Sista solstrålarna på Florida mark

När vi kom till Chicago hann vi inte så mycket innan det var dags att boarda SAS-planet hem till Sverige och Arlanda. Även denna gång blev vi uppgraderade och fick sitta i SAS Plus. Gott om benutrymme och  varm mat. Måste säga att maten  både dit och hemresan var sådär. Då har chartermaten varit bättre. Åströms som satt i SAS Go fick ännu sämre kall mat. Vi hade sagt att vi inte skulle sova något på första delen av resan för att kunna sova över Atlanten. Jag tittade  Hallonbåtsflyktingen innan maten. När det sedan släcktes ner och det var dags att sova var det stört omöjligt. Det kröp i mina ben och jag kunde inte somna. Jag höll på att bli galen. Jag var så trött och runt omkring mig sov folk. Jag lyckades slumra till någon halvtimma. Det var allt. Vi landade på tid på Arlanda. Alla fick sina väskor. Utom jag! Men va fasen! Jag var så trött och ville bara hem. Nu fick vi ställa oss i kö för att anmäla den försvunna väskan. Det tog över en timma innan vi kom ut till Eskil som väntade på oss. När vi kom hem bestämde vi oss för att bara vila en timma. Jag hade fortfarande svårt att koppla av och slumrade till efter 45 min. 

På eftermiddagen ringde dom och meddelade att min väska skulle komma mellan 20 och 23. Vi väntade och väntade. Jag var så trött! En minut i 23 kom den. Jag stöp i säng och somnade direkt. Sov sedan i nio timmar utan att vakna en enda gång. 

Vi hade en fantastisk resa. Och vi kommer helt säkert att göra fler såna resor.