..under vår sedvanliga morgonpromenad stöp jag rätt ner i asfalten. Jag skulle gå ner för en låg trottoarkant när höger fot vek sig och jag bara rasade. Jag vinglade inte till eller famlade efter stöd, jag bara föll handlöst. Som tur var gjorde jag mig inte illa. Ett hål på mina nyaste träningsbyxor och ett skrubbsår på mitt vänstra knä. Det gjorde lite ont meddetsamma i foten som vek sig men det var ingen fara att fortsätta promenaden. Nu är jag lite öm om jag vickar på foten och har ett fint plåster på mitt knä. Det är lite läskigt att jag bara stupar så där. Det har hänt mig två gånger förut för några år sedan. Jag tycker att jag som går så mycket borde vara starkare i fotlederna. Men det får väl bli rullator i fortsättningen eller fotledsstöd kanske.