Vi fick en riktigt trevlig kväll, jag, Mamma och syrrorna. Jag tror inte att det finns fler som kan bli så fnittriga och flamsiga som vi. Speciellt efter ett glas vin. För att en liten stund senare allvarligt diskutera Pappas sjukdom och hur det förändrat oss och våra liv. Eva fortsätter att hävda att Pappa förstår allt och i princip är samma människa som innan., medan vi andra inte tror det. Vi tycker och tror att han har en hel del skador som förändrat honom rätt mycket. Eva tror också att Pappa inte är så missnöjd med sin situation som vi andra tror. Där har hon faktiskt ändrat sig rejält. Åtminstone Mamma och jag tror att han nog ibland helst skulle vilja få sluta. Mamma som ser honom i stort sett varje dag borde ju känna det bäst tycker man. Men, men, ingen vet ju vad som rör sig i hans huvud numera.

Sandra kom och hämtade sina flyttkartonger som Eva och Mamma köpt åt henne på IKEA.

Hon råkade komma när vi var som mest fnittriga. Stackars henne. Tyvärr hade hon inte tid att stanna och fika med oss.

Strax efter 22 promenerade dom med mig hem. Det var skönt att komma ut lite. Jag hade varit tung i huvudet hela dagen och inte blev det så mycket bättre efter en liten, liten Whisky och 1 ½ glas rött. Eva och Inger följde med in och beundrade våra nya möbler innan dom gick hem till Mamma igen.

Hade svårt att somna pga av huvudet och att Stefan började snarka eller mer rossla (eller hur jag ska beskriva det). Sista gången jag tittade på klockan var den 00,32. Blä! Sedan slår klockradion på 05,50.