Min helg....
....försvann i ett nafs..
I fredags när Stefan kom hem åt vi sen middag. Helstekt fläskfilé, klyftpotatis, vinsås och sallad.
I lördags plockade vi lite här hemma på förmiddagen. Vid ett plockade vi upp mamma och åkte till Ulriksdals Slottsträdgård för inköp av lite blommor.
Som vanligt när man kommer dit så vill man bara ha och ha.
Det finns ju så himla mycket fina blommor.
Än så länge är det mest penséer och pelargoner i alla dess färger.
Mamma köpte några pelargoner men jag ska försöka föryngra de som jag lyckats övervintra hemma.
Jag köpte några kryddor och två kornettblommor.
När vi plockat det vi skulle ha gick vi till cafét och drack kaffe.
Dom har så otroligt mycket gott att välja mellan.
Det blev en Citron/marängpaj för mamma och mig. Stefan valde en nötkaka med bär och grädde.
På hemvägen stannade vi till på Maxi och handlade lite innan vi skjutsade hem mamma.
Till middag blev det Baconlindad kycklingfilé fylld med mozarella/soltorkad tomat/basilika, potatis och tzatziki.
I dag har vi varit ute hos familjen Ekwall-Öhlin och ätit våfflor. Sandra, Mathilda och Melker var också med.
Barnen hade roligt med Max lilla fyrhjuling medan vi njöt av solen som värmde skönt mot husväggen.
Vid fyratiden åkte vi hem.
Nya skor
Idag slog jag till! Har gått och spanat på dom här ett tag men som alltid velat och inte bestämt mig.
Lekt...
Nu är familjen E-Ö tillbaka på svensk mark igen. Skönt att ha alla hemma och i närheten igen. Jag blev utbjuden på fika efter jobbet och det ville jag ju inte tacka nej till. Max hade pratat om oss de senaste dagarna och det är kul att höra. Jag fick se lite foton från deras fantastiska resa i Dubai. Kul. Sedan lekte Max och jag i hans sandlåda. Efter två timmar åkte jag hem. Nu väntar jag på Stefan som varit på begravning i Vårgårda. Det var hans arbetskamrat och tänkta medresenär på resan till taipei för ett par veckor sedan som allt för tidigt somnat in efter många års kamp mot cancern. Jag är trött som sjutton. Jag hade av någon anledning svårt att somna i går kväll.
Här Max i en lite större sandlåda.
Torsk med ost- och dijonsenaptäcke...
...blev det till middag i kväll.
Det var riktigt gott!
Ett recept som jag inte vet vart jag har hittat.
4 portioner
4 torskfiléer
2 dl creme fraiche
1 dl riven ost. Västerbotten eller präst (jag använde cheddar)
2 pressade vitlöksklyftor
1 msk dijonsenap
½ dl finhackad bladpersilja
salt, vitpeppar
Lägg fisken i smord ugnsfast form. Salta och peppra. Blanda creme fraiche, ost, senap, pressad vitlök och persilja.
Bred krämen över fisken. Gratinera i ugn 200 grader 20 min.
Servera med pressad potatis och god sallad.
Kul med lite nya varianter av fisk.
Det här gör vi nog igen.
Satimbocca alla Romana
I fredags lagade jag mat efter ett recept som jag haft sittande i min pärm länge men aldrig testat tidigare.
Saltimbocca alla Romana.
I mitt recept stod det att det skulle vara vitt vin i skyn.
Perfekt då vi hade en flaska Sauvignon Blanc från Nya Zealand hemma.
Man skulle steka köttet och sedan bara vispa ur pannan med vinet och smaka av med lite salt och peppar. Det blev skitäckligt! Fy vad illa det smakade. Hur skulle jag göra nu? Att bara äta köttet och potatisen utan sås eller sky blir lite torrt.
Med vispgrädde, tomatpure och kalvfond fick jag till en sås som var himmelskt god. Det slutade med att vi satt och skrapade tallrikarna med bröd för att få upp så mycket sås som möjligt.
Nu har jag goglat och sett att det ska vara Marsalavin. Jag kan inget om det men det verkar som om det är ett dessertvin och därmed mycket sötare.
Baka baka, liten tekaka och barnvakt.
På lördagsmorgon eller snarare förmiddagen bakade jag de här goda tekakorna igen.
Nu fick jag inviga mitt nya bakbord och bakplåtsstället.
Det blev perfekt.
