Förra helgen var vi barnvakt åt våra små älsklingar. Sandra och Micke var på Mamma Mia. Det var lite pirrigt innan. Melker har aldrig sovit borta utan Mamma och Pappa. Dessutom har vi inte träffat honom riktigt lika mycket som vi träffade Mathilda som liten. Mathilda har ju sovit hos oss ett par gånger tidigare. Men det gick jättebra. Dom brydde sig inte när Mamma och Pappa stack iväg. Melker kom på att det var jätteroligt att gå på vårt löpband. Stefan gick bakom honom och höll honom i händerna. Han ville aldrig sluta. Vi var ute en stund också och spelade kula och lekte i lekparken innan det var dags för middag. Melker som håller på att få fler tänder ville inte ha någon mat alls. Vi försökte med allt möjligt men inget dög. Sedan badade dom och hade roligt. När det var dags att sova var han lite ledsen men lugnade sig snabbt och somnade så fint i min famn. Han och Stefan sov i våra sängar medan jag och Mathilda sov i arbetsrummet. Mathilda var också lite fundersam när det var sovdags. Hon ville sova med Mamma. Men somnade snart hon också. Lite oroligt kändes det att Melker inte velat äta innan han somnade. När skulle han vakna igen? Han sov ända till tretiden! Då vaknade han och Stefan gick upp och värmde en flaska välling som han åt. Efter det somnade han igen och sov ända till 7,15. Mathilda vaknade ca 7,45. Då hade hon sovit hela natten. Sedan var det full fart vill jag lova. Det märks att vi inte är riktigt vana längre. Vi börjar bli gamla! Haha. Vi bestämde oss för att hitta på något roligt. Mathilda ville åka till Bauhaus för där visste hon att det fanns en önskebrunn. Sagt och gjort vi packade in barnen och oss själva i bilen och åkte till Uppsala. Och mycket riktigt dom hade en önskebrunn. Vi slängde i några kronor och önskade oss en massa. Mathilda önskade sig en rosa glitterstjärna. Hon blev lite besviken när hon inte fick en. Jag fick förklara att man inte fick det på en gång. Det hoppar liksom inte upp ur vattnet så att säga. Hon tittade lite besviket på mig. Vi gick vidare och hittade en fin liten nattlampa med Bell, Askungen och Snövit på som hon så gärna ville ha. Så vi köpte den och sa att det nog var en uppfylld önskan. Melker hade fullt sjå med att försöka hålla både Mormor och Morfar i handen. Som han höll på! Ibland stod han med sina små armar i kors för att få till det. Om någon av oss gick iväg sprang han efter samtidigt som han sträckte ut armen mot den som stod kvar. Lill-Skrutten! Efter någon timme åkte vi hem igen. När vi kom hem ringde vi Sandra och Micke och kom överens om att vi skulle komma och lämna över barnen hos dem. Mathilda ville inte åka hem, hon ville leka med Mormor. Oj,oj den helgen var jag allt mellan prins, elak fe och elak stymor! På vägen hem till Sandra och Micke berättade Mathilda och jag historier. Det var den klassiska: två tomater som var ute och gick. Det blev bara knasigare och knasigare. Det var två hattar som var ute och gick. Så blev den ena påkörd. Då sa den andra: kom keps så går vi. mm. mm  Dom flesta var riktigt dåliga, men Mathilda skrattade så hon tjöt! Även Melker skrattade fast det var nog mest åt syrrans skratt. Han förstod nog inte knasigheterna vi berättade.
Efter lite fika åkte jag hem och röjde upp i röran hemma. Stefan stannade kvar och hjälpte Micke med en läckande toalett.
När han kom hem åt vi lite middag och tog sedan en liten siesta. Det känns att man inte är småbarnsförälder längre. Vi var rätt trötta. Det var så mycket som jag tänkte att det måste jag berätta för Sandra. Men kommer man ihåg det sen. Näpp! Det enda jag kom ihåg var att Mathilda sa: Mamma säger att hon älskar mig och Melker lika mycket. Gör hon verkligen det? Skruttan. Det är klart att hon gör sa jag.