Länge sedan.....

....jag skrev något här.
Det här året har varit det jobbigaste i hela mitt liv känslomässigt. Så mycket oro och sjukdom, tack och lov har jag själv hållit mig frisk sånär som på mina hjärtarytmier och mitt blodtryck. Men det ses väl inte som sjukdom direkt.
Det jobbiga började nog när vi tvingades utse en god man till pappa för att han skulle få en plats på äldreboendet.
Jag tog på mig det. Insåg nog inte hur det skulle påverka mig känslomässigt. Att omyndigförklara pappa och i samma stund stänga mamma ute från deras gemensamma ekonomi, var fruktansvärt jobbigt. Nu blev det inte så lång tid, drygt 3 mån.
Pappas bortgång i januari och begravning i februari. Stefans operation och allt som följde därefter i januari/februari. Mammas hjärtproblem med ambulansfärder i parti och minut under i stort sett hela sommaren. Sandra Ö:s problem med magen och Mickes hjärtoperation nu i höst.
Det roligaste som hänt är lille Mios födelse. Men inte ens den gick helt smärtfritt. Oro för Sandra och Nicklas och bebisen som inte ville komma som det var tänkt och förlossningen slutade med katastrofsnitt efter två dygn.
Nu känns det som om det räcker med tråkigheter.
Vår semester blev en enda lång oro. Så fort vi gjorde något så fick vi ett samtal eller meddelande om att mamma var på väg med ambulans till sjukhus. Hösten har varit lite lugnare på det planet efter att mamma fick sin defibrillator inopererad. 
När det var dags att börja jobba igen kändes det som om vi inte haft semester mer än ett par dagar. 
Resten av året vill vi ha lugn och ro. 
Stefan var i Taipei en vecka och jag var helt ensam. Det var så himla skönt. Jag valde att bara vara med mig själv. Förutom på kören. Men den ger ju mest energi. Alla kvällar åkte jag direkt hem och var ensam. Motionerade, lagade lite mat, bakade och bjöd killarna på jobbet på äppelkaka, tittade på TV och i säng tidigt. Jag behövde verkligen det.
Förra veckan på onsdagen åkte Stefan till Tällberg med jobbet. Sandra och jag var på kören i torsdags och på fredag morgon åkte jag tåg upp till Borlänge där Stefan mötte mig.
Tåget gick 7,30 från Märsta. Byte i Uppsala där jag fick vänta 30 min. Köpte en cappucino och en saffransbulle i Pressbyrån. 8,25 gick mitt tåg mot Borlänge. Jag hade bokat 1:a klass då det bara kostade 100 kr mer än 2:a klass. Bekväma säten och frukost. Perfekt. Drygt 2 tim senare var jag framme. Stefan mötte mig på stationen. 
Vi åkte en snabbis till Kupolen där jag köpte ett nytt skydd till min Iphone. Sen åkte vi direkt till Masesgården.
Vi fick ett rum intill huvudbyggnaden. Ett mindre rum än förra gången och med våningssäng. Men det gick jättebra.
12,30 var det lunch. Så himla gott!
13,30 var det dags för mig att gå på Thalassaterapi. Alginpackning och massage i 90 min. Sedan var det Stefans tur att få samma behandling. Under tiden vilade jag.
Middagen på kvällen var avskedsmiddag för de som varit där i veckan då temat var Mindfullnes. Jag somnade ovaggad på kvällen vilket var helt underbart efter fyra nätter med urdålig sömn.
Lördagen var bytesdag. Dom som varit där i veckan åkte hem och nya kom. Inga aktiviteter och simhallen stängd för rengöring. Vi tog en promenad ner till Siljan. Vädret var underbart. Strålande sol och +10.
Vi åkte en sväng till Leksands bröd och köpte knäckebröd och korv och in till ICA där vi köpte snabbkaffe mm.
På eftermiddagen åkte vi en tur till Siljansnäs innan vi lov att bada i simhallen.
På kvällen tittade vi på Så Mycket Bättre.
Söndag efter frukost var det ett föredrag som hette Var ditt bättre jag! Mycket intressant om hur dränering på energi bryter ner oss. Vi hann med en promenad ner till Siljan och en runda på nästan 3 km innan det var lunch.
Därefter packade vi in oss i bilen och åkte hem. Vi fick en mycket skön och avstressande helg med mycket god mat.
 
 
 
 
Vi bodde i rummet med fönstret på gaveln
 Bastun som man kan boka och man har då ensamrätttill hela piren
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback