På måndagen tog vi en långsam promenad i fårhagsspåret. Det blev många stopp för att fotografera. Det var frostigt och vackert. 

Detta fick jag sota för resten av kvällen, natten och nästa förmiddag. 

Jäklar vad ont jag hade på insidan av vänster knä. 

Det gick inte att sova. Det gjorde så ont varje gång jag rörde mig men även när jag låg helt stilla. Stefan snarkade och jag bytte rum, men kunde ändå inte somna. Jag lindade benet och smorde med Voltaren. Tog till och med an Alvedon. Men det hjälpte inte mycket. Det blev inte mycket sömn den natten. 

Tisdag eftermiddag hämtade vi mamma och tog med henne hem. Hon är trött, vinglig och darrig. 

Hon vilade mest i fotöljen. Jag lagade lite olika maträtter att ha framöver. Baconbiffar, kalops och köttfärssås. Till middag åt vi kycklingfile med gorgonzola och valnötter. 

Det blev tidig sänggång både jag och mamma var trötta. För att jag skulle slippa snarkningar och få sova hela natten bäddade Stefan i TV-rummet för sig. 

Fy tusan vilken natt det blev. Jag som var så trött sedan natten innan

Det blev en lugn eftermiddag och kväll. 

På lördagen åkte Stefan, jag och Iffe en sväng till Net on net där Iffe skulle köpa en fotfil han sett annons . Det blev även en stekpanna. Vi handlade lite på Willys innan vi åkte hem till Kerstin igen. 

På eftermiddagen tog Stefan och jag en rask promenad medan Iffe & Kerstin vilade. Det var kyligt men skönt ute. Till middag åt vi rulladerna som jag gjort och tagit med mig. 

Utsikt från Iffes & Kerstins hus. 

Samma utsikt på kvällen. Tyvärr ser man inte hur vackert det är i verkligheten. Ljuset från E4 och skidbacken som är upplyst.

I Mjölby var det kallt och snöigt. Dom hade haft -20 på natten.

Tisdag och årets sista arbetsdag för mig.

På morgonfikat ringer min mobil. Det är Eva. Hon har kräkts hela natten. Har ont i kroppen och mår dåligt. Vinterkräksjuka! Nej, nej inte just nu! Mamma som inte orkar vara med oss ute hos Nicklas skulle fira med dem. Det var ju uteslutet! Vi skulle ha åkt ut till dem och hämtat mamma och ätit lunch på juldagen. Det kändes inte bra. Nu skulle mamma bli ensam på julafton. 

Jag jobbade till två. Då fikade vi och åt tårta. Jag tog med den bit Swartschwaldstårta som blev över när jag åkte hem. På hemvägen hämtade jag ut medicin åt mamma och handlade lite på Coop. Jag ringde henne och bad henne sätta på kaffet så tog jag med tårtan och åkte dit. Hon var trött och lite öm och blåmärkt här och där. En bula i pannan och ett finger som var blått och svullet. 

Vi bestämde att vi skulle hämta henne på julaftons förmiddag och åka till minneslunden och tända ljus. 

Kom i säng runt midnatt. Sov oroligt precis som det senaste nätterna efter mammas fall. Ständig oro över att väckas av telefonen. 

I år var alla barnen och barnbarnen här. Även Nicklas svärmor Birgitta var med. Max och Melker gick med i paraden. Även Sandra och Mathilda var med ett tag. Jag hade bakat en glutenfri saffranskaka som vi hade till fikat. Sandra hade med sig goda saffransbiskvier som hon bakat. 

När alla gått hem och vi hade röjt undan satte jag igång med sillsalladen som också låg på min lott till julbordet. Jag lade också in sill. Julens smarrigaste sill enligt receptet. Det kan vi ju diskutera. 

01,30 väcks vi av min mobil. Ser att det är mamma. Och pulser rusar iväg. Hon har ramlat när hon skulle upp på toa och nu kan hon inte resa sig upp. Tusen tankar rusar genom huvudet. Vi slänger på oss kläder, skrapar ren bilen från snön som fallit på natten och drar iväg. Benen skakar och händerna darrar när jag ska låsa upp port och dörr. Vad väntar oss? 

