Efter frukosten åkte vi iväg till Saras lägenhet med ett lass prylar. 

Efter det åkte vi till Varvsholmen där Inger jobbar. Hon visade oss ett hus med trygghetsboende för äldre. Vi skojade om att vi skulle boka en lägenhet till mamma där. Strax efter ringde Eva. Mamma hade inte klivit upp. Hon var yr och mådde dåligt. Städfirman var där och hade kokat lite te till henne. Eva hade sagt åt henne att hon måste larma. Efter en massa samtal oss systrar och mamma emellan. Larmade hon hemtjänsten som sedan larmade ambulans innan de lämnade henne ensam att vänta på den. Efter ett par timmar var hon inlagd på strokeenheten och hade fått huvudet röntgat. Ingen blödning inga proppar. Skönt! Lite för låg saltnivå och mediciner som inte passar ihop. Jamen hur många gånger har vi inte undrat över alla mediciner som bara byts ut och skrivs ut efter varje läkarbesök och sjukhusvistelser. Man blir så jäkla trött på sjukvården. Skönt i alla fall att hon nu är under uppsikt. 

Inger, Stefan och jag åkte in till Kalmar C och gick på Kullzenska Cafeet och fikade. Stefan och Inger åt semlor medan jag fick nöja mig med den vanliga chokladbollen. Lite trist att det är så dåligt med glutenfritt. Fler och fler undviker ju gluten nu.

Efter det åkte vi tillbaka hem till Inger innan det var dags att ta oss mot flyget och hemresan. Jag hade ingen lust att åka hem igen. Jag visste ju vad som väntar. 

Inger körde oss ut och vi kramades hejdå! Kalmar flygplats är verkligen trist. Ingenting utom en liten kioskvar öppet. Inga dagstidningar, i te en kopp kaffe att köpa utom i en automat. Två flyg gick därifrån. Ett till Bromma 15,50 och ett till Arlanda 16,20. Vi hade blivit uppgraderade till SAS Go och fick därmed välja vad vi ville i deras utbud som var rätt torftigt. Jag kunde välja kaffe och en liten påse nötter. Stefan valde kaffe och knäckemacka. 

En timme tog resan och på Arlanda stod Micke och Melker och väntade på oss. Så mysigt när Melker kommer springade och slår armarna omkring mig. 

Vi väntade på våra väskor. Och väntade och väntade och väntade förgäves. Dom kom aldrig. Stefan anmälde dom försvunna och sedan åkte vi hem. Jag har rest många gånger och till olika länder med flightbyten men aldrig blivit av med väskan. Så händer det på en sån här kort och enkel resa. 

Skönt att komma hem ändå. Men jag hade kunnat stanna några dagar till. 

Vid sängdags kom jag på att min älskade kudde låg i väskan. Jag brukar aldrig lägga den i väskan annars.