....inför Berwaldhallen på söndag, var det i går.

Det kommer säkert att gå bra, men vissa låtar känns lite osäkra fortfarande.
I går hade jag på körens hemsida uppmanat alla som tillhör samma stämma som jag, den bruna (tarmen), att verkligen hålla ihop så att vi också hördes. Det ger också ett visst stöd om man har flera omkring sig som sjunger samma stämma. Annars är det väldigt lätta att falla in i de andra stämmorna.
I går hade då flera ur den bruna stämman hörsammat min vädjan (eller något sånt) i alla fall var vi fler. Men just igår ångrade jag verkligen att jag skrev den uppmaningen.
Alltså det här är ju en kör för alla som "inte kan" sjunga. Och alla ska kunna vara med. Men om man som jag inte är helt tonsäker själv får två stycken bakom sig som hela tiden sjöng fel, fel ord, fel stämmor, fel betoning och dessutom väldigt högt (ljudligt alltså) då blir det otroligt jobbigt. Även Sandra stördes av dom.
Hoppas verkligen att vi inte får dom intill oss på söndag.
Den här gången känns det lite, lite nervösare inför söndages konsert. Förra gången visste man inte innan vad det innebar och tänkte inte så mycket innan. Nu vet jag ju att det kommer att sitta flera hundra personer i salongen bara för att lyssna på oss. Läskigt men samtidigt jätte, jätte kul.
Stockholmskören är så många och har ju sina anhöriga och vänner på närmare håll så dom får köra en extra konsert.
Alla intäkter från biljettförsäljningen går till Stadsmissionen och är öronmärkta för barn & ungdom.