..var det 2 år sedan min Pappa drabbades av en mindre stroke. 5 dagar senare den 11 oktober drabbades han av en ännu större och allvarligare stroke som förändrade livet för hela familjen. Ni kan läsa om hur vi upplevde det här och här .
Nu har det som sagt gått 2 år och Pappa har tillfrisknat på många sätt men han är inte alls samma person som innan stroken. Han kan fortfarande inte tala eller gå. Han gör saker som för familjen är mycket märkliga. Det är oftast väldigt svårt att förstå vad han vill eller vad han menar. Vi tycker att återhämtningen har gått otroligt långsamt men när jag läser vad jag skrev under den första tiden så ser jag ju att det gått framåt. Pappa har nu blivit 80 år och några mirakel förväntar vi oss inte. Vi har nog för alltid förlorat vår "gamla" Pappa. Och jag saknar honom så. Visst älskar jag min Pappa fortfarande men jag vet att detta var det värsta han kunde tänka sig innan han blev sjuk. Jag drömmer då och då att han kan tala och gå igen, men det förblir nog bara drömmar. De två gångna åren har slitit mycket på hela familjen och speciellt på Mamma som tappat mycket kraft och energi. Livet kan förändras så himla snabbt. Ta hand om er själva och era nära och kära man vet aldrig när livet slås i spillror.

I kväll har vi firat Mammas 78 års dag med kaffe och tårta. Jag är glad att dom fortfarande finns efter allt som hänt.