Onsdag 15 februari 2006

Fortfarande är jag irriterad i halsen fast inte lika mycket som igår. Det har som tur är inte blivit värre. Skönt.
Kl. 11,00 träffade jag Eva och Mamma utanför huset där lägenheten ligger. Det var kallt och blåsigt och vi fick vänta en stund innan mannen som skulle visa oss lägenheten kom. Porten har kodlås så vi kunde inte gå in och vänta heller. När vi kom in i lägenheten blev jag så ledsen och tänte att nej, aldrig att dom ska bo i denna slitna och tråkiga lägenhet. Köket med sina billiga smutsiga och slitna skåpluckor och sovrummet med smutsiga och trasiga tapeter hjälpte inte direkt till att muntra upp mig. Eva däremot ser mer vad som kan göras med lägenheten. Mamma och Pappa som har en så fin och välskött lägenhet med stor insynsskyddad balkong. Balkongen här var inte insynsskyddad från något håll. Utsikten var inte heller direkt upplyftande. Kommunhuset med sin Parkering. Usch jag kände mig nedstämd när vi skildes åt och jag åkte tillbaka till jobbet. Under eftermiddagen och kvällen hade jag flera samtal med syrrorna och Mamma om hur hon ska göra. Vi dividerade fram och tillbaka, för och emot. Till slut kände jag bara för att dra ett täcke över huvudet och slippa allt. Eva tyckte att hon måste ta lägenheten, Mamma visste inte men ville väl egentligen inte och Inger tycker inte att hon ska ta den om hon inte vill. Men var kommer Pappa in i allt detta. Bor dom kvar kan han inte komma hem utan att lägenheten byggs om ordentligt och dom får en trapp- eller balkonghiss. Det blir nog inte lätt att få kommunen att ställa upp på det. Flyttar dom får dom en mycket tråkigare lägenhet men hiss. Vilket innebär att Pappa kan komma hem. Men tänk om det inte funkar att ha honom hemma och om hon vantrivs i lägenheten. Ska hon ge upp sitt nuvarande boende då.
Till slut kom Eva och jag överens om att vi inte kan hjälpa henne med det beslutet. Vi kan hjälpa henne med alla praktiska saker, men inte med beslutet. Vi enades om att säga att den enda som kan ta beslutet är Mamma för det är hon som ska leva med det sedan.
Ingen hade jag att diskutera med hemma. Stefan var i Holland. Usch det här var en riktigt jobbig dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback