Vi sov ovanligt länge i morse. Den senaste tiden har vi vaknat runt halv sju-sju även när vi varit lediga. I morse sov vi till strax efter åtta.

Efter frukosten tänkte vi gå en promenad hem till mamma och hämta en laddare till hennes mobil. Vi kom inte långt innan vi beslöt oss för en kortare promenad och istället stanna till och hämta den på väg till Danderyd. Det blåste isvindar och var inte ett dugg behagligt. Solen sken från en klarblå himmel och eligt termometern var det endast -3,5 men det kändes som -10.

Vi gick hem och åt en lätt lunch innan vi åkte för att besöka mamma. När jag hämtat hennes laddare och skulle gå till bilen där Stefan väntade försvann plötsligt fötterna under mig och jag hamnade pladask på marken. Jag slog mig inte som tur var. Lite, lite känner jag av vänster överarm. Den armen som fick ta emot i fallet. Vi får väl se hur det känns i morgon.

Vi köpte med oss tidningar och bullar upp till mamma. Hon hade varit på kärlröntgen men inga förträngningar hittades. I morgon blir det UL. Läkarna pratade om Brustet hjärta. Något man kan drabbas av när man varit med om något jobbigt. Typ en anhörigs död. Och det stämmer ju verkligen. Brustet hjärta trodde man ju var något man bara säger när någon blivit lämnad. Men det finns verkligen en sådan diagnos. Takotsubokardiomyopati på läkarspråk.