I lördags fick Stefan äntligen träffa sin "extramamma" från deras tid i Etiopien. Det är mer än 50 år sedan dom sågs. Stefan har haft kontakt med henne telefonledes under ca 1 år men pga. att hon varit sjuk i omgångar så har vi inte kunnat träffa henne. Första gången han ringde och presenterade sig sa hon: är det min lilla älskling. Hon blev så glad.
Nu kände hon sig i alla fall tillräckligt pigg för en träff. Britta som nu är 86 år bor på Kungsholmen.

Innan vi åkte till henne hämtade vi upp min och Sandras nummerlappar till Tjejmilen. Det var massor av människor på Östermalms IP. Massor av utställare och olika jippon. Tyvärr hade vi inte tid att stanna och titta på allt. Britta väntade oss.

När vi kom fram till hennes hus upptäckte vi att hon bor på 6:e våningen. Hissen var supercuper liten. Jag vägrade att tränga mig in i den tillsammans med Stefan. Jag tog trapporna. Jag är inte rädd för att åka hiss i vanliga fall men skulle den här pyttelilla hissen stanna skulle jag nog få panik. När vi ringde på Brittas dörr hände ingenting. Vi ringde flera gånger utan att det hände något. Till slut ringde Stefan till henne och talade om att vi stod utanför dörren. Hon hade varit på balkongen och inte hört att dörrklockan ringde.

När hon fick se Stefan tittade hon på honom och undrade vem han var lik. Noa (Stefans Pappa) kanske sade hon. Hon vet ju inte att han är adopterad. I fick ju själva veta det för drygt 3 år sedan. Det blev inget mer sagt om det.

Vi tittade på gamla foton och dom pratade lite minnen. Vi fikade och tittade på den fantastiska utsikten över Stockholm, från hennes balkong. Det var trevligt att träffa henne. Stefan fick också tillbaka en skinnklädd burk som han köpt i Addis Abeba 1954 och givit henne.

Efter ca 1½ timme tackade vi för oss och åkte hemåt. Vi stannade till på Coop Forum och handlade lite middagsmat. Medan jag plockade inordning lite inomhus och fixade middagen lade Stefan plattor framför vår nya redskapsbod. Kvällen tillbringades i TV-soffan.

Idag var det dags för Tjejmilen. Vi startade i grupp 8 som är för dom som promenerar, går med stavar eller drar barnvagn. Vår starttid var 12,55 så vi var på gärdet strax efter 12. Vädret var perfekt. Sandra har ju inte tränat så länge så vi hade som målsättning att inte komma sist. Vi hade rätt så många efter oss ända till 5 km kontrollen. Då köade vi för toa och en hel massa tjejer passerade oss. Men vi tog in några under resten av milen. Vår sluttid blev ca 2 tim. Om det var 25000 som startade (så många var i alla fall anmälda) så kanske vi kom in som 24900 eller så. Om vi fortsätter våra morgonpromenader så ska vi nog kunna kapa tiden till nästa år. En riktigt skön promenad i vacker omgivning blev det i alla fall.

Stefan mötte oss vid målgången och efter lite förtäring tog vi oss till Fältöversten, där vi parkerat, och åkte sedan direkt hem. Även om jag inte blev trött eller andfådd under milen så har jag under eftermiddagen och kvällen varit supertrött.

Stefan har målat våran "duochjag" utemöbel dalablå. Han har också målat ytterdörren och träet under köksfönstret brunsvart. Själv har jag fixat middag och slappat framför TV:n.

Nu känns det som om sängen längtar efter mig.

Ska bara hitta en ny bok att läsa. Jag läste ut Mari Ljungstedts: I denna ljuva sommartid, i går.


Två laddade tjejer på väg till starten.
Det blev inga fler bilder. Kameran var felinställd.