Mamma halvsitter lutad mot sängbordet. Rullatorn har vält. Blod på golvet under henne. 

Vi kollar om hon har ont. Något brutet. Det ser inte ut så. Vi lyfter henne upp så att hon sitter på sängkanten. Hade lårben eller höft varit brutet hade hon känt det. Jag kollade igenom henne och såg att blodet kom från skrapsår på ben och armar. Eftersom hon äter Waran blöder hon lätt och mycket. Efter omplåstring hjälpte jag henne till toan dit hon var på väg när hon föll. Det gick bra och hon kunde med stöd av rullatorn ta sig tillbaka till sängen. Där kollade jag henne bakhuvud som hon trodde att hon slagit upp då hon ramlade men där syntes eller kändes ingenting. Vi bedömde att hon nog var okej. Vi hade köpt skumtomtar till henne som vi nu hade med oss och vi lämnade henne smaskande på en sån. Det verkade ha gått bra trots allt. Förmanade henne att ta det lugnt om hon behövde gå upp igen. Och larma om det var något. 02,30 var vi hemma igen. Det var inte lätt att somna om. Jag skickade ett  sms till jobbet och berättade vad som hänt och att jag skulle bli sen. Efter ett par timmar lyckades jag till sist slumra in. 

Ringde mamma när jag vaknade. Det var ok med henne. Lite mörbultad och med blåmärken här och där. 

Fredagen 19 dec var jag och hjälpte mamma. Hon har blivit så skruttig på senare tid. Stefan skulle på julfika på jobbet. Jag tog en promenad till mamma. Halkigt och eländigt var det.

Jag började med att bädda rent i hennes säng medan hon bryggde kaffe. Sedan städade jag hela lägenheten innan jag satte upp granen. Mamma var så trött och vilade mest. Jag satte i belysningen och sedan fick hon klä resten medan jag fixade med annat. 

På lördagskvällen gjorde vi också något som tidigare alltid varit a big no no! Vi klädde granen. Det gör man inte förrän kvällen innan julafton men eftersom vi skulle bort direkt efter så ville vi hinna njuta lite av den innan. 

I morse steg jag upp 05,50. Ute vräkte regnet ner och det blåste kraftigt.

Jag klädde på mig träningskläder och sprang på löpbandet i 35 min.

Det är konstigt om jag springer ute och mäter med RunKeeper så hinner jag 5,2 km på 37-38 min. På löpbandet kommer jag bara drygt 4 km på samma tid. 

När vi åt frukost ringde Sandra och undrade om pensionären hade möjlighet att köra Mathilda till skolan. Det hade han. Medan han gjorde det gjorde jag mig iordning. När han kom tillbaka åkte jag och jobbade.

Stefan har fortsatt med tapetsering hos Nicke och Sandra.

På eftermiddagen var han på Akademiska på kontroll av sitt besvärliga öga. Alldeles för högt tryck igen! 35! Trots två inopererade ventilen och en snabboperation samma dag han åkte till Etiopien. Ny operation på måndag. Han besväras at ögat och känner att det nästan vore bättre att ta bort det och sätta in en protes. Synen är nästan obefintlig på det ögat i alla fall. 

Efter en snabbmiddag bestående av varmkorv åkte vi till Vikingahallen och tittade på Mathilda och Melker som spelade handbollsturnering. Det var sex matcher på gång samtidigt i två hallar och vi gick emellan och tittade på några matcher. De var bara 10 min långa. 19,30 var det dags för Luciatåg. Melkers åldersgrupp skulle vara tärnor och tomtar. Det var nog den snyggaste lucian jag sett. En äldre kille med långt lockigt och ljust hår. Kul.

Efter luciatåget tittade vi på ytterligare en av Mathildas matcher innan vi begav oss hem.

När vi kom hem satte vi oss och skrev julkort. Bara att lägga på lådan i morgon. I år fick man inget julkortskuvert från posten. Men röda lådor har jag sett att dom satt upp. 

I går hade Stefan tid hos Uppsala Kiropraktorklinik för sitt knä. Vi tog med oss Sandra som hade så himla ont. Som tur var hade Kiropraktorn möjlighet att behandla båda två. Sandra fick veta att det är liggamenten runt svanskotan som skadats. Bara att vänta ut. Men hon fick hjälp med bröstryggen också.

 

Fin utsikt från kiropraktorkliniken. 

 

 

När vi var klara där åkte vi runt till några butiker för att hitta någon typ av sittunderlag som kan avlasta svanskotan när hon sitter. Helst ville hon ha en sån typ av sittring som man brukar ha efter en förlossning. Till slut hittade hon en nackkudde på Jysk. WellPur

Vi sov rätt länge i morse. Den enda som sovit som vanligt var mamma 😃.

Efter frukosten slöade vi en stund och då var mamma trött igen. Hon orkar ingenting längre. Jag körde henne hem. När jag var på väg hem igen började det blixtra och åska. Sedan kom regnet. Vi satt mest i uterummet och läste. Det var inte speciellt mycket regn som föll. Mer hade varit önskvärt. Det är väldigt torrt och gräset har blivit brunt? Vid fem gick vi ner till Åströms för att äta middag med dem. Det var bestämt sedan tidigare och dom ville fullfölja det trots allt. Det var gott och trevligt. Vi blev inte så sena då alla var trötta efter gårdagen och natten. 

Vi var hemma några dagar. Pysslade i trädgården och tog hand om tvätt mm.

På torsdags eftermiddag cyklade vi ut till fam. Öhlin-Ekwall och hälsade på. Vi blev bjudna på middag och umgicks ett par timmar innan vi cyklade hem igen. Mysigt.

 

På lördagskvällen när vi skulle gå och lägga oss ringde telefonen och mitt hjärta rusade igen! Mamma hade känt en kraftig stöt i bröstet och hade ont. Bara att åka dit och kolla läget. Hon hade ont och jag ringde 112 och ambulans.

Dom kom snabbt. Då hennes hjärta slog lugnt och jämnt, blodtrycket var bra så beslöt vi oss för att inte åka med till sjukhuset. Hon ville inte att vi skulle åka med och hon ville verkligen att vi skulle åka till Tällberg och Dalhalla som planerat morgonen efter.

Vi bäddade och plockade undan innan vi åkte hem igen. Inte gick det att somna efter det. Jag somnade inte förrän framåt morgonen. Ringde sjukhuset för att höra hur mamma mådde. Det var OK men hon var trött.

 

Vid tiotiden åkte vi och grannarna A-M och E mot Tällberg.

I Avesta stannade vi och fikade på Erik-Larsgården. När vi var där ringde Inger och sa att mamma skulle få åka hem. Man hade int ehittat något. Ingen hjärtinfarkt och dom kunde inte se att defibrillatorn utlösts. Konstigt.

Eva skulle hämta henn och hon skulle bo hos dem tills vi kom hm igen. Det kändes lugnt för mig. Då var det ju någon som såg till henne.

 

Framme i Tällberg lämnade vi av Byströms bagage på Åkerbladhs där dom skulle bo och sedan åkte vi och checkade in på Green Hotell där vi skulle bo.

Vi gick över till Dalecarlia där vi åt räksallad på deras Café. Halv sex packade vi in oss i bilen och åkte till Dalhalla.

Vi skulle se Malena Ernman, Lill Lindfors och Nils Landgren.

När vi kommit in på området åt vi hamburgare innan vi gick till våra platser. Vi hade inte bokat samtidigt så vi satt på olika bänkrader. Byströms på rad 12 och vi på rad 3.

En bit in i föreställningen började det regna. Inte mycket men tillräckligt för att alla skulle sätta på sig regnkläder.

Det var en ganska bra föreställning. Kanske inte riktigt min typ av musik men helt ok.

Kl 23 var det hela över och vi tog oss tillbaka till bilen.

Måndag morgon sken solen. Efter frukost mötte vi Byströms nere i byn. Sedan strösade vi runt och tittade i alla hantverksbodar, fikade och strosade runt. Efter ett par timmar tog vi bilen till Hjortnäs brygga där vi tänkt äta lunch. Men där fanns ingenting öppet där man kune äta. Det skulle vara allsång där på kvällen och nu höll Peter Lundblad och Bengan Jansson på och repade.

 Vi åkte tillbaka till Tällberg och åt lunch på Klockargårdscafet. 

Efter det blev det bad i Åkerblads SPA. 

Innan det var dags att gå till Greens Hotell och äta middag drack vi ett glas vin hos A-M och E. 

Middagen på Greens var ok men inte mer. Förrätt: Morots och sparrissoppa. Huvudrätt: Smörstekt torskrygg med örtsås. Dessert: Rättviksglass med blåbär och jordgubbar. 

Utsikten från vårt rum. Tyvärr var vädret inte så bra.

 

 

Dalhalla

 

Lite bilder från Dalhalla. Malena Ernman i röd klänning. Malena i vitt och Nisse Landgren sjöng sin version av jullåten hon sjunger med Jerry Williams.

Nederst utsikten från vårt frukostbord.

 

 

Polisen hade sagt att de inte skulle tveka att åka till sjukhus om de fick ont någonstans. Ikväll hade Sandra ont i svanskotan och mage och bröst där bältet tog. Hon kontaktade sjukvårdsupplysningen som rekommenderade henne att åka in om inte annat så för dokumentationens skull i fall att det blir några men. Stefan åkte med henne och jag har svårt att sova. 

Men tack gode gud för att det gick så bra som det gick. Tror bestämt att Pappa och Hasse vakade över dem där uppifrån. 

På lördagen fick hon besök av Eva & Thord och ett annat par som bott grannar med oss tidigare. På söndagen fick hon åka hem. Vi följde med henne hem och åkte och handlade åt henne. Vi stannade och åt middag innan vi lämnade henne. Hon var trött och skulle gå i säng tidigt.

 

Svalkande dryck inleder semestern. 

Nu bestämde vi oss för att vi inte längre ville ta ansvar för det hela, vi måste få hjälp. Hon ville fortfarande inte till sjukhus. Vi ringde sjukhusupplysningen som tyckte vi skulle ta henne till vårdcentralen! Hur då? Vi ringde hennes hjärtläkare som skrev ut henne sist hon låg inne. Han kunde inte hjälpa oss utan tyckte vi skulle ta henne till vårdcentralen eller närakuten. Vi försökte få reda på om det fanns någon jourhavande läkare som kunde komma hem. Var hittar man en sån. Vi försökte med vårdcentralen. Då fick vi en tid när dom kunde ringa upp oss: 12:10! Det kan vi inte vänta på. Vi försökte ringa närakuten, då kopplas man till sjukvårdsupplysningen! Tillbaka på ruta ett! Vi ringde tillbaka till VC. Nu kunde vi få bli uppringda vid 14. Så frustrerande. Mamma hade ett direktnummer till någon sköterska som vi ringde till, men återigen fick vi en ny tid som dom kunde ringa upp oss på. Denna gång 15,30. Då gav vi upp och gjorde det dom helst vill att man inte ska göra. Vi ringde 112 och beställde ambulans. Nu var mamma så allvarligt sjuk att det var det enda rätta (trots att hon inte ville), men om man inte är riktigt så sjuk hur i hela friden kan det få vara så jäkla svårt att komma i kontakt med en läkare. Ambulansen kom på 20 min. Ingen tvekan om att de skulle ta med henne. Inger och jag åkte efter i Ingers bil. Akuten var proppad med patienter och även personal. Det låg en doft av alkohol över hela lokalen. Lönehelg. Det blev en del väntan men sedan var dom otroligt grundliga och gjorde i stort sett alla kontroller man kan tänka sig. Alla var jättetrevliga. Det som tog längst tid var väntan på en plats på avdelning. Till slut fick hon en plats på Infektion, men innan dess skulle hon få göra en lungröntgen. När dom körde iväg henne till röntgen åkte Inger och jag hem. Vi var helt slut efter det senaste dygnets pärs. Stefan var på sin avslutnings/avtackningsfest med jobbet.

Alla prover visade att mamma hade bakterier i urin och i blodet. Hon hade fått blodförgiftning. Under några dagar låg hon isolerad på Infektion. Trist miljö då hon inte hade någon kontakt med övriga patienter eller såg några andra än den personal som kom in då och då. Som tur var sov hon mest då hon var så oerhört trött hela tiden. Inger valde att åka hem då vi skulle jobba och att sitta på sjukhuset var ju inte så kul. Mamma skulle ha åkt med Inger hem och flygot tillbaka den 10:e. Biljett var bokad och betald. Andra gången det händer. 

Nästan en vecka blev hon kvar på DS. Sista dygnet kom det in en kvinna i samma sal. Hon hade samma diagnos som mamma. Det visade sig att hon även legat på samma hjärtavdelning som mamma samtidigt som mamma. Hon sa att det varit så smutsigt på de två toaletter som fanns och att hon misstänkte att hon fått bakterierna via sina bensår då. Kvinnan var i 50 års åldern men var multisjuk och hade vätskande bensår och nu även rosfeber. Hemskt om det är så att de båda smittats på sjukhuset. Mamma fick inte åka direkt hem. Hon skulle först få tillbringa några dagar på geriatriken på Löwenströmska. På torsdagen flyttades hon dit med stora förhoppningar om att få hjälp med att komma igen. Bli lite stadigare, kanske få lite hjälp för sin onda rygg och höfter. Av det blev det inget! Hon fick en rullator för inomhusbruk och en duschstol. En massa tjat (tyckte hon) om att hon skulle ha hemtjänst. För övrigt inget. På söndag em hämtade vi hem henne

..det blev. Inte skulle det bli så här nu när syster Inger kom upp från Kalmar. Hon kom i torsdags. Jag skulle jobba in rasterna för att kunna gå en timme tidigare. Det var meningen att mamma och Inger skulle flytta över till oss när jag kom hem. Sedan skulle dom bo hos oss hela helgen. Vi skulle umgås, äta gott och göra trevliga saker. 

Men kl. 9,30 ungefär ringer min äldre syster Eva och undrar om jag pratat med mamma. Det hade jag inte. Jag brukar ringa henne mellan 9,30 och 10,00. Eva sa att mamma inte mådde bra. Hon kom inte upp ur sängen. Jag lovade att åka till henne dFör att se hur det var. Först ringde jag. Hon kunde knappt prata pga att hon skallrade tänder av frossa. Jag stängde ner datorn och sa till att jag måste åka. På vägen dit pratade jag med min Eva igen. Hon skulle också komma men måste vänta in Thordan för att få skjuts. När jag kom till mamma låg hon i sängen ock skakade. Hon kräktes upp slem. Hon hade vält ut vattenglaset över golvet. Hon såg så fruktansvärt eländig ut. Ja var övertygad om att hon inte skulle överleva dagen. Hon ville inte att jag skulle ringa ambulans innan Inger kom. Hon hade feber och frossa. Ont i hela kroppen. Så hade hon legat sedan kvällen innan.  Jag packade på henne mer täcke och öppnade ett fönster. Den timmen det tog innan de andra kom kändes evighetslång. Ringde Stefan som också kom dit. När alla kommit hjälptes vi systrar till att få upp henne på toa. Det var inte lätt. Eva o Inger tog hand om mamma och duschade av henne medan jag sanerade sängen. Lilla, lilla mamma. Benen bar henne inte och hon skakade så. Vi fick i henne hennes medicin och två alvedon. Hon ville inte till sjukhus. Vi avvaktade och kände att om detta var slutet så kunde hon få dö hemma som hon ville. Hon var så törstig hela tiden. Vi kände på henne och gav henne vatten och te när hon ville det för övrigt låg hon bara och sov. De övriga gick iväg och handlade mat och lite från apoteket. Jag var kvar hos mamma. Vid ett tillfälle när jag tittade på henne låg hon helt stilla ena ögat var slutet det andra tittade helt stilla ut i intet. Jag blev så rädd och ropade på henne. Helt övertygad om att hon var död. Jag ropade på henne och efter ett par sekunder sa hon ett svagt ja och öpnade det andra ögat också. Fy så otäckt det var. Jag blev så rädd att jag började gråta. 

Mot eftermiddagen tyckte vi dock att hon piggnade till lite. Eva och Thord åkte hem. Stefan hade åkt till jobbet vid lunch. Jag stannade kvar hos Inger. Till middagen hjälpte vi henne upp och hon fick i sig lite mat. Sedan satt hon i sin fotölj och slumrade medan vi såg på TV. Hon kändes mycket bättre. Men vid nio ville hon i säng igen. Vi hjälpte henne och jag sa att hon skulle ropa om hon behövde något.  Vi var helt slut efter dagen och gjorde oss klara för sängen vi också. Jag bäddade i soffan och lade mig. Efter en lång stund somnar jag i någon sorts dvala. Drömmer en massa och hör i min dröm någon ropa... Det tar ett bra tag innan jag fattar att det är mamma som ynkligt ropar på oss. Hon hade lyckats ta sig upp i sittande men inte mer och behövde gå på toa. Jag fick väcka Inger och vi hjälptes åt att få ut henne till toa. Hon var helt lealös. Ingen styrsel i kroppen alls. Jag fick hålla henne medan hon satt på toan. Sedan fick vi försöka baxa upp henne på rullatorn och få henne tillbaka till sängen. Vi fick bädda rent igen innan vi kunde få henne i säng igen. Det var så overkligt hur fruktansvärt dålig hon var. Vi borde ha ringt ambulans då. 

forts följer......

Då så har jag äntligen blivit färdig med USA-resan. Det tog sin lilla tid.

Nu ska jag försöka sammanfatta det som hänt sedan vi kom hem:

 

Mars.

Mathilda firades lite i efterskott. Det var bara vi i familjen och familjen Krogius. Eftersom hon fick ett par UGGs i förskott hade vi bara köpt några böcker till henne. Vi fick Tacos och sedan tårta.

 

Sandra skulle inte fira sin 40-årsdag. Det var delvis därför vi åkte till Florida. Men hon ändrade sig och på hennes riktiga födelsedag 9 mars gick Stefan och jag ner till dem och åt middag och fikade. 

 

Familjen Öhlin-Ekwall kom hem från Dubai och fick hem sin nyaste lilla familjemedlem. Bostonterriern Bolt.

 

14 mars var vi på Chinateatern och såg Flashdance. Nostalgi!

 

Den 16 mars blev det sedan fest för kompisar och familj i Odensala bygdegård. Bad taste var temat. Vi hjälptes åt att ställa iordning bord och duka på förmiddagen. Sedan åkte vi hem för att byta om.

Mamma och Inger bodde hos oss och vi höll på att skratta ihjäl oss medan vi gjorde oss iordning.

Det var tipspromenad om Sandra samt lite annat knep och knåp.

Mamma blev bästa Bad Taste kvinna, Stefan blev bäste man och Melker bästa pojke.

Efter festen hjälptes vi åt att röja så mycket som möjligt innan vi var tvugna att åka hem med mamma. Det var bara drygt två veckor sedan hon var så nära döden. Fantastiskt att hon nu orkade vara med.

Den 28 mars var det så dags att gratulera Sandra Ö som fyllde 35. Det var hennes familj och Stefan och jag som var där.

 

 

Melker fyllde nio.På själva födelsedagen som var en vanlig skoldag var det bara jag och en kompis som var där och åt lite tårta. Han firades lite mer i helgen fast det var nära att det inte blivit något firande. Mathilda blev dålig. Men vi bestämde oss ändå för att gå dit. Mamma, vi och familjen Öhlin-Ekwall. Melker hade också fått en förskottspresent i USA så nu fick han lite fotbollsbilder och en Legobok (som visst blev fel). Senare hade han kalas i simhall för sina kompisar.

Påsken firade vi hos oss. Mamma och fam Krogius var med.

 

 Den 20 april var vi i Saltsjöbaden och firade Thordan som fyllde pensionär

Vi åt en gemensam frukost på Pret A Mancer. Jag åt gröt, kokt ägg, banan och te. Vi gick tillbaka till hotellet packade ihop det sista och checkade ut. Vi lämnade bagaget i bagagerummet. När vi kom ut kom jag på att jag glömt min kamera bakom en fåtölj i rummet. Bara att åka upp och legitimera sig, få ut en ny nyckel och hämta kameran.

 

Sedan skiljdes vi åt. Åströmarna skulle jaga lite sistaminuten prylar och Stefan och jag vill åka tillbaka till Ground Zero och titta.

Vi tog tunnelbanan dit. Det var isande kallt och enormt stort. Tunnelbaneturen tog längre tid än vi trodde med väntetid och ett stopp på spåret så vi hade inte så mycket tid på oss. Vi gick runt och tittade lite utanför men missade tyvärr det mesta då vi var tvugna att ta oss tillbaka mot hotellet igen nästan omgående. 

När vi kom till Time Square sms:ade Sandra att dom skulle ta en sista fika på Starbucks på andra sidan gatan så vi gick också dit.

Sedan var det dags att gå och hämta ut bagaget och lasta in oss i den förbeställda taxin för avfärd mot flygplatsen.

När vi beställde transporten via hotellet så tyckte dom att vi skulle åka flera timmar innan flyget gick. Riktigt så tidigt som dom tyckte blev det inte men vi fick vänta länge på flygplatsen ändå.

Medan vi satt där gick 1 mars över till 2 mars och plötsligt hade vi en tonåring i sällskapet. Mathilda fyllde 13 år.

Stefan och jag graderades upp och fick åka lite bekvämare även på hemresan. Skönt.

Nu blev det mellanlandning i Oslo där Stefan offrade en massa bonuspoäng så att vi alla fick sitta i SAS loungen och invänta flyget den sista biten till Arlanda. 

Så slutade vår otroligt trevliga och härliga resa.

Trötta men mycket nöjda var det skönt att komma hem igen.

Men vi vill alla tillbaka igen så fort som möjligt. Som det ser ut nu blir det nog redan nästa år igen.

 

 

Tack för denna gång New York. Jag är glad att jag kom tillbaka. Mitt förra besök för över 20 år gav mig ingen längtan tillbaka. Då var New York obehagligt och man hade känlan av att man gick och tittade sig över axel hela tiden. Dessutom höll en av killarna som då var med på att bli rånad på sin guldkedja han hade om halsen. Hade han inte varit så snabb själv så hade det gått illa.

Den här resan gav mig en mer positiv bild av staden. Nu kan jag tänka mig att komma tillbaka. Dock inte vintertid. Jag tror inte jag frysit så mycket någonsin tidigare som jag gjorde dessa tre dagar.

 

 

 Vi valde att gå med de andra till Hard Rock Café för att äta frukost. Lite billigare än hotellets. Det var ett OK utbud. Lite snålt för min del då jag undviker gluten och inte äter bröd.

Efter frukost delade vi på oss. Åströms ville ta sig till Central Park vilket vi inte hade lust med då det var så himla kallt.

Vi rörde oss mest i närheten av hotellet. Stefan hittade en butik som sålde varma jackor. Jag hittade ett par stövlar som jag trodde att det var kanonpris på. 70% på priset på lappen skulle bli några hundralappar. Men väl i kassan visade det sig att priset på lappen var priset efter 70% avdrag. Med små, små siffror stod ord.pris. Ja, ja de fick följa med i alla fall.

Jag köpte mig ett par tights att ha som långkalsonger under jeansen. För övrigt handlade vi ingenting. 

Vi åt lunch på Macy's. God tomatsoppa.

Emellanåt sken solen ut och då var det riktigt skönt, men bara mitt i solen. Efter en fika och lite vila på rummet gick Stefan och jag mot Rockefeller Center för att titta på skridskoåkarna där. Det tog ett tag för oss att hitta då det liksom låg dolt innanför de hus vi passerade. Vi var på väg att ge upp när vi plötsligen bara såg skridskobanan.

På kvällen var vi på en restaurang som Sandra hört talas om som hette Virgils BBQ. Vi hade bokat bord tidigare på em. vilket var tur. Det var trångt och hög volym i restaurangen. Vi åt goda revbensspjäll. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet medan Mathilda shoppade vidare. Att dom orkade....

Vi gick och tittade i Toys R Us butiken där dom mitt i har ett jättestort pariserhjul.