I dag var det inte så kul att komma till Pappa. När Stefan och jag kom dit var Mamma, Eva & Thord redan där. Dom stod i korridoren och väntade. Pappa var dålig. Han hade fått problem med magen. Det bara rann ur honom. Just när vi kom var han på toa. Stackarn han såg så dålig ut. Dessutom hade hans lösgom för överkäken försvunnit. Han hade förmodligen tagit ut den och lagt den antingen på sängbordet eller i sängen. När personalen sedan dragit ur sängkläderna måste den ha följt med ner i tvättsäcken. Personalen hade sagt att dom skulle skriva en lapp till tvätten så att dom tog hand om tänderna, men det sa Eva ifrån. Hon bad att få ett par gummihandskar så skulle hon leta i säcken men då lovade personalen att dom skulle göra det. Hoppas att dom gjorde det. När vi åkte hem hade dom inte gjort det. När Pappa var klar på toa gick vi ut till Matsalen för att fika. Han såg så eländig ut. Stackars lilla Pappa. I dag var det riktigt eländigt. Vi vet inte om det är pennicilinet som orsakar magproblemet. Han hade svåra problem att fika utan sina tänder i munnen. När vi satt vid fikabordet kom det en sköterska som ville prata med Pappa. Hon ville att dom skulle gå åt sidan så att hon kunde prata med honom. Vi fick tala om för henne att han inte kan prata och att han inte förstår allt. Då pratade hon med oss och Pappa. Hon sa att dom eventuellt kunde ta bort medicinen mot urinvägsinfektionen för att slippa magproblemet. Men det går ju inte! Det är som att välja mellan pest eller kolera! Hon sa att hon skulle prata med läkaren och sedan komma tillbaka. Efter en stund var hon tillbaka. Dom skulle byta medicin och sedan skulle dom ta ett avföringsprov för att se vad orsaken till problemet var. Fy fan, vad han lider av detta. Jag tror att han hellre skulle vilja somna in om han kunde välja. Han har ett rent helvete och frågan är om det någonsin kommer att bli bättre. Han blev arg och frustrerad över att vi inte förstår honom och vi sitter som gapande fån. Jag kan förstå hans frustration. Men vad kan vi göra. Man blir gråtfärdig. Pappa, lilla Pappa vad ska vi göra för att underlätta för dig. Mitt hjärta gråter för din skull. Vi undrar varför man ska hålla på med livsuppehållande mediciner när livet blir ett helvete. Jag chattade med Inger och hon berättade hur de inom hennes Kommun drar ner mer och mer för att spara pengar samtidigt som de äldre bara blir fler och fler. Varför ska man då till varje pris försöka rädda livet på de gamla och sjuka som uppenbarligen lider. Det låter grymt men jag är övertygad om att Pappa helst av allt skulle vilja få ett slut i stället för detta. Eva sa att hon sett hur mycket mediciner det fanns i Pappas medicinskåp. Det var skrämmande sa hon. Vi kanske ska ta reda på vad det är dom petar i honom egentligen. Det blev inget positivt besök idag. Hoppas att han repar sig till i morgon.

Efter besöket åkte jag med hem till Mamma för att ta upp bilen till Nicklas som ska försöka sälja den, Stefan åkte hem. Tyvärr startade den inte så dom får försöka få upp den senare i veckan. Eva & Thord skjutsade hem mig. Stefan gick på bandet när jag kom hem så jag började med middagen. Kycklingcurry med ris. Helt OK.

Resten av kvällen tillbringade jag framför datorn.