...har verkligen rusat fram.
Stefan stack iväg till Taipei i lördags så jag har varit ensam sedan dess. Men nu är han på väg hem igen.
I söndags var jag ute hos Sandra, Nicklas, Max och Ronja. Jag lekte med Max och blev bjuden på middag.
Måndag hände inget speciellt, jag tränade lite på kvällen. I tisdags var jag barnvakt en stund medan Sandra var på styrelsemöte. Onsdag, träning på kvällen och sömnad av dyna till Mammas och Pappas lilla balkongsoffa. I går var det så kör igen. När det var dags att ge sig i väg hade jag först bara lust att stanna hemma. Men jag är så glad att jag inte gjorde det. För det är ju så otroligt roligt. Nu börjar vi bli lite mer bekanta med våra körkompisar också och det är ju roligt bara det. Sen är ju Caroline af Ugglas en mycket speciell och otroligt rolig körledare. Jag är så glad att vi hittade till hennes kör hösten 2007.
I dag har jag varit och hälsat på hos Mamma och Pappa. Hjälpte dem att sätta upp en jalusi på balkongen och fikade.
Just nu känns det lite kämpigt att vara det enda av deras barn som bor kvar på orten. Det blir rätt mycket press på mig. Jag förstår ju att Mamma vill att man kommer och hälsar på. Det är ju inte lätt att leva med en person som det inte går att ha en konversation med. Klart hon behöver lite förströelse. Dom har ju alltid ställt upp när vi behövt dom och då vill man ju "betala igen" och dom kommer ju inte att finnas där så många år till. Men jag kan ärligt erkänna att jag kan känna mig stressad och pressad av det.
När jag kom hem fick jag skotta bort all snö som rasat från taket och låg som en stor vall framför ytterdörren. Blöt och tung snö. Jag hörde hur det mullrande kanade ner från taket i morse.
I morgon ska jag vara barnvakt till Max. Hade hoppats på att få sällskap av Stefan men hans flyg är kraftigt försenat och han kommer inte förrän på eftermiddagen.
Nu blir det Så ska det låta innan det blir sängen för att orka upp i morgon.


Här kommer Sandra, Max och Nicklas som varit på fika hos grannen.

Men farmor jag får ju solen i ögonen ju!


Mitt emot ligger bl.a. Domkyrkan. Den här delen av Uppsala år fin tycker jag. Resten är inget vidare med alla industriområden och "köplador".

I denna pampiga byggnad har vi kör på torsdagarna

Sandra på väg in.



Genom denna tjusiga port går vi in till Universitetsaulan. Ovanför dörren står det: Tänka fritt är stort men tänka rätt är större.

Så här tjusig blev Mammas balkongsoffa med dynan jag klädde och kuddarna vi köpte till.