Det lät så fint när dom sa på Danderyd att pappa skulle få vara kvar på sjukhuset till måndagen då Arbetsterapeuter och sjukgymnaster var tillbaka. Man skulle kolla hans dåliga reflexer i vänster ben. Det ben som inte är förlamat. När läkaren kollade på akuten hade han i stort sett inga reflexer alls.
Sedan skulle man ta ställning till om mamma behövde mer hjälp. Hur det gick??
Jo på måndagen kunde pappa stödja på vänster ben och då skrevs han ut! Så gick det med det. Sköterskan Nicklas som tog emot oss på Strokeenheten sa att dom skulle träna pappa och att dom nog skulle få honom i skick igen. Nu vet jag ju att Nicklas förmodligen inte har ett dugg att säga till om, men det lät fint och tryggt för oss.
Men så gick det med det. Dom ringde bara mamma och sa att han skulle skickas hem eftersom han kunde stödja på benet.

Tillbaka på boendet pratade mamma med sjukgymnasten som skulle försöka få till träning för honom de två veckorna han vistas där. Hoppas, hoppas att hon kan driva igenom det. Jag vet ju att dom inte heller har så mycket att säga till om, men jag hoppas ändå.
Något annat jag tyckte var lite dåligt. Pappa låg två dygn på sjukhuset men dom hade inte tagit sig tid att raka honom när dom gjorde morgontoalett. Han hade samma smutsiga tröja på sig som när han åkte in. Undrar om han legat med den på sig hela tiden.

Det mail som jag fick iväg till Enhetschefen tog skruv. När mamma ringde för att höra om pappa kommit fick hon svar omgående. Dessutom hade det förbeställts resor t/r för flera gånger framåt. Det är tur att man kan ryta till. Tänk alla dom som inte har anhöriga som kan bråka för dem.