Efter att ha hjälpt fam. Åström att flytta i helgen och därefter tapetsera om deras nya sovrum, med snedtak och med mönsterpassning, trodde jag att jag skulle somna som en klubbad oxe i går kväll. Men icke! När jag väl kom ner mellan lakanen var jag så trött men ändå så pigg!

Medan jag låg och räknade från 300 och nedåt (vilket brukar funka) sov och snarkade Stefan. Fam Åström sov (tror jag) också, medan minuterna rusade med en förfärande hastighet mot väckning. Man blir något nojjig när man inte kan somna och vet att man snart måste gå upp.

Jag hade precis slumrat till när jag skulle vända mig från höger sida till ryggläge och vaknar med ett ryck av att allt bara snurrar. Det kändes som att sitta på en karusell i rasade fart. Detta har hänt mig en gång tidigare för inte så länge sedan, då var min tanke bara att det nog var från nacken eller ryggen och jag somnade om. När jag vaknade märktes ingenting. Men denna gång blev jag riktigt rädd. Jag har haft ont vid vänster öga några dagar (det kommer ett litet ”hugg” då och då under dagen) så nu blev min första tanke, tänk om det är en propp! Jag försökte lugna ner mig med att det bara kommer från nacken, men det var svårt. Var tvungen att gå upp och gå på toa. Det snurrade ingenting. Gick och lade mig igen och efter en lite stund vaknade Stefan och gick också på toa. Vi pratade lite innan han somnade om igen.

Efter en stund hörde jag Melker gråta efter att han trillat av madrassen, men han tystnade snabbt. Jag räknade och räknade. För första gången kom jag faktiskt till 0! Då började jag räkna från 1 – 300 i stället. Till slut runt fyratiden måste jag ha somnat. Vår klockradio går igång 05,50!

Vi låg kvar till kl. 06,40. Vi var nog fruktansvärt trötta allihop. Micke var redan på väg till jobbet. Han tog bussen 06,20

Nu efter lunchen är jag så trött!