Eva besökte mamma som var ännu tröttare än dagen innan. Hon var inte ur sängen när Eva var där. 

Vid sex kom våra gäster. Vi hittade en flaska ... Som vi inte vet varifrån den är. Kan vara present till Stefan på födelsedagen, som vi bjöd på när dom kom. Rätt OK. Är ju inte så förtjust i den sortens dryck. Den gick också fungerade även till förrätten som bestod av en räk/ägg/rödlöksröra på rostat bröd. Löjrom och dillkvist på toppen. Jag åt glutenfritt bröd. 

Tog inga bilder på övrig mat. 

Trevligt att vi äntligen hittade en dag som passade oss alla. 

Vi kom isäng runt midnatt. 

Söndag morgon vaknade jag 7,30. Hade ställt väckning då för att inte vara för pigg på kvällen. 

Efter frukosten ringde jag mamma. Hon var något förvirrad. Hon hade trillat på morgonen. Turligt nog stod personal i närheten och fick tag i henne innan hon hann slå huvudet i golvet. Hon hade fått för sig att hon flyttats till en annan våning och blev arg och skulle gå tillbaka. Hon berättade det för mig. Hon tyckte det var knasigt. Sedan säger hon plötsligt att hon sitter på bryggan? Hon pratade lite sluddrigt och kommenterade själv att hon var virrig. Jag blev lite fundersam. Hon brukar ju vara oerhört klar i huvudet. 

Efter samtalet gjorde vi oss i ordning och åkte hem till mamma för att röja bort alla julsaker och plocka ner granen. Stefan röjde ur kylskåpet och slängde sånt som blivit gammalt. Jag plockade ner alla tomtar mm i lådor. Drygt två timmar tog det. 

Därefter åkte vi till Eurostop och köpte ett nattlinne, en frp trosor och ett par mjukisbyxor till mamma. 

Jag var trött på kvällen och valde att gå isäng tidigt. Jag tänkte gå upp tidigt för att vara på jobbet vid 7 eftersom jag skulle åka på möte om mammas fortsatta vård på måndagen. 

22.05 när jag nästan somnat ringer min mobil. Jag ser att det är mamma. Tankarna rusar. Vad har hänt? Ringer personalen på hennes mobil för att meddela att hon är dålig. Men när jag svarar är det mamma. Hon är förvirrad och undrar varför hon ska ligga i den där källaren. Det är en massa grabbar som sågar och spikar. Fast just då är det lugnt. Jag försöker förklara att hon är på sjukhuset och då undrar hon vad hon gör där. Jag säger, men mamma du mår ju inte så bra. Jaha svarar hon men var måste jag ligga i den här baracken? Hon sluddrar och virrar och jag hör inte alltid vad hon säger. Jag blir helt ställd och skärrad. Vad tusan är det som händer? Hon har aldrig vimsat så förr. När hon var riktigt sjuk i blodförgiftning låg hon ju också och pratade men då var hon tydlig och lät precis som hon förde ett normalt telefonsamtal. Enda kruxet då var att ingen fanns i andra änden och hon hade ingen telefon. Nu var hon allmänt virrig och sluddrig. Jag avslutade telefonsamtalet men var allt för skärrad för att kunna somna. Jag måste prata med syrrorna. Förstod att Eva sov så henne sms:ade jag. Inger jobbade till 22 så hon borde vara på väg hem eller hemma. Ringde henne och hon svarade. Hon bad att få ringa upp. Skönt att få prata med någon. Vi misstänkte att det var någon ny medicin hon fått. Måste fråga om det på mötet. 

Jag hade jättesvårt att somna sedan. Men fram emot midnatt slocknade jag till sist.