oss sånt vi tycker är gott. I beloppet ingår dessutom inköp av lågenergilampa och lite batterier för 140 kr. Nu har vi mat för både lunchlådor och middagar i 14 dagar och det är så skönt.
Bilder från dagen.


För Eva! Här är tyget.


Här kommer några duktiga deltagare i Vikingarännet.


Stadshotellet sett från isen.


Här gräddas det tunnbröd till försäljning


Här breds det smör och honung på brödet.

Här kavlas tunnbrödet. Det ser kallt ut om händerna.



I kö för lite varm blåbärssoppa. Dagens långfärdsskridskor ser lite annorlunda ut än dom gjorde när jag var liten. Några hade skridskor där skon bara satt fast i framkant som på ett par skidor.


Nu har vi kommit in på Tant Brun och fått ett bord framför den öppna spisen.


Mumsig blåbärspaj med vaniljsås och kaffe, satt fint efter kylan på isen.


Till sist dagens inköpslista.

Nu är det god natt och i morgon åter arbetsdag.

...är jag. I går startade äntligen kören igen. Vi förstod att det skulle komma mycket folk. Det gör det alltid första gången på terminen. Efter några gånger brukar det tunnas ut lite. Vi ville förståss stå där vi brukar, längst fram i "tarmen". För att vara säkra på att få dom platserna åkte vi TIDIGT. Jag åkte från jobbet vid tre-fikat. Hem och bytte om lite, hämtade vattenflaskan och textbladen. Jag hann med en snabb fika också. 15,57 hämtade jag Sandra, sedan bar det av mot Uppsala. Vi stannade på Subway och köpte varsin macka innan vi åkte vidare till Katedralskolan där kören håller till. 16,55 satt vi utanför aulan och käkade mackorna. Var vi först? Yes.. kören börjar inte förrän 18,45. Vi kände oss lite löjliga och fnittrade åt oss själva. Efter någon timme dök Heinz upp i trappan och vi kände oss ännu löjligare. Här sitter dom och köar kommenterade han. Jag svarade..tror du att vi längtat? Nä svarade han och skrattade lite innan han gick in i aulan. Strax efter dök Caroline upp och vi fick möjlighet att gratulera till Melodifestivalframgången. Även för henne förklarade vi att vi var tidiga för att vi längtat så. Ungefär en timma innan kören startade började det droppa in fler körmedlemmar. Stefan dök upp då också. Sedan kom det MYCKET folk. Stefan skulle köpa nytt körkort och det var tur att han hade ett gammalt redan för dom som har det har en garanterad plats. Det var visst många som inte kom in igår. Lite synd om dom som är nya och alltså inte hunnit köpa kortet, men dom kan inte släppa in mer än 400 i aulan. Och som sagt gamla körmedlmmar har företräde.
Körträningen var som vanligt rolig. Många skratt blev det. Och sjungande förståss. Caroline fick jätteapplåder och visslingar när hon kom upp på scenen.

Låtarna vi tränade på i dag var följande:
Terry Jacks   Seasons in the sun
Creedence  Down on the corner
Oh Lauras Release me
R said Freds I'm too sexy
ABBA:s Take a chance
Lennons Give peace a chance.

I ABBA låten fick vi dela upp oss och ena halvan skulle sjunga: take a chance, take a chance, take a, take a, chance, chance, och snabbt skulle det gå. Den halvan hamnade jag i. Det gick bra ett tag sen kom man av sig. Men det ska nog fastna vad det lider.

10 eller 31 maj blir det Berwaldhallen. Jag hoppas att det blir den 10 för den 31 kan vi inte. Vi misstänker att dom alternativa datumen har med eventuell medverkan i Melodifestivalens final att göra.

Någon gång under våren kommer Tommy Nilsson och hälsar på. Då ska vi sjunga en av hans låtar för och med honom.
Tidigare har vi gjort samma sak med Andreas Johnsson och Linda Bengtzing. I Höstas var det Eva Dahlgren, men hon kunde inte komma till Uppsala. Ville vi sjunga för henne var det bara att ta sig till Stockholm. För oss hade det varit lika långt dit som till Uppsala men just den dagen var det snökaos och jag antar att det inte var många från Uppsala som åkte dit. Trist.


Så här fint är det i trappan vi sitter och väntar i.


Snälla, snälla Caroline öppna dörren!

Testar om det blir någon ram runt bilden.

...åh, i dag på lunchen satt jag ute en stund. Jag satte mig vid husgaveln där vi brukar sitta under sommaren. Det stod någon typ av träram lutad mot väggen och den kunde jag sitta lite försiktigt på. Lite kalla vindar var det men åh vad solen värmde. Jag blev så glad och kände verkligen att vi är på väg åt rätt håll. U kom också ut en stund och stod i solen. Vi brukar vara dom som först börjar sitta ute på våren.
Eftermiddagen blev lite lättare att uthärda.
Det blir ljusare och ljusare för varje dag. Om någon månad kommer det att vara ljust när jag går hem.
Tyvärr ska inte solen stanna. I morgon och resten av veckan ska det visst snöa och bli lite kallare.





Ps. bara 12 dagar kvar nu!

..och man har inte roligare än man gör sig.
Alltså har jag skurat köksgolvet, gått på löpbandet i 1 timma, planterat om två krukväxter och nu ska jag ta mig an stryktvätten.
Kanske inte det roligaste man kan sysselsätta sig med en söndagskväll, men det behöver ju göras någon gång.
12 skjortor/blusar och 4 par jeans väntar i en hög på stolen. Bara att sätta fart.

Till middag idag åt vi god ugnstekt lax med ost & örtsås. Och den här gången överensstämde faktiskt resultatet med hur det såg ut i tidningen (Matmagasinet). Gott var det också.


Lax som kryddats med citronpeppar och flingsalt. Hackad dill och rapsolja.
In i 175 gr ugn tillsammans med små kvisttomater i 20 min.
Sås gjord på charlottenlök stekt i smör. 2 dl vatten och en ½ fiskbuljongtärning som får koka ihop tills hälften återstår. Ner med 2 dl creme fraiche och 50g getost (jag tog Apetina fetaost eftersom jag inte gillar getost) som får smälta. 1 ask kryddkrasse och 2 msk gräslök. Salt och peppar. Serveras med potatis och gröna bönor. Så gott!

Nu har vi följt matsedlar i 5 veckor och det har funkat kanonbra. Det ska jag försöka fortsätta med så länge som möjligt.

Nä...skjortorna skriker på mig.

..ja alltså inte jag. Men melodifestivalen. Och det är alltid samma sak. Fel låt vann, fel låtar gick vidare. Men det är väl ändå så vi svenskar har röstat. Många gånger tycker jag att tidningarnas kritiker dumförklarar oss som röstar.
Sedan kan man ju undra hur och för vem vi ska rösta. Ska vi rösta på det vi gillar eller ska vi rösta på det som vi tror att övriga Europa kommer att gilla? Vad var tanken med melodifestivalen eller schlagerfestivalen som det hette i början. Ska inte Sverige representeras av en låt som vi här i Sverige tycker är bra. Har en låt fått flest röster så måste det väl vara rätt låt.
Ja, inte vet jag. Jag kanske tänker helt galet.
Kul illa fall att min sångfröken Caroline klarade sig så bra. Sen tror ju inte jag att hon skulle ha så stor chans i den stora finalen. Men det är kul att hon finns med och rör om lite i grytan.

Annars är det en tämligen tråkig dag idag. Vädret är skit och inte har jag fått möjlighet att träffa barn och barnbarn. Dels på grund av sjukdom och dålig sömn hos barnbarnen och dels på att Stefan är tvungen att jobba när det skulle ha passat dom att vi sågs. Vi får vänta tills senare i veckan. Utanför fönstret har det börjat snöa igen. Blöt och slaskig snö och +1,5 är inte roligt.
Nä nu får jag hitta på något roligt. Jag tar och skurar köksgolvet. Så får det bli. Men så roligt...nä. Mera nödvändigt kanske.

             
             En fågel har spatserat förbi i den blöta snön.

Förresten så hörde jag en fågel som sjöng så vårlikt i dag när vi kom hem från affären. Måste kolla vad det var för fågel. Det gav mig i alla fall lite hopp om vår. Stackars Stefan som inte kan höra den typen av höga ljud.
Nu vet jag att det var en talgoxe som sjöng så härligt. Jag blir glad av det. Och nu längtar jag efter att koltrasten ska börja hålla sina kvällskonserter igen. Då blir jag lycklig i hela kroppen.

Vår sångfröken gick vidare efter första omgången. Kan det vara alla körmedlemmar som röstar på vår härliga fröken!
Jag plus alla hennes andra fans också förståss.







Heja Caroline!

Oj. Även den Internationella juryn föll för Caroline. Kul! Även om det innebär att vi missar ännu en torsdagsträning.

Grattis, grattis.

Jag har sovit hela natten till idag. Kors i taket. verkligen. Jag tror i alla fall inte att jag vaknat någon gång förrän 08,10 då jag vaknade av att det var ljust i sovrummet. Låg kvar fem minuter till innan det var dags att ta sig till toan. När jag ändå var där kunde jag lika bra duscha och tvätta håret. Det var ingen idé att lägga sig igen. Började fixa frukost innan Stefan vaknade och kom upp. Vi tog en lång skön frukost. Löste lite melodikryss och fikade innan det var dags att klä sig och komma ut lite. Vi tog bilen till Uppsala och tänkte att vi skulle ta igen lite shoppande efter vår köpfria månad. Vi åkte till Gränby Centrum som byggts ut något alldeles enormt sedan vi var där senast. Vi började med en fika och semla innan vi kollade runt lite i butikerna. Och nu inträffade något märkligt. Jag hade ingen lust att vare sig titta eller handla något... Jag har ju det jag behöver. Stefan jämförde det med när jag slutade äta godis. Nu är jag aldrig sugen på godis längre.
Vi gick bara ett varv i det nya stora köpcentret innan vi åkte vidare till Coop Forum där vi kompleterade lite till dagens middag. Jag har nu lärt mig att det inte går att köpa färska kryddor om man ska ha dom i vecka två av matsedeln. Dom hinner dö tills det är dags att använda dom. Köpte också två nya krukväxter till köksfönstret. Det var dags att slänga ut julblommorna och släppa in våren.
Väl hemma tittade vi på På spåret som vi spelade in i går.
Nu har vi ätit middag: rödvinsbrässerad kotlett. Det var gott men det är bara att konstatera att bilderna till recepten inte riktigt stämmer överens med verkligheten.

Så där fräscha så definitivt inte våra cocktailtomater ut efter 10 minuters kokning i rött vin och buljong. Men smaken var ju god.
I kväll blir det melodifestivalen där vi väl får heja på vår sångfröken Caroline.

För övrigt har det varit riktigt skitväder hela dagen. Någon plusgrad och vit dimma. Så tråkigt. Och det ska visst bli lika trist i morgon. Vi får väl se vad vi hittar på då.
Den här vintern liknar ingen vinter jag kan minnas och ända har jag ju varit med om VÄLDIGT många vintrar.

..och vi har ätit gott. Druckit ett glas vin eller kanske ett och ett halvt. Fruktsallad och lite, lite glass.
Efter jobbet åkte jag förbi Coop och köpte 3 st lyxiga räkmackor (dom hette faktiskt så) till Mamma, Pappa och en annan boende på äldreboendet.  Egentligen ville jag bara åka hem och slappa, men när mamma ringde hade jag svårt att säga nej. Jag stannade hos dem i en dryg timme innan jag åkte hemåt. Pappa hade varit dålig på morgonen och jag undrar om han får små TIOR gång på gång. I morse hade han helt plötslig börjat skaka och kunde inte räcka fram handen. Sköterskan på boendet kollade upp honom och hade kontakt med läkare. Man valde att avvakta då Pappa återhämtade sig efter en stund. Det är jobbigt för honom och alla oss anhöriga att det är så här. Det värsta som kan hända är att han blir ännu mer handikappad än han redan är. Då önskar jag hellre att han får somna in och slippa det här. Inte för att jag vill att han ska dö eller för att jag inte älskar honom. Utan just för ATT jag älskar honom. När jag var hos dom var han som vanligt men lite trött. Vi får hoppas att helgen blir lugn. Vi får väl se hur det blir med deras eventuella flytt. Mamma och jag var och tittade på en lägenhet i tisdags men läget var så utsatt att hon tackade nej. Blir Pappa sämre vet vi ju inte heller hur det blir. Den dagen den sorgen.
Efter besöket hos Mamma & Pappa lade jag mig på soffan en stund. Jag var så himla trött. Precis när jag lagt mig ringde först Stefan och sedan Sandra. Det blev ingen vila innan Stefan var hemma. Jag kommer väl att däcka om ett par timmar. En typisk fredagkväll alltså. Men först ska jag se Let's Dance och På spåret.
I morgon är det ledigt. Inget inbokat och det är SÅ skönt. Ska nog ut och kolla lite gardiner och nya krukor tror jag. Mina blommor i TV-rummet behöver mer utrymme.
För övrigt hoppas jag att jag får se mina barnbarn en stund i helgen.

Och nu är min körledare Caroline af Ugglas på Rapport och berättar hur hon laddar inför morgondagens Melodifestival.
Hon är helskön tycker jag. Men innan jag började i kören tyckte jag nog att hon var knepig. Men hon är verkligen jätterolig.


En bild från en körträning. Caroline sa att hon kände sig som en sparris när hon såg sig i spegeln.

...Pappa hemma igen. På det papper han fick med sig från danderyd står det att dom misstänker att han drabbats av en....TIA!
Kanske skulle man bli läkare.....
På ett sätt hade de ju varit bättre att det varit epilepsi. Det kan man ju medicinera. Medicin mot blodproppar har han ju redan och ändå drabbas han.
Skönt ändå att Mamma tycker att han är sig lik och inte verkar ha fått några men av proppen.