...föddes min förstfödda lilla dotter Sandra. Hett efterlängtad och planerad trots att jag var ganska ung (i alla fall jämfört med dagens förstföderskor)
Jag var så lycklig när jag låg där och tittade på den lilla vackra varelsen på min arm. Hon hade mycket mörkt hår, perfekta små öron, händer och fötter. Minns att jag var så facinerad över att hon redan hade dom små vecken på knogarna (dom mitt på fingrarna). När jag såg henne första gången så kände jag igen henne! Jag visste att det var så hon skulle se ut. Det var vår lilla Sandra.
Nu är hon vuxen och har egna goa barn. Hon är den mest omtänksamma och snälla människa man kan tänka sig.
Grattis! Hjärtat, kärleksmums, smultronkyss och allt vad vi kallat dig genom åren.