När vi kom hem från vår Östgötatripp kokade vi lite kaffe och jag ringde mamma som sa att hon mådde ganska bra. Vi hade påbörjat vår sista semester vecka och jag bad henne att hålla sig lugn och inte hitta på något nu.

Det gick väl 15-20 min så ringde hon och sa att hon måste in på akutn omedelbart. Hon hade varit och lämnat PK-prov på morgonen och nu hade de ringt och sagt åt henne att ta sig direkt till akuten. Värdet var alldeles för högt. 8 i stället för mellan 2 och 3. Det är livsfarligt. Hon kunde drabbas av inre blödningar.

Det var bara att sätta sig i bilen, hämta upp henne och åka till Danderyd. Väl där gick allt ganska fort. Hon blev omhändertagen nästan direkt. Provtagning och sedan kort väntan på läkaren. Lite mer väntan på resultat av provtagningen. PK hade sjunkit något. Men hon fick motgift, vilket tydligen var K-vitamin, sprutat direkt i munnen. 

Rätt var det var såg jag att mamma låg och kände på pulsen. Jag frågade hur det var. Jodå, det var bra men....lite tryck över bröstet och pulsen kändes konstig. Men inte sa hon det till personalen. Jag passade på att nämna det för sköterskan när jag var ute och frågade efter annat. 

Det ledde till att man tog ett EKG. Ett EKG som dom hade svårt att tolka tills läkaren kom in och sa att hon upptäckt att det i mammas defibrillator även finns en pacemaker. Med uppmaningen att inte spela hjälte utan säga till så fort det händer något konstigt fick hon lämna sjukhuset. Men innan dess var det dags att ta bort infarten dom satt i handen på henne. Det höll på att sluta med blodbad. Det ville inte sluta blöda och det var ju inte konstigt med tanke på PK-värdet. Efter att dom lagt ett tryckförband lugnade det ner sig.

Eftersom hon kände sig lite skakig, trött och lite orolig så frågade jag om hon ville vara hos oss över natten och det ville hon.