I morse när vi gick på vår dagliga morgonpromenad var det lite, lite, snö i luften. Bara en liten stund senare vräkte snön ner. Halt blev det. Tur att jag har dubbdäck.
I söndags fick vi en fin dag i solen. Vi och familjen Åström åkte till Friluftsfrämjandets lilla hus St. Embarsboda. Vi tittade på hästar och grillade korv. Skönt att solen äntligen ville visa sig en dag när vi också var lediga. På kvällen kom alla barn och barnbarn över och vi åt en gemensam middag. Jättetrevligt. Undrar om vi inte ska försöka införa gemensam middag 1 gång i månaden. Det vore trevligt. Vi åt kyckling allt i ett, ja så hette det. Gott, men jag upptäckte att en del bitar av kycklingen var röd inuti och blev jätterädd att någon fått i sig det. Jag oroade mig resten av kvällen och natten, men tack och lov blev ingen sjuk.
Vår mathållning är fortfarande åt det smalare hållet. Stefan har tappat några kilon men jag står kvar på samma vikt. Jag får lov att stödäta lite eftersom jag tycker att jag är hungrig ofta. Men, jag behöver ju inte gå ner något speciellt heller. Men man åker ju liksom med av bara farten. Inga semlor har vi ätit sedan mellandagarna. Tidigare år har vi ätit varje lördag, men nu blir det ingen innan Stefan nått 80 kilo. Det är något kilo kvar tills dess. men den som väntar på något gott osv. I kväll gjort Italienska kotletter till morgondagens matlåda. Jag har lyckats få ner dom till 7 points mot normalt 15 (eller var det 12?), genom att använda 0,5 dl mellanmjölk i stället för 1 dl vispgrädde p/p.
För övrigt har jag dåligt samvete för att jag inte träffar mina föräldrar tillräckligt ofta. I helgen blev det ingenting. Men jag och Mamma var iväg och handlade lite till henne i fredags efter jobbet. Tyvärr hann jag inte stanna och träffa Pappa efteråt.
Plötsligt häromdagen blev jag så oerhört ledsen när jag tänkte på Pappa. Han hade ramlat när Mamma var ute en liten stund. Han förstår sig inte på larmet han har i ett band runt halsen. I stället släpar han sig fram till ytterdörren och lyckas öppna den. Där får han ligga och vänta på att någon upptäcker honom. Min älskade lilla Pappa som alltid haft så mycket integritet. Nu är han helt utlämnad åt andra. Det gör ont i mig när jag tänker på det.

I går hade jag damerna på middag. Vi brukar kalla det syjunta men det enda vi gör är att äta, prata och ha trevligt. Det är inte någon som har handarbete med sig. Jag bjöd på hemagjord pizza och sallad.