Fredag
Den fina buketten som B fick av oss. Inköpt på Blomsterlandet.
Nu börjar förhoppningsvis en ny och mer utvecklande fas i företaget. Lite mer framförhållning, framtidsplanering och lite nya idéer. Det har varit skralt med sånt de senaste åren vilket känts frustrerande för personalen som velat mycket mer. Hoppas att han också kommer att känna att det var rätt beslut och passa på att njuta av livet nu.
Åkte en sväng till Mor & Far efter jobbet. Allt var bra med dem.
Åkte sedan hem och började städa. Stefan är i Tyskland så det blev ingen fredagsmiddag med vin i kväll. En fördel med det är att jag inte är lika trött som jag brukar vara på fredagskvällen.
Hösten verkar ha kommit för att stanna. I morse när jag gick upp var det 3 grader varmt. Bilens tak var täckt med frost och det var kyligt om kinderna. Det är väl lite väl tidigt med så låga temperaturer i slutet av augusti. Hoppas att vi får uppleva åtminstone några varma dagar till under hösten (förutom dom på Kreta alltså).
Sandra och jag gick vår promenad och hälsade solen välkommen :-) i gläntan där vi brukar se hästarna beta (fast i morse var dom inte där).
Nu blir det nog hopp i säng och lite läsning i min bok
10 cm...
Morgonpromenad
Välkommen med på vår promenad:
Här är solen på väg upp över vårt område och vi har kommit in på spåret i skogen och har solen i ryggen.
Kl. är ca: 05,45
Solen lyser på några tallar framför oss.
Sandra fotograferade skuggan av mina ben och stavar mot en stor sten.
När vi nästan gått hela slingan öppnar sig denna vackra vy framför oss. I fjärran går några hästar och betar i morgonsolen. Kan man bli annat än lycklig.
Solens strålar silas mellan björkens löv. Nu är klockan nästan 06,30
Vilket vackert land vi lever i.
Ordlös onsdag - ventilation
Regler och andra medverkande finns hos: http://nejmaimarocko.blogspot.com/
Såg just...
1 natt blev det...
Jag har klarat mig utan en massa dubbelslag ett bra tag nu. Något enstaka har jag känt av, men det har ju alla människor. Men det jag kände i går kväll var som om hjärtat gjorde en volt. Det är så jäkla läskigt.
I morse var det riktigt kallt. Kl. 5 tittade jag på termometern..... 5 grader varmt. På med långkalsonger under träningsbyxorna och på med vantar. Men det gick bra. Det är så oerhört vacker på ett ställe längs vår stig. Där man kan se ut över åker och äng och långt där borta går några hästar och betar i det tidiga morgonljuset. Man blir lycklig av det. Ska nog ta kameran med i morgon och föreviga det.
Vi är nu inne på vår 4:e vecka med morgonpromenader och Sandra är inne på sin 5:e. Hoppas att vi kan hålla det även när det blir kallare och mörkare.
När vi kom ut ur skogen i morse var solen som en stor strålkastare rakt i ögonen på oss. Tyvärr försvann den rätt snabbt och när jag åkte till jobbet strax efter 8 började det småregna.
Äntligen....
Inte var jag så mycket piggare när jag vaknade men jag kanske kommer att vara piggare under dagen.
Nostalgi och Tjejmilen
I lördags fick Stefan äntligen träffa sin "extramamma" från deras tid i Etiopien. Det är mer än 50 år sedan dom sågs. Stefan har haft kontakt med henne telefonledes under ca 1 år men pga. att hon varit sjuk i omgångar så har vi inte kunnat träffa henne. Första gången han ringde och presenterade sig sa hon: är det min lilla älskling. Hon blev så glad.
Nu kände hon sig i alla fall tillräckligt pigg för en träff. Britta som nu är 86 år bor på Kungsholmen.
Innan vi åkte till henne hämtade vi upp min och Sandras nummerlappar till Tjejmilen. Det var massor av människor på Östermalms IP. Massor av utställare och olika jippon. Tyvärr hade vi inte tid att stanna och titta på allt. Britta väntade oss.
När vi kom fram till hennes hus upptäckte vi att hon bor på 6:e våningen. Hissen var supercuper liten. Jag vägrade att tränga mig in i den tillsammans med Stefan. Jag tog trapporna. Jag är inte rädd för att åka hiss i vanliga fall men skulle den här pyttelilla hissen stanna skulle jag nog få panik. När vi ringde på Brittas dörr hände ingenting. Vi ringde flera gånger utan att det hände något. Till slut ringde Stefan till henne och talade om att vi stod utanför dörren. Hon hade varit på balkongen och inte hört att dörrklockan ringde.
