Så var det dags att börja....
Jobba igen. Natten till onsdagen sov jag nästan ingenting. Trodde dessutom att jag skulle åka på magsjuka då jag började må illa. Det kom i vågor och sköljde över mig med jämna mellanrum. Jag fick gå upp på toa men det blev inget värre än tvåan. Men illamåendet gick över och till sist somnade jag. Det blev 2-3 tim innan klockradion startade. Ute snöade det och marken var täckt med någon cm snö. 
Utsikt från kontorsfönstret. Ett tunnt lager snö på marken.
Inte konstigt att det kändes knasigt.
Det blev en jobbig dag. Jag hade tänkt åka och besöka mamma men jag var allt för trött för att våga ge mig ut på vägarna. Tror inte att det gjorde så mycket för mamma, hon är så trött och sover mest. Jag lovade att komma på torsdagskvällen om jag fick sova på natten.
Kvällen tillbringade jag i TV-fotöljen. Vi tittade på Sveriges Mästerkock och ett program om några som var med om Tsunamin för 10 år sedan.
Kom isäng ganska tidigt. Stefan sov i TV-rummet för att inte störa mig med snarkningar. Jag var nog övertrött för jag hade svårt att somna ändå. Jag fick nog 6 timmars sömn till slut ändå.
Torsdagen började med spöregn och blåst. Nu försvann den lilla snö som kommit.
Mamma ringde och sa att biståndshandläggaren skulle komma på fredagen kl. 11 och hon ville att både Eva och jag skulle vara med. Vi bestämde att jag inte skulle åka till henne på torsdagskvällen då utan komma på fredagen istället. Ett par timmar senare ringer hon och säger att mötet är flyttat till måndag istället. Typiskt den här kommunen. Det hade ju passat perfekt på fredagen när jag ändå är ledig. Jag sa att jag kommer ändå.
Efter jobbet bytte jag om och Stegan och jag tog en PW. Det hade blivit lite kallare och frusit på. Dags att testa broddarna vi köpt. Ingen hit! Det kändes jättekonstigt. Vi har Icebugskor där dubbarna sitter inbyggda i sulan men dom är så himla styva att det är svårt att jogga med dom.
Det här är de broddar som fick bäst betyg i Plus. Just för att dom inte skulle vrida sig. Stefan fick dessutom hjälp att prova ut dem i butiken.
Nu gick vi varvat med korta joggingsträckor. Kul att Stefan kan jogga lite också. Jag var lite orolig för att mitt knä inte skulle hålla men det var inga problem. Så skönt! Härligt väder var det också. Jag kände mig så nöjd när jag kom hem. Jag strechade ordentligt också.
Mamma ringde. Dom hade mätt hennes blodtryck. Det var endast 95/50. Inte konstigt att hon är trött och yrslig. Dom har försökt ta blodtryck i olika lägen och vill att hon ska stå upp i 5 min. Men det går inte. Hon orkar helt enkelt inte stå upp så länge.
Efter en sen middag hamnade vi framför TV-n. Tittade på Sveriges Mästerkock del 2 och efter det Rakt in i hjärtat. Upptäckte att en familj i vårt område var med. Pappan var skolkamrat med vår Sandra och hans lille son som är hjärtsjuk är skolkamrat med Sandras Melker.
När jag ser såna program så känner jag mig så tacksam över att mina barn och barnbarn är friska.
Kommentarer
Trackback