I dag var det dags för vårt framträdande med kören. Kl 13,30 ställde vi upp oss intill den vitklädda jättegranen på centralen. Vi gjorde de sedvanliga övningarna för att mjuka upp stämbanden och strax efter 14 började vi. Jag var lite orolig över att jag inte kunde texterna och behövde ha utskrifterna som stöd. Precis när vi gick in i andra versen på Halleluja fick jag en snabb känsla av panik. Huvva, jag blev rädd att jag inte skulle klara av det, men det gick snabbt över. Alla stora artister drabbas välav det då och då...
Det gick över förväntan och jag behövde bara slänga en blick då och då i texthäftet. När vi sjöng dom sista låtarna började Melker att dansa hej vilt mellan Caroline och publiken. Då var det svårt att låta bli att skratta. Skruttungen. Han kanske härmade Caroline som hoppar och skuttar ganska rejält när hon leder oss.
Sex sånger sjöng vi. Jätte, jättekul var det. Nu är det jullov och vi börjar inte förrän 29 januari igen. Som tack för terminen gav Sandra och jag Caroline en sån här.  Det är en nyckelring som heter bajs! Den delen av kören som Sandra och jag tillhört nu under hösten har skämtsamt kallats tarmen. Och Caroline har skojat lite om det. Vi köpte även en påse godis till henne och Heinz. När vi räckte fram påsen sa vi att det var från oss i tarmen och då sa hon direkt: bergis är det en bajskorv i den... och det var det ju.  Hon är knasigt rolig.

Bilderna som Stefan tog blev sådär. Min kamera är lite knepig när man ska ta bilder inomhus.




Här står jag mitt i bilden (röd pil) med gräddvit blus och egenhändigt ihopknåpad glitterbrosch i silver och svart (vi i tarmen skulle ha något sånt) tätt bakom mig står Sandra (grön pil) med svartglittrig halsduk. Nu väntar vi bara på att  få sätta igång.


Caroline presenterar oss för publiken

Här håller vi nog på men någon uppvärmningsövning. Vi ser ju helknasiga ut .

Caroline i full fart med att leda oss. Hon hoppar och skuttar hela tiden. Undrar vad vi sjöng? Nästan alla måste läsa i sina texthäften..hmm


Längst ner till höger i grå tröja sitter Heinz och akompanjerar oss på sin gitarr.

Efter kören åkte Sandra, Micke och barnen till sina vänner M, S och T medan vi åkte till Mörby Cetrum. Där köpte vi 4 pizzor som vi tog med oss till Sandra, Nicklas och lille Max på Danderyd. Det är så kul nu när dom får lille skruttisen på sitt rum. Man kan titta hur mycket man vill på honom och förundras över hur mycket han växer hela tiden. Nu är han uppe i drygt 1900 gr och på onsdag får dom förhoppningsvis åka hem. Vi håller tummarna för att det blir så. Max ska genomgå lite kontroller innan och blir resultaten bra så är det ok. att åka hem.
Genom Nicklas fick jag också veta att en arbetskamrat till mig blev Pappa i går morse till en kille som vägde 4125g och var 52 cm lång. Lite skillnad mot Max födelsevikt och längd.