31 maj 2022

Vilken konstig dag det blev.

Jag vaknade som vanligt upp kl. 06,01. Bryggde lite kaffe och satte mig i soffan. Ännu kändes det som en vanlig arbetsdag.

Efter frukost gjorde jag mig redo att åka till jobbet. 

När jag klev in genom entrédörren var det sista gången som anställd. 

Vid kaffet konstaterade de andra att det var min sista fikarast. 

Samma sak vid lunchen. De försökte hjälpa mig med tips på vad jag kan hitta på nu när jag har dagarna lediga. 

Jag hade inte mycket att göra mer än svara på lite frågor som Mattias, min efterträdare, hade. När det var avklarat och klockan var halv tre kände jag att jag lika bra kunde åka hem. Då kändes det väldigt vemodigt. 

Jag har arbetat på det här kontoret sedan 1997, då vi flyttade hit. innan dess satt jag åtta år på ett kontor. Men samma bolag. Mina chefer har bytts, företagsnamn ändrats och arbetskamrater kommit och gott. Det har varit både upp och nedgångar. Koncernen bestod av tre företag. Ett som säljer reservdelar till bilverkstäder, en bilverkstad och ett som äger fastigheten. Jag var anställd i det bolag som drev verkstaden, men skötte bokföring och löner åt alla bolagen. 2015 gick bilverkstaden i konkurs och jag var för första gången sedan tonåren tvungen att anmäla mig på Arbetsförmedlingen. Det behövdes för att jag skulle få ta del av lönegarantin under 6 månader. Men jag hade redan fått anställning i det bolag som äger fastigheten. Mina arbetsuppgifter ändrades och jag behövde gå ner i tid. De sista åren arbetade jag bara två dagar i veckan samtidigt som jag började ta ut min garantipension. Nu har jag arbetat fyra år efter pensionsålder och det var dags att sluta innan jag kanske blev ombedd att göra det. Skämt åsido. 

När jag sagt hejdå och gick ut genom dörren var tårarna nära. Vi ska ses på fredag och grilla som en avtackning av mig. Sedan har jag lovat att ställa upp om det behövs. 

Jag kände mig lite sorgsen resten av dagen.