Söndag 26 juli och Mickes födelsedag. Vädret var uselt. Det blåste och var mulet. Mycket badande i innepoolen. Vi tog Mathilda och Melker med oss ner på stranden. Sandra och Micke tog bilen ner medan vi gick. I Lökken får man köra ner bilen till stranden. Eftersom det var blåsigt och mulet så var det inte många andra där. Att bada lockade inte. Överallt på stranden låg uppspolade lila små maneter.


Det var inte brännmaneter men äckliga ändå. Vi kunde läsa oss till att dom användes till att skura golv med förr i tiden. Som såpa ungefär.

När Sandra och Micke kom ner till stranden, efter att först plockat en cache, bytte Sandra och Mathilda till badkläder och sprang snabbt ut i vattnet. Lika snabbt var dom uppe igen. Det var kallt och Mathilda blev rädd för maneterna. Stefan och jag promenerade vidare medan Familjen åkte för att leta efter ytterligare en cache. Vi hittaden en "Sti" som ledde oss tillbaka till stugan. En riktig genväg visade det sig.  Familjen Öhlin-Ekwall fick besök av en kompis och stack iväg en stund med honom.
På eftermiddagen firade vi Micke som alltså fyllde 41. Av oss fick han ett presentkort på cykelkläder. Av sin familj fick han en rolig bok om godis och glass från 50-talet och framåt. Det blev en hel del bläddrande i den. Kul med alla gamla förpackningar som man känner igen från sin barndom.

Stefan och barnen badade bubbelpool på förmiddagen innan vi åkte till Hirtshals.

På måndagen var vädret om möjligt ändå sämre. Regn! Vi bestämde oss för att åka till Hirtshals och Nordsöen Oceanarium. Det var vi inte ensamma om. Vi köade en bra stund i regnet. Väl inne fick man nästan panik. Det var folk överallt. Vi kom snabbt ifrån varandra. Sandra, Nicklas, Max, Stefan och jag sökte oss till restaurangen för att få lite i magen men det var bara att glömma. Inte ett bord ledigt. Vi gick runt och tittade lite men det var inte så mycket att se. Mest imponerade var ett jättestort akvarium där en massa fiskar simmade sakta runt, runt. Konstigast var en stor klumpfisk som man inte såg vad som var upp, ner, fram eller bak på. Fisken kan bli upp till 3,5 m och väga 2300kg. Den största som fångats i Sverige vägde 478 kg. Den vill jag inte möta.

Bild från Wikipedia

När vi var på väg att ge upp och åka hem hittade vi plötsligt ett annat matställe. Och där satt ju familjen Åström och hade ätit god lunch. Vi tog över deras bord när dom gick för att titta på sälmatningen. Efter lunchen gav vi upp och åkte tillbaka till stugan. Familjen Å stannade en stund till. Sedan åkte dom och tog ytterligare några cacher (har dom blivit fanatiska tro..haha)

På tisdagen packade fam. Åström in sig och övernattningsprylar i bilen och drog i väg till Legoland. Från början hade Stefan och jag tänkt åka med över dagen men när vi upptäckte att det nästan var 30 mil att åka enkel resa så avstod vi.
Familjen hade bokat en hotellnatt och skulle tillbringa två dagar i parken. Vi fattar inte hur dom orkade.
Vi andra åkte till Blokhus. En söt liten stad några mil från Lökken. Vädret hade varit ok om det inte blåst så in i norden. Vi flanerade runt på torget en stund innan vi sökte oss till Restaurang Casa Blanca där vi åt en otroligt god buffé som innehöll det mesta för 149 dkr. Innan vi åkte dit hann vi med att ligga i solen en stund. Låg man i lä, var det ok.

På kvällen badade Max med mamma och pappa. Tidigare hade han varit lite rädd för poolavdelningen. När flera badar blir det gärna lite högt ljud och väldigt fuktigt i luften och det gillade han inte. Nu var det tyst och lugnt.
Poolen gillade han inte men bubbelbadet utan bubblor gick bra.


Nicklas med gubbkeps och handväska. Det ser ut som om han har en cigg i munnen men det har han inte.


Max i badet

Onsdagen blev lugn. Vi tog en tur in till Lökken och handlade kött till grillning. På eftermiddagen tog vi en promenad längs stranden där vi plockade snäckor och stenar. På vägen tillbaka till stugan plockade vi nypon som vi rostade i ugnen tillsammans med potatis och grönsaker. Jättegott.


På väg ner till stranden får Nicklas syn på en plastring till ett extralyse halvvägs ner i slänten. Just en sånt behöver hans svärfar! Som den gode svärson han är så klättrar han med risk för livet (nästan i alla fall) ner och hämtar det. Han fick dra sig upp med hjälp av ett gammalt avloppsrör som stack ut ur vallen. Det ser inte så brant ut som det var i verkligheten. Handikappad är han ju också, sonen. En hand som inte funkar som den ska. Men upp kom han.



Mamma och Pappa fotar sig själva medan Max sover gott i vagnen.


Marken försvinner med ofattbara 1,5 m/år (enligt ett plakat som fanns på stranden)
Överst ett hus som i så fall kommer att ha rasat om ca 2 år. Mittenbilden visar hur asfaltsvägen försvunnit och man har flyttat bort ett hus som snart skulle ha försvunnit det med. Kvar står ett staket och en tvättlina. Otäckt!
Avloppsröret som Nicklas drog sig upp med var rester från ett hus som redan rasat eller flyttats.
Enligt vad man kunde läsa på plakatet så har delar av en kyrkogård också rasat ner.

Familjen Åström var tillbaka i stugan 00,30 ungefär.

Fortsättning följer....