I går kväll kom vi hem från ett mycket varmt och soligt Kreta. Vi har haft runt 29 grader varmt varje dag. Havsvattnet har varit ca 26 grader. Och det har varit ljuvligt varmt och skönt att bada.
Vår vecka tillbringades i Makrigialos. Det var första och tror jag sista gången åtminstone på många år. Hotellet var kanon, vädret var kanon, stranden var kanon men resan dit och hem var pest. Att efter 3 tim och 45 min med flyg sätta sig i en buss och på smala krokiga bergsvägar åka i ytterligare 2½ tim var verkligen ingen höjdare. Flera barn kräktes både på dit och hemresan. Makrigialos var ingen stor turistort. Det största hotellet var Sunwing Resort som vi bodde på. Resorten bestod av ett flertal små hotell. Vårt hette Afrodite och var nog det nyaste eller så var det alldeles nyrenoverat. Det låg otroligt vackert precis vid havet och med stranden alldeles nedanför.
Sandra med familj bodde på huvudhotellet Apollon. Det kändes inte lika fräscht som vårt. Mellan våra hotellbyggnader låg hela pool- och restaurangområdet. Perfekt för barnfamiljer. Men! Det var enormt stora nivåskillnader och väldigt jobbiga backar och trappor så fort man skulle ta sig någonstans.


Utsikten från vår balkong. Helt ljuvligt.


Tittade vi åt vänster var det detta vi såg. Inne i den viken låg stranden där vi solade och badade.


Tittade vi åt höger såg vi bl.a. detta.


Konstigt nog såg vi väldigt lite båtar. Men en dag dök denna lilla segelbåt upp. Den ser rätt överlastad ut tycker jag.


Så här fint var det på framsidan av vårt rum. Till höger och 1 tr upp ligger poolområdet.


Det var jättevackert med bergen i fjärran.



Tok-Melker i barnpoolen.

Mathilda är inte lika road av att bli fotograferad men några bilder fick vi i alla fall.
Mathilda som lärde sig simma ordentligt under resan. Jätteduktigt. Nu kan hon både cykla och simma bra.


Melker superhjälte!



Stefan och jag tog en promenad till den lilla byn. I Hamnen stod en liten pickup med flaket lastat med vindruvor.
Dom såg inte så där jättesmarrig ut. En del såg rätt ruttna ut. Undrar om det ska bli vin av lasten.

Den lilla lilla bygatan framför hamnen.


Restaurang"gatan" i byn. Den var inte speciellt lång. Några hundra meter kanske. Vi undrade vilka som fyller upp alla restauranger. Med tanke på hur lite hotell det fanns i Makrigialos. Och inte kan det finnas speciellt många bofasta heller.

En vackert inramad uteplats på väg ner till byn



Plötsligt fick vi se en alldeles klarblå fågel med lång svart näbb som flög lågt över vattenytan.
När den satte sig i ett träd i närheten av baren där vi tog en öl lyckades jag få med den på en bild.
Lite svår att se kanske men den sitter där på grenen.


Melker leker lite innan vi får in maten. Restaurangen hade en liten lekhörna med lek- och ritsaker. Perfekt.
Melker är en riktig Morfargris. Det är nästan bara Morfar som gäller. Fast ibland duger Mormor med. Mamma och Pappa har fått känna sig brädade under veckan. Melker är galen i Morfar annars också men nu var det extra mycket.
Jag har ju Mathilda i stället. Hon vill gärna gå och hålla mig i handen och så ska vi prata lite förtroligt. Mamma får inte gå med oss. Hemma leker vi mycket fortfarande. Vi får väl se hur länge till. Snart är väl Mormor jättelöjlig. Man får ta tillvara tiden tills dess. 


Mathilda har fått en Cola med paraply och sugrör.

Vår vecka i Makrigialos gick väldigt fort trots att vi inte gjorde något särskilt. Inga utflykter eller liknande. Vi skulle bara vara. Sola, bada, äta och ha det gott.

Sista natten blev Mathilda dålig. Feber och kräkningar. Tur i oturen att det inträffade sista natten. Hela resan hem kräktes hon. Hon såg så eländig ut lilla Skruttan. När vi satt oss ner för att invänta bagaget på Arlanda började Melker kräkas. Jag blev livrädd! Jag får inte bli sjuk. Vi ska ju ha stort kalas för Pappa som fyllde 80 år den 11 september. Och vi ska ha det hemma hos oss. Jag höll mig på lite avstånd. Usch det kändes inte bra att inte ställa upp och hjälpa Sandra och Micke mer med barnen, men vad skulle jag göra. Mamma har beställt Cateringmat och ett 20-tal gäster är inbjudna. Det vore inte kul om vi blir sjuka. Än så länge har inte Sandra eller Micke insjuknat och vi misstänker att det kan vara barnbuffén på hotellet som är boven. Den står ju framdukad i flera timmar och barn och vuxna är där och gräver själva. Samma sak gäller glassen som ingår i buffén. Jag vet inte hur noga dom är med hygienen på Kreta, men på Cypern var dom och kollade hela tiden.  Vi får hoppas att skruttarna piggar på sig och att Micke och Sandra klarar sig så att dom alla fyra kan komma med i morgon och fira Pappa. Jag är som vanligt jättenojjig och mår illa hela tiden. Det finns inget som sätter sig så på mitt psyke som kräksjuka.