I går fick vi en riktigt härlig dag (förlåt Sandra). Morgonen ägnades åt lite städning både inne (jag) och ute (Stefan). Solen sken så det var nog inte allt för oangenämt att vistas ute. Lite kallt sa Stefan.

Vid 14-tiden tog vi bilen mot Stockholm. Vi skulle möta Eva och Thord vid Hammarbybacken.

Efter lite krånglande hittade vi fram till parkeringen nedanför backen. Det var uruselt skyltat dit och med alla byggen som pågår var det lite stökigt.

När man står på parkering och tittar upp mot toppen är det ....högt. Jag har ju passerat backen massor av gången och på håll ser den väl inte lika brant ut. Vi betalade parkeringsavgift och började vandringen uppåt. Samtidigt med oss lämnade en ung man parkeringen och tog sig uppför med hjälp av ett par stavar. Det skulle vi ju haft med oss. Det får bli nästa gång.

Herregud så brant det var. När vi kommit halvägs i den första branta delen var jag helt slut. Aldrig i livet att jag skulle våga susa ner för den backen på ett par skidor. Och vilken kort stoppsträcka. Huvva.

Men vilken utsikt man hade från backen. Nu hade ju tyvärr solen sagt upp sig trots att dom sagt att vi skulle få en solig söndag. Till kvällen skulle det bli sämre men nu var det ju bara eftermiddag.

Väl uppe på toppen hade vi tänkt fika. E & T hade kaffe och bullar med sig. Men däruppe blåste det något förskräckligt. Fika där var inte att tänka på. Medan vi stod där och beundrade utsikten kom det människor joggande och cyklande och till och med gående med barnvagn. Hur orkade dom det?  Ett ungt par kom joggandes och jag undrade hur dom kunde se så pigga ut. Men helt oberörda var i alla fall inte tjejen som sjönk ihop och pustade ut.   Men det tog inte lång stund så var hon på benen och knatade lätt neråt igen. En herre kom cyklande upp på toppen och det såg hur lätt ut som helst.

Det var ganska brant på baksidan av backen och där klättrade två flickor i 9-10 årsåldern och jag undrade om inte deras föräldrar var rädda? Jag skulle nog inte våga låta mina barn leka där.

Efter en stund påbörjade vi  "nedstigningen". På nervägen blev vi omsprungna av joggare och jag tänkte på deras stackars knän. Nästan nere möter vi en liten familj (mamma, pappa och ett litet barn i joggingvagn) joggandes uppför. Jag blir trött bara jag tänker på det.

Vi tog oss ner till Järla sjö där vi hittade en mysig plats där vi kunde ta vårt fika. Eva dukade upp kaffe och muffins till damerna och kanelbulle till herrarna. Medan vi satt och fikade landade en häger på andra sidan sjön. När kaffet var urdrucket och bullar och muffin uppätna packade vi in oss i bilarna igen för vidare färd hem till syster och svåger. Jag stannade till på Sickla köpstad för att kolla om jag kunde hitta nya piggar till min lockborste. Det slutade med en helt ny lockborste.

Hos E & T bjöds vi på god middag som vanligt. Evas mat är alltid god.

Tandoori kyckling med ris och andra tillbehör. Efter det en jättegod äppelpaj med vaniljglass.

Det känns så bra att se Eva nu, hon ser mycket friskare och piggare ut. Jag hoppas med hela mitt hjärta att hon ska få känna sig riktigt, riktigt frisk en dag.

Vi pratade om kommande resor och bestämde oss för att åka till Tällberg under nyårshelgen. Vi  har funderat på att åka till något varmare land men väntar med det till april eller maj.

Julmiddagen intar vi i år på Sundbyholms slott den 5 december. Hoppas att ingen sökande bonde finns kvar då.

Julen blir hos oss. Det ska bli så trevligt.

Strax efter 19 begav vi oss hemåt igen. Man blir trött efter en dag i blåsten. Resten av kvällen blev det lite blandat TV-tittande.


Eva & Thord. Nu har vi kommit halvvägs.


Vad har jag hittat här då?


Jo den här fina svampen. Har ingen aning om vad den kan heta.


En vy över Hammarby Sjöstad. Ett jytter av nybyggda hus.
För inte så många år sedan höll Stockholms utslagna och uteliggare till i det här området. Det kan man inte tro idag.


Och här har vi Globen. Den var senare på kvällen alldeles rosa.


Här vid Järla sjö fikade vi.


Eva och Stefan njuter av fikat


Dags att åka vidare. Eva plockar ihop och jag bara njuter av utsikten.


Där skulle man väl kunna tänka sig att bo. Till vänster om bryggan som man ser i vänstra delen av bilden, landade hägern.


Här är min svåger Thord. Honom har jag känt sedan jag var 8 år och han känns som en storebror. Det känns som om han alltid tillhört vår familj.


Här ska vi just hugga in på den goda middagen.


Här inne på E & T:s glasveranda njöt vi av god middag och trevligt sällskap.