När hon fick se Stefan tittade hon på honom och undrade vem han var lik. Noa (Stefans Pappa) kanske sade hon. Hon vet ju inte att han är adopterad. I fick ju själva veta det för drygt 3 år sedan. Det blev inget mer sagt om det.
Vi tittade på gamla foton och dom pratade lite minnen. Vi fikade och tittade på den fantastiska utsikten över Stockholm, från hennes balkong. Det var trevligt att träffa henne. Stefan fick också tillbaka en skinnklädd burk som han köpt i Addis Abeba 1954 och givit henne.
Efter ca 1½ timme tackade vi för oss och åkte hemåt. Vi stannade till på Coop Forum och handlade lite middagsmat. Medan jag plockade inordning lite inomhus och fixade middagen lade Stefan plattor framför vår nya redskapsbod. Kvällen tillbringades i TV-soffan.
Idag var det dags för Tjejmilen. Vi startade i grupp 8 som är för dom som promenerar, går med stavar eller drar barnvagn. Vår starttid var 12,55 så vi var på gärdet strax efter 12. Vädret var perfekt. Sandra har ju inte tränat så länge så vi hade som målsättning att inte komma sist. Vi hade rätt så många efter oss ända till 5 km kontrollen. Då köade vi för toa och en hel massa tjejer passerade oss. Men vi tog in några under resten av milen. Vår sluttid blev ca 2 tim. Om det var 25000 som startade (så många var i alla fall anmälda) så kanske vi kom in som 24900 eller så. Om vi fortsätter våra morgonpromenader så ska vi nog kunna kapa tiden till nästa år. En riktigt skön promenad i vacker omgivning blev det i alla fall.
Stefan mötte oss vid målgången och efter lite förtäring tog vi oss till Fältöversten, där vi parkerat, och åkte sedan direkt hem. Även om jag inte blev trött eller andfådd under milen så har jag under eftermiddagen och kvällen varit supertrött.
Stefan har målat våran "duochjag" utemöbel dalablå. Han har också målat ytterdörren och träet under köksfönstret brunsvart. Själv har jag fixat middag och slappat framför TV:n.
Nu känns det som om sängen längtar efter mig.
Ska bara hitta en ny bok att läsa. Jag läste ut Mari Ljungstedts: I denna ljuva sommartid, i går.
Två laddade tjejer på väg till starten.
Det blev inga fler bilder. Kameran var felinställd.
Trött, tröttare, tröttast...
Ordlös onsdag...
Oj vad tiden går
Hösten kommer närmare och närmare. Vi har varit duktiga nu i flera veckor och gått upp tidigt, tidigt för att gå stavgång. Min mobil väcker mig kl. 5 och 5,30 möter vi Sandra för att tillsammans gå två varv i fårhagen. Det är skitjobbigt att kliva upp, men när man väl är uppe går det bra. Det blir drygt 4 km.
I går var Sandra och jag och klippte oss. Det märktes att vi var ganska trötta för det blev en fnittrig stund med Carina. Sandra klippte en ny frisyr och när hon kom hem sa Mathilda att hon såg ut som Tjorven! Knasmajan.
I dag har betongpannorna till vårt tak kommit och när jag kom hem var det mesta lagt. Det är bara runt skorstenarna och på nocken kvar. Så i morgon är det förmodligen klart.
I kväll har jag varit hos Mamma och Pappa. Eva & Thord var också där. Vi åt smarrig sallad med kyckling, kräftstjärtar och avocado bl.a. När vi ätit klart gjorde Pappa något mycket märkligt. Han såg en fluga på fönsterbrädan. Jag vet inte om den var död eller bara slö, men han tog den på fingret och......stoppade den i munnen. Jag var den enda som såg vad han gjorde så jag ropade till och Mamma fick honom att spotta ut den.
Undrar varför han gör så. Kan det vara så att han ser att han har något på fingret och inte kopplar det till flugan han tog utan tror att det är någon bit mat eller nåt. Det är när han gör såna saker som man ser att allt inte är riktigt som det ska i hans hjärna. Det är svårt att se sin Pappa så.
Nu är det sängdags om jag ska komma upp i morgon bitti.
I går....
..var det exakt 2 år sedan jag startade min blogg. Jag gjorde det mest för att ha det som någon typ av dagbok. Jag ville inte att andra än mina närmaste skulle läsa det jag skrev. När jag bloggat i nästan två månader fick min älskade Pappa en stor och allvarlig stroke. I samband med det blev bloggen en viktig "dagbok" där jag dels kunde skriva av mig min sorg över Pappas och familjens nya situation. Jag kunde skriva ner allt som hände, hur vi alla mådde och hur Pappas tillstånd förbättrades. När jag idag läser hur illa det var så inser jag hur mycket bättre han har blivit, trots att vi tycker att det gått så himla långsamt. Pappas status i dag ser ut så här:
Hans högra arm är helt förlamad. Den kan han inte använda alls. Den hänger bara där.
Han kan inte stödja sig på sitt högra ben. Med hjälp och med en bock kan han ta sig fram en kortare sträcka.
Han kan förflytta sig från rullstolen till sin favoritfotölj. Men han kan inte ta sig tillbaka till rullstolen själv.
Han kan förflytta sig från rullstolen till toaletten själv. Men inte torka sig.
Han kan förflytta sig från sängen till rullstolen och tvärtom.
Han kan fortfarande inte tala. Svarar ja på allt, även om det ska vara nej. Vill han ha hjälp låter han ÖH!
Han förstår inte allt man säger. Fast i bland kan han gapskratta när man berättar en rolig historia. Då verkar han förstå.
Han är otroligt mycket tröttare. Sitter ofta i rullstolen och sover.
Allt som hänt de senaste två åren har naturligtvis satt sina spår på Mammas hälsa också. Hon har vid ett flertal tillfällen fått åka akut med ambulans till sjukhus pga. kärlkramp. Hon har varit otroligt sliten, mager och orolig.
Under 1½ år vistades Pappa först på sjukhus i ca 2 mån. Därefter blev det korttidsboende i drygt 2 mån. Mamma fick flytta från den lägenhet hon och Pappa bott i sedan 1962 och där hon trivdes jättebra. Både med lägenhet och grannar. Men där fanns ingen hiss. Utan hiss kunde Pappa inte komma hem.
I nya lägenheten trivdes hon aldrig. Men Pappa kunde vara hemma 3 veckor och på växelboende 1 vecka. Mamma gick ner sig ännu mer. Hon hade samvetskval för att Pappa var tvungen att vara på växelboendet samtidigt som hon insåg att hon inte klarade av att ha honom hemma hela tiden. I början fick dom hjälp av hemtjänsten. kl.8, 11, 13, 17 och 21. På dom klockslagen skulle Pappa gå på toa vare sig han behövde det eller ej. Självklart funkade det inte. Oftast hade han hunnit vara där emellan hemtjänstens besök. Med Mammas hjälp. Det slutade med att hon sade ifrån hemtjänst alla tider utom morgon och kväll. Det gjorde ju också att dom blev lite friare. Inte så mycket tider att passa. Det höll i nästan 1 år. Då fick dom erbjudande om en tvårumslägenhet på det äldreboende där Pappa haft sitt växelboende. Vi vägde för- och nackdelar mot varandra. Fördelarna övervägde. Nu bor dom där sedan början av maj. Allt har inte varit bra och enkelt, men Pappa slipper åka hemifrån var fjärde vecka. Mamma blir inte lika isolerad nu. För oss barn är det en stor trygghet att veta att hon snabbt kan få hjälp om hon eller Pappa blir dålig. Detta var det absolut sista Pappa ville innan han blev sjuk, hellre skulle han köra in i en bergvägg. Men nu blev det så här och det här är den bästa lösningen.
Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på hur Pappa förändrats sedan han blev sjuk. Min älskade Pappa som kunde allt tidigare, kan nästan inte göra någonting längre. Det gör ont att se.
Ordlös onsdag - utsikt
Ännu en regnig dag.
Annars har helgen varit lugn och skön. I fredags skulle Sandra, Mathilda och jag gått på Diggiloo, men vädret var så trist så vi skippade det. Tur att hon fått biljetterna annars hade man nog inte gjort så. Hur som helst så åt vi Tacos tillsammans med dem och Sandra och Nicklas i stället. Mycket trevligt. Jag älskar när jag får ha mina barn samlade.
I går var vi iväg en sväng och handlade innan jag, Sandra och barnen åkte och hälsade på Mamma och Pappa. Jag hade med mig utskrifter från ett cateringföretag för att vi skulle bestämma något inför Pappas 80-årsdag. Men det var så mycket att välja på så vi kunde inte bestämma oss. Ska åka till dom på tisdag kväll istället. Då ska vi laga mat ihop också. Det var ett tag sedan vi gjorde det. Numera ingår ju maten i deras boende. Det ska bli kul.
När jag kom hem från Mamma och Pappa låg Stefan i poolen och läste så jag bytte till badkläder och hoppade i även jag. Lite småkyligt var det eftersom det blåste lite.
På kvällen grillade vi och sedan blev det TV-tittande. Vi började se den franska filmen Indochine men orkade inte titta till slutet så vi spelade in ca 1 tim.
Just nu står Stefan under markisen och slipar vårt köksbord som jag ska lacka sedan. Regnet smattrar över honom.
Det ösregnar och vattnet i poolen ser ut som i en bubbelpool (syns inte lika mycket på bilden som i verkligheten)
Änglar!
Varje ängel har ett budskap: fr. vänster: Angel of Miracle - Trusting in life's everyday miracles.
Angels Embrace - Hold close that which we hold dear och Serenity - Calm the soul, free the spirit.
Så typiskt...
För övrigt är det fredag och jag slutar 13,15. Härligt. I kväll har jag blivit medbjuden på Diggilo av Sandra. Det blir vi två och Mathilda samt en picnickorg. Ska bli kul
Ordlös onsdag - nyfiken
Semestertripp...
Vi har haft det trevligt och träffat många släktingar och sett en del nya platser.
Vi började vår resa förra fredagen (27/7) med att åka till Stefans syster och svåger i Mjölby. Där åt vi god mat och hade trevligt. På lördagen var vädret osäkert och vår tänkta resa till Visings Ö fick ställas in. Vi var där förra året och jag tog en massa fina kort som tyvärr försvann vid senaste datorhaveriet. Nu hade jag tänkt att jag skulle få ta lite nya foton men det får väl vänta till nästa år. I stället åkte vi till vi färjan till torpön vid sjön Sommen där vi fikade. Sedan åkte vi vidare till Eksjö där vi åt lunch. Vi strosade runt lite men tyvärr hade de flesta butiker mm stängt.
Liten fin "gränd" i Eksjö
Ett gammalt don som ingick i en konstutställning.
Efter lunchen skiljdes vi åt och Stefan och jag fortsatte ner till Lammhult och Asa Herrgård. Där hade vi bokat rum för två nätter. När vi kom dit var det en stor släktträff och restaurangen var abonnerad så någon middag kunde vi inte få. Men det visste vi om och vi hade ju ätit redan så det gjorde inget. När vi fått vårt rum gick vi runt och tittade på omgivningarna. Det var jättevackert men tyvärr lite kyligt så det var inte så skönt att vara ute. Annars hade dom en mysig brygga som man skulle kunna sitta och njuta av solnedgången. Vi hade köpt med oss lite ost, bröd och vin. Det hade varit mysigt att sitta på bryggan och smaska på det men nu fick vi sitta i TV-rummet i vår flygel och äta det.
Vi bodde i flygeln till vänster
Utsikt över Asa sjön.
Dagen efter åkte vi till Huseby Bruk och slott. Där fanns hur mycket som helst att titta på. Det visste vi inte innan och nu blev vi kvar där i flera timmar. Det var olika museer, handelsbodar och naturum. Vi gick med på en guidad slottsvisning och fick höra historien om egensinniga slottsfröken Florence Stephens. Jättekul tycker jag.
Huseby Herrgård eller slott som Frk Florence kallade det eftersom Kungen varit där.
Jag tittar på det strömmande vattnet utanför kvarnen på Huseby bruk.
Efter Huseby tänkte vi åka till Växjö och titta lite, men vi kom bara till ett köpcentrum i utkanten, sedan orkade vi inte mer. Det var söndag, vi var trötta och de flesta butikerna hade hunnit stänga. Vi återvände till Asa Herrgård. Nu fick vi ha Herrgården för oss själva. Det var inga mer gäster den natten. Vi kom inte in i huvudbyggnaden men hela högra flygeln hade vi för oss själva. Kocken hade gjort iordning en smarrig sallad åt oss. Rökt röding, potatis, grön sparris, purjolök, sockerärtor och en god dressing. Till det gott bröd och vårt medhavda vin. Ljuvligt gott.
Vi hade fått fylla i vad vi ville ha till frukost dagen efter så när vi kom dit stod ett bord dukat bara för oss. Märkligt.
Vi kom iväg ganska tidigt och åkte direkt ner till Inger i Kalmar. När vi kom dit satt en gammal bekant hemifrån där. Hon hade haft vägarna förbi och sovit en natt hos Inger. Vi pratade lite innan det var dags för henne att åka vidare.
Vi åkte och handlade middagsmat tills Eva och Thord skulle komma. Sen tog vi en rask och lång promenad med våra stavar. Vid sextiden dök Eva & Thord upp. Vi åt god mat och drack gott vin (igen, uj uj). Sedan var det dags för en ny promenad innan det var sängdags. Det blev en hemsk natt. Jag, Eva & Thord skulle sova på uppblåsbara madrasser. Det gick inte att röra sig utan att det knarrade gnisslade och lät. Jag fick överge min madrass och ligga på kanten av Stefans säng. Eva hade lagt sig i soffan.
På tisdagen åkte vi till Himmelsberga på Öland. Ett museum byggt runt en gammal gård bl.a. Spännande.
En gård på Himmelsberga gård.
Något spännande där inne? Nja, mest gamla vagnar och sånt.
Mina systrar och svåger sedda genom ett ladugårdsfönster.
Efter det åkte vi till Borgholm där vi tänkt äta middag men vädret var trist och vi återvände till Kalmar i stället. Vi åt på en grekisk restaurang och gick sedan och kollade lite i klädaffärer. Ett par jeans till halva priset hittade jag.
På kvällen lekte vi en lek som Sara kallade "med andra ord". Vi var två lag som skrev 60 lappar vardera med ord, namn eller liknande på. Sedan skulle man ta en lapp från motståndslagets hög och försöka få sina lagkamrater att förstå vilket ord det var. Vi hade riktigt roligt. Mitt lag förlorade. Sedan skrev vi berättelser genom att var och en skrev en mening och sedan vek pappret och lämnade ett ord synligt. Näste man fortsatte berättelsen med det ordet. Det blir så knäppa berättelser och vi skrattade så vi grät när vi läste upp dom. Sånt gjorde vi ofta med våra föräldrar i min barndom.
Onsdag morgon var det dags att dra vidare. E & T skulle till Ulricehamn där T skulle göra ett jobb och vi skulle till Kisa. I kisa mötte vi B & B-M igen. Vi hade stämt träff på Cafe Colombia där Stefan och jag åt en varsin paj innan vi skulle till hans moster Signe i Horn. Vi passade även på att hälsa på Stefans morbror som är svårt sjuk. Vi har bara träffat honom två gånger tidigare. Dels på den stora släktträffen sedan och på kusinträffen för tre år sedan. Förmodligen var det sista gången nu då han var mycket dålig.
Stefan och jag åkte vidare upp mot Linköping och Bestorp. Det var dags för årets träff med Stefans släkt på hans mammas sida. Den inträffar varje år då Kerstin fyller år. I år fyllde hon på fredagen och vi kom upp på onsdag eftermiddag. På torsdagen besökte vi Skänninge Marken. Jag har varit i Linköping varje sommar i 36 år men aldrig kommit till Skänninge Marken tidigare. Det ska visst vara Sveriges största marknad. Många försäljningsstånd var det i alla fall även om det vara ganska många som sålde exakt samma saker. Och väldigt många som sålde kopior på Foppatoffeln. Alla får ursäkta men jag tycker att dom ser för jäkliga ut. Möjligen kan jag tycka att dom riktigt små för riktigt små barn är lite söta.
På fredag morgon var det dags att dekorera den sedvanliga smörgåstårtan och marängtårtan till kalaset.
Kerstin har överlåtit det mer och mer på mig de senaste åren.
Riktigt smarrig blev den.
Tårtan var även den god fast översta lagret var något segt.
På lördagen började vi vår hemresa. Vi stannade till en liten stund på Mantorp för att se när vår kära svärdotter körde race. Lilla tuffa Sandra som slagit killarna i sin klass. Tyvärr gick det inte lika bra idag. men tvåa blev hon. Jag är så imponerad av henne. Hon är modig, social och jättego.
Äntligen hemma igen efter 1 vecka på turné är det bara detroliga kvar...tvätten.
Borta bra men hemma bäst.