Tiden går

När jag läste det   här  så kom jag på att det faktiskt är 4 (fyra) år sedan i går som jag skrev mitt första inlägg i bloggen.
Ganska snart handlade nästan alla mina inlägg om Pappa och hans stroke. Ett väldigt bra sätt att skriva av sig på. Och nu så här i efterhand är det väldigt nyttigt att kunna gå tillbaka och läsa hur dålig han var då. Jag inser då att det faktiskt hänt väldigt mycket även om vi många gånger känt oss frustrerade över hur sakta det går.
Nu är i alla fall pappa så bra som han förmodligen kommer att bli. Vi hade ju hoppats att han skulle börja kunna prata och gå igen men så har det tyvärr inte blivit.
Fortfarande undrar jag hur mycket han förstår. I bland verkar han förstå allt och i nästa stund ser han ut som ett frågetecken.
Han kan göra en del riktiga konstiga saker som man inte riktigt förstår. Vi misstänker att han under åren som gått fått några små proppar, sk. TIA. men han klarar väldigt mycket själv.
Dom har hunnit med att ha växelboende för pappa, flytta båda två till äldreboende och nu för drygt två månader sedan flytta ut därifrån och till en egen lägenhet igen. Mamma sköter om det mesta. Dom har bara hjälp med att dra på en stödstrumpa varje morgon och dusch 1 eller 2 dagar i veckan. För Mammas skull var det nästan nödvändigt att flytta ut från "hemmet" om hon inte skulle dras ner psykiskt.  Vi får hoppas att hon orkar. Knske måste det bli aktuellt med någon form av växelboende för Pappa igen. Men det vill jag inte tänka på. Jag undrar om han skulle klara av det.
Den 11 september blir Pappa 82 år och en månad senare blir Mamma 80 år. Jag hoppas verkligen att vi får behålla dom några år till. Mamma och jag har telefonkontakt minst en gång varje dag och det skulle kännas mycket tomt om hon inte fanns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback