I dag efter jobbet stannade jag till på Coop och köpte bakelser innan jag åkte och hämtade upp Mamma. Vi åkte till Hemskogens äldreboende för att hälsa på Pappa som ska vara där i drygt 1 vecka till.
Det är inte roligt att komma dit. Där satt han i sitt trista rum med utsikt mot några tallar. En ur personalen höll på att bädda hans säng.
Vi fikade och pratade lite och han blev lite ledsen några gånger. Usch det är så jobbigt att se honom där. Varför är äldreboenden så tråkiga och varför lägger man äldreboenden ute i skogen? Varför finns det inte någon typ av daghem där anhöriga kan få lite avlastning när dom behöver. Där den vårdkrävande kan få vara ett par timmar eller någon dag då och då. Jag vill ALDRIG hamna på ett sånt här ställe. Hellre får dom skjuta mig.
Jag är så glad att Mamma och Pappa kom ifrån Arhem. De som bor kvar där nu ska snart flytta till ett liknande boende som det Pappa är på nu. Hade Mamma och Pappa följt med hade dom fått ett sådant rum var med en dörr emellan. En liten trinett och varsin garderob. Jag fattar inte hur man kan göra så mot gamla människor.

Det var oerhört tungt att lämna Pappa kvar på Hemskogen och åka hem igen. Stackars Mamma mår ju inte heller bra av det. Men det finns ingen annan lösning en den här.
Vi får väl se hur det blir efter dom här två veckorna. Det var meningen att han skulle vara där en vecka och hemma tre men jag vet inte om Mamma klarar av att skicka iväg honom igen.

Lilla, lilla Pappa mitt hjärta gråter för din och Mammas skull. Så skulle inte livet sluta för er.