det är slutet på november och 5-6 grader varmt. Ur led är tiden... För ett år sedan var det 0-gradigt den här dagen.
För 29 år sedan låg det frost på tak och mark och det var några minusgrader. Det minns jag så väl.
Vi hade sagt till Sandra att bebisen skulle komma när det var snö på taken. Och när vi vaknade tidigt, tidigt på morgonen den 21 november 1977 så låg det ett tunt lager, mer som frost än snö på taken. Och bebisen kom. Han var så fin 3450 g och 48 cm lång. Så perfekta proportioner. Mycket mörkt hår. Nu är han stor, skäggig och ljushårig. Han är glad, positiv och mycket social.
Jag är så glad, tacksam och stolt över mina älskade barn. Jag ser på nära håll föräldrar som bara har en massa trassel med sina barn. Och våra är så himla fina.
Stefan stack till Garmisch Partenkirschen (undrar om det stavas så?) i morse. Förra året på Nicklas födelsedag var han i Oslo! Ett jäkla rännande är det på honom. I kväll blir det förhandsvisning av Maxi med Sandra. Nicklas ska vi fira på söndag.
I går kväll gick/joggade jag på bandet i 1 timme! Duktigt av mig!