Jag såg någon på TV som använde plastfolie som jäsduk i stället för tygdukar.
Han sa att det hjälpte till att behålla fukten i brödet under jäsningen. Så nu har jag testat det. Och det gick väl bra. Om det blev någon skillnad kan jag inte riktigt svara på men det blev inte till det sämre i alla fall.
Vid tvåtiden kom Sandra och Micke och lämnade av barnen här. Dom skulle in till stan och se Spamalot. Men innan det ville Sandra hinna med att besöka Essencefabriken som verkar vara himmelriket för bak och mattokiga.
Efter ett par timmars lek här så gick vi hem till dem.
Jag fixade Tacos efter barnens önskemål.
Efter middagen blev det mest TV-tittande.
I väntan på att Sandra och Micke skulle komma hem igen hade Mathilda frågetävling med mig och Stefan. Det visade sig att jag är en hejare på mat och matlagning men ganska usel på andra världskriget.
Strax efter halv elva kom föräldrarna tillbaka. Efter lite snack och en kopp te gick vi hemåt igen.
Ledig fredag, städning och shopping
I fredags var jag ledig. Förmiddagen gick åt till att städa. Stefan som jobbar på förmiddagen deltog i städandet när han jobbat färdigt.
Det blev en tur till Väsby Centrum för att införskaffa lite presenter till kommande födelsedagsfirare. Lite hittade vi men inte allt.
Till mig själv hittade jag ett bakplåtställ. Jag har alltid problem med var jag ska ställa alla plåtar när jag bakar. Både vid jäsning och avsvalning.
Bara att fälla ihop och ställa eller hänga undan när den inte används.
Sedan hittade jag ett perfekt "bakbord" i någon typ av plast. Perfekt att lägga på bänken och sedan bara spola av eller till och med maskindiska.
Jag har träbänk som det är ett litet helsike att skrapa och skura ren när jag bakat. Den här kan man vik eller rulla ihop och den tar ingen plats alls nästan.
Här ligger den dubbelvikt.
Jag köpte även en mjölsikt som Sandra fick av mig. Det är perfekt när hon ska baka Macarones.
Vi klarade även av det sista till Melker som fyller den 7 april. Nu tror jag att vi har koll på alla presenter till kommande jubilarer. Skönt att ha allt i ordning i tid.
För nu är racet igång. Mathilda, Sandra, Sara och Iffe har fyllt. Nu på tisdag är det grannen A-M, sedan är det Sandra Ö, fd grannen Birgitta, grannen Eskil, svåger Thord innan tar ett skutt fram till slutet av maj då både Stefan och jag fyller med en dags mellanrum.
Ålder då och nu......
Den här bilden fick jag av min kusin häromdagen.
Den föreställer min morfars 50-ärsdag.
Det är min mormor och morfar som sitter i mitten. Framför mormor som på bilden är 44 år står min mamma.
Kortet är taget 1935. Mamma är knappt 6 år.
Till vänster om mormor sitter mammas farmor och farfar.
Enligt mamma var hennes farmor världens gulligaste lilla farmor medan farfadern var riktigt elak. Mamma och hennes syskon var rädda för honom.
Min morfar var alltså 50 år på bilden och hans far, mammas farfar var 72. Det är 10 år yngre än vad min mamma är idag.
Mamma drygt 82 år.
Det är lite skillnad på hur man såg ut då och nu
Mera firande
I dag har vi firat Sandra som fyllde år i fredags.
Dagen började långsamt. Vi tog en lång frukost och kom inte i kläderna förrän efter elva.
Det blev lite plockande och pysslande innan lunch vilken vi åt i uterummet.
Halv två hämtade vi upp mamma och åkte till fam. Åström. Samtidigt som vi kom Nicklas och Max på cykel. Åsa, Tomas, Thindra och Theo var redan där. Lite senare kom Jocke, Lucas och Esther. Sedan droppadeäven Sandra Ö, Thyra och Veronica in.
Vi fikade och fick förutom de macarons som vi bakade igår ytterligare en jordgubbsmacarons som Sandra bakade i går efter kursen. Hon hade också bakat kolasnittar och nötkakor.
Efter det fick vi en mycket god variant av Pavlova.
Sedan var jag proppmätt.
Efter några timmars trevligt snickesnackande tackade vi för oss. Pussade och kramade lite extra på Max, Sandra och Nicklas som ska på semester och vi kommer inte att ses på minst 10 dagar.
Smarrig tårta.
Max ville inte vara med på bild.
Macarons
I går var Sandra och jag på Medborgarskolan för att delta i deras Macaronskurs. Egentligen gillar jag inte Macarons men tänkte att det kunde vara kul ändå. Och det var det.
Vi var 10 st som deltog. Två mor och barnpar och en mormor och barnbarn bl.a. Ledare var Nik-Annika Märak. Utbildad konditor och kock.
Vi jobbade två och två och skulle göra två olika sorters Macarons.
En på färdigt mandelmjöl och en där vi malde mandeln själva. Sedan fick vi smaksätta dem efter eget tycke och smak.
Sandra och jag valde: Citron och lakrits, pistage och choklad.
Sedan var det bara att sätta igång. Tillredningen var inga problem. Det var när det var dags att spritsa ut dom blivande kakorna som det knölade till sig lite. Det var svårare än jag trodde. Dom ska bli platta med en liten "fot". Våra blev toppiga. Hur vi än försökte platta till dem.
Men vi behöver inte deppa över det. T.o.m "fröken" som är proffs misslyckades med sin andra sats.
Våra kakor blev inte vackra men ack så goda.
Lite bilder från dagen.
Köket
Sandra siktar mandelmjöl
Jag river citronsskal till citron/lakrits macarons
Lakritsfyllningen är klar.
NIk-Annika visar hur man hnterar spritsen rätt
Ner med smeten i spritsen
Jag försöker göra som hon sagt men dom blir toppiga!
Lite olika smaksättare vi hade att välja mellan
Så här ska dom se ut
Så här såg våra ut......
Ja, vad ska man säga.... men goda var dom!
I dag på Sandras kalas får vi höra vad hennes födelsedagsgäster tycker om dem.
Sandra fyller år....
I dag fyller min förstfödda år. Hela 38 sådana. Det är ju inte klokt!
Grattis älskade dotter!
Efter jobbet idag åkte jag till Mamma. Eva var redan där. Jag bjöds på kaffe och en liten Napoleonbakelse.
Lite senare kom även Kimmen och lilla Madison dit.
Vid fyratiden åkte jag hem. Slappade lite, byggde lite puzzel och lyssnade på ljudbok innan det var dags att gå ner till fam. Åström. Sandra ska ha sitt kalas på söndag. Eftersom Stefan inte hunnit hem ännu så var det bara jag som bjöds på middag. God fläskfile under italienskt täcke, klyftpotatis och god sås. Därefter kaffe med baskermuffins :)
Strax efter åtta gick jag hem igen.
Sandra, Nicklas och Max kom förbi en snabbis för att låna min blodtrycksmätare. Max hann köra lite med bilarna innan de åkte hem.
I morgon ska Sandra och jag åka in till stan och gå på kurs på Medborgarskolan. Vi ska lära oss att baka Macarons.
Spännande.
Mamma hemma igen..
Doktorn hittade inga förträngningar i mammas hjärtkärl.
Nu vet dom inte riktigt vad det beror på att hon blir anfådd och får ont.
Läkaren undrade hur länge sedan det var dom gjorde ultraljudsundersökning av hennes hjärta. Han tyckte att det vore bra om det gjordes igen. Hon har sedan tidigare lite läckage på klaffarna. Kanske har det blivit sämre. Nu fick hon i alla fall åka hem igen utan vidare undersökning.
Nu är det väl upp till hennes husläkare att gå vidare för att komma tillrätta med det.
Pappa får stanna på Ärlinghem över helgen då mamma inte får anstränga ljumske och arm där dom gått in för kärlröntgen.
I natt
När jag just hade somnat vaknade jag av att det lät som.... ja, ungerfär som det låter när man skriver på en Iphone. Eller knackar lite lätt på en fönsterruta med en nyckel eller liknande. Jag satte mig upp och lussnade. Då tändes våra rörelsestyrda lampor i trädgården. Jag gick upp och kikade ut bakom rullgardinen. Det syntes ingenting och lamporna hade slocknat. Jag gick upp och ställde mig i ett annat fönster. Då tändes lamporna igen! Och där kom han som tänt dem. Herr Räv! Han strosade runt på tomten utan att bry sig om att lampa efter lampa tändes eller att jag stod fullt synlig i fönstret bara någon meter bort. Knackningen var det naturligtvis inte han som var orsak till. Kanske var det värmeväxlaren eller diskmaskinen. Jag somnade om i alla fall. Jag hade tänk gå upp tidigt för att motionera nu på morgonen. Jag ställde mobilen på 05,30. 06,15 vaknade jag av att radion slog igång. Jag hade nog missat att aktivera väckningen i Iphone. Så kan det gå, när inte haspen är på som min mor skulle ha sagt.
Tisdag, arbetsdag...
I morse bad jag att om telefonen ringer när jag ska äta frukost så hoppas jag att det är goda nyheter. Sandra uppfyllde min önskan. Det blev en bra början på dagen! Det är fortfarande väldigt kallt på morgonen men strålande sol. I morse var det drygt 8 minus! Mamma är fortfarande kvar på Danderyd. Hon gjorde arbetsprov idag och doktorn var inte nöjd. I morgon blir det förmodligen Isotop röntgen och ev. ballongvidgning. I kväll har jag mest slappat. Byggt lite på det stora 1000-bitars puzzel som Mathilda började på förra lördagen. Jag tittade på sista delen av Mot alla odds. Trist att det är slut nu. Det har varit kul att följa deras färd tvärs över Afrika. I morgon är det onsdag och Lottodragning. Jag håller som vanligt tummarna för vinst. Och som vanligt lär det inte bli någon. Nu säger jag god natt.
Jag hade ingen lust.....
...att åka och jobba idag. Men det innebar inte att jag ville tillbringa dagen på akuten!
Jag hade just satt mig ner för att äta frukost när telefonen ringde i morse.
Jag såg att det var mamma. Att hon ringer så pass tidigt kan bara betyda två saker! Antingen är hon dålig eller så har det hänt något med pappa.
Nu var det mamma som var dålig.
Hon hade haft bröstsmärtor hela natten men inte velat ringa mig förrän på morgonen då jag hunnit sova ut! Fast jag sagt att hon måste ringa när det är något.
Det var bara att slänga på sig kläder och ge sig iväg. Jag minns inte om jag borstade tänderna ens
Mamma ville inte till sjukhus så hon ringde sin doktor och fick komma till vårdcentralen och ta ett EKG. De skulle ta henne direkt vid nio.
Medan vi väntade på att klockan skulle bli nio fick jag ringa runt och försöka få tag på någon som kunde stoppa hemskickningen av pappa. Han brukar komma hem vid 10-tiden när hans vistelse på Ärlinghem är slut. Till slut fick jag tag på rätt person och hon lovade att ordna det.
Jag skjutsade mamma till Vårdcentralen och vi var där strax före nio. Närmare halv tio fick hon komma in. Då fungerade inte EKG apparaten! Jag vet faktiskt inte om dom fick igång den men hur som helst ville dom att hon skulle åka in till Danderyd direkt då hjärtat var ansträngt. Dom skulle bara skriva en remiss. Det tog ytterligare nästan en halvtimma innan dom skrivit den och vi kunde åka. Ambulans var det inte tal om. Jag fick skjutsa in henne.
På akuten var det ny nummerlapp och ny väntan i entrén. Efter inskrivning fick vi gå in på akuten där nästa kö väntade innan hon fick en brits och ett väntbås. Efter ett tag kom en sköterska och tog EKG, Blodtryck och puls. Ny väntan på doktorn. Nu började jag bli hungrig. Jag hade inte ätit någon frukost. Doktorn kom så småningom. Han ville lägga in mamma, men först skulle prover tas. Nu var vi så hungriga att jag åkte upp till Pressbyrån i entréhallen och köpte en Sandwish och juice. När proverna tagits fick mamma äta lite också. Sedan fortsatte väntan. När min parkeringstid började gå ut lämnade jag mamma och åkte hem. Konstigt att man bara kunde betala parkeringen till en max-tid. Min gick ut 14,39. Med tanke på hur många timmar man kan bli sittande på en akutmottagning. Något annat som slog förvånade mig var hur många relativt unga personer det var som kom in med bröstsmärtor. Mammas väntbås låg alldeles intill "incheckningsdisken" så man hörde ju vad dom sökte för.
Är det ett tidens tecken att så unga människor drabbas av hjärtproblem?
Jag åkte hem till mamma och hämtade handlingar som jag måste ta itu med. Ett möte som mamma skulle ha i morgon bl.a. Jag hämtade också Pappas mediciner. Sen tog jag en sväng till Coop och handlade lite frukt, en chokladkaka och kvällstidning. Därefter åkte jag till Ärlinghem och pappa. Han satt i dörren till sitt rum och var vid gott mod. Jag berättade för honom vad som hänt och då tog han min hand och såg lite ledsen ut. Jag förklarade att det var ok med mamma och att hon förmodligen kommer hem i morgon eller övermorgon.
Vi gick och lämnade hans apodos till en av sköteskorna och sedan krmades vi lite innan jag åkte hem.
Väl hemma blev jag otroligt trött. Det blir en slags nervpress som suger musten ur en när sånt här händer.
Nyss ringde mamma och hon mådde ganska bra men var trött. Nya blodprover skulle tas kl. 19.
I morgon ska jag inte tänka att jag inte har lust att åka och jobba!
En trött och medtagen mamma.
DNA-tester
Uppdatering av Stefans sökande av sin biologiska far. Som jag skrivit om här, här och här bl.a
Det går inte så bra som vi hoppats.
Han har ju skickat in frimärken från vykort som hans adoptivfar skickat från olika delar av världen, till SKL i Linköping för att säkra DNA från sin adoptivfar. Ja alltså han har skickat vykorten till Stefans adoptivmor och Stefan har tagit frimärkena och skickat till SKL J
Tyvärr blev det ingen träff. Dom kunde konstatera att det var samma DNA på alla frimärkena. Det kunde ju ha varit så att han lämnat vykorten till en receptionist som sedan försett dem med frimärken och skickat dem. Y-linjen i DNA:t på frimärkena stämmer INTE överens med Stefans Y-linje. Den som slickat på frimärkena är inte hans far.
Stefan gick då vidare och kontaktade återigen sin kusins son på faderssidan och fick ett nytt DNA prov från honom. Det däremot stämde med Stefans adoptivfars. Dom är alltså släkt. Stefans far och kusinens son.
Därmed kan man utesluta att Stefan och hans adoptivfar inte är släkt, trots att flera av varandra oberoende källor påstått det.
Efter det tog han tag i den som enligt Skattemyndigheten ska vara hans biologiska far.
Han kontaktade sin halvbror för att få ett nytt test gjort. Det bekräftade att Stefan och han inte kan vara bröder. Antingen har halvbroderns mor uppgivit fel far eller så har Stefan inte fått rätt far i myndigheternas papper.
Sista chansen var då att testa även halvsystern (som ska vara helsyskon med halvbrodern).
Det testet visade att det är fifty fifty . Dom kan kanske vara syskon eller kanske inte. Att testa syster och bror är inte lika tillförlitligt som Y-linjen som bara finns på den manliga sidan.
Det sista beskedet Stefan fick från SKL var att dom skulle göra lite andra tester på hans och halvsysterns DNA-prover för att kunna få ett säkrare utslag.
Läget just nu är: Fader okänd.
Jag tror inte att han kommer längre än så, men ännu verkar det inte som om han vill ge upp.
Hur han ska gå vidare vet jag inte. Fortsättning följer antagligen.
Tredje gången gillt....
Nu har vi firat Mathilda för tredje gången. I alla fall var det ju nästan firande av henne igår också.
På förmiddagen åkte mamma och jag till Sollentuna Centrum och Lagerhaus. Jag hade sett att dom har den typ av kakfat i tre våningar som Sandra önskat sig. Hon fyller ju nästa fredag. Då kan inte mamma vara med och fira så hon köpte ett kakfat och gav det till Sandra idag istället.
Vi hann äta en snabb lunch i Sollentuna C innan vi fick hasta hem för att hinna till Mathildas släktkalas kl. 14.
Vi hann precis!
Strax efter oss kom även Mathildas farmor och farfar, Sandra, Nicklas och Max.
Mathilda fick ytterligare en present av oss. Grafittinagellack. Sandra Ö målade Mathildas naglar i alla möjliga mönster med det.
Vi bjöds på kaffe med kakor, bullar och lila tårta. Smarrigt.
Efter två timmar skjutsade jag hem mamma innan jag åkte hem till mig igen.
Så har ytterligare en helg rusat förbi i rasande tempo. I morgon är det återigen dags att arbeta. Hel vecka dessutom.
Sandras nya kakfat fyllt med: Semmelmacaroner, Kolasnittar och kanelbullar.
Kvällen är din och Pizza Hut
I går var Sandra, Mathilda, Två av hennes kompisar och jag på inspelningen av Martin Stenmarks program Kvällen är din.
Vi visste redan att en "Legend" skulle medverka i programmet.
I bilen in var det vilda gissningar i baksätet vem denne legend kunde vara och vad en legend egentligen är.
Namn som Bert Karlsson (?), Foppa mfl. nämndes. Men det var en helt annan och för 11-åringarna helt okänd sångare
Inspelningen gjordes i Gustavsberg och vi skulle vara där senast 15.00. En halvtimme senare släpptes vi in och fick inta våra platser.
Vi satt ungefär mitt på den stora läktaren framför scenen. Bra platser där vi såg allt som hände.
Gäster i programmet var Magnus Carlsson, Robin Stjernberg (Idol) och Ali Campbell från UB40 (Legenden).
Det visades rätt mycket filminslag på en stor duk emellan sång inslagen. Några omtagningar blev det också.
Martin var trevlig och skämtade med publiken när inte kameran rullade. På det hela taget var det en kul att se.
Jag blev otroligt imponerad av Elli som var studioman. Jisses vad hon slet. Hon for runt och hade koll på allt.
Hela inspelningen tog ca 2 timmar. Efteråt ville Mayhildas kompisar ha autografer så vi började leta efter Martin, Magnus och Robin men förgäves. Dom hade redan dragit därifrån.
Något suddiga bilder från studion.
Efter det åkte vi in till Medborgarplatsen och Pizza Hut där vi åt just Pizza.
Sandra och jag delade på en pizza och det var precis lagom.
Mitt emot oss hade vi tre fnittriga 11-åringar som höll låda hela tiden. Oj vad jag skrattade åt dem. En va tjejerna kan vara en blivande stå-uppare. Hon formligen sprutade ur sig roliga kommentarer.
Ju senare det blev, desto fnittrigare och flamsigare blev dom. Vi hade riktigt roligt.
Inte förrän strax efter 22 var jag hemma igen.
Trött gick jag och lade mig med öronproppar och lyssnade på en del av Radioföljetongen Väggen av Marlen Haushofer. En märklig historia:
Så här skrev Svd om den:
Den namnlösa kvinnan i ”Väggen” utsätts för yttre tvång men anpassar sig och gör inte det utbrytningsförsök som skulle kunna rädda henne tillbaka till mänsklig gemenskap.
Romanen öppnar med att kvinnan kommer på besök till släktingar som äger en jaktstuga någonstans i (förmodligen) de österrikiska Alperna. De försvinner redan den första kvällen efter en promenad ner till byn.
När kvinnan går ut för att söka rätt på dem nästa morgon hindras hon av en vägg av glas. Hon blir snart på det klara med att hon är instängd, runt omkring henne har fienden (vilken fiende?) rest en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon stelnade, förstenade människokroppar, som blivit sittande och stående som invånarna i Törnrosaslottet. Den enda levande varelsen inom räckhåll är släktingarnas jakthund, som kommer springande nerifrån byn. Så småningom hittar också en ko och en katt fram till jaktstugan.
Kvinnan skriver i två års tid ner sina iakttagelser och tankar på baksidan av de almanacksblad hon hittar i jaktstugan. Sedan tar papperet slut och läsaren lämnas i ovisshet: kommer kvinnan att lyckas bryta sig ut, gräva sig ner under glasväggen, eller kommer hon att dö den dag som hennes ko inte kan förse henne med den livsuppehållande mjölken längre?
Och - kommer hon att ta chansen till utbrytning, om hon får den?
Romanen öppnar med att kvinnan kommer på besök till släktingar som äger en jaktstuga någonstans i (förmodligen) de österrikiska Alperna. De försvinner redan den första kvällen efter en promenad ner till byn.
När kvinnan går ut för att söka rätt på dem nästa morgon hindras hon av en vägg av glas. Hon blir snart på det klara med att hon är instängd, runt omkring henne har fienden (vilken fiende?) rest en osynlig vägg. På andra sidan väggen ser hon stelnade, förstenade människokroppar, som blivit sittande och stående som invånarna i Törnrosaslottet. Den enda levande varelsen inom räckhåll är släktingarnas jakthund, som kommer springande nerifrån byn. Så småningom hittar också en ko och en katt fram till jaktstugan.
Kvinnan skriver i två års tid ner sina iakttagelser och tankar på baksidan av de almanacksblad hon hittar i jaktstugan. Sedan tar papperet slut och läsaren lämnas i ovisshet: kommer kvinnan att lyckas bryta sig ut, gräva sig ner under glasväggen, eller kommer hon att dö den dag som hennes ko inte kan förse henne med den livsuppehållande mjölken längre?
Och - kommer hon att ta chansen till utbrytning, om hon får den?
Jag somnade innan hela avsnittet var slut. Vaknade till och tog ur propparna ur öronen och somnade om.
I morse medan jag bäddade rent i sängarna lyssnade jag vidare på nästa avsnitt. Det är så bra att alla avsnitt ligger upplagda på Sveriges Radios hemsida så att man kan lyssna på dem innan de sänds i radio.
Nu har jag bara det sista avsnittet kvar. Det ska jag lyssna på i kväll när jag går och lägger mig.
Länge sedan...
...jag skrev något här.
Dagarna går så fort och det känns som det alltid är något annat som tar min tid.
Förra lördagen var vi i ishallen och Mathilda, Stefan, Nicklas och Sandra åkte skridskor. Jag, Max och Max mormor tittade på. När dom åkt färdigt fikade vi i cafeterian. Det var mysigt.
Mathilda ville följa med oss hem och det fick hon så klart. Hon och Stefan spelade ett part schack, vi började på ett 1000-bitars puzzel, lekte med dockor, lekte popstjärna och ritade. Ibland stor och ibland liten. Så är det väl att vara blivande 11-åring.
Mathilda (svart) spöar morfar (vit) i schack
Mathilda The Star i min Guldjacka och mina stövlar.
Vid middagstid skjutsade Stefan hem henne igen.
Nu blev det helt stopp.... Vad i hela friden gjorde vi på söndagen? Jo vi städade! På eftermiddagen åkte Stefan till Amsterdam för sitt vanliga månadsmöte. På kvällen kom Sandra förbi på ett spontanbesök. Vi drack te och satt och pratade ett par timmar. Mysigt.
Måndag var det jobbdags igen. På kvällen skjutsade jag mamma till Arlanda. Hon skulle åkte till Inger i Kalmar ett par dagar. Vi var lite tidsoptimister och det blev en stressig resa ut för att hinna till sista iuncheckningstid. Hon hann precis.
På tisdagskvällen kom Stefan hem igen. Skönt!
I onsdags kväll uträttade vi lite ärrenden och det blev middag på Mc D. Inte min favoritmat direkt men ibland är det smidigt att ta till.
Torsdag kväll är lika med körkväll. Även denna kväll höll vi till i Missionskyrkan då vår vanliga lokal var upptagen. Det är lite jobbigt att vara i kyrkan då man inte riktigt hör sin egen stämma. De andra på sidorna tar liksom över och det är lätt att falla in i deras stämmor. Nästa torsdag får vi vara i Katedralskolans aula igen. Bra!
I fredags fyllde Mathilda 11 år! Det är inte klokt vad åren går. Tänk att det är 11 år sedan hon kom. Hon som fick en så dramatisk start genom katastrofsnitt. Jag glömmer aldrig när jag äntligen fick se henne. På väg hem från BB kom dom förbi mitt jobb. När jag såg bilen köra upp på parkeringen utanför mitt fönster tog jag trappan ner i en fart som jag varken förr eller senare lyckats med. Och där i bilbarnsstolen satt hon. Mitt första älskade barnbarn. Så liten hon var då och nu är hon snart tonåring.
Jag hade ledig fredag och även Sandra och Micke var lediga då barnen haft sportlov. Jag åkte med dem till Fyrishovsbadet.
Där var det mycket folk. Uppsalas skolor hade sportlov veckan innan så nu var det nog mest barn och vuxna från Stockholmsområdet. Vi badade, åt lunch och vbadade lite till innan jag gav mig. Jag klädde mig och satte mig att läsa i min medhavda bok. Jag vet att familjen Åström kan hålla på lääääänge när dom gör något så jag var förberedd på att vänta. Men det tog inte så lång tid innan dom var färdiga och kom ut till mig.
Stefan som jobbat hemma på förmiddagen och sedan åkt och hämtat sin nya hörapparat kom strax efter mig. Han hade köpt med sig semlor som vi tog till fikat.
På kvällen var vi bjudna till Mathilda för att äta födelsedagsmiddag. Hon skulle inte ha kalas förrän på söndagen men då är inte Stefan hemma. Vi hade köpt fyra Harry Potterböcker till henne.
Resten av kvällen tittade vi på TV innan vi stöp i säng. Proppmätta och trötta.
