På fredagen hade Stefan återbesök på Akademiska för sitt öga. Man var inte riktigt nöjd med trycket. Det var fortfarande alldeles för högt.

Efter Ackis åkte vi till Gänby Centrum där vi fikade och handlade present till MIcke.

som fyllde 45 år. Eftersom han skulle flyga till Ungern och se Formel 1 morgonen efter så var det lite tveksamt om det skulle bli något firande alls. Nu blev det bara Stefan och jag, de övriga var upptagna och mamma orkade inte.

Vi hade köpt ett Amaronevin och lite produkter från Body Shop.

Vi blev bjudna på god grillmiddag och efter det kaffe och tårta.

 

På lördagen var det dags för takvandring i stan.

Det var lite pirrigt när vi satt i bilen på väg in. Vi var lite tidiga och fick vänta en halvtimma innan det var dags. 

Vandringen utgick från Birger Jarls statyn på Riddarholmen.

Våra guider Anna Maria och Valentina gick igenom lite säkerhetssaker innan vi begav oss mot det gamla Riksdagshuset bakom Riddarholmskyrkan. Precis när vi började gå mot huset körde det i min mage och jag trodde att jag skulle behöva uppsöka toa. Men det lugnade ner sig. Vi fick ta oss upp på vinden där vi utrustades med en säkerhetssele och hjälm. Då blev det lite, lite panikkänsla. Vad var det jag skulle utsätta mig för.

Vi fick sedan ta oss upp på taket via en stege och taklucka. Vi kom ut på en platå där man hade en fantastisk utsikt mot gamla stan och slussen. Här blev det en genomgång av de säkerhetsselar vi hade. Man fäste en karbinhake (typ) kallad hunden i en vire som låg längs de passager vi skulle ta oss över. Med jämna mellanrum passerade man ett fäste där man måste hjälpa hunden förbi. Det kändes lite läskigt först då man ibland fick sätta sig på huk och hjälpa den förbi. Guiden var jätteduktig och berättade en massa historia om det vi såg. Där vi stod såg vi också den sista biten vi skulle gå. Det var längs nocken och utan något som helst räcke att hålla i. Huvva. Jag hade det i huvudet resten av vandringen. Vi fick gå tll nästa hörn av byggnaden där det blev lite stege och sedan var vi på högsta punkten. 43 m över marken. Där kunde vi se en av de delar som ska bli tågtunnel. Den låg och flöt på Riddarfjärden (den sänktes ner häromdagen). Sedan gick vi vidare ner för en stege där man dessutom måste vända sig om och sätta sig för att få med sig "hunden". Lite darrigt var det allt. Efter det fick vi sätta oss ner på gången medan Anna Maria berättade om det vi nu kunde se, Långholmen bl.a. Sedan kom den absolut läskigaste passagen. Inget räcke att hålla i och nära kanten. Valentina frågade om det kändes OK. Sådär sa jag och då gick hon med mig halva sträckan. Hon höll ett stadigt tag i min sele och släppte mig sedan. Phu! Nu var det bara en liten plattform kvar innan vi skulle gå den sista biten som jag oroat mig för. Men precis som Anna Maria sa i början så var det inte alls så läskigt. 

När vi var tillbaka vid takluckan kände jag mig så lycklig över att jag vågat. 

Så här efteråt kan jag säga att det var: Läskigt, vackert, häftigt, kul, intressant, underbart och......läskigt!

När vi kom ner igen belönade vi oss med en kaffe och kladdkaka på caféet nere vid Mälardrottningen.

På hemvägen stannade vi till på Stinsen för att försöka hitta några kortärmade blusar till mig men det fanns inget jag ville ha. 

Fick ett sms från Nicklas som bjöd oss på grillmiddag om vi ville. Klart vi ville. Även Sandra och barnen var där. Mysigt med spontanmiddagar med barn och barnbarn.