Efter ett tips från Elisabet Hyrde vi dokumentären om Hugo & Rosa
I kväll har vi tittat på den.
Man blev varm i hela kroppen.
Filmen handlar om syskonen Hugo och Rosa som lever tillsammans på den gård där dom vuxit upp.
Som det står i beskrivningen "Små och krumma men med glimten i ögat".
Kan bara hålla med.
Fast jag blev lite bedrövad när dom hämtade Rosa efter att hon avlidit. Så ovärdigt i jämförelse med hur det var när dom hämtade svärmor.
Dom bara kom in i rummet och lastade upp henne på bårvagnen, vek svepningen över ansiktet och sedan resten av kroppen. Därefter ett bårtäcke. Sade bara till Hugo vart dom skulle föra henne, men han hörde ju inte vad dom sade.

När begravningsentreprenören kom in för att hämta min svärmor, ställde dom sig i vördnad framför henne och bugade innan dom lyfte över henne på bårvagnen och svepte henne så fint. Dom lät ansiktet vara fritt, så vi kunde klappa henne på kinden innan bårtäcket lades på en ställning över henne. Det gick inte att se konturerna av kroppen och hon slapp att ha den liggande tätt inpå ansiktet. Det kändes mycket värdigare även om hon var död.