Måndag 21 november 2005

Vår älskade "lilla" son fyller 28 år idag. Grattis Nicklas. Tänk att vårt yngsta barn blivit så stor. Tur att jag var så pass ung när han föddes. Det låter ju jättemycket när ens yngsta är 28. Han som var vår kramiga lilla kille som alltid skulle sitta nära eller emellan oss i soffan. En riktigt gosig kille var han. Nu är han stor och skäggig och har en egen sambo och vovve att gosa med.
Mamma ringde och berättade att det ska bli utredningsmöte om Pappas fortsatta vård i morgon. Hon var jätteorolig för att behöva sitta bredvid Pappa och säga att han inte kan komma hem för att hon inte orkar. Vi kommer att vara med alla tre, Mamma, Eva och Jag. Sedan blir det Pappa, represanter från kommunen och vårpersonal och läkare från sjukhuset antar jag. Usch vad jobbigt det känns. Vad kommer att hända nu? Hur kommer det att bli? Jag sa åt Mamma att inte gå och tänka på det hela tiden och oroa sig i förväg. Ska jag säga! Det är ju precis vad jag själv gör. Det är så många tankar som snurrar runt i huvudet just nu.
Mamma tog bussen och åkte upp till Pappa idag. Han var trött och ville inte gå ur sängen. När hon varit där ett par timmar ville han att hon skulle gå så att han fick sova. Det var en dryg timma tills bussen hem skulle gå så hon fick sitta i sjukhusfoajen och läsa och vänta. Stackars Mamma.
Efter jobbet var det tänkt att jag skulle åka hem med min bil och sedan gå hem till Mamma och hämta deras bil. Sedan skulle jag lämna den till Nicklas för tvätt och däckbyte. Men eftersom jag måste sticka iväg på eftermiddagen i morgon blir det bökigt så jag skippar det. Jag åkte bara hem och tömde postlådan sedan åkte jag hem till Mamma. Vi åt resterna från i lördags och drack kaffe och pratade. Jag hjälpte Mamma att lufta elementet i sovrummet. Sedan tittade vi på TV en stund. Vi var supertrötta båda två och jag hade svårt att koncentrera mig. Vid åtta bestämde jag mig för att åka hem. Mamma följde med ner till garaget för att titta på några grejjor som Pappa köpt och som hon inte visste vad det var. Det visade sig vara en helt ny liten kompressor och ett litet borrstativ. Saker som han förmodligen aldrig kommer att kunna använda igen. Vi kollade igenom lådor och skåp, där han har perfekt ordning på allt. Vi hittade två stora plastbackar med lock som stod högt upp på en hylla. Mamma ville vet vad det var i dom så jag tog en stegpall och klättrade upp för att titta. Det var JORD!!?? Vad hade han tänkt göra med den? Det kan ha varit kompost också från husets gemensamma komposteringsmaskin. Lilla Pappa.
Jag åkte hem och satte mig för att bläddra igenom Tara som jag fått med posten idag. 21,25 ringde jag Stefan som lovat att han skulle ringa mig 21,00 när han kom till hotellet i Oslo. Nu började jag undra vart han tagit vägen. Fick tag på honom när han precis satt sig på en restaurang för att äta! 21,30!!!
Det visade sig att han varit och tränat och bastat. En del har det bra! När ska jag hinna träna och ta hand om mig själv lika mycket som han kan? (lite bittert, jag vet). Men om jag skulle träna så mycket skulle hus och hem förfalla. Lade mig och läste efter samtalet. Just nu läser jag "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" av Håkan Nesser. Än så länge är den riktigt rolig. Fast jag förstår att det kommer att hända något hemskt senare i boken. Det är första gången jag läser något av Nesser och det har givit mersmak.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback