Varför bloggar jag?

Jag började i augusti 2005. Lite nyfiken var jag. Sandra hade ju hållit på ett bra tag med både hemsidor för mammagrupper och sin egen sida sedan hon väntade Mathilda 2001. Jag hade väl ingen tanke på att andra skulle kunna eller för den skull vilja läsa vad jag skrev. Och i början skrev jag bara sporadiska inlägg om min vardag. Rätt ointressant för andra med andra ord. När jag hållit på i ca 2 mån insjuknade min älskade Pappa i en allvarlig stroke som berövade honom talet och rörelseförmågan i höger kroppshalva. Nu blev mitt skrivande i bloggen intensivare och jag skrev nästan varje dag. Jag skrev om mina känslor inför det som hänt. Jag skrev om vad som hände Pappa och hur vi tyckte att vården av honom fungerade. Jag skrev också om hur hans "tillfrisknande" fortskred. Det har varit väldigt värdefullt för mig att kunna gå tillbaka och se hur mycket som verkligen hänt, trots att vi tyckte att det stod helt stilla eller gick så evinnerligt långsamt. Dessutom kunde de anhöriga som inte hade daglig kontakt med oss gå in och läsa om vad som hände.

Varefter Pappa piggade på sig blev det färre inlägg om honom och mer om vad jag och min familj hade för oss. Då lämnade jag bara ut min bloggadress till de absolut närmsta. Det är först det senaste året som jag släppt lite mer på det. Att jag gjorde det beror på att jag blev intresserad av fenomenet "Ordlös onsdag". Då blev det nödvändigt att lämna ut sin bloggadress, men det är fortfarande till en ganska liten grupp. Men jag våndades mycket innan jag gick med, eftersom jag tyckte att jag då måste lämna ut mig. Men jag erkänner att det är kul med alla kommentarer som jag får om dom bilder som jag valt att visa i Ordlös onsdag.

Några har väl hittat mig när Sandra skrivit något och hänvisat till min blogg eller om dom sökt på specifika ord som Stroke eller liknande. Att jag bloggar är inte något som jag går omkring och pratar vitt och brett om eftersom jag i vissa fall tycker att det är lite skämmigt. Trots att jag vet att jag bara är en bland många miljoner som gör det och många är mycket vuxnare (äldre) än jag. Och jag har ingen ambition att tjäna pengar på bloggen som en del gör. Jag skulle aldrig lämna ut mina innersta tankar och aldrig medvetet såra någon. Jag vet att jag vid ett tillfälle skrivit nedlåtande om en s.k. c-kändis som lite grann ber om det.

Sen om någon väljer att misstolka det jag skriver eller känner sig utpekad så kan jag tyvärr inte hjälpa eller ta ansvar för det.

Och som det står i mitt blogg-huvud: Mest för min egen skull, men lite roligt också.


Därför bloggar jag.  Varför bloggar